Innebandy i Umeå: Om valuta för pengarna och om gruppindelningen herrelit för Scandic Cup

Av , , Bli först att kommentera 0

Noterade när jag läste mejlen att det är dags att förnya medlemsskapet hos IBK Dalen – för prisvärda 700 kronor per säsong får vi som medlemmar fritt inträde till alla IBK Dalens matcher i svenska superligan (dam och herr), vilket hastigt räknat motsvarar 29 matcher eller 24 kronor per match. Nu kanske de flesta av oss inte har möjlighet att se alla matcher, men .det är onekligen svårt att få så mycket valuta för pengarna. Påminnelse till den 25, [check].

Jag utlovade förresten en kort uppdatering kring Scandic Cup vilken ni får del av här nedan.

 

Scandic Cup – gruppindelningen för herrelit är klar

På Scandic Cups hemsida (https://www.sportswik.com/scandiccup#/cupmagazine/95/news) framgår att gruppindelningen för herrarnas elitklass är klar. Jag bifogar de båda grupperna nedan så att ni lätt kan ta del av dem.

 

Herrelit

Grupp A:

Team Thorengruppen

Granlo BK

Technology Florball Mladá Boleslav

Zug United

 

Grupp B:

SC Classic

Umeå City

IBK Dalen

Wibax Patriots

 

Riktigt intressanta grupper, eller hur? Förutom att det blir tufft redan i gruppspelen finns även chanser på mycket underhållande finalserier. Vad sägs om ett Umeåderby mellan Team Thorengruppen och Dalen? Eller kanske får Dalen chans till revansch mot Mladá Boleslav vilka vann Bohemia Trophy och där slog Umeågänget.

Jag ser även mycket fram emot att få se SC Classic. Finska lag brukar imponera, minns bland annat tillbaka till SPV där Mika Kohonen då huserade, vilka visade fint passningsspel och ett högt tempo. De hade även en spelare jag tyvärr inte minns namnet på, men som bokstavligt talat aldrig slutade springa. Evighetsmaskin på planen, omänskligt!

En annan revansch jag löjligt gärna skulle vilja se är Wibax Patriots mot Team Thorengruppen. Jag har säkert nämnt detta förut, men jisses vilken bra kvalserie det var lagen emellan när Thorengruppen slutligen knep SSL-platsen. Piteålaget får det tufft i gruppspelet, men jag vill ändå lyfta ett varningens finger för att deras hårt arbetande försvar och blixtrande kontringsspel gör att de inte ska underskattas. Just det ja, John Stiglund, numera målvakt i Dalen, lämnade just Wibax Patriots för spel i SSL. Och ni minns säkert målvakten Oscar Öberg som lämnade Wibax Patriots för spel i Team Thorengruppen. Han är numera tillbaka i Piteå och vaktar målburen för Patriots. Spännande!

Vad tror ni? Någon som redan nu vågar sig på att tippa grupperna? :) Jag ska nog inte tippa, men däremot håller jag i vart fall Team Thorengruppen och Mladá Boleslav för favoriter i grupp A, samt Dalen och SC Classic som favoriter i grupp B.

Jag har tidigare nämnt damernas elitklass som även den ser riktigt spännande ut – IKSU, SC Classic, Dalen och Team Thorengruppen – där pratar vi hög klass – synd att inte fler elitlag anmält sig bara, i vart fall inte ännu. Jag skulle gärna se åtta lag i elitklassen även på damsidan. Kanske möjligt på sikt om högklassiga lag av den kalibern fortsätter delta? Nåväl, det lovar vansinnigt fin innebandy oavsett, om än färre matcher.

Bli först att kommentera

The World Games – kompakt paketerad innebandy – oh why?!

Av , , Bli först att kommentera 0

Det är väldigt tyst kring innebandyn för tillfället och alldeles för länge kvar till både Scandic Cup och starten på den nya säsongen i svenska superligan. Damernas säsong börjar runt den 16-17 september och veckan därpå börjar herrarnas säsong, vilket innebär att vi har ungefär en miljon dagar kvar innan vi kan avnjuta den mest underhållande sporten som finns – innebandy (ledsen fotboll, men en tredjeplats hos mig efter innebandy respektive hockey är i vart fall inte fy skam).

Nå, det är faktiskt inte riktigt sant. Först har vi The World Games som spelas 27-30 juli där vi får se galet skickliga spelare göra upp om guldet i vad som sägs vara den potentiella inkörsporten för att få innebandyn till de olympiska spelen så småningom. Ska jag vara helt ärlig med mig själv har jag dock lite blandade känslor kring upplägget i The World Games, jag hoppas att ni har överseende med att jag delar med mig av dem här…

 

The World Games

Tanken är att visa för världen hur fantastiskt roligt det är att se på innebandy för att locka intresse genom publik och tv-tittare. För att göra det måste sporten säljas in på något sätt hos de som potentiellt kan vara intresserade av sporten. Under The World Games kommer rimligen många nya åskådare komma i kontakt med innebandy, möjligen för första gången någonsin.

Vad jag förstår spelas matcherna i tre perioder vilka kortats ner till 15 minuter per period och dessutom på en mindre plan. Trupperna är bantade, vilket ställer höga krav på de spelare som valts ut av landslagsledningen.

Hedervärt för de som blivit uttagna – ni har väl förresten noterat att Dalens Måns Parsjö-Tegnér och Jonas Svahn spelar i The World Games? – eftersom endast 12 utespelare och 2 målvakter får delta.

Nu kanske några eller flera av er känner att jag är alldeles för negativ, men jag ser dock personligen inte poängen med att ta innebandy, vilket i dess nuvarande form är både fartfylld och underhållande, särskilt på landslagsnivå, men sedan paketera om den i ett annat format där den är mer kompakt och intensiv för att försöka sälja in den för en större publik vilken som sagt kanske aldrig kommit i kontakt med innebandy förut. Jag har i alla fall antagit att detta är skälet, att på något sätt skynda på underhållningsvärdet, göra det till en lite attraktivare injektion av underhållning, men det finns säkert flera andra skäl jag förbiser eller helt enkelt inte känner till. Fan, jag gnäller på ändå, semestern är ju snart över ändå :)

Alltså, don’t get me wrong, det kan och kommer säkert absolut bli jättekul ändå, men det här med en tajtare spelplan, kortare speltid och färre spelare som får delta känns inte för mig som saker som gör sporten lättare att sälja in för en helt ny publik. Jag förstår att tillfrågade kring detta måste ”hypa” upplägget, men det absolut vanligaste argumentet mot innebandy som jag hör från bekanta (förutom tramsargument om plasthockey) är att sporten är alldeles för snabb – det är svårt att följa med i spelet och det krävs ett i vart fall något vant öga för att veta var du ska hålla blicken för att kunna följa en ”normal” relativt fartfylld SSL-match.

Jag tyckte visserligen mycket om All Starseventet som hölls för ett tag sedan, men om jag endast får framföra ett förslag på något att ändra till nästa år vore det att slopa det här med en förminskad plan. Jag vill exempelvis inte se spelare skjuta mål från det egna målet. Jag vill se de bästa spelarna i världen göra upp under förhållanden som motsvarar hur innebandy faktiskt spelas på riktigt – inga mindre planer, ingen nedkortad speltid och inga bantade trupper. Visa upp innebandy från dess allra bästa sida – Sverige mot Finland om guldet.

Jag har förstås positiva tankar kring The World Games också, det är roligt att innebandyn får synas och förhoppningsvis kan spridas ytterligare för att öka intresset även i andra länder och för att den internationella konkurrensen ska kunna växa. Det ska även bli intressant att se hur spelare som Jonas Svahn och Tobias Gustafsson hanterar en mindre spelplan, jag syftar förstås inte minst på att de är omänskligt snabba. Framför allt, självisk som jag är, ser jag dock fram emot att kunna stilla abstinensen lite genom att kunna kika på innebandy. Som jag skrev ovan, ungefär EN MILJON DAGAR KVAR till svenska superligan kör igång igen, oh my god, det är ju jättelänge det! Förutom The World Games, vad kan vi se fram emot tills dess?

Tja… när The World Games är överstökat har vi förstås Scandic cup att se fram emot i Umeå vilket går av stapeln den 30 augusti till den 10 september! Jag har ett litet inlägg på gång om det under morgondagen, håll utkik vetja!

Bli först att kommentera

Reflektioner från Bohemia Trophy: om Dalens gladaste spelare och omänsklig fysik

Av , , Bli först att kommentera 0

Borta bra men hemma bäst. Åter tillbaka i ett grådassigt 10 grader varmt Umeå, sippandes på ljuvt kaffe som smakar kaffe och fokuserar tankarna tillbaka på Bohemia Trophy. Dessvärre var tillgången till ett fungerande wifi ytterst vacklande som bäst, vilket innebar att vi delvis följde streamningarna av matcherna på en relativt hackig liten mobilskärm med stundvis fryst bild, samt via sportswik.

Här måste jag först och främst rikta ett stort tack till den, eller de, som uppdaterade sportswik och rapporterade från matcherna i tjeckien. Det var väldigt uppskattat att kunna läsa relativt matiga inlägg under matchernas gång och inslagen av humor var även de uppskattade!

På grund av de tekniska svårigheterna vi hade under tiden vi gjorde vad vi kunde för att följa Dalens framfart i Bohemia Trophy, var det svårt att följa allt som hände i matcherna, hur varje spelare presterade och så vidare, men vissa övergripande intryck fick vi förstås och ett antal sekvenser hade vi ändå turen att få se utan fryst bild.

 

Hur gick det för Dalen i Bohemia Trophy?

För de av er som möjligen inte följde Dalen under försäsongscupen kan jag börja med att notera att Dalen knep bronset. Vinnare av turneringen blev tjeckiska Mlada Boleslav, vilka slog Dalen efter straffar under gruppspelet och som sedan även slog AIK efter straffar i finalen. Mycket imponerande och dalenbekantingen Milan Tomasik fick sålunda börja hemkomsten till Tjeckien med en mycket positiv känsla!

 

Nedan följer Dalens resultat från cupen:

Gruppspelet

Mlada Boleslav – Dalen (4:3 efter straffar)

Dalen – Tigers Langnau (7:6 efter straffar)

 

Slutspelet

Sokol Pardubice – Dalen (0:8) – kvartsfinalen

AIK – Dalen (5:3) – semifinalen

Sparta Praha – Dalen (6:9) – bronsmatchen

 

Som ni kan notera fick Dalen spela många matcher under cupen tack vare det intressanta upplägget som användes där alla lag fick chansen att spela vidare även efter själva gruppspelet. Ett bra och nyttigt upplägg för en försäsongsturnering kan jag tycka och det är nog även lärorikt att få möta så många olika lag, med olika spelstilar, m.m. att öva mot.

 

Poängbästa i Dalen

Ketil Kronberg (1+7) totalt 8 poäng

Sebastian Degeryd (7+0) totalt 7 poäng

Anton Åkerlund (2+4) totalt 6 poäng

Noteras kan dock även att Mattias Wallgren stod för tre mål, samt att Daniel Sonidsson noterades för tre assists.

 

Poäng är inte allt

Jag hoppas att ni har lite överseende med att det var svårt på vår laggande mobilstora skärm att följa allt som pågick, men så gott det gick försökte vi urskilja fina aktioner från respektive spelare på planen. Jag ska även erkänna att det inte var helt lätt att urskilja vilka alla spelare var i varje respektive situation, eftersom många inte ännu fått sina riktiga dresser och vissa ansikten inte är helt bekanta ännu. Några reflektioner kommer dock här:

 

Målvaktssidan ser riktigt stark ut! Vad jag kunde se stod John Stiglund två matcher (oklart den match som inte streamades) och imponerade i målburen. Fina reflexer och ett vasst utkast, javisst, synd bara att ingen i Dalen var med på att Stiglund bokstavligen kastade bollen hela vägen till motståndarmålvakten i ett riktigt häftigt utkast. Här gäller det för Dalen att ta vara på Johns kastarm och för motståndarna att se upp!

Måns Parsjö-Tegnér var på intet sätt sämre han, var sedvanligt stabil i målburen och briljerade i straffläggningarna. Herregud vad följsam han är dock?! Oklart vilken match det var, men jag minns särskilt ett läge där Måns gick ut långt utanför hans högra stolpe för att skära av motståndaren, vilka dock lyckas trilska över bollen till andra sidan vid hans vänstra stolpe, men på något omänskligt sätt var Måns ändå med över till andra sidan i slutändan och gjorde sig förhållandevis stor. Det kunde klart ha resulterat i mål även om läget missades av motståndarna, men jag häpnades mest över Parsjö-Tegnérs förmåga att förflytta sig till synes från helt strandad på den ena stolpen över till den andra… Mycket imponerande!

 

Bland forwardsen vill jag framför allt lyfta fram Patrik Rokka, Sebastian Degeryd och Anton Åkerlund från Bohemia Trophy.

Rokka spelade främst tillsammans med Ketil Kronberg och Jonas Svahn, ja jisses vilken fin formation detta lovar att bli, och han kompletterar kedjekamraterna riktigt bra, hänger med i deras höga tempo och har ett imponerande spelsinne. När Patrik är het känns det som om han är med i varenda farligt läge, både ger och tar emot gifta passar som avslutas med ännu giftigare avslut och det är bara en tidsfråga innan han letar sig in i poängprotokollet.

Sebastian Degeryd, som skämtsamt fått smeknamnet ”14+0″ i podcasten innebandysurr om jag inte missminner, visade prov på ett fint målsinne och gjorde imponerande sju mål under cupen. Just vikten av att hitta nätet har varit något av ett problem för Dalen den senaste säsongen och det känns oerhört spännande att se vad Degeryd kommer kunna åstadkomma, samt om han även fortsättningsvis kommer att spela tillsammans med hårt slitande Marcus Berglund. Det känns som om de kompletterar varandra bra!

Sedan har vi Anton Åkerlund som var en av Dalens bästa spelare vad jag kunde se. Dalen rullade huvudsakligen på tre formationer och Åkerlund var ett viktigt nav i tredjeformationen och en starkt bidragande orsak till att de gjorde så pass många poäng för laget. Det ska bli oerhört spännande att se mer av Åkerlund när Scandic cup inleds längre fram.

På backsidan bjöd spelare som Henrik Sjöström och Ludwig Svensson på underhållning.

Sjöström, som tidigare visat vissa offensiva tendenser i hans spel, visade i Bohemia Trophy på nytt upp att han har ett bra skott och att han kan vara ett hot framåt med kvicka fötter och trygghet med bollen.

Slutligen får det inte undgå att nämnas Ludwig Svensson. Svensson känns delvis igen på hans rappa fysiska försvarsspel där han likt Lukas Harnesk till synes inte räds någon, eller någonting, men kanske ännu mer känns Ludwig igen på den totala glädje han visar på planen. Det var helt underbart att se Svenssons min när han gjorde 4-2-målet i matchen mot Tigers Langnau! Finns det någon gladare spelare i Dalen än Ludwig Svensson?

 

Dalens spelstil

Något jag fann väldigt intressant var att titta närmare på den spelstil Dalen använde under cupen. Det kunde knappast beskrivas med den typiska Dalenklyschan om ”parkerade bussar”, i stället upplevde jag att det vågades friskt framåt och att det var tillåtet att göra misstag – och visst, misstag blev det förstås. Det är dock att vänta och jag tänker mig att det på många sätt rentav är bra i detta skede för att tidigt dra lärdom av dem och bygga vidare på det slags spel laget vill uppnå på sikt. Att lära sig värdera situationer. Om misstag inte straffar sig på planen, är det rimligen svårare att ta med sig erfarenheten vidare.

Ni minns säkert tränare Christian Hjorts ord tidigare om att grunden för Dalens anfallsspel ska utgå från hög fysik, och jag tyckte mig skönja detta i det spel Eva Lindgren, Jonathan Brolin, Christian Hjort, samt Urban Karlsson utformat för laget. Om Dalen kan bygga vidare på detta, kommer vi sålunda förmodligen få se ett något mer fartfyllt spel nästkommande säsong. Och det gillar vi förstås!

Jag har säkert glömt någon, eller något jag tänkte nämna, men jag vill sammanfattningsvis säga att Dalen ser taggade ut och verkar ha något spännande på gång (ledsen, det är ett tjatigt uttryck, men ack så sant). Det bådar med andra ord gott för den kommande säsongen!

Bli först att kommentera