The World Games – kompakt paketerad innebandy – oh why?!

Det är väldigt tyst kring innebandyn för tillfället och alldeles för länge kvar till både Scandic Cup och starten på den nya säsongen i svenska superligan. Damernas säsong börjar runt den 16-17 september och veckan därpå börjar herrarnas säsong, vilket innebär att vi har ungefär en miljon dagar kvar innan vi kan avnjuta den mest underhållande sporten som finns – innebandy (ledsen fotboll, men en tredjeplats hos mig efter innebandy respektive hockey är i vart fall inte fy skam).

Nå, det är faktiskt inte riktigt sant. Först har vi The World Games som spelas 27-30 juli där vi får se galet skickliga spelare göra upp om guldet i vad som sägs vara den potentiella inkörsporten för att få innebandyn till de olympiska spelen så småningom. Ska jag vara helt ärlig med mig själv har jag dock lite blandade känslor kring upplägget i The World Games, jag hoppas att ni har överseende med att jag delar med mig av dem här…

 

The World Games

Tanken är att visa för världen hur fantastiskt roligt det är att se på innebandy för att locka intresse genom publik och tv-tittare. För att göra det måste sporten säljas in på något sätt hos de som potentiellt kan vara intresserade av sporten. Under The World Games kommer rimligen många nya åskådare komma i kontakt med innebandy, möjligen för första gången någonsin.

Vad jag förstår spelas matcherna i tre perioder vilka kortats ner till 15 minuter per period och dessutom på en mindre plan. Trupperna är bantade, vilket ställer höga krav på de spelare som valts ut av landslagsledningen.

Hedervärt för de som blivit uttagna – ni har väl förresten noterat att Dalens Måns Parsjö-Tegnér och Jonas Svahn spelar i The World Games? – eftersom endast 12 utespelare och 2 målvakter får delta.

Nu kanske några eller flera av er känner att jag är alldeles för negativ, men jag ser dock personligen inte poängen med att ta innebandy, vilket i dess nuvarande form är både fartfylld och underhållande, särskilt på landslagsnivå, men sedan paketera om den i ett annat format där den är mer kompakt och intensiv för att försöka sälja in den för en större publik vilken som sagt kanske aldrig kommit i kontakt med innebandy förut. Jag har i alla fall antagit att detta är skälet, att på något sätt skynda på underhållningsvärdet, göra det till en lite attraktivare injektion av underhållning, men det finns säkert flera andra skäl jag förbiser eller helt enkelt inte känner till. Fan, jag gnäller på ändå, semestern är ju snart över ändå :)

Alltså, don’t get me wrong, det kan och kommer säkert absolut bli jättekul ändå, men det här med en tajtare spelplan, kortare speltid och färre spelare som får delta känns inte för mig som saker som gör sporten lättare att sälja in för en helt ny publik. Jag förstår att tillfrågade kring detta måste ”hypa” upplägget, men det absolut vanligaste argumentet mot innebandy som jag hör från bekanta (förutom tramsargument om plasthockey) är att sporten är alldeles för snabb – det är svårt att följa med i spelet och det krävs ett i vart fall något vant öga för att veta var du ska hålla blicken för att kunna följa en ”normal” relativt fartfylld SSL-match.

Jag tyckte visserligen mycket om All Starseventet som hölls för ett tag sedan, men om jag endast får framföra ett förslag på något att ändra till nästa år vore det att slopa det här med en förminskad plan. Jag vill exempelvis inte se spelare skjuta mål från det egna målet. Jag vill se de bästa spelarna i världen göra upp under förhållanden som motsvarar hur innebandy faktiskt spelas på riktigt – inga mindre planer, ingen nedkortad speltid och inga bantade trupper. Visa upp innebandy från dess allra bästa sida – Sverige mot Finland om guldet.

Jag har förstås positiva tankar kring The World Games också, det är roligt att innebandyn får synas och förhoppningsvis kan spridas ytterligare för att öka intresset även i andra länder och för att den internationella konkurrensen ska kunna växa. Det ska även bli intressant att se hur spelare som Jonas Svahn och Tobias Gustafsson hanterar en mindre spelplan, jag syftar förstås inte minst på att de är omänskligt snabba. Framför allt, självisk som jag är, ser jag dock fram emot att kunna stilla abstinensen lite genom att kunna kika på innebandy. Som jag skrev ovan, ungefär EN MILJON DAGAR KVAR till svenska superligan kör igång igen, oh my god, det är ju jättelänge det! Förutom The World Games, vad kan vi se fram emot tills dess?

Tja… när The World Games är överstökat har vi förstås Scandic cup att se fram emot i Umeå vilket går av stapeln den 30 augusti till den 10 september! Jag har ett litet inlägg på gång om det under morgondagen, håll utkik vetja!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>