Veteranerna, ungdomarna, Patrik Hagberg och Karlsson-effekten fortsätter..

Av , , Bli först att kommentera 0

Kvällens match mellan AIK och Dalen var något särskilt. Förutsättningarna var sådana att en trepoängare för endera lag skulle få stora konsekvenser för det andra laget i jakten på de åtråvärda slutspelsplatserna. Tre poäng till Dalen hade mer eller mindre säkrat slutspelsplatsen – AIK skulle då behöva ta sex poäng i de sista matcherna och dessutom gå om Dalen på målskillnad. Tre poäng till AIK hade å andra sidan inneburit att de båda lagen skulle placera sig på 43 poäng med lika många spelade matcher. Och med tanke på Dalens spelschema (Storvreta och Falun) kunde det vara förödande…

 

AIK – Dalen (6-7 efter förlängning)

Matchbilden var sådan att AIK parkerade bussen framför Stefan Odebring och Dalen matade skott efter skott.. nej, jag skojar bara. AIK spelade offensivt, jagade på och tvekade sällan att gå rakt på mål.

Dalen bjöd inte upp till dans lika mycket som senast i Umeå, vilket var smart. Umeålaget försökte spela mer kontrollerat och för första gången på länge fick vi se prov på Dalens typiska distinkta kontringsspel som vanligen brukar leda till framgång.

Jag upplever ärligt talat att det varit blekt hela säsongen, Dalens kontringsspel, men trots detta har Dalen beskrivits som försvarslaget med det fina kontringsspelet. Nåväl, kul att det var tillbaka idag.

Matchen var dock fröjdig och spännande, särskilt med tanke på allt som stod på spel. Att det dessutom blev mål åt båda hållen i matchen vilka inträffade i spännande delar av matchen, ja, det skadade ju inte direkt.

Det är i de tio sista minuterna det avgörs – eller ja, i vart fall är det ju oftast så i innebandy. I kvällens match var det dock i de tre sista minuterna (speltid).

Vad sägs om detta händelseförlopp i tredje perioden och övertidsperioden:

18:03 gjorde Patrik Hagberg (vem annars) mål för AIK – ställning 6-5 till AIK.

19:31 kvitterade Fredrik Edholm för Dalen – ställning 6-6. Matchen gick till övertid.

00:39 i övertid gjorde Anton Åkerlund det matchvinnande målet för Dalen.

 

Spänning? Ja, här hemma satt jag i alla fall med gåshud på armarna… Och grannarna trodde nog att vi vunnit på Triss att döma av våra jubel!

 

Veteranerna

I Dalen såg det länge ut att vara framför allt veteranerna som skulle vinna matchen för Umeålaget.

Jonas Svahn var hetare än på länge – kanske var det så att en match utan försenade flygplan eller akuta akutenbesök under matchen var precis vad som behövdes för att en av världens bästa centrar skulle komma igång och visa vad han går för. Ett mål och två assist blev det för Svahn, men bättre än poäng var alla de viktiga aktioner han gjorde på planen. Wow!

Mattias Wallgren var en backgigant, vann dueller gång efter annan och använde hela hans enorma fysik för att hålla undan det frenetiskt jagande AIK. Ja, Wallgren kändes länge som en av de riktiga matchhjältarna i mina ögon, men tappade dessvärre snöpligt bollen som ledde till att AIK tog ledningen med endast två minuter kvar av tredje perioden. Tråkigt, men fan, Wallgren var så enormt bra i övrigt att det misstaget inte ska ta ifrån honom allt det han gjorde så bra. Wow!

Ketil Kronberg stod för ett vacket mål i boxplay, men var även i övrigt en viktig drivkraft på planen. Observera att Kronberg är en av de äldsta spelarna i svenska superligan, men jagar på som om hans krafter aldrig tar slut. Med unge Anton Åkerlund som center fick Kronberg agera tank på planen och gjorde det riktigt bra. Wow!

 

Ungdomarna

Och det leder mig oundvikligen in på nästa avsnitt, ungdomarna i Dalen. Ni får ursäkta, men jag tänker att de tre spelare jag nämner här är ganska unga i sammanhanget. Det handlar om Patrik Rokka, Fredrik Edholm och Anton Åkerlund förstås.

Jag nämnde ju tidigare att jag och Maria pratade inför matchen mot Karlstad om att det skulle vara så kul att se Anton Åkerlund som center. Det blev ju dock aldrig riktigt av till följd av den otur som drabbade Jonas Svahn. Idag fick vi dock äntligen se Åkerlund axla rollen som center tillsammans med forwardkollegorna Ketil Kronberg och Alexander Bodén.

Åkerlund tog sig an rollen med bravur och spelade välförtjänt konsekvent under hela matchen. Säga något om Åkerlund, men konsekvent och jämn nivå har killen helt klart. Maria uttryckte precis när övertidsperioden drog igång att det kunde bli riktigt bra med Åkerlund, Svahn och Kronberg – och jag kunde bara instämma. Och mycket riktigt, kort därefter gjorde Åkerlund det matchvinnande målet i övertid.

Ett mål som kan visa sig väldigt viktigt för Dalens eventuella spel i slutspel denna säsong. Och kul för Åkerlund som suttit alldeles för mycket på bänken under säsongen som varit!

Fredrik Edholm ville jag också nämna. Det är svårt att få riktigt pejl på Edholm, en kille med enorm teknik och ett ännu enormare skott, men som stundvis kan vara både osynlig och inte riktigt känns med i matcherna. Att han kan gå från noll till 100% sådär på nolltid, det har han ju visat gång på gång, men det känns lika överraskande och otroligt varje gång. Om det nu bara gick att baka in lite av Albin Anderssons bulldozer-mentalitet i Edholm skulle nog de osynliga stunderna försvinna helt.

Edholm har kanske inte ännu fått det genombrott som många förväntat sig denna säsong, men han har samtidigt gjort sig känd i SSL som en noterbar skytt. Jag tror dock att han på sikt kommer att noteras för mycket mer än så.

Slutligen tänkte jag nämna Patrik Rokka, på tal om osynliga spelare, inte för att jag tyckte att Rokka var osynlig, men jag reagerade på att kommentatorn på SSLplay verkade uppleva att Rokka varit det. Tja, Rokka kanske agerade något i skymundan av vissa andra spelare, men stod ändå för både en kämpainsats i kampen om bollen, sköt fint flera gånger och assisterade kedjekamraten Edholm till två mål under matchen. En ungdom som på många sätt bidrog till att Dalen vann ikväll, något som i vart fall inte gick alla oss som håller lite extra på Dalen obemärkt förbi.

 

Patrik Hagberg

Ja, alltså det var ju knappast oväntat att Dalen skulle gå hårt åt stackars Andreas Stefansson, näst bäste spelare i målligan för tillfället. Dalens backar var inte kamratliga mot Stefansson som gick mållös i matchen, men vad gjorde väl det för AIK och lagkapten Patrik Hagberg…

Hagberg hittade nätet bakom Måns Parsjö Tegnér gång, efter gång, efter gång, efter gång, efter gång, ja ni räknar rätt, det blev fem mål från Patrik Hagberg. Väl värt att kika highlightsen dessutom, jag tror bestämt att det var 5-5-målet som var ett mål som hette duga.

Patrik Hagberg var glödhet och det kändes faktiskt nästan lite för bra för att vara sant att han inte spelade första bytet i övertid (vad jag kunde se). Inte sällan avgörs ju övertid i första bytet, eller det är i vart fall min känsla.

Jag tror i vart fall inte att Dalen glömmer bort Hagberg nästa gång lagen möts, för då smäller det bevisligen direkt!

 

”Urban Karlsson-effekten” fortsätter

Det måste bara sägas, med tanke på alla ”effekter” det skrivs om hit och dit. Ni undgick väl inte Jonas Gustavssons något ironiska inlägg om just det i Innebandybloggen han driver på sportbladet?

Jag vill dock få det sagt – med Karlsson i båset har det ingjutits lite extra trygghet i spelet hos Dalen, vilket särskilt märkts i kontringsspelet. Tvivlet och osäkerheten som varit påtagligt många gånger under säsongen har inte känts av på samma sätt i matcherna mot Karlstad och AIK.

Och jag menar verkligen inte på något sätt att förminska prestationerna hos någon av de övriga i lagets ledning, jag vill bara lyfta fram detta som något positivt.

Nu kör vi Dalen – hela vägen till slutspelet!

Bli först att kommentera

Det tunga artilleriet, otursveckan, flygande pannband och glädjen

Av , , Bli först att kommentera 0

”Urban-Karlsson effekten”

Det rådde ingen tvekan om att enormt viktiga poäng stod på spel ikväll när Dalen spelade bortamatch mot Karlstad. Bortalaget hade dessutom laddat med det tunga artilleriet, och nej jag syftar inte på Ketil Kronberg som forward (även om det är något skräckinjagande när han jagar ner någon stackare i sarghörnet) – jag syftar förstås på att Urban Karlsson följde med ned till Värmland för att hjälpa Dalen till segern.

Så som seden säger inom idrott ska det benämnas Efternamn-effekten när en tränare eller spelare kliver in och orsakar direkt effekt. Jag drar därför till med att kalla detta för Urban Karlsson-effekten!

Annars började kvällens uppladdning här hemma inför matchen med blandade känslor. Efter att ha noterat att Dalen vaskat om i kedjorna något var vi bland annat spända att få se hur Anton Åkerlund skulle agera som center tillsammans med kedjekamraterna Ketil Kronberg och Alexander Bodén.

Till vår stora förvåning och ännu större förskräckelse noterade vi även när matchen började att Kronberg gjorde sig redo för tekning. Jonas Svahn syntes ingenstans till, varken på planen, eller avbytarbänken.

 

Otursveckan

Det har säkert inte gått er förbi att Jonas Svahn saknades under andra perioden i derbyt hemma mot Team Thorengruppen senast. Detta berodde på att han fick åka in akut till sjukhuset på grund av ett slag mot halsen. Tack och lov visade det sig att Svahn mådde bra och han kunde dessutom återkomma lagom till tredje perioden.

I kvällens match mot Karlstad visade det sig att Svahn ännu en gång drabbats av otur. Tack och lov, säger jag igen, var det inte fråga om en kroppsskada denna gång, men däremot hade han missat ett anslutningsflyg till Karlstad och fick i stället ta sig med hyrbil i all hast till matchen i stället.

Tack Camilla Granström för att du håller oss uppdaterade kring Jonas!

 

Forecheckingen

I soffan diskuterade vi forecheckingen i Dalen och utsåg den spelare vi tycker gör det bästa jobbet med att stressa motståndarna där framme.

Det kan påpekas att Dalen har väldigt olika spelartyper som utsetts att hålla till längst där framme, vissa kvickare än andra, vissa lurigare än andra och vissa mer skräckinjagande än andra, men den spelare vi alltså nominerat till bästa ”forecheckare” i Dalen just nu är ingen annan än Jim Johansson.

Johansson vinner titeln välförtjänt genom hårt slit och antalet gånger han lyckas vinna bollar genom att stressa och utmana motståndarna.

Att han dessutom fick göra mål i kvällens match mot Karlstad känns som en bonus!

 

Målgesten – eller var det en målgest?

Patrik Rokka gjorde tre mål senast och visst var känslan att han skulle hitta nätet även i kvällens match. Han hade också en del chanser innan den slutligen satt där bakom Nicklas Lindehult.

Glädjen var total och här hemma satt vi förväntansfulla och väntade på målgesten som bara måste komma!

Rokka tog pannbandet och sprätte iväg det – något vi direkt tolkade som en målgest – men, vänta här nu, var det verkligen en målgest?

Nåväl, det var egentligen inte det viktigaste huruvida det var en målgest eller ej. Riktigt bra känns det dock att den konsekvent duktige Rokka fortsätter hitta poängprotokollet.

Med 21 mål på 29 matcher ligger Rokka på en 23:e placering i SSL över antalet gjorda mål (om jag räknat rätt) och jag tänker att 21 gjorda mål i ett Dalen som haft svårt att få till anfallsspelet under säsongen är riktigt bra!

 

Glädjen

Om ni inte såg matchen måste ni kika närmare på glädjen hos spelarna i Dalen efter att Mattias Wallgren gjorde det matchvinnande målet. Jag hoppas särskilt att det framgår av highlightsen den glädje Ludvig Svensson visade – jag tror ärligt talat att vi fick se glädjetårar!

En annan spelare som alltid bidrar med skönt kroppsspråk och tydliga känslouttryck är förstås den tokgivne toppspelande Måns Parsjö-Tegnér som bidrog med en enorm prestation mot Karlstad och som så många gånger förut ledde Dalen till poäng i slutändan.

Det var riktigt fint att se alla känslorna och så välförtjänt att vinsten äntligen kom för Dalens del!

Tre matcher återstår nu av den ordinarie säsongen för Dalen och det ser ut att kunna bli ett riktigt riktigt nervöst avslut med hemmamatch mot Falun i sista omgången. Om den matchen blir avgörande för Dalens möjligheter att ta sig till slutspel vet jag inte hur jag ska kunna hålla nerverna i schack på läktaren…

Bli först att kommentera

Förlorat derby – lättnaden, den taskiga inställningen och bulldozern

Av , , Bli först att kommentera 0

Dalen spelade två matcher i svenska superligan idag: damerna först mot Endre nere på Gotland och sedan herrarna hemma i Umeå som bortalag mot Team Thorengruppen. Oerhört viktiga poäng på spel för alla inblandade lag såhär nära inpå slutet av den ordinarie säsongen.

 

Endre – Dalen (3-2 efter förlängning)

Jag såg inte matchen, men kommenterar det ändå kort här. Riktigt starkt att plocka en poäng borta mot Endre! När jag kikar på matchprotokollet föreställer jag mig att de sista tre minuterna i tredje perioden var riktigt nervösa (två av dem spelades i numerärt underläge), men Dalen höll ut och luggade därmed hemmalaget på en poäng.

Och den där poängen kan bli oerhört viktig för att säkra kontraktet. Dalen ligger på plats tolv i tabellen efter 21 spelade omgångar, vilket innebär att de är högst inblandade i bottenstriden i tabellen. De ligger dock tätt efter både Linköping och Warberg och har lyckats skapa små marginaler nedåt med de fyra poäng över Tyresö Trollbäcken som jagar nedifrån…

Anförda av Urban Karlsson och säkerligen en jäkla massa vilja i laget säger min magkänsla mig att Dalen grejar detta i slutändan!

 

Team Thorengruppen – Dalen (5-4)

Jag ska inte referera matchen, utan snarare skriva om några av händelserna i matchen och mina reflektioner från läktaren. Jag har valt att kalla dem lättnaden, den dåliga inställningen och bulldozern.

 

Lättnaden – Jonas Svahn

Fick (troligen) en klubba mot halsen i slutet av första perioden, tog sig för halsen och såg ut att ha ont. Det var svårt att avgöra om han gjort illa sig allvarligt, spelet rullade på utan att många verkade ta notis, men kort därefter var Svahn spårlöst försvunnen från arenan.

Det visade sig sedan att Jonas åkt till akuten för att kolla upp halsen och tack och lov visade det sig vara ofarligt!

Med stor lättnad och glädje kunde alla Dalenfans på plats notera att Svahn mådde bra och var tillbaka redo för spel i tredje perioden.

 

Den dåliga inställningen

Det fanns en spelare på planen idag som spelade större delen av matchen, men jag förstår mig ärligt talat inte på varför han inte bänkades. Jag väljer att inte nämna spelaren vid namn, men känner samtidigt att jag måste få det sagt. Sällan förespråkar jag att någon ska bänkas, jag gläds hellre åt att spelare som får lite speltid får chansen att kliva in och lyckas visa vad de går för.

Om det händer att en spelare gång efter annan förlorar temperamentet i en match, svär, svingar klubban i sargen, suckar och hänger med huvudet på och av planen. Struntar i hemjobben, gnäller hellre på domarna, med mera. När det fortgår i princip hela matchen blir jag helt ställd när han får fortsatt förtroende – lugna ner honom på bänken och låt någon med huvudet i matchen spela i stället!

Jag vet inte om det är hårt av mig att ifrågasätta fingertoppskänslan från tränarna där, men det måste ju ha varit uppenbart för alla som var på plats i arenan att den spelaren inte hade huvudet i matchen?

 

Bulldozern – Albin Andersson

Albin var tillbaka i första formationen med Svahn och Jim Johansson. Förutom att Andersson gjorde Dalens andra mål i matchen var han sådär härligt full av energi, körde bara på och skapade tumult och bidrog med glöd i anfallsspelet. Han var den där bulldozern som behövs när första formationen tenderar att fastna på mittplanen och aldrig riktigt kommer till skott.

Det syntes knappast att Andersson varit borta från spel ett tag, han har i vart fall inte spelat de senaste matcherna med Dalen. Idag var han dock tillbaka med råge! Strunt samma att matchen slutade med förlust, Andersson kanske är den där jokern som behövs för att åter driva igång den en gång så effektiva formationen anförda av Svahn, som dessvärre haft det kämpigt en längre tid nu.

 

Rokka, Rokka och Rokka

Ja, ni läser rätt. Det small till från Patrik Rokkas klubba inte bara en, eller två gånger, utan tre gånger. Tre mål av Patrik Rokka, ännu en sak att glädjas åt som Dalensupporter.

En av de stora anledningarna till att Dalen började säsongen så starkt stavas just Rokka och ska Dalen lyckas knipa en av de åtråvärda slutspelsplatserna måste han kliva fram och trycka dit bollarna!

För närvarande delar Rokka förstaplatsen i Dalens interna poängliga med ingen mindre än Ketil Kronberg, även om Kronberg gjort något fler mål och färre assist än Patrik Rokka. Ordet ni letar efter är imponerande!

Vi såg dessvärre inte någon patenterad målgest från Rokka idag, men kanske berodde detta på den tryckta känslan av att matchen såg ut att gå mot förlust redan före den var avgjord? Eller missade vi helt enkelt målgesterna i vår iver att fira Dalens mål?

 

Den positiva inställningen

Ja alltså, ska jag gnälla om dålig inställning tänker jag också lyfta fram någon i Dalen jag upplever har en positiv inställning. Nu är jag inte tränare och har inte något annat att döma utifrån än vad jag ser vid varje match, men jag tänker närmast på Anton Åkerlund här.

En ung spelare som trots att han var ganska hypad som talang ändå presterade över allas förväntningar föregående säsong, var lite av en skrällöverraskning i SSL då, men har haft något mer blandade resultat denna säsong. Suttit en del på bänken och fått mindre förtroende emellanåt och något mer förtroende andra matcher när det behövts.

När han kliver in gör han det dock alltid med huvudet i matchen! Jag kan inte minnas att jag sett Åkerlund gnällig eller att han uppvisat dålig attityd på, eller av planen. Att han dessutom har en väldigt jämn nivå och känns trygg på planen gör det bara ännu självklarare att lyfta Åkerlund som ett positivt exempel här.

 

Tabelläget

Efter kvällens förlust kan jag bara konstatera att det kommer vara en stenhård kamp på linjen för att Dalen ska nå slutspel. Det kommer krävas medstuds i andra matcher och kanske rentav en del tur, annars räds jag dessvärre att slutspel kan utebliva. Dalen har aldrig lätta matcher och spelschemat framöver kommer att bli tufft… Nå, vi får se!

För Team Thorengruppen ser det desto ljusare ut. Med de tre poängen de kammade hem idag kan de mycket väl vara säkra för nästa säsong, även om det är ett antal matcher kvar att spela. De kan däremot hjälpa både sig själva och Dalen i nästa match när de möter fartfyllda AIK borta på tisdag, medan Dalen kan hjälpa Thorengruppen genom att slå Karlstad borta på onsdag.

Visst vore det väl toppen om Umeå-lagen gjorde gemensam sak och säkrade både kontrakt och slutspel?!

 

Bli först att kommentera

Maria som Sveriges förbundskapten? – här är hennes lineup:

Av , , Bli först att kommentera 0

Så, som många av er säkert redan känner till slutar Sveriges förbundskapten Jan-Erik Vaara, vilket innebär att hela Sverige väntar på beskedet om vem som tar över. Ryktena/gissningarna handlar mycket om Mikael Hill (tidigare tränare för Mullsjö) och Thomas Brottman (tränare för Falun), men jag har även sett gissningar kring Markus Puskala (förbundskapten U19-landslaget herrar om jag inte missminner) och AIK:s tränare Magnus Jäderlund. Och just det ja, glöm inte David Jansson (Schweiz landslag).

Det är alla goda kandidater i mina ögon, även om jag själv ska dra till med ett riktigt långskott – Iiro Parviainen (tidigare i Dalen när de tog silver och i Lettlands landslag VM 2014) – en tränare jag upplever fick ut maximalt av trupperna i både Dalen och med Lettlands landslag. Det var ärligt talat lite av en besvikelse att se Lettland spela VM 2016 jämfört med den fart och orädsla de visade i VM 2014. Nåväl, Parviainen är en tränare jag håller högt i vart fall.

 

Jag ska dock presentera ytterligare ett alternativ: min älskade fru Maria! Vi diskuterade en hypotetisk lineup för framtiden och det spårade kanske ur en aning, men för att övertyga er kommer här hennes lineup (med glimten i ögat), håll till godo:

 

Ledningen

Huvudtränare: Maria

Assisterande tränare: Joel Kanebjörk (vem kan peppa grabbarna bättre än Joel?) och Thomas Brottman ska vara med, om det så är som materialare eller någon hittepå-roll (självklart att Brottman ska till VM)!

 

Första formation

Rasmus Enström (c), Alexander Galante-Carlström och Alexander Rudd (forwards)

Lukas Harnesk (defensiv backpjäs) och Mattias Ljunggren (offensiv backskytt)

 

Andra formation

Jonas Svahn (c), Billy Nilsson (äntligen lite tuppkam i VM!) och Kim Nilsson (forwards)

Emil Johansson (offensiv back) och Robin Nilsberth (defensiv roll!)

 

Tredje formation

Marcus Berglund (skrällcenter VM 2018), Andreas Stefansson (campar motståndarmålet – målgaranti) och David Gillek (wildcard, skrämmer motståndare och fixar dubbelutvisningar vid behov)

Mattias Samuelsson (offensiv back) och Thomas Holmgren (offensiv och defensiv back)

 

Målvakter

Måns-Parsjö Tegnér (förste målvakt)

Johan Rehn (andre målvakt)

 

På bänken:

Anton Karlsson

 

 

Känner ni er övertygade? Jag ska nog ärligt säga att våra laguppställningar ser aningen olika ut! :) Om ni däremot vill anlita Maria som förbundskapten hittar ni henne i Umeå!

 

Bli först att kommentera

En spelare på uppgång och det hackande anfallsspelet

Av , , Bli först att kommentera 0

Tabelläget

Tufft läge i tabellen nu… Dalen hade chansen att skapa lite utrymme ner till Helsingborg, AIK och Sirius, men lyckades dessvärre inte hela vägen i kvällens match mot Sirius vilken slutade med förlust i övertid. Lägg därtill förlusten borta mot Linköping senast vilket innebär att Dalen för närvarande ligger på en 7:e plats i tabellen på 40 poäng med både Helsingborg och AIK på 37 poäng vardera. Tajt med andra ord! Och det kommer vara tufft att nå slutspel, ingen tvekan om det!

 

En spelare på uppgång

Det finns en spelare i Dalen som jag upplever får relativt lite uppmärksamhet, men som är riktigt riktigt bra och om han bara börjar sätta de lägen han skapar kommer nog fler att få upp ögonen för honom. Många gånger är det är det just poängen som räknas och gör att en spelare noteras. Med 9 poäng på 26 matcher är han inte en poängspelare, men jag tror att vi på sikt kommer få se fler poäng från hans klubba, vare sig det är genom mål eller assists.

Har ni lyckats lista ut vem syftar på? Han är center och kliver inte sällan in i andra formationen som center när Ketil Kronberg paras ihop med Jonas Svahn i första formationen i en offensiv satsning. Jag skriver förstås om Marcus Berglund.

Hårt arbetande och skicklig, stark i närkamperna utan att gå över gränsen, vinner bollar och känns som tryggheten själv med bollen. Den transformation han gjort i Dalen sett över några säsonger är riktigt imponerande, måtte han nu bara lyckas ta nästa kliv och börja producera också kan det betyda oerhört mycket för Dalen.

För Dalen har det inte allt för lätt för tillfället, trots många skickliga spelare går det uppenbart hackigt i anfallsspelet…

 

Det hackande anfallsspelet

Ketil Kronberg uttryckte i något sammanhang att Dalen får kämpa som fan för målen, medan Johan Eriksson uttalat att Dalen skapar lägena och så länge de fortsätter med det kommer det till slut bli stolpe in i stället för stolpe ut som det varit så ofta denna säsong.

Samtidigt kan jag inte låta bli att oroas över att det skapas relativt få chanser framåt emellanåt. Och chanserna slutar många gånger i reflektioner kring skickliga motståndarmålvakter, svettiga räddningar, eller dylikt. Det är inte helt lätt att sätta fingret på varför det är så heller. Jag har dock några reflektioner…

Dalen har sedan en ganska lång tid sällan haft en match där alla kedjor producerat framåt. Framgångarna har nästan alltid varit knutna till en het kedja för matchen, medan den eller de andra kedjorna haft svårt att få samklang.

Kedjan med Jonas Svahn, oavsett om den spelas med Jim Johansson eller Fredrik Edholm tillsammans med Patrik Rokka, har enorm potential, men har fortfarande inte kommit nära att uppnå den. Uppspelsfasen saknar emellanåt påhittighet och variation under väldigt långa stunder. Bollen passerar mellan tre spelare som i princip befinner sig på Dalens halvplan. Inte sällan får vi se Jonas Svahn eller någon forward jogga hemåt, agera deltagare i triangeln med de båda backarna som ganska lugnt passar bollen emellan varann och slutligen lägger en långboll efter sargen när motståndarna släpper fram den. Och de vet ju att bollen kommer där och stänger snabbt igen, Dalen har spelat stora delar av säsongen på detta vis. Avsaknaden av öppna ytor gör att Dalen försiktigt spelar tillbaka bollen och vi är tillbaka på ruta ett. I ärlighetens namn är det alldeles för lättläst och jag hade förväntat mig en större utveckling i anfallsspelet så här pass långt in i säsongen.

De gånger detta uppspel lyckas kan i princip tillskrivas Jonas Svahn som gör någon makalös räd framgångsrikt. Jag hoppas på att få se lite nya tag framöver. Visst, det har gjorts en del mål under säsongen, men det finns så mycket mer att hämta hos dessa spelare tillsammans än vad de lyckats få ut på planen hittills och nu om någonsin är det i ärlighetens namn dags att hitta rätt.

 

Vissa positiva tendenser

Positivare är känslorna kring kedjan med Ketil Kronberg, Johan Eriksson och Alexander Bodén där jag tycker att framför allt Eriksson vaknat till ordentligt sedan Bodén gjorde comeback. Det finns påhittighet och variation i formationens sätt att spela, även om det finns mer att ta av.

Och jag har inte heller missat att sköna backar som Viktor Nystedt fått friare tyglar, eller att vi sett Mattias Wallgren gör luriga löpningar i periferin exempelvis i samband med frislag vilket skapat mer än ett läge till synes från ingenstans. Eller att Patrik Suchanek, och kanske ännu mer överraskande, Lukas Harnesk plötsligt roterat med någon forward och plötsligt ligger högt uppe och pressar i offensiv zon. Jag gillar det!

Men om ni läser detta, glöm för tusan inte bort att påminna Mattias Ljunggren om att våga kliva fram och skjuta ibland. Det var så tydligt i en sekvens i kvällens match mot Sirius att han taggade igång och var redo att gå på fullt offensivt, men höll tillbaka för att minimera riskerna och det slutade med att Dalen gick på byte… Jag tror ärligt talat att många motståndare har så mycket fokus på exempelvis Edholm och Jim Johansson att de emellanåt glömmer att Ljunggren har ett minst lika fruktat skott. Med vassa måltjuvar såsom Johan Eriksson på eventuella returer kan det kanske bli en liten joker att plocka fram ibland.

Och visst, jag uppskattar att Dalen spelar disciplinerat och minimerar risker, men någonstans kanske det är detta som hämmat laget offensivt också. Kan det vara så att ett ständigt försiktighetstänk skapar mentala hinder för att släppa lös offensiven när det behövs?

Vad händer om Dalen släpper på och går fullt ös framåt en match – offensiv framgång eller platt fall? Vad tror ni?

Bli först att kommentera

Publiksnitt bortamatcher i SSL-herr

Av , , 1 kommentar 0

Det förekommer emellanåt diskussioner på Twitter om huruvida intresset för innebandy växer genom sättet olika lag spelar innebandy på. Själv kan jag uppleva att diskussionen är alldeles för avgränsad, det vill säga, alldeles för få faktorer vägs in i resonemanget, även om en typisk spelstil givetvis kan påverka hur sporten upplevs av olika personer utifrån vad varje individ subjektivt uppskattar eller inte uppskattar. Vad gäller innebandy är i vart fall tanken att fartfylld innebandy är roligare än långsam försiktig innebandy. Få kommer nog att argumentera emot.

Det som gett upphov till att jag skriver detta inlägg handlar dock om att diskussionerna inte sällan leder till att kritik riktas mot Dalen och övergripande handlar kritiken om att Dalens sätt att spela tajt, defensiv innebandy utan att ta risker medför att färre vill titta på innebandy.

Så kan det mycket väl vara, men som jag skrev ovan upplever jag att detta endast är en faktor som vägs in, medan andra viktiga faktorer sällan tas upp i sammanhanget. Visst, de kanske diskuteras på andra ställen och i andra sammanhang, men det jag är intresserad av är vad det är som lockar folk att titta på innebandy och vad klubbarna gör bra, eller mindre bra för detta ändamål.

Jag tänkte därför börja med att visa det aktuella genomsnittet åskådare som tittar på hemmamatcherna för respektive lag i svenska superligan (SSL) på herrsidan.

Jag tänker att ett högt genomsnitt på denna lista talar för att föreningen arbetar hårt och gör ett bra jobb med att väcka intresse och locka folk till matcherna. Det är inte bara en fråga om att marknadsföra det egna laget, utan även att marknadsföra motståndarlaget – varför ska jag som åskådare välja att se just DENNA match? Vissa lag gör ett fantastiskt jobb med detta, upplever jag.

 

Publikliga hemmamatcher – Svenska Superligan Herr (hämtad från innebandy.se)
Plac.     Lag     Publiksnitt
1.     IBF Falun     1 505
2.     IBK Dalen     1 372
3.     Storvreta IBK     1 327
4.     FC Helsingborg     1 073
5.     Mullsjö AIS     1 041
6.     Växjö IBK     977
7.     Warberg IC     896
8.     IK Sirius IBK     801
9.     AIK IBF     692
10.     Karlstad IBF  690
11.     Team Thorengruppen SK     653
12.     Höllvikens IBF     651
13.     Linköping IBK     588
14.     Pixbo Wallenstam IBK     562

 

Vidare har jag dock roat mig med att själv räkna ihop varje lags publiksnitt under bortamatcherna som varit hittills och fått följande siffror:

 

Publikliga bortamatcher – Svenska Superligan Herr

1. Storvreta 1140
2. Falun 1075
3. Helsingborg 971
4. Thorengruppen 963
5. Växjö 955
6. Pixbo 953
7. Sirius 927
8. Höllviken 916
9. Warberg 881
10. Mullsjö 871
11. Linköping 846
12. AIK 839
13. Dalen 820
14. Karlstad 777

 

Ett annat sätt att mäta på

Jag har även mestadels för skojs skull gjort en jämförelse där publiksiffran för varje bortamatch jämförts med hemmalagets aktuella publikgenomsnitt sett över hela säsongen. Om publiksiffrorna en bortamatch överstigit hemmalagets aktuella publikgenomsnitt över säsongen har bortalaget fått ett plus. Om antalet åskådare på plats understigit detta snitt har i stället ett minus utdelats.

Detta ger en lite annorlunda ranking, dock med märkbart större brister än ovannämnda lista eftersom ett minus kan betyda att antalet åskådare var exempelvis 1 person lägre än hemmagenomsnittet utan att någon närmare hänsyn till detta tas. Ett minus är ett minus oavsett. Nå, ni förstår, men det är mest för skojs skull jag slänger in detta här också! Det kan dock tala för eller emot att ovannämnda genomsnitt berott på en eller flera derbymatcher, m.m. vilkas höga snitt dragit upp genomsnittet markant.

1. Falun
2. Storvreta
3. Warberg
4. Helsingborg
5. Sirius
6. AIK / Pixbo (delad plats)
7. Karlstad
8. Växjö
9. Höllviken
10. Mullsjö
11. Linköping / Thorengruppen (delad plats)
13. Dalen

 

Vad säger dessa siffror?

Själv kan jag känna att det är svårt att dra konkreta slutsatser utifrån dessa siffror, det finns en hel mängd olika faktorer som kan spela in och jag har inte koll på alla dessa. Några jag tänker på är dock exempelvis:

 

Derbymatcher?

Dessa lockar mycket mer folk och har höjt många av publiksnitten för lagen när jag sammanställde genomsnittet för bortamatcher. Det innebär förstås också att vissa lag som har byggt upp en god derbykänsla, samt geografiskt läge, historik mellan klubbarna, med mera, också kan få bättre (eller sämre) siffror av just detta. Derbyn är alltså ett bra sätt att höja intresset – något som också serieupplägget försöker fånga upp genom att prova derbygrupper.

Hur långt bort spelas bortamatchen?

Geografiskt läge spelar inte bara in i möjligheten till att skapa derbykänsla, det påverkar också bortalagets förutsättningar för att få med sig någon del av den egna publiken även på bortamatcherna.

Vilken dag?

Har det varit fråga om en veckodagsmatch eller helgmatch? Fler åskådare lockas generellt till helgmatcherna.

Marknadsföring av matchen

Hur har matcherna marknadsförts? Eventuella evenemang? Gratis inträde? Det kan locka publik, något flera klubbar arbetat med denna säsong och något som jag tror gjort att vissa matcher fått riktigt fina siffror, vilka kanske aldrig varit möjliga utan hårt arbete kring dessa bitar. Det blir också en fråga om vilka matcher som specifikt väljs för de olika evenemangen. Väljer man gratis inträde när matchen avser möte med ett lag som historiskt sett lockar mindre publik – eller väljer man i stället att marknadsföra detta i samband med att favoriter kommer på besök?

Mediabevakning

Hur beskrivs lagen i medierna? Ett lag som får mycket publicitet lockar kanske fler åskådare än ett ”osynligt” lag. Här blir det förstås viktigt med profiler i lagen, även motståndarlagen, något SSL.se börjat arbeta med och något vissa klubbar är ganska duktiga på att göra. Jag minns bland annat att jag läst en del sådant på AIK:s hemsida med positiva känslor.

Särskilt viktiga matcher?

Har matcherna som spelats varit särskilt viktiga matcher? 6-poängsmatcher? Det är exempelvis inte en slump att publiksnitten ökar ju längre säsongen löper och att lagen i botten av tabellen får märkbart högre siffror när de möts sinsemellan än när de möter vissa andra lag.

 

Ja, det finns säkert massa faktorer jag inte tänker på att nämna här. Lagens spelstil tänker säkert vissa. Jag tänker att siffrorna visserligen inte ger svar på särskilt många frågor, men de ger en viss uppskattning över vilka lag som generellt lockar publiken till hallarna och vilka lag som har svårare för att göra just detta. Vad det beror på exakt lämnar jag osagt, eftersom jag inte har någon aning, men jag tänker att det kan vara en blandning av en mängd olika faktorer där spelstil absolut kan vara en av dem, men knappast lär vara den enda faktorn som spelar in.

 

Varför skriver jag detta inlägg?

Jag skriver bland annat detta inlägg därför att jag personligen inte tror att vi gör innebandyn någon tjänst genom att lyfta fram exempelvis en klubbs val av spelstil som den huvudsakliga anledningen att publiksnittet inom innebandyn minskar. Att stärka en negativ bild av vissa klubbar får nog dessvärre snarare motsatt effekt. I stället för att enbart fokusera på andra lags brister bör de som har möjlighet att påverka lägga fokus på hur man kan arbeta för att föra innebandyn framåt i stället.

Vill man som oberoende person uttrycka sin åsikt om att Dalens spelstil är urtråkig att titta på är det förstås helt okej. Vi måste få ge uttryck för våra upplevelser och så länge diskussionerna förs konstruktivt och i rätt riktning är även detta av godo för sporten. Vi måste få tycka olika! Dalen kanske dessutom behöver tända till och våga spela mer offensivt, eller väljer kanske å andra sidan att inte göra det därför att de tror starkt på idén om det tajta försvaret. Det är dock inte huvudfrågan i mitt inlägg.

Det känns däremot desto mer beklämmande när innebandyprofiler (involverade i innebandy på ett sätt vi åskådare sällan är) lägger fokus på att uttrycka sig negativt om andra lag eller domare (vilka får obefogat hård kritik allt för ofta..), snarare än på att hitta alternativ och lösningar för att föra innebandyn framåt.

 

Jag vill dock ge ett positivt exempel över hur SSL.se marknadsförde matcherna mellan Falun och Dalen:

”Ligans offensivt starkaste lag möter det lag som släppt in minst mål i SSL. Vilka lyckas bäst med sin spelidé?” – eller något i den stilen. Syftet är förstås att försöka väcka intresse och jag gillar det.

Bra SSL.se! Och uppenbarligen bra jobbat Falun också – som lyckades locka dit 1332 personer trots att ”SSL:s tråkigaste lag” (enl. Jonas Gustavssons enkät) var på besök.

 

Föra innebandyn framåt

Vare sig vi hejar på sköna Wibax Patriots herrar i Piteå, eller skickliga Endres damer nere på Gotland, vill vi nog alla samma sak: att innebandyn ska växa och få det erkännande denna underbara sport förtjänar. För att det ska vara möjligt krävs publicitet och popularitet i olika sammanhang och ett ganska självklart sådant är förstås att folk tar sig ner och kikar på matchern i arenor, hallar och gympasalar. Lyft fram profiler och hitta sätt att höja upplevelsen innebandy, både på och utanför planen!

Det är rimligen också denna passion för sporten som driver folk till att uttrycka sina tankar, känslor och åsikter om hur det ska gå till. Tyckande är förstås subjektivt och medför att åsikterna ofta ger uttryck för olika upplevelser av samma sak, vilket är för det mesta positivt. Utan att analysera, spekulera och vrida och vända på saker och ting är det lätt att stanna upp och sluta utvecklas. Framför allt är det dock viktigt att rikta blickarna mot ett gemensamt mål – att väcka intresset hos alla de som ännu inte förstått hur fantastisk innebandyn faktiskt är.

 

1 kommentar

Hårt arbete, storspelaren med den höga högsta nivån och en osäker slutspelsplats

Av , , Bli först att kommentera 0

AIK sköt Dalen upp över 100-strecket i antalet insläppta mål. Det krävdes 25 spelade matcher för Dalen att släppa in 100 mål och med dessa siffror är Dalen det lag som släppt in minst antal mål denna säsong hittills. Matchen slutade förvånansvärt målsnålt, även i Dalenmått mätt, med totalt tre gjorda mål. Hemmalaget Dalen vann slutligen på ordinarie tid med 2-1 mot gästande AIK.

 

Dalen – AIK (2-1)

Annars fanns alla förutsättningar för att det skulle bli fler mål i matchen. AIK öppnade starkt och ordnade straffslag redan 26 sekunder in i första perioden. Där satte dock storspelande Måns Parsjö-Tegnér ton och räddade Andreas Stefanssons straff. I de båda numerära underlägena som Dalen sedan spelade i matchen klev en kanske inte helt oväntad hjälte fram och spelade av mycket viktiga sekunder, jag syftar förstås på Viktor Nystedt. Med fart och snurrande fläkt fick han med sig applåder och tog sig runt och förbi ett flertal jagande motståndare och skapade därmed mycket viktigt andrum för hemmalaget. Att Nystedt sedan skadade sig och linkade runt på ett ben i arenan kändes dock mindre roligt…

AIK spelade ett våghalsigt anfallsspel och Dalen hängde många gånger på. Matchen var fartfylld och det skapades många lägen åt båda hållen, men förutom två storspelande målvakter i Parsjö-Tegnér och Stefan Odebring, var det dessutom en hel del stolpe/ribba ut. Efter första perioden kändes det verkligen inte som om matchen skulle sluta med tre ynka mål gjorda. Något som ytterligare talar för detta är skottstatistiken, 37-30 i Dalens favör! Hastig huvudräkning ger i något runda svängar räddningsstatistik över 95% för båda målvakterna i matchen. Wow!

I AIK noterade jag bland annat backen Simon Götz som såg rejält hal ut. Det är inte en spelare jag har nämnvärt god koll på, men han imponerade på mig med fina dragningar och Dalen såg flera gånger ut att ha svårt att hantera honom. Annars var det nervöst varje gång bollar slängdes iväg mot Andreas Stefansson, den ökände målgöraren i AIK, men han uppvaktades hårt av bland annat Mattias Wallgren, Mattias Ljunggren och Lukas Harnesk.

Nämnda tre spelare kan för övrigt, tillsammans med Patrik Suchanek som ännu en gång stod för ett enormt viktigt skottäck i dagens match, lyftas fram som viktigt bidragande faktorer till att Dalen fick med sig samtliga tre poäng, dock av lite olika anledningar, men samtliga genom hårt kämpande och slit. Jag ska inte nämna alla mer ingående, men om jag får välja en att särskilt lyfta fram här måste det vara veteranen Wallgren.

 

Hårt arbetande spelare

Om Mattias Wallgren startade säsongen i Dalen något svajigt, ofta med bra fysiskt spel, men lite varierande kontroll på bollen, har hans nivå jämnats ut på sistone till en klart hög sådan. Jag vågar påstå att Wallgren var den som, förutom möjligen Parsjö-Tegnér i målet, var den defensivt tryggaste och viktigaste spelaren på planen. Och med tanke på hur hårt många spelare kämpade i hemjobbet säger det ändå en hel del.

Och på tal om hårt hemjobbande spelare… Noterade ni Patrik Rokkas skottäck där han i det närmaste såg ut att köra en fotbollsmässig glidtackling? Jag vet inte hur jag annars ska beskriva det, men wow vilken energiinjektion för publiken när det hände!

Jag skulle även kunna nämna Ketil Kronberg och Jonas Svahn, spelare som presterade på hög nivå, eller Fredrik Edholm som kändes mer taggad än på länge och mycket väl kunde ha hittat nätet bakom Odebring om oddsen varit marginellt större i hans favör. Den jag dock tycker förtjänar att kanske nämnas mest från kvällens match var dock storspelande Jim Johansson.

 

Storspelaren med den höga högsta nivån

Jag har ju nämnt tidigare att jag upplever att han har en väldigt hög högsta nivå, men att han även har en ganska låg lägsta nivå. Johansson kan vara i det närmaste osynlig när spelet inte riktigt sitter, men så kommer matcher som denna där han är farlig i forecheckingen, tvingar till sig bollen och dribblar sig fram genom horder av motståndare och på något omöjligt vis får iväg bollen på mål på sätt som skapar farliga målchanser och letar sig förbi alla som står i vägen trots att det inte borde vara möjligt. Ja, jag säger då det, när Johansson är bra är han riktigt jäkla bra! Mot AIK var han riktigt jäkla bra! Att Johansson spelade när Dalen gick ner på spelare i tredje perioden var ingen slump.

 

Läget i tabellen

I skrivande stund ligger Dalen på en något osäker slutspelsplats, eftersom de tre poängen som hämtades hem ikväll medförde att Dalen gick om både Helsingborg och AIK. Visserligen ligger Dalen även före Pixbo, men det bör noteras att Pixbo spelat två matcher mindre. Även om Pixbos form varit något svajig på sistone, är de erkänt duktiga på att plocka poäng i serien och jag är därför försiktig med att räkna bort Pixbo på något sätt i kampen om slutspelsplatserna.

Jag har en hel del reflektioner på lut gällande läget i tabellen för övrigt, men eftersom kvällen lider mot sitt slut kommer jag att sikta på att skriva några rader om detta lite längre fram. Jag tänkte även passa på att jämföra min och Marias respektive tippningar av tabellen med läget i tabellen efter denna omgång – för att se om någon av oss över huvud taget tycks pricka in några rätta tippningar alls.

 

Bli först att kommentera

Sten i glashus, derbyvinst och myggans återkomst

Av , , Bli först att kommentera 0

Sten i glashus

Det hypades upp lite inför dagens derby mellan hemmalaget IBK Dalen och bortalaget Team Thorengruppen, inte minst i lokala tidningen Västerbottens-kuriren där Peter Sjöström uttalade sig om att Dalen spelar tråkig innebandy och att ett tronskifte (från Dalen till Team Thorengruppen) vore bra för Umeås innebandypublik. Nu tolkar jag det visserligen huvudsakligen som ett sätt att försöka frambringa lite känslor, skapa lite hets lagen emellan, men samtidigt kan jag också känna att det är lite som att kasta sten i glashus.

Jag har ingenting emot Team Thorengruppen och håller lite extra på några av spelarna i laget, inte minst Stefan Dellsand-Lindberg som tillkommit under säsongen och som är rejält underhållande, men är det verkligen rätt tillfälle att uttala sig på detta vis? Dalen må kunna kritiseras för att spela tråkig defensiv innebandy, men samtidigt har knappast Team Thorengruppen varit idel bländande underhållning i stil med AIK/Falun/Växjö/Mullsjö när jag kikat på deras matcher denna säsong. Att lägga fokus på en sådan sak när tillfälle ges att kommentera motståndaren är i mina ögon ganska blekt.

Tidigare tränare i Team Thorengruppen, Tomas Hugosson-Wallgren uttalade sig inför förra derbymatchen lagen emellan något i stil om att Dalens spelstil påminner honom om att sätta strypkoppel på tävlingshundar, en slags pik om att den hårda fokusen på tajt defensivt spel håller tillbaka delar av spelarnas offensiva kvaliteter. Det kan jag i stället delvis hålla med honom om. Det kan ligga något i det sett till hur Dalen presterar många matcher också, likväl som i kvällens match.

Dalen tenderar att spela för att minimera risker under första och andra perioderna, för att sedan gå ut hårt i tredje perioderna i matcherna. Det är knappast unikt för just Dalen, men det jag vill komma till är den där känslan av att ”Oj, om de besitter den här förmågan att skapa press, varför vänta till sista 20 minuterna med att plocka fram det?”. Min känsla är att det kommer fram när den tvingande känslan att spela försiktigt och smart släpper och en viss desperation infinner sig. Spelet blir något vårdslösare och skapar mer chanser, men samtidigt också fler risker.

Många lag spelar på det viset och det kan både löna sig och straffa sig.

Jag förespråkar inte att Dalen ska släppa lös vårdslösheten, utan snarare bygga vidare på den goda grunden som finns i det disciplinerade försvarsspelet. Samtidigt får det inte bli det där strypkopplet Hugosson-Wallgren antydde. Det gäller att våga spela ut spelet även när matchen precis har börjat. Minimera förstås misstagen, men det får inte bli ett automatiskt  ”rather safe than sorry”-spel som innebär att varje frislag i offensiv zon resulterar i en pass bakåt till den egna backlinjen, eller att varje uppspel avbryts och bollen spelas hem igen därför att den perfekta luckan aldrig uppstod.

 

Dalen – Team Thorengruppen (4-3 efter förlängning)

Jag håller mig kort om matchen. Känslan var att matchen var jämn, nervig och tajt. Dalen skapade något mer lägen, men Team Thorengruppen stod för något bättre utdelning hela vägen till 2-3 i tredje perioden. Dalen tog ut Måns Parsjö-Tegnér och spelade sex mot fem.

Precis som tidigare var Dalen duktiga på att behålla lugnet trots att det egna målet saknade målvakt. Press skapade och till slut small det till när lagkapten Ketil Kronberg satte det ack så viktiga 3-3-målet med ynka 21 sekunder kvar av tredje perioden. Myggan Dalen surrade sig därmed fast även i denna match och det gjorde att matchen gick till förlängning där Jonas Svahn slutligen avgjorde när han gjorde sitt andra mål för matchen.

Förutom de nämnda spelarna utmärkte sig i Dalen framför allt Mattias Ljunggren och Patrik Suchanek, även om jag upplevde att det var flera andra som även gjorde en bra match och stod för äkta kämpaglöd. Ljunggren stack ut med den enorma passion han eldade på sina lagkamrater på bänken, på planen och i varje situation när han spelade. Han satte välförtjänt Dalens andra mål i matchen, assisterad av Svahn, och känslan var att den energi han utstrålade var precis vad Dalen behövde för att hålla sig kvar i matchen även under slutminuterna.

Suchanek bidrog med offensivt och defensivt driv och gjorde kanske matchens viktiga skottäck när han täckte bort ett skott som var på väg rakt mot det helt öppna målet efter att Team Thorengruppen spelade ut Dalen totalt. Jag tror att skottet kom från målfarlige Peter Reinholdt dessutom, men jag kan ha misstagit mig. Enormt viktig täckning för matchen i vart fall!

Jag imponerades även av Marcus Berglund som fick begränsat med speltid, satt större delen av matchen på bänken, men kunde trots det kliva in när han gavs förtroendet i tredje perioden och gjorde det riktigt bra. Skapade dessutom en väldigt farlig målchans när han kom i princip fri mot Erik Ställ på kanten.

Matchens spelare? Ingen tvekan om att det var Jonas Svahn, med Ketil Kronberg som nära tvåa.

Det lär fortsätta pratas en del om Dalens svajiga form, men kanske kommer det också att börja pratas igen om hur Dalen ändå lyckades bita sig fast i matcherna och kämpa till sig poäng i slutändan.

 

Bli först att kommentera