Sten i glashus, derbyvinst och myggans återkomst

Sten i glashus

Det hypades upp lite inför dagens derby mellan hemmalaget IBK Dalen och bortalaget Team Thorengruppen, inte minst i lokala tidningen Västerbottens-kuriren där Peter Sjöström uttalade sig om att Dalen spelar tråkig innebandy och att ett tronskifte (från Dalen till Team Thorengruppen) vore bra för Umeås innebandypublik. Nu tolkar jag det visserligen huvudsakligen som ett sätt att försöka frambringa lite känslor, skapa lite hets lagen emellan, men samtidigt kan jag också känna att det är lite som att kasta sten i glashus.

Jag har ingenting emot Team Thorengruppen och håller lite extra på några av spelarna i laget, inte minst Stefan Dellsand-Lindberg som tillkommit under säsongen och som är rejält underhållande, men är det verkligen rätt tillfälle att uttala sig på detta vis? Dalen må kunna kritiseras för att spela tråkig defensiv innebandy, men samtidigt har knappast Team Thorengruppen varit idel bländande underhållning i stil med AIK/Falun/Växjö/Mullsjö när jag kikat på deras matcher denna säsong. Att lägga fokus på en sådan sak när tillfälle ges att kommentera motståndaren är i mina ögon ganska blekt.

Tidigare tränare i Team Thorengruppen, Tomas Hugosson-Wallgren uttalade sig inför förra derbymatchen lagen emellan något i stil om att Dalens spelstil påminner honom om att sätta strypkoppel på tävlingshundar, en slags pik om att den hårda fokusen på tajt defensivt spel håller tillbaka delar av spelarnas offensiva kvaliteter. Det kan jag i stället delvis hålla med honom om. Det kan ligga något i det sett till hur Dalen presterar många matcher också, likväl som i kvällens match.

Dalen tenderar att spela för att minimera risker under första och andra perioderna, för att sedan gå ut hårt i tredje perioderna i matcherna. Det är knappast unikt för just Dalen, men det jag vill komma till är den där känslan av att ”Oj, om de besitter den här förmågan att skapa press, varför vänta till sista 20 minuterna med att plocka fram det?”. Min känsla är att det kommer fram när den tvingande känslan att spela försiktigt och smart släpper och en viss desperation infinner sig. Spelet blir något vårdslösare och skapar mer chanser, men samtidigt också fler risker.

Många lag spelar på det viset och det kan både löna sig och straffa sig.

Jag förespråkar inte att Dalen ska släppa lös vårdslösheten, utan snarare bygga vidare på den goda grunden som finns i det disciplinerade försvarsspelet. Samtidigt får det inte bli det där strypkopplet Hugosson-Wallgren antydde. Det gäller att våga spela ut spelet även när matchen precis har börjat. Minimera förstås misstagen, men det får inte bli ett automatiskt  ”rather safe than sorry”-spel som innebär att varje frislag i offensiv zon resulterar i en pass bakåt till den egna backlinjen, eller att varje uppspel avbryts och bollen spelas hem igen därför att den perfekta luckan aldrig uppstod.

Dalen – Team Thorengruppen (4-3 efter förlängning)

Jag håller mig kort om matchen. Känslan var att matchen var jämn, nervig och tajt. Dalen skapade något mer lägen, men Team Thorengruppen stod för något bättre utdelning hela vägen till 2-3 i tredje perioden. Dalen tog ut Måns Parsjö-Tegnér och spelade sex mot fem.

Precis som tidigare var Dalen duktiga på att behålla lugnet trots att det egna målet saknade målvakt. Press skapade och till slut small det till när lagkapten Ketil Kronberg satte det ack så viktiga 3-3-målet med ynka 21 sekunder kvar av tredje perioden. Myggan Dalen surrade sig därmed fast även i denna match och det gjorde att matchen gick till förlängning där Jonas Svahn slutligen avgjorde när han gjorde sitt andra mål för matchen.

Förutom de nämnda spelarna utmärkte sig i Dalen framför allt Mattias Ljunggren och Patrik Suchanek, även om jag upplevde att det var flera andra som även gjorde en bra match och stod för äkta kämpaglöd. Ljunggren stack ut med den enorma passion han eldade på sina lagkamrater på bänken, på planen och i varje situation när han spelade. Han satte välförtjänt Dalens andra mål i matchen, assisterad av Svahn, och känslan var att den energi han utstrålade var precis vad Dalen behövde för att hålla sig kvar i matchen även under slutminuterna.

Suchanek bidrog med offensivt och defensivt driv och gjorde kanske matchens viktiga skottäck när han täckte bort ett skott som var på väg rakt mot det helt öppna målet efter att Team Thorengruppen spelade ut Dalen totalt. Jag tror att skottet kom från målfarlige Peter Reinholdt dessutom, men jag kan ha misstagit mig. Enormt viktig täckning för matchen i vart fall!

Jag imponerades även av Marcus Berglund som fick begränsat med speltid, satt större delen av matchen på bänken, men kunde trots det kliva in när han gavs förtroendet i tredje perioden och gjorde det riktigt bra. Skapade dessutom en väldigt farlig målchans när han kom i princip fri mot Erik Ställ på kanten.

Matchens spelare? Ingen tvekan om att det var Jonas Svahn, med Ketil Kronberg som nära tvåa.

Det lär fortsätta pratas en del om Dalens svajiga form, men kanske kommer det också att börja pratas igen om hur Dalen ändå lyckades bita sig fast i matcherna och kämpa till sig poäng i slutändan.