Äntligen dags…

Med VM i Riga över är det äntligen dags för svenska superligan (SSL) att dra igång igen på herrsidan. Veckans omgång bjuder/bjöd förvisso på flera intressanta matcher – vad sägs om Linköping mot Växjö, Team Thorengruppen mot Karlstad, eller Pixbo mot Mullsjö – men, ärligt talat, visst bleknar de lite jämfört med en bortamatch mot svenska mästarna Storvreta? Jag talar förstås om den efterlängtade Dalen-matchen!

En glädjande notering från VM är att flera Dalen-spelare och före detta Dalen-spelare stack ut och var riktigt bra. Utan att nämna samtliga och utan inbördes ordning:

Schweiziska Nico Scalvinoni var fantastiskt bra – och som Maria påpekade hemma i soffan i snövita Umeå, var ett av de mest uttalade namnen av kommentatorerna under sändningarna vi såg. Scaaalvinoooniii! Tar han nu med sig den energi och glöd han visade under VM till spel i den svenska toppligan bådar det gott för bredden i Dalen. Jag har någon gång muttrat lite om att spelare måste få rätt förutsättningar för att kunna prestera, men det är förstås ett ömsesidigt förhållande: nu gäller det inte bara för tränare Brolin och Hjort att ge nummer 91 förtroende och speltid, utan även för den schweiziska stjärnan att visa vad han går för i Dalentröjan.

Norges Ketil Kronberg blev till slut pappa (igen) och kunde därmed med gott samvete resa till Riga för att förstärka det norska landslaget i vad han uttalat skulle bli hans sista landslagsspel. Det slutade dessvärre inte med norsk framgång i VM efter en snöplig förlust mot Danmark efter straffar, men Kronbergs prestationer gick dock inte av för hackor. Han stod för ett antal mål på de få matcher han spelade, men framför allt visade han sådan enorm vilja och kämpaglöd att det var omöjligt att undgå när han var på planen. Det var många tillfällen då Kronberg lade över fina passar och skapade enorma chanser – där det tyvärr saknades spelare av samma kaliber för att omvandla lägena till poäng på tavlan. Hur många gånger tänkte vi som ser Kronberg i Dalentröjan till vardags – tänk om Jonas Svahn var där… Nåväl. Ketil Kronberg är en spelare som växer i viktiga matcher och i VM var han en gigant. Det är tråkigt för internationell innebandy och Norge i synnerhet om detta var sista gången vi fick se Kronberg i norska landslaget, men vi får väl se vad som händer.

Tjeckiska Patrik Suchanek spelade tillsammans med de tidigare Dalenspelarna Milan Tomasik och Martin Tokos, likt föregående VM och såsom vi sett Tjeckien ställa upp deras andra formation i diverse turneringar. Jag erkänner att jag alltid gillat att se dem spela ihop och grunden till det lades rimligen redan under deras tid i Dalen, men de känns samspelta och är som bäst i matcherna där Tjeckien förväntas vara så kallade underdogs. Jag är visserligen enormt förtjust i att se spelare som Matej Jendrisak på planen, snacka om spelare i världsklass, men jag håller ändå alltid ögonen extra öppna varje gång ”Dalenkedjan” är på planen. Vad gäller Suchanek imponeras jag alltid av att han gör det så bra i en fysiskt tuff miljö, vilket internationell innebandy verkligen är, trots hans något ringa storlek, och att han därutöver har en väldigt skarp speluppfattning. Det är inte en slump att Tjeckien väljer att sätta in Patrik Suchanek i viktiga spelsekvenser såsom när det spelas sex mot fem för att jaga ikapp, eller under slutminuterna i matchen, viktiga power play, med mera.

Sveriges Jonas Svahn, den snabbaste spelaren i världen, stod som center i den bästa spelaruppsättningen Sverige kunde frammana till VM 2016 och gjorde det med bravur. Det kan tyckas märkligt i sammanhanget att beskriva Svahn som en spelare som gör andra spelare bättre, med tanke på vilka enorma stjärnor han spelade med, men sådan är han upplever jag. Jag vill minnas att han under VM uttryckte något i stil med att han inte tänker så mycket på att skjuta själv med spelare som Alexander Galante-Carlström och Rasmus Enström på kanterna, vilket jag tyckte var lite roligt och som samtidigt kanske reflekteras i hans poäng från VM också, vilket uppgick till ett mål och fem assist (1+5) om jag förstår statistiken korrekt. Samtidigt är det väl knappast för poängskörden Svahn spelar i landslaget, han uppvisar ju sådan enorm kapacitet i både försvarsspel och spelvändningar och bör räknas till en av världens bästa spelare i box play, att det vore märkligt att inte se Svahn som en landslagsspelare.

Inför Dalen mot Storvreta

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva inför matchen som väntar, annat än att det ska bli riktigt roligt att se dessa båda topplag göra upp om 3 poäng. Storvreta är som motståndare en av mina absoluta favoriter att se Dalen möta, eftersom det finns en intressant slutspelshistoria lagen emellan och det alltid bjuds upp till kamp mellan dem båda. Att Storvreta dessutom har flera riktigt skickliga spelare gör det inte sämre. Nu är dessvärre Storvretas Alexander Rudd skadad och kommer inte att spela ikväll, men för Dalens del gäller det ändå att se upp för flera av Uppsala-lagets spelare, inte minst Henrik Stenberg som är glödhet för närvarande och som lär ta med sig energi och revanschlust från VM, samt lagkaptenen Mattias Samuelsson.

I Dalen finns det flera spelare jag ser fram emot att se på planen, men får jag bara välja en spelare blir det utan tvekan backen Mattias Ljunggren som till följd av en otursam skada under försäsongen, endast haft begränsade möjligheter att spela säsongen hittills – men som är en av Dalens höjdpunkter på planen. Jag har visserligen en viss förkärlek för skickliga backar, men kombinationen av en duktig fysisk back, med god speluppfattning och ett giftigt stenhårt skott, det bådar gott för underhållande innebandy!

I övrigt förväntar jag mig ett Dalen som jublar vid varje täckt skott och som gör allt för att göra det nervöst för hemmalaget Storvreta att spela innebandy, hugger på varje misstag och visar innebandy-Sverige+Tjeckien (om de tittar?) varför Dalen är en av guldkandidaterna i år. Någon lätt match blir det dock inte för något av lagen, det lär bli jämt, tufft och krävas 100% av laget som går segrande i slutändan,  vilket är fina ingredienser för en god innebandysoppa.

Missa inte sändningen på SSL-Play klockan 17.55.