Viktiga poäng, vilja och taktisk innebandy

Jag tänkte skriva några rader efter kvällens vinst mot Karlstad där Dalen alltså vann matchen med 4-2.

Först vill jag dock uppmärksamma att kvällens match spelades för Hjältarnas hus i Umeå, ett mycket fint ändamål och ett trevligt arrangemang från Dalens sida. En annan nämnvärd händelse under kvällen var att Mattias Wallgren spelade sin 400:e match i svenska superligan, vilket är riktigt imponerande! Snacka om att hålla hög nivå under en lång tid!

Dalen – Karlstad (4-2)

Känslorna inför matchen var annars tveklöst blandade. Två lag i desperat behov efter poäng. Dalen som haft ett hemmaspöke denna säsong och inte riktigt fått till spelet på en längre tid. Oron att Dalen kan missa slutspelet. Maria noterade direkt vi satte oss för att titta på uppvärmningen att Lukas Harnesk inte var ombytt. Spel utan Harnesk är visserligen inte optimalt, men samtidigt har Dalen flera skickliga backar och det känns inte heller otryggt att se exempelvis Viktor Nystedt få mer utrymme på backsidan.

På tal om Nystedt förresten. Den fartfyllda, virriga, ganska unika spelstil han kör har verkligen gjort avtramp inte minst i numerära underlägen den här säsongen. När han sätter fart går det farligt fort innan han är förbi både en, två och ibland tre motståndare och skapar till synes omöjliga möjligheter av ingenting. Han är dessutom väldigt duktig på att få tiden att gå!

En annan spelare som det är svårt att undgå på planen är Patrik Rokka. Han förtjänade ett mål i matchen mot Warberg senast och ta mig tusan om han inte förtjänade ett mål idag också. Det är inte bara för att jag vill se vad han ska hitta på härnäst vad gäller påhittiga målgester, han spelar bra och slitsamt och förtjänar lön för mödan. I Jonas Svahns formation roteras Jim Johansson och Fredrik Edholm, två spelare med enorma toppar, men även ganska djupa dalar. Det känns dock helt rätt att ge Rokka en mer eller mindre fast plats tycker jag. Vänta bara, det hårda arbetet kommer att ge oss fler målgester inom en snart framtid, hoppas jag!

Viljan

I kvällens match såg vi förresten en riktig klassisk situation där Alexander Bodén märkbart bestämde sig för att det skulle bli mål, resolut slet sig fram med bollen och borgade för både straffslag (miss) och numerärt överläge (mål) efter att Karlstads spelare Jesper Karlsson låste hans klubba i ren desperation.

Där har vi förresten en viktig anledning att Dalen vann matchen. Effektiviteten i numerära över- och underlägen. Karlstad åkte på två utvisningar, medan Dalen åkte på tre utvisningar. Dalen gjorde mål på båda sina numerära överlägen och släppte in noll mål i numerärt underläge.

Efter att Fredrik Edholm gjorde det ack så viktiga 2-1 målet i sista sekunden av det numerära överläget brakade det sedan loss. Dalen exploderade av glädje och energi och gjorde ytterligare två mål under en minut. Firandet vid Svahns 3-1 mål (assisterad av Rokka) var en riktig fröjd att se, Måns Parsjö-Tegnér studsade fram lite som en glad bumbibjörn och den där sprudlande lagmentaliteten kändes riktigt upplyftande för hela arenan. 4-1 målet var ett rent viljemål från ingen annan än Ketil Kronberg.

Kronberg som gjorde matchens första mål, gjorde även Dalens sista mål för matchen och var helt klart matchens gigant. Det är kul att se vad Kronberg och Bodén kan åstadkomma när de är på spelhumör. Ikväll såg vi inte lika mycket av Johan Eriksson, men de tre är oerhört samspelta och vi lär få se mer av denna formation innan säsongen är över.

Taktisk innebandy?

Annars var kvällens match kanske lite vad man skulle kunna kalla en slags taktisk innebandymatch. Ganska mycket fokus på att inte göra misstag och matchen öppnade egentligen aldrig riktigt upp sig, bortsett från Dalens målexplosion där i tredje perioden.

En del av mig gillar det ändå, även om jag föredrar sådana matcher mot lag som exempelvis Växjö eller Storvreta, där det dessutom skapar en slags spänd nervositet. Det påminner mig om slutspel där båda lagen gör allt för att vinna minsta fördel. Att tålamod i regel slår övermod. Samtidigt förnekar jag inte att jag gillar fartfylld innebandy med mycket mål. Det känns dock också märkligt ibland när en match hyllas där båda lagens försvar är i princip obefintliga, det är svajigt spel och kontring på kontring på kontring och målen öser in. Underhållande innebandy menas det, fantastiskt! Så borde alla matcher spelas! Men var tusan är kontrollen? Taktiken? Försvaret? Disciplinen?

Jag vet inte, det går inte att stirra sig blind på antalet mål. Jag blickar hellre på exempelvis Falun som jag upplever har gjort fina framsteg i försvarsspelet denna säsong, vad jag sett, och fortsatt trappa upp offensiven. Ett enormt hot i anfallsspelet och ett bra försvarsspel. Ja, alltså, det är en svår kombination att slå tänker jag och det är en mycket underhållande innebandy utan en känsla av vårdslöshet (för det mesta).

Avslutande ord

Jag känner att jag tappade tråden lite där.. jag skyller på att det är sent 🙂

Avslutningsvis vill jag dock beskriva hur skönt det känns att få se Dalen ta tre poäng på hemmaplan igen. Ingen känsla av att det måste ”showas” för publiken, eller nervositet över ”hemmaspöken”. Det var lagmaskinen Dalen. Visst finns det mer att ta av, men det är en viktig start på upphämtningen från formsvackan. Nu handlar det bara om att fortsätta sätta spelet, minimera misstagen och trumma på med lagmaskinen Dalen.

Lagmaskinen Dalen som kan få motståndare att på nytt känna oro över att resa till Umeå och göra upp på Gammlia. Låt ursäkterna om långa resor hagla, men sanningen ska förstås vara att lagmaskinen Dalen är hemmastarka och att inga poäng är lätta poäng att hämta här.

Jag hoppas…