Scandic Cup dag 2: Järnviljan, norsk underhållning och hur mål ska firas

Av , , Bli först att kommentera 0

Läge att summera dag två av Scandic Cup, nå, dag två utifrån vad jag hann med. I ärlighetens namn önskar jag att det hunnits med mer och jag ser verkligen fram emot helgen, att helt utvilad kunna njuta av innebandy mer eller mindre hela dagarna utan att behöva tänka på den tidiga morgondagen och den obarmhärtiga väckarklockan som väntar.

Det fanns mycket trevligt att välja på, men det självklara valet landade förstås på matchen mellan IBK Dalen och IKSU. Därefter letade jag och min älskade, men ack så trötte, vapendragare och fru oss till matchen mellan Team Thorengruppen och Mlada Boleslav där vi i alla fall hann med en period innan Maria höll på att somna på stället. Jag vill dock förtydliga att det inte berodde på innebandyn, där bjöds det på underhållning, men hon jobbar väldigt hårt, min fru och dagen hade tagit ut sin rätt!

Nåväl, i sedvanlig ordning tänkte jag bjuda på reflektioner och tankar nedan och jag vill även passa på att hylla alla de eldsjälar och hårt slitande fina människor som hjälper till på ett eller annat sätt med att styra upp allt som krävs för att genomföra ett stort evenemang som Scandic Cup är. Ni är fantastiska och gör det riktigt bra!

 

IBK Dalen – IKSU (3-9)

Vi visste förstås på förhand att det skulle bli en tuff batalj för Dalen att ta sig an vad jag bara delvis skämtsamt kallade svenska landslaget för ett tag sedan, det svenska mästarlaget IKSU. Hur många landslagsspelare har de nu? Fyra formationer?! Och vilka spelare, ja jisses, de bjuder verkligen på fin innebandy och enorm skicklighet!

Cornelia Fjellstedt och Iza Rydfjäll, Amanda Delgado Johansson… eller varför inte en av mina personliga favoriter, Emelie Wibron? Jag kan fortsätta rabbla namn och ni fortsätter bara nicka instämmande när ni läser detta, men så är det. IKSU är ett fantastiskt innebandylag och de visade särskilt i matchens andraperiod att de kan skapa enormt tryck och öppna upp ytor i försvaret fort genom snabbhet, individuell skicklighet och fint samspel. De nyper verkligen direkt när motståndarna gör misstag. Där hade Dalen svårt att hänga med många gånger.

 

Däremot tyckte jag att Dalen gjorde en fin tredje period, visade prov på ett fungerande kontringsspel och riktig kämpaglöd där spelare som Caroline Stattin och Clara Forssén var både starka och snabba.

Det är något visst med att se spelare som Stattin som tog chansen direkt när hon fick den och med resolut blick och tydlig järnvilja krigade sig om och förbi motståndarna med bollen… Vilken härlig utstrålning och attityd!

Jag noterade även Sandra Törnqvist som jag tyckte imponerade i numerärt underläge och även blixtrade till stundtals i matchen, samt Anna Skyltbäck för hennes offensiv, vilket jag nämnde även under gårdagen.

Jag och Maria diskuterade även Maria Häggström som vaktade målet under kvällens match, vilket kan tyckas vara en otacksam uppgift. IKSU gör det knappast lätt att vara målvakt, men Häggström visade både fina reflexer och ett giftigt utkast som jag tror att spelare som Frida Eriksson och Victoria Ström kommer kunna nyttja på ett bra sätt framöver.

 

Team Thorengruppen – Technology floorball Mlada Boleslav (6-3)

Det kan tyckas lite blekt att försöka göra några slags summerande reflektioner utifrån blott en period, visst, så är det förstås, men jag kör på ändå med någon kortare tanke eller så.

Milan Tomasik spelade inte, jag vet inte varför, men tråkigt förstås och förhoppningen är självklart att vi ska få se finliraren visa vad han går för under helgen. I övrigt noterade jag ett litet plustecken för nummer 77, Radek Krajcigr, som visade styrka i sarghörnen och framför målet när han gjorde MB:s första mål i matchen.

I Team Thorengruppen var fokus förstås lite extra inställt på Marius Pedersen som verkar få fortsatt förtroende i första formationen. Det är en intressant spelare, delvis på grund av allt surr och den hype som byggts upp kring den unge spelaren, men även för att han bjuder på spännande innebandy. Pedersen rörde sig med både fart och skicklighet och bidrog absolut i Thorengruppens offensiv i den första perioden. Det blir spännande att se hur det kommer gå för den unge norrmannen.

 

Tyckande om hur mål firas

Jag tänkte förresten på en sak jag hört diskuteras lite till och från bland annat föregående säsong. Det är det här med hur lag firar på ett ”seriöst och proffsigt sätt”. Alltså, ärligt, jag vete fasen om jag tycker att det är så snyggt det här med att hela laget står på rad och håller ut händerna vid bänken och laget kör någon slags ”klappledsfirande” med linan som gjorde målet…

Jag har förstått att det finns de som menar att världen ser ner på innebandyn, att det menas vara amatörmässigt att spelare rusar in på planen i tid och otid för att fira mål, och så vidare.

Jag är visserligen knappast rätt person att uttala mig så svepande och världsomfattande, men ärligt talat, really..? Ser världen verkligen ner på en sport för att utövarna visar känslor? Låter som en ganska trist värld.. :)

Om något känns det stelt med på förhand bestämda sätt att fira mål – klappledet, med ointresserade/stela blickar får mig osökt att tänka på ett lag som inte deltar i Scandic Cup och som jag inte tänker nämna uttryckligen här, men som jag faktiskt inte hoppas blir normen för målfirande i innebandy. Visst, det är ett vanligt sätt att fira mål på, klappledet, många lag gör det och det anses nog gängse vara professionellt och snyggt, ett sätt att städa av firandet, lite så, men jag hoppas slippa få se alla lag stöpta i samma form och följa samma mall. Bedrövligt om ni frågar mig! :)

Ett trevligare, men ändå organiserat sätt att fira på, upplevde jag ändå Dalens firande ikväll med en samlad ring på planen. Det ger ändå en känsla av att laget firar ihop på något sätt…

Jag hoppas dock verkligen inte att direktiven till spelarna inom innebandy är att hålla tillbaka glädje, vad fasen, släpp loss lite och gör som Ludwig Svensson. Visa glädje när det är befogat!

Bli först att kommentera

Scandic Cup dag 1: Försnacket, tokreaktionslöparen och kanonvärvningen

Av , , Bli först att kommentera 0

Så lider en fantastisk innebandydag mot sitt slut efter att ha inletts med att lyssna till podcasten innebandysurr (som äntligen dragit igång) för att sedan avsluta dagen med Dalen x2. Ja ni läste rätt, det spelades massa härlig innebandy och vet ni vad som är ännu bättre? Det fortsätter hela veckan!

Ja, nu är äntligen Scandic Cup här! Jag brukar kalla det startskottet på innebandysäsongen här i Umeå och försäsongens höjdpunkt och jag tycker att beskrivningarna ger en ganska rättvis bild av vad det är – riktigt bra underhållning!

Jag ska dock erkänna att jag fick bege mig hemåt något tidigare än vad jag hade önskat, men jag hann ändå med att se hela fem perioder innebandy och jag tänkte i sedvanlig ordning dela med mig av lite reflektioner och tyckande.

Jag vill förresten förvarna att jag dessvärre stod utan min älskade fru och livskamrat Maria under kvällens gång, på grund av arbete i annan ort, så det blir renodlat mina tankar och reflektioner i kvällens inlägg. Tanken är dock att Maria ska bjuda på en del skön läsning framöver under Scandic Cup – så vet ni att det är på gång! :)

 

IBK Dalen – Umeå City (13-2)

Försnacket

Strax före matchen hann jag få några ord med den mycket trevlige tidigare Dalen-spelaren Jim Johansson och passade då även på att fråga honom vilka spelare som kommer göra genombrott i år och om det var några han särskilt ville lyfta fram.

Anton Åkerlund, Markus Lindström och Ludwig Svensson svarade Jim direkt. Kolla förresten på Ludwig och den klubbteknik han fått sedan förra säsongen, den hade han inte förra säsongen, tillade han. Riktigt bra!

Jim passade även på att hylla grabbarna från Skellefteå. Vi konstaterade att de gör något otroligt bra där uppe, inte minst i Gamla Stan IBK, som fostrar så duktiga spelare.

Jag kunde förstås inte låta bli att påpeka för Jim att jag hoppas få se honom på planen igen i framtiden och han berättade då att han ska spela i Obbolas lag nästa helg i Scandic Cup. Så, för alla er som gillar Jim lika mycket som jag, se till att bege er ner till Umeå Energi Arena 8-10 september och kika!

 

Matchen

Som jag så ofta påpekat skriver jag inte referat. Eller ja, om sanningen ska fram, jag försöker undvika att skriva allt för referatliknande eftersom jag är alldeles för bekväm – att skriva bra referat är riktigt tufft och kräver mycket detaljer! Jag fokuserar mer på tyckande och lite tyckande har jag noterat under matchen jag kikade på!

Marcus Berglund… alltså, det är knappt att jag fattat hur kvick han är egentligen. Trots att jag skrivit om det förut och nästan tjatat om att folk kommer få upp ögonen för hur bra han är när poängen också börjar trilla in – blir jag likväl positivt överraskad varje gång han gör de där tokreaktionslöpningarna (i brist på bättre begrepp), vinner bollen hux flux och trollar med den på något sätt och skapar farliga lägen på nolltid.

Förlåt, den beskrivningen vinner nog inga priser, men vad jag menar är, han är inte bara snabb som i att han springer fort – han är kvick. Kvicktänkt, reagerar direkt och rör sig på en gång när möjligheten knappt uppenbarat sig. Jag vet inte om reaktion är rätt ord egentligen.. det känns… proaktivt ibland. Nå, jag svamlar och ni förstår förhoppningsvis vad jag menar, annars, well, jag tror att det kommer uppenbara sig längre fram!

Andreas Carlbom spelade tillsammans med Marcus Berglund och Johan Larsson och såg hungrig ut. Krigade till sig ett mål och stod även för två assist om jag räknat rätt. Jag upplevde att Carlbom och Berglund hittade varandra bra, spännande kombination och om formationen hålls intakt går Carlbom alltså ganska resolut in som en temporär ersättare för skadade Sebastian Degeryd.

Och på tal om att hitta varandra bra… Jonas Svahn och Patrik Rokka har ett riktigt bra passningsspel som skapar farliga chanser kontinuerligt. Sistnämnde Rokka var förresten riktigt bra matchen igenom och stod för två mål och två assist. Jag vill höja ett varningens finger till innebandysurr som i ovannämnda avsnitt nämnde Ketil Kronberg och Jonas Svahn som de som poängmässigt ska göra det i Dalen. Inte för att de har fel gällande nr 25 och nr 70, men för att de i sammanhanget aldrig nämnde Patrik Rokka.

Sist men inte minst måste jag nämna Lukas Harnesk som levererade två mål och en assist, 2+1 alltså, och jag fick frågan från Maria som inte såg matchen om Lukas spelade forward eller vad tusan som pågick. Jag har ingen aning, men fantastiskt var det i alla fall! Se upp svenska superligan!

 

Umeå City då?

Jag erkänner, jag hade svårt att inte fokusera huvudsakligen på Dalens spel och hur det gick för de svartvita spelarna och jag har dessutom inte jättebra koll på Umeå City, men jag noterade dock några reflektioner kring Umeå City från matchen.

Umeå City fick kämpa hårt matchen igenom för att hänga med, men stundtals visade de prov på ett kontringsspel som blixtrade till och där finns potential upplevde jag. Bland spelarna tyckte jag lagkaptenen Timmy Nyberg stack ut positivt.

Som siffrorna avslöjar var det en ganska ojämn match där Dalen aldrig egentligen var hotade. Dalen var starkare, snabbare och bättre, men Umeå City kämpade ändå på bra och jag hoppas att det går vägen för dem i allsvenskan norra!

 

IBK Dalen – Team Thorengruppen (7-1)

Som jag skrev ovan hann jag dessvärre inte med att se hela matchen mellan Dalen och Team Thorengruppen, men jag hann dock se två perioder. Matchen började jämnt och jag upplevde ändå att Team Thorengruppen hade ett visst övertag i den första perioden, men när den andra perioden väl började växlade Dalen upp.

Jag har inte hunnit bekanta mig jättemycket med damlaget ännu, men jag hoppas hinna med att se mer matcher den kommande säsongen. Därför var det extra kul att titta närmare på de olika spelarna i laget och jag noterade ett antal spelare jag upplevde stack ut extra mycket i kvällens match.

Det var svårt att undgå Frida Eriksson som stod för tre mål och två assist i matchen, men som jag försökte beskriva matchen för Maria över telefon när jag gick hemåt var det tydligt att Frida har något extra även utan att beakta poängen, kolla bara de dragningarna hon gjorde… Det krävs inte ett geni för att se att Frida Eriksson är en kanonvärvning av Dalen och att hon kommer göra poäng den kommande säsongen!

Jag noterade även Victoria Ström som var riktigt stark och rentav jobbig i forecheckingen och som även vann många viktiga närkamper. Jag gillade det och såg fram emot de byten hon spelade.

Det kändes även tryggt med Matilda Wirthig som vaktade målburen. För i ärlighetens namn slarvades det lite emellanåt i uppspelet, men det löste Wirthig, no worries!

Sista namnet jag noterade var Anna Skyltbäck. Det fanns något där i anfallsspelet som jag gillade, teknik blandat med lite lurighet. Jag kan inte riktigt sätta ord på det, men det kändes spännande när Skyltbäck var på planen!

 

Surret på läktaren

Avslutningsvis kan jag inte undgå att kort nämna två saker jag hörde i förbigående på läktaren.

Det ena var en person som glatt påpekade det billiga inträdespriset för att få se så mycket innebandy. Jag kan bara instämma – det är i ärlighetens namn ett fantastiskt bra pris för all underhållning som erbjuds för den som gillar innebandy. Passa för all del på att gå och kika om ni inte redan tänkt tanken!

Det andra var en klassisk anhörigsupporter och i ärlighetens namn värmde det så mycket att höra personen dra in andan högljutt varje gång ett skott gick någon meter utanför målet som om det vore kryssribba ut, eller hur omtänksam denne lät när en spelare gjorde si, eller så. Det är fint på något vis.. känsla!

Bli först att kommentera

Scandic Cup 2017: 25 Fantastiska skäl att uppleva Scandic Cup på plats!

Av , , Bli först att kommentera 0

Scandic Cup börjar redan på onsdag denna vecka och jag är så otroligt taggad att jag har svårt att beskriva det, men för att få lite utlopp för min iver har jag med glimten i ögat och utan närmare inbördes ordning listat 25 fantastiska skäl att uppleva Scandic Cup på plats! Ta chansen och bege er ner till Umeå Energi Arena och upplev grymt bra innebandy från 30 aug till 10 september!

25 fantastiska skäl att se Scandic Cup på plats:

1. Kom och se det blivande SM-guldvinnarlaget 2017/18.

2. Anton Åkerlunds poänggaranti. Ooh-ahh Åkerlund!

3. Ta chansen att se svenska landslaget.. förlåt, förlåt, jag menar förstås: IKSU!

4. Bevittna Matilda Wirthigs viktiga räddningar från bästa läktarplats!

5. Innebandyns kändaste mohikanfrisyr, Billy Nilsson, kommer – självklart gör du det också!

6. Upplev stjärnan som nobbat spel i SSL upprepade gånger för att hjälpa till att sätta Piteå på innebandykartan, Erik Nilsson!

7. Skönt med återvändare, välkomna fine Milan Tomasik tillbaka till Umeå!

8. Se de bästa Umeålagen göra upp på både dam- och herrsidan!

9. ”Månstret”, Måns-Parsjö-Tegnér, är värd inträdespengen bara han! Publikfavorit av en anledning!

10. Bevittna Lars Lindbergs favoritspelare, Krister Savonen, spela innebandy.

11. Titta på när Natalie McNeil gör några fina mål!

12. Beskåda världens snabbaste spelare som även händelsevis utnämnts till världens bästa boxplayspelare – Jonas Svahn!

13. Fikat!

14. Upplev svenska superligans gladaste spelare Ludwig Svensson på plats!

15. Kolla om Victor Nensén fortsätter målsuccén för Team Thorengruppen!

16. Derby mellan Gamla Stan och Skellefteå IBK – wow!

17. Patrik Rokkas målgester!

18. Ryktena säger att Martin Rudeström fortsätter i Umeå City – bekräfta dem på plats?

19. Hörde jag någon säga Luigi Loudmouth (Ketil Kronberg)!?

20. Se den finske landslagsspelaren Eemeli Salin lira innebandy!

21. Andreas Carlboms comeback!

22. Upplev den steppdansande målvakten med det grymma utkastet, ingen annan än Erik Ställ förstås!

23. Lukas Harnesk, Mattias Wallgren och Henrik Sjöström täcker minst 1000 skott tillsammans, eller..? Kontrollräkna på plats!

24. John Stiglunds sylvassa reflexer är på riktigt, men se till att vara på plats för att kontrollera att det stämmer!

25. Upplev Christian ”Hjortpics” Hjorts minspel från första parkett – wow!

 

Bli först att kommentera

Lär känna Dalen: Ulrika Nordin – ”begreppet Dalen ger en varm och familjär känsla”

Av , , Bli först att kommentera 0

Nyss hemkommen från träningsmatchen mellan IBK Dalen och finska SPV, vilken slutade med vinst för Dalen i övertid, 4-3. Anton Åkerlund inledde matchen med ett mål och satte även punkt för matchen med det avgörande målet i övertid. Vilken härlig spelare han är, Anton Åkerlund! Fick även se prov på de fina reflexerna hos Dalens nye målvakt, John Stiglund – mycket angenämt!

Jag vill förresten passa på att be om ursäkt över avsaknaden av inlägg sista veckan, trots att det ändå hänt en hel del kring Dalen – jobb, hemliv etc. ja, ni förstår, men så kan det förstås vara! Det är mycket på gång, även vad gäller bloggen, men inget jag kan avslöja ännu! :)

Förra helgen prioriterade jag att få ut inlägget med Mattias Ljunggren (in och läs det om ni missat det!) – en skicklig hårt arbetande och underhållande spelare som förtjänar att uppmärksammas – trots att Dalen gjorde bra ifrån sig i Granlo cup och det i samband med detta även bjöds på sköna silly-nyheter i form av Schweizrykten (mer än rykten visar det sig – kort om detta nedan) och dessutom en spännande comeback i Andreas Carlbom som ställer upp för Dalen som dras med flera skador.

Ja, visst bubblar det spännande i grytan Dalen just nu! Och smaken..? En blandning av spännande och välsmakande kryddor – rutin och unga talanger som i ett fartfyllt offensivt spel gör att det bådar gott för den stundande säsongen.

Vad gäller dagens inlägg ska ni först få ta del av en mycket trevlig intervju Maria gjort med ett välkänt ansikte i Dalensammanhang – sedan ska jag kort beröra Schweizryktena och Carlbom-nyheten för att ge den som kanske inte hängt med i svängarna i alla fall en fingervisning över vad som hänt.

 

Lär känna Dalen

Jag hoppas att ni uppmärksammat försöket att lyfta fram lite personligheter inom Dalen här i bloggen. Främst har det varit spelare och lite tankar från ledare, men Dalen är förstås större än så. Ett känt ansikte på Dalenläktaren är Ulrika Nordin, som även nämnts tidigare i bloggen för hennes välskrivna matchreferat vilka ni kan läsa på Dalens hemsida.

Ulrika bjuder den som lyssnar och är innebandyintresserad på gott och trevligt snack kring innebandyn i Umeå i allmänhet och Dalen i synnerhet och Maria föreslog att Ulrika självklart måste få utrymme att dela med sig av lite tankar och reflektioner till er läsare, vilket jag tyckte var en utmärkt idé!

Så, håll till godo, här nedan finner ni Marias intervju med Ulrika Nordin där det bjuds på trevliga reflektioner från någon som följt Dalen en längre tid:

 

Hej Ulrika,

1. Har du någon, eller några favoritspelare i Dalen nu, eller genom tiderna?

Oj hur ska jag kunna välja? Historiskt finns spelare som Ulf ”Labbe” Brännström, Daniel Marklund och Fredrik Westling..

Genom Alla tider står bröderna Bodén ut. I dagens lag måste Ketil Kronberg självklart nämnas och Mattias Wallgren.. Det finns för många bra spelare och personligheter för att välja en..

 

2. Vågar du tippa SSL-säsongen som kommer? Var placerar du Dalen?

Med det hungriga lag jag sett under försäsongen är slutspel en självklarhet och en gissning är att vi landar 4-6 i tabellen.

 

3. Hur många år har du varit engagerad i Dalen?

Jag kan inte säga riktigt men det är i runda slängar i 10 år vid det här laget. Jag började med att sköta spotlights i gamla hallen.

 

4. Vad var det som gjorde att du engagerade dig i Dalen?

En god vän som spelat innebandy tidigare och som var engagerad i Dalen frågade om jag ville följa med på en match och efter det var jag ”hooked”.

Det är en förening som känns som en familj. Spelarna hejar och pratar en stund när man möter dem på stan. Man nickar till rena främlingar som man känner igen från publiken. Hela begreppet Dalen ger en varm och familjär känsla.

 

5. Vi har precis fått veta om Andreas Carlboms comeback i Dalen, har du något speciellt minne från hans tid som innebandyspelare i Dalen?

Jag håller tummarna för att Calles (Andreas Carlbom) gamla mållåt finns kvar i musikarkivet. En slug bolltrollare med en enorm blick för spelet. Starkaste minnena är mål i omöjliga vinklar, fantastiska målgivande passningar och en bollbehandling som kan göra vem som helst avundsjuk.

 

6. Vilken spelare tror du blommar ut i Dalen i år och varför?

Jag tror att Marcus Berglund kommer att blomma ut för fullt i år. Han växer för varje säsong och blir både starkare och smartare. Han är dessutom en osjälvisk lagspelare.

Annars hoppas jag vi får se mer av Henke Sjöström också, inte bara som levande mur i boxplay utan att vi får se mer av det fantastiska skott som glimtat till ibland.

 

Schweizryktena

När jag pratade med Urban Karlsson för ett tag sedan passade jag på att fråga om vi kunde vänta några överraskningar under silly season, men fick ett ganska kryptiskt svar som jag tolkade så att det är saker och ting på gång, men att ingenting är klart på grund av omständigheter, lite ”vi får se”.

Nå, när det sedan kom fram att de schweiziska landslagsspelarna Tim Braillard och Manuel Maurer provspelat med Dalen under Granlo cup krävdes det knappast en jättedjup analytisk förmåga av mig att dra slutsatsen att det måste varit nämnda spelare Dalens sportchef syftade på.

Ingen av spelarna är presenterade som klara för Dalen, i media har det framkommit att de är under kontrakt, ska avsluta studier före flytt m.m. och att en flytt blir aktuell tidigast nästkommande säsong. Nå, som sagt, vi får väl se. Jag ska inte gå in djupare på detta nu, men konstaterar att det låter väldigt spännande och att det känns betryggande att Dalen arbetar långsiktigt.

Dalen har en historia av att plocka in spelare från utlandet där somliga lyckats väldigt bra, medan andra inte riktigt hittade rätt i Dalen och svenska superligan (SSL). Själv tycker jag alltid att det är intressant med spelare från utländska ligor som tar/får chansen i SSL, så självklart är jag nyfiken och hoppfull gällande detta.

 

Comebacken

Det blev nyligen känt att Andreas Carlbom som tidigare spelat i just Dalen, med fina framgångar, lovat ställa upp för laget i vart fall för en tid framöver. Det har sagts att de tar en månad i taget för att se hur det går.

Comebacken beror på att Dalen drabbats av flera skador på viktiga anfallsspelare och förhoppningen och tanken är att veteranen Carlbom ska stötta upp Dalen och ge laget viktig bredd under säsongen som börjar i slutet av september.

Det är något med comebacks som är nervkittlande och det ska bli väldigt roligt att se hur det går för Carlbom när han nu är tillbaka i Dalendressen framöver.

För den som är nyfiken på att få se Andreas Carlbom spela och befinner sig i Umeåtrakterna kan ni glädjas åt att Scandic Cup inleds nästa vecka och det är inte en vågad gissning att vi får se Carlbom på planen då!

 

Bli först att kommentera

Lär känna Dalen: #4 Mattias Ljunggren

Av , , 1 kommentar 0

Mattias Ljunggren (bildkälla: www.ibkdalen.se)

 

Kort bakgrund

Mattias Ljunggren värvades från Helsingborg FC till IBK Dalen inför säsongen 2013/14 och har ett förflutet i Sandvikens AIK. Ljunggren har erfarenheter från det svenska landslaget både vad gäller U19 och i A-landslaget där han bland annat fick chansen att vara med under Euro Floorball Tour och sedan även togs ut till VM-kvalet, men tvingades lämna återbud på grund av skada.

Det noterades även bland många att Mattias Ljunggren var med i Jan-Erik Vaaras bruttotrupp inför VM senast, trots att han inte spelat alls på grund av skador hela den gångna säsongen. Jag tolkade detta som en markering att i vart fall dåvarande landslagsledning hade ögonen på Mattias och jag är övertygad om att han inte är bortglömd (vilket även framgår av de frågor jag ställde till Mattias).

I Dalen utmärkte sig Mattias Ljunggren tidigt och jag imponerades bland annat av hans fysik och noggranna närkampsspel, det rådde ingen tvekan om att Ljunggren var en tuff back att möta. Mattias har visat styrka i både offensiven och defensiven och säsongen 2015/16 visade Ljunggren inte minst Umeåpubliken att han hade ett fruktat skott när han stod för ett flertal viktiga mål under säsongen vid tillfällen då matcherna stod och vägde.

Jag har ganska länge varit nyfiken på att höra hur Ljunggren resonerar och jag hoppas att ni tycker att det är lika intressant som jag att läsa hans tankar och reflektioner! Jag har tidigare nämnt att Mattias Ljunggren dras med skador, jag passade därför förstås även på att höra med honom hur han mår och hur det går gällande detta.

 

Hej Mattias,

Hur går tankarna inför nästa säsong, om du ser till laget. Är ni redo för nästa säsong, vad har ni för målsättning och vilket slags Dalen kommer publiken att få se säsongen 2017/18?

Tankarna är väldigt spridda såna här tider om året då man är mitt uppe i försäsongen och man som spelare söker en massa svar. Vart står vi som lag någonstans? Är vi på rätt väg? Vart står jag själv i mitt spel och utförande ute på banan. Men det är en rolig period just nu där det händer ganska mycket i ett lag.

Vi gör allt vi kan för att vara så redo som möjligt när seriepremiären är den 24/9 mot AIK. Våran målsättning är att efter 32 omgångar ligga på en slutspelsplats, med andra ord komma topp 8. Jag hoppas vi kan bjuda på en lite mer fartfylld innebandy denna säsong där fler spelare är aktiva på planen.

 

Hur upplever du brottning som träningsform och vem är jobbigast att möta på brottningsmattan från laget?

Brottning som träningsform är väldigt jobbigt. Säger man något annat så ljuger man. Men samtidigt som att det är fysiskt krävande och man är helt slut efter dom träningspassen så skrattas det mycket under dom träningarna och jag upplever brottning som en rolig, annorlunda och jobbig träningsform.

Jobbigast på brottningsmattan skulle jag säga är Mattias Wallgren eller Måns Parsjö-Tegnér. Båda två är ganska långa samt att vikten är på deras sida när det gäller brottning.

 

Henrik Sjöström lyfte fram dig just för din förmåga att höja dina medspelare genom att peppa och elda på – hur mycket jobbar ni med att stötta varandra i laget?

Vi pratar ofta om att vi alltid ska stå bakom varandra och stötta varandra i varje situation ute på planen. Men jag tycker det är minst lika viktigt att vi gör det även utanför innebandyn. Så det är något jag personligen försöker eftersträva varje träning/match men även när vi inte springer och jagar den där bollen utan också utanför innebandyn. Det är minst lika viktigt.

 

För de som inte vet spelar du med nummer 4 på ryggen – hur kommer det sig att du valde just detta nummer?

Om jag minns rätt så valde jag nummer 4 som tröjnummer den dagen jag skulle prova på att spela back vid 14-15 års ålder då jag ansåg att det numret var ett klassiskt backnummer. Det var min debutsäsong i IBK Albas herrlag som spelade i Allsvenskan under den tiden. Sen dess har det bara hängt med men jag trivs med det numret och så länge jag spelar innebandy så kommer 4;an stå på min rygg.

 

Du gjorde en riktigt imponerande säsong 2015/2016 vilket även medförde att du välförtjänt fick en plats i landslaget. Skadan du ådrog dig inför den senaste säsongen spolierade dock stora delar av din säsong, trots detta var du med i Jan-Erik Vaaras bruttotrupp inför VM. Vad har du för personlig målsättning för nästa säsong och tänker du på något spel i landslaget framöver? Har du pratat något med Mikael Hill?

Min personliga målsättning med denna säsong om vi förutsätter att jag får vara frisk och hel under stora delar av den är att komma tillbaka där jag var under stora delar av säsongen 2015/2016. Jag vill hitta tillbaka till den känslan som jag hade då. Allt liksom flöt på och jag sprang inte runt och tänkte så mycket när jag spelade. Men vägen dit igen är lång men den resan är jag beredd att göra återigen. Att tävla med sig och mot andra är det absolut bästa som finns.

Jag har personligen inte pratat med Mikael Hill sen han tog över som ny förbundskapten. Men just nu har jag inte riktigt fokus på det utan jag vill bli skadefri först och sen börja spela matcher med IBK Dalen. Men det är en stor ära att representera landslaget och jag kommer aldrig tacka nej om jag skulle bli uttagen.

 

Jag fick dessvärre bekräftelse på mina farhågor att du fortfarande har skadeproblem. Hur känns kroppen just nu? Har du fått några besked om hur länge det väntas ta innan du är helt återställd?

Jag fick en bristning i ljumsken någon gång under December månad 2016 men i samråd med tränare och sjukgymnast då så valde vi att jag skulle spela vidare säsongen ut och avstå träningarna mellan matcherna för att kunna medverka på matcher.

Jag har sen försäsongen startade i mitten av april kört ganska tuff rehab för att vara helt redo nu när vi skulle gå in i hallen efter den individuella träningsperioden som vi har under Juli-månad. Men dessvärre har jag inte fått dom svar som jag hade önskat. Det kommer fortfarande smärta från höften/ljumsken som gör att jag inte kan gå för fullt under träningspassen så i tisdags var jag in på Sportsmedicin och gjorde en så kallad MR (magnetröntgen) på höften och ljumsken så nu inväntar vi helt enkelt ett svar från den.

 

I Dalen har du haft rollen som defensiv back respektive offensiv back – i vilken roll trivs du som allra bäst? Varför?

Det är väl ingen hemlighet att jag har haft rollen som mer offensiv back än defensiv dom senaste två säsongerna. Men jag ser det hela som så att jag vill bli en sån komplett innebandyspelare som möjligt och det innebär att man ska vara bra offensivt som defensivt.

Så mitt svar är att jag trivs med båda rollerna om man ska kalla det så men jag vill vara bra defensivt samtidigt som att jag ska leverera offensivt också.

 

Får du några direktiv från tränarna att du ska skjuta? Jag vill även veta, vem har bästa skottet i Dalen?

Dom uppmanar mig att ta mycket avslut om jag kommer till hyfsade avslutningslägen. Jag vill jobba på att komma till fler avslutningslägen under match.

Bästa dragskottet har Fredrik Edholm överlägset med hans hook på klubban. Bästa slagskottet står det mellan mig, Pär Forsman eller Henke Sjöström skulle jag vilja säga.

Men man märker på dom yngre som kommer upp att dom allra flesta har ett bra skott nuförtiden.

 

Om du får utse en spelare eller ledare i Dalen som måste prova på standup-comedy, vem väljer du och varför?

Jag väljer Viktor Nystedt alla dagar i veckan på denna fråga. Han är bra på att gå in i en roll och göra sin grej av det!

 

Slutligen, frågan hela innebandy-Sverige undrar över, är Dalen ett skönt gäng Mattias?

Vi har en härlig blandning mellan en massa olika individer och min personliga åsikt är att vi är ett riktigt gött gäng som alltid har roligt ihop.

 

1 kommentar

IBK Dalen herr: Skadeläget och en fråge-enkät till er läsare

Av , , Bli först att kommentera 0

Bland alla skriverier kring Czech Open och diverse silly-nyheter på sistone (ex. Joel Kanebjörk till Örebro – wow!) tänkte jag kort nämna lite om skadeläget i IBK Dalens herrlag och även dela med mig av en liten frågeenkät som rör just Dalen till er läsare i förhoppningen att ni vill bjuda på era tankar och tippningar! :)

 

Skadeläget i herrlaget (de jag känner till)

Fredrik Edholm

Det krävs inte en fantastisk slutledningsförmåga för att förstå att Fredrik Edholm fortfarande räknas som skadad. Givetvis tungt för både Edholm och Dalen att han missar ännu en försäsong och rimligen kommer att få ge sig in direkt i hetluften under säsongen längre fram. Det är tuffa förutsättningar, men visst kommer Fredrik att greja det!

 

Sebastian Degeryd

Därutöver framkom den väldigt tråkiga nyheten efter DM-finalen mot Team Thorengruppen att Sebastian Degeryd skadade båtbenet i ena handen och väntas bli borta åtminstone någon månad (http://www.vk.se/2065537/tuff-skada-for-dalen).

Det känns förstås bittert, framför allt att Degeryd själv inte ska få de bästa förutsättningarna för att visa vad han går för i Dalen… Han har hittills visat fin potential och när han väl fått läge att dra iväg ett dragskott har det varit rappt. En viss tröst finner jag i vart fall i att många av de unga spelarna i Dalen som fått prova på att ta klivet upp nu under försäsongen har visat riktig framåtanda och förhoppningsvis kan täcka upp för Sebastian medan han läker ihop.

 

Mattias Ljunggren

En annan spelare som jag tror har hamnat lite i skymundan, det har i alla fall inte varit skriverier kring honom vad jag kunnat se, dock spekulationer här hemma om huruvida han varit/är skadad eller ej. Jag syftar förstås på nummer 4, Mattias Ljunggren (alltså inte Anton Åkerlund som vikarierat fint i lagkamratens tröja).

Det har inte gått onoterat att Ljunggren suttit på läktaren under DM-matcherna, likväl som att han inte spelade under Bohemia Trophy. Jag frågade Urban Karlsson, sportchef i Dalen, och fick den bekräftelse jag innerligt inte ville få – Mattias Ljunggren har skadeproblem, samma skada som gäckade honom hela förra säsongen och även höll tillbaka honom när han var tillbaka i spel.

Jag har hyllat Ljunggren som efter att ha peppat laget stapplandes med kryckor ganska långt in på föregående säsong till slut klev in och utan ordentlig försäsongsträning ändå levererade både fin innebandy och riktig kämpaanda. Det är en spelare och röst som behövs på planen och jag hoppas verkligen att Mattias får bukt med skadan och kan gå för fullt framöver – inte minst av det själviska skälet att han är väldigt underhållande för publiken!

 

Jonas Svahn

Efter The World Games vilades Jonas Svahn under de båda DM-matcherna. Ja, ni läste rätt, Dalen vann de båda matcherna övertygande utan MVP Jonas Svahn!!

För den som missat det har jag fått för mig att Dalen de senaste två säsongerna förlorat varenda seriematch när Jonas Svahn varit borta (hela) matchen – och jag tror faktiskt att mitt påstående stämmer.. :) Därav utmärkelsen most valuable player (MVP), även om det självklart finns fler kandidater det kan argumenteras för att de förtjänar titeln as well, Måns Parsjö-Tegnér, Ketil Kronberg, m.fl.

Nå, tillbaka till Svahn, han matchades hårt under The World Games och hade vissa känningar, men det lät inte som något allvarligt som kommer hålla honom borta framöver. En frisk och hel Jonas Svahn är jätteviktigt för Dalen och det känns tryggt att Dalen tog det säkra före det osäkra och vilade honom trots att ett DM-guld stod på spel.

 

Har ni förresten tänkt på en sak..? De senaste säsongerna har flera av Dalens förvärv haft oturen av att skada sig tidigt. Fredrik Edholm, Nico Scalvinoni, Mattias Wallgren, Sebastian Degeryd, m.fl. Det måste få ett slut nu!

 

Fråge-enkät

Jag har filat på några frågor ett tag som jag tänkte bjuda på mina egna svar framöver – men jag hoppas även kunna samla ihop i vart fall några sköna svar från er läsare! Kommer ni förresten på någon fler fråga som borde vara med får ni väldigt gärna lägga till det också! Använd gärna kommentarsfältet nedan, eller skriv till mig på twitter.

Fråga 1. Hur många mål gör Ketil Kronberg i numerärt underläge under nästa säsong? (Bonusfråga: hur många av målen assisterar Jonas Svahn?)

 

Fråga 2. Ska Patrik Rokka fortsätta göra målgester?

 

Fråga 3. Vem kommer täcka flest skott i Dalen säsongen 2017/18? Rår någon på Mattias Wallgren i denna kategori?

 

Fråga 4. Vilken spelare i laget kommer göra flest poäng nästkommande säsong?

 

Fråga 5. Välj en spelare i Dalen som får sitt genombrott nästa säsong!

 

Fråga 6. Kommer Dalen vinna sin första match på två/tre säsonger utan Jonas Svahn på plats?

 

Fråga 7. Vem har bäst skott i Dalen?

 

Fråga 8. Vilken back i laget får flest ”fistbumps”/”highfives” av Måns Parsjö-Tegnér/John Stiglund i matcher under nästa säsong?

 

Fråga 9. Vilken spelare i Dalen vill ni helst se spela en match med pannband nästa säsong?

 

Fråga 10. Du får utse en Most Valuable Player (MVP) i Dalen – vem väljer du och varför?

 

Fråga 11. Vem är lagets ”smooth-talker”?

 

 

 

Bli först att kommentera

Grattis till DM-guldet Dalen!

Av , , Bli först att kommentera 0

Så blev det slutligen IBK Dalen som stod som segrare när slutsignalen ljöd och bataljen mellan Team Thorengruppen och Dalen var över. Det brukar vanligen vara jämna matcher lagen emellan, men ikväll var känslan att bortalaget Dalen var numret för stort redan i första perioden – och den känslan försvann aldrig riktigt heller under matchens gång.

 

Team Thorengruppen – IBK Dalen (4-9)

Jag brukar skriva att jag inte skriver referat, men kan ibland ändå halka in på något som kanske ändå kan smått liknas vid referatliknande beskrivningar av enstaka situationer… Det är egentligen sällan min tanke, men det brukar liksom ändå lyckas bli så av någon anledning. Jag rycks med lite när jag försöker ge utlopp för och beskriva en känsla eller ett intryck jag tog med mig från matchen. Nå, ikväll tänkte jag specifikt nämna Markus Lindström, Patrik Rokka och Alexander Hedlund.

På backplats inledde Markus Lindström den första perioden starkt i defensiven, men fick snart allt mer fart även i anfallsspelet och noterades inte bara för ett mål, utan två! Jag vågar nog påstå att det är den bästa matchen jag sett Lindström göra i IBK Dalen, han var riktigt, riktigt bra och bidrog med både försvarsspel och anfallsspel!

Målgesternas mästare var tillbaka och bjöd på en målgest under kvällen, vem annars, Patrik Rokka förstås! Jag räknade fyra mål från nummer 87, men han noterades bara för tre vad jag förstod av speakern. Det gör mig fundersam över om jag såg fel gällande returen han slog in, eller om det var mål i förstaläget..? Oavsett vilket, Patrik Rokka var riktigt het ikväll och visade upp sitt fina skott och ett vasst passningsspel som fungerade riktigt väl med Ketil Kronberg och den siste personen att nämnas i sammanhanget, Alexander Hedlund.

Alexander Hedlund, vem är det undrar nog kanske några… Well, i kvällens match var Hedlund killen på planen som hela tiden ville ha bollen (för att låna Marias beskrivning som jag tyckte var väldigt målande). Han var hungrig, skapade mycket offensiv press och passade in väldigt väl bredvid toppspelare som Kronberg och Rokka.

Jag nämnde i förra inlägget att han fungerade riktigt väl tillsammans med Anton Åkerlund – jag börjar fundera om han inte rentav kommer fungera väl i varenda lina han får spela i, bara han får agera anfallsspelare..? Riktigt intressant känns han i alla fall!

 

Orken

När jag ändå är inne på första formationen, vilket alltså var den med Kronberg, Rokka och Hedlund, vill jag även kort nämna det här med att det spelades ganska långa byten, men inte tråkiga byten. Det tickades inte back-back. Det skapades press och Team Thorengruppen såg stundtals ganska trötta ut i jämförelse.

Dalen spelade överlag ett offensivt spel och borta var det vi så ofta fick se föregående säsong, att bollen rullades hem i försiktighetstänk och spel. Visserligen lätt att spela på det viset när matchen går ens väg, kan tänkas, men även mot slutet var det ett offensivt spel som premierades och jag tyckte mig se att det gynnade bortalaget som såg ut att orka mer och längre än hemmalaget, matchen igenom.

Jag har sett någon lite retfull kommentar om att alla lag inför varje säsong ska beskriva hur bra de tränat och hur redo de är och så vidare.. Det stämmer kanske, men för Dalens del tycker jag att det ser klart bättre ut än inför föregående säsong. Det formligen glöder om laget och jag har i vart fall svårt att hålla tillbaka min upprymdhet – för att följa Dalen den kommande säsongen kommer att bli riktigt, riktigt kul!

 

Domarmatchen

Jag skriver inte särskilt ofta om domare, varken positivt eller negativt skulle jag nog säga. Jag tycker inte att jag är rätt person att kritisera och domare är nog utsatta som det är – samtidigt är jag nog i regel inte tillräckligt fokuserad på domarna och domsluten för att heller kunna säga när de gör en fantastisk prestation.

Jag vill dock lyfta fram domare Frida Nilsson som dömde semifinalen senast mot Umeå City och som även dömde kvällens match mellan Dalen och Team Thorengruppen.

En fördel med att matcherna spelades i den gamla arenan, alltså Umeå Energi Arena Vatten, är att publiken sitter nära planen på ett sätt som möjliggör att verkligen höra vad som sägs i vissa situationer – och på nära håll kan se en del intressanta händelser du annars lätt missar. Som exempelvis när domare Nilsson tveklöst gör ett korrekt domslut, visar med tydligt kroppsspråk vad hon blåst för och med några ord förklarar för inblandade spelare hur hon motiverar det. Jag gillar det skarpt – och det gör det till och med lätt för mig att följa med i domarmatchen också!

Att Nilsson även skämtsamt bemöter spelare som protesterar med ett störtskönt axelryckande emellanåt som mer eller mindre skriker ”gnäll inte på mig, det var ju du som gjorde fel” – det är helt fantastiskt! Utan tvekan har Frida Nilsson etsat sig fast som en av mina favoritdomare nu – och av den anledningen ville jag skriva några rader om det.

Bli först att kommentera

Tyckande om The World Games, målvaktsmatchningen och oproportionerlig hysteri

Av , , Bli först att kommentera 0

Nå, som utlovat tänkte jag dela med mig av lite tankar och tyckande från The World Games som gick av stapeln förra helgen. Jag tänkte börja med det positiva och sedan ta tillfället i akt att gnälla av mig lite också, jag hoppas att ni har överseende.

 

The World Games – mycket underhållande!

Låt mig inledningsvis säga att det ändå blev riktigt lyckat med innebandyn i The World Games – ingen förminskad spelplan *puh* och det bjöds upp till underhållning trots bantade spelartrupper och kortare speltid.

Av helt själviska skäl ratar jag fortfarande det här med förkortad speltid – jag känner mig rånad på 15 minuter per match! :) – men, det blev ändå väldigt intressant att få se både Tjeckien och Schweiz möta Sverige och Finland när samtliga lag har färre spelare att förlita sig på.

Det blev lite jämnare villkor sett till det faktum att både Schweiz och Tjeckien har riktigt imponerande spetsspelare i toppen, två av ett flertal tänkbara exempel är Matej Jendrisak (Tjeckien) och Manuel Engel (Schweiz) vilka stod ut på ett mycket bra sätt. Vanligtvis är det svårt för nämnda nationer att matcha tre fullor kedjor mot Finland och Sverige vilka har större bredd även i det absoluta toppskiktet – något både Schweiz och Tjeckien till viss del saknar.

 

The World Games – och en liten ”rant” om oproportionerlig hysteri

Målvaktsmatchningen

Jag har egentligen bara två minustecken med mig från The World Games som lämnade en lite besviken eftersmak. Den första gäller matchningen på målvaktssidan, närmare bestämt gällande Måns Parsjö-Tegnér.

Alltså, rejält subjektivt och partiskt utifrån hur jag såg det, vill jag påpeka att Parsjö-Tegnér är redo för landslaget och det gladde mig väldigt mycket att han fick chansen tidigare i EFT och nu även fick chansen igen i The World Games, men, och detta är ett stort men, varför i hela friden fick han stå en enda match under turneringen – och det var mot USA.

Om Parsjö-Tegnér saknar något är det väl möjligen rutinen från spel i landslaget. Att han då varken fick stå i gruppspelsmatchen mot Schweiz, eller i semin mot Tjeckien, eller slutligen i finalen mot Schweiz är för mig ett mysterium. Det är en bortkastad möjlighet och chans för Sverige att bredda målvaktssidan i landslaget. En del av mig hoppas förstås att det fanns en bra ursäkt, t.ex. att Måns var förkyld eller hade känningar i en vad(?), för det får bara inte bero på att Sverige till varje pris skulle vinna varje match och därför inte vågade annat än att ställa erfarne Viktor Klintsten i målet.

Absolut inget ont mot Klintsten, det är en målvakt som det knappast behöver motiveras varför han är landslagsmålvakt och han har erkänd vana av att växla upp och bli rejält bra i viktiga matcher. Han var dessutom äckligt bra mot Dalen i kvartsfinalserien senast.

Det är inte där problemet är i mina ögon – jag vill se att om Sverige bara får plocka med sig två målvakter till The World Games och en lovande ung målvakt får följa med bredvid en erfaren erkänd toppmålvakt, se då till att den unge målvakten faktiskt får spela också.

Som sagt, om Måns Parsjö-Tegnér var där och var redo för spel, men ändå fick nöta bänk i tre av fyra matcher till förmån för att Klinsten ansågs bättre lämpad att vakta målburen, då är det för dåligt och jag är oerhört besviken.

 

Den trötta prestationen

En något mindre känslosam, men ändå besviken känsla infann sig även vad gällde Finlands trötta prestation i turneringen. Det sprakade inte riktigt om Finland och Schweiz tog sig välförtjänta till final efter att ha slagit ut Finland i semifinalen. Den efterlängtade chansen till revansch för Sverige uteblev alltså. Men, och inte ett så litet men, Schweiz var dock riktigt fina och bjöd på underhållning och skrällvarning!

Vad gäller Finland har jag tack och lov inte sett några överbekymrade orosartiklar eller uttalanden om hur katastrofalt detta är för innebandyn i Finland – att de håller på att glida ifrån, bla bla bla. Jag syftar förstås på domedagshysterin angående svensk innebandy efter senaste VM-finalen på herrsidan vilken slutade med förlust på straffar.

Vem vet förresten hur reaktionerna hade varit om Sverige förlorat mot Schweiz nu i TWG? Kanske inte alltför stora sett till att det inte var VM, men å andra sidan tenderar saker att blåsas upp ibland. ”Först VM, sedan TWG?! Var ska denna mardröm sluta?!”

Alltså, det finns säkerligen de som kan och har fört ett välunderbyggt resonemang om hur/varför Sveriges prestation i VM visar på att innebandyn i Sverige behöver ett lyft – men, jag kan egentligen bara dristas att jag läste några kommentarer vilka jag upplevde blåste synen på svensk innebandy helt utom proportioner.

Jag tycker till exempel att det är ytterst tveksamt att utifrån den jämna finalmatchen i VM senast som slutade med förlust för Sverige uttala sig närmare om huruvida innebandyn i Sverige är på väg att halka efter internationellt och huruvida det beror på strukturella fel när det finns så stor ungdomsverksamhet i Sverige etc.

Jag vet inte, men som jag ser det kvarstår det faktum att Sverige är dominanta på damsidan (det utvecklas alltså fortfarande toppspelare i Sverige) – och på herrsidan tenderar att vinna mot alla motstånd utom Finland där det är jämna matcher hela vägen till övertid och/eller straffar i princip varenda gång lagen möts.

Som jag ser det har Sverige även mer eller mindre tagit ut samma spelare i blågult de senaste åren och spelat en snarlik innebandy under tiden. Och här menar jag inte på något sätt att kritisera spelarna som tagits ut till landslaget, de är alla i det absoluta toppskiktet och förtjänar att spela där, men min poäng är att det ändå måste vara svårt att bedöma innebandyn som helhet i en nation baserat på att i princip samma begränsade antal spelare spelar ett antal VM och EFT-turneringar på ett snarlikt sätt, mot samma nationer och att resultaten i de i regel så jämna finalerna/matcherna mot Finland varierar – med en blandning av vinster och förluster.

Kan det vara så enkelt att Finland hittat vinnande vägar till framgång mot Sverige? Måste Sverige tänka om lite – våga prova lite nya kort, både vad gäller spelare och spelsätt?

Var det inte dessutom så att Finland under senaste VM plockade in ett antal unga hungriga spelare – kastade om lite, provade något nytt – och det visade sig ge effekt? Sedan ska det förstås inte glömmas bort att Finland råkar vara riktigt, riktigt duktiga på innebandy. Det är inte helt orimligt att föreställa sig att de trots färre aktiva utövare än Sverige kan plocka fram tre formationer spetsspelare som kan mäta sig med den nuvarande generationen i det svenska landslaget. På samma sätt som exempelvis både Schweiz och Tjeckien kan välja ut 12 utespelare som till stor del kan mäta sig med både Sverige och Finland.

 

Martin Tokos

Slutligen tänkte jag bara kort notera något jag hade tänkt nämna för en tid sedan, men det har hamnat lite mellan stolarna så att säga. Jag och Maria befann oss på en kortare roadtrip när hon glatt utbrast att det fanns en nyhetsartikel om Martin Tokos, en gammal favorit här i Umeå och Dalen.

Maria citerade bland annat för mig att det nämndes att Dalen varit i kontakt med Tokos om huruvida han skulle vilja återvända till Dalen, men slutligen valde han spel i Schweiz.

Inför föregående säsong valde Dalen att inte förlänga med Martin Tokos, trots att han önskade spela kvar. Anledningen till att jag tar upp detta med att Dalen varit i kontakt med Tokos nu är av den anledningen att jag tycker att det ändå är fint på något sätt. Jag vill inte blåsa upp det större än vad det är, men jag tolkar det så att föreningen inte är för stolta för att ändå våga erkänna att det visade sig vara ett misstag att släppa Tokos och att han är välkommen tillbaka om han så vill.

Jag gillar det. Tyvärr valde Martin Tokos bort Dalen denna gång, men hoppet om en återkomst i framtiden lever ju förstås kvar ändå. För att spela underhållande innebandy, det kan han, Martin Tokos.

Bli först att kommentera

DM-semin mellan IBK Dalen och Umeå City (11-3)

Av , , Bli först att kommentera 0

Jag har filat lite på ett inlägg med blandat tyckande och ”rantande” (i princip svengelska för ”gnäll”) kring The World Games och internationell innebandy, m.m. jag har dock valt att dela upp inläggen lite för att hålla något tydligare fokus här.

Så, håll lite utkik om ni även vill ta del av mina tankar kring det, inlägget kommer nog i morgon, eller på söndag – här nedan är siktet i stället inställt på matchen som utspelade sig ikväll mellan IBK Dalen och Umeå City (herr). Det spelades nämligen semifinal i distriktsmästerskapet här i Umeå och det var ändå en ganska fin samling människor som tagit sig ner till Umeå Energi Arena Vatten för att heja fram de båda lagen.

 

DM-semifinalen mellan IBK Dalen och Umeå City (11-3)

Det diskuterades sinsemellan mig och Maria under matchen och på hemvägen, lite kring våra reflektioner från matchen, vilka spelare som stack ut lite extra och så vidare. Jag är väldigt ledsen om det är någon som läser detta och hoppas på en djupanalys med fokus kring Umeå Citys försäsong, jag har tyvärr inte haft ögonen riktade ditåt, utan helt och fullt njutit av en försmak av IBK Dalen säsongen 17/18.

 

Övergripande reflektioner?

Ursäkta språket nu, men jävlar vad fysiskt starka Dalen känns! Visst, det är skillnad att möta ett allsvenskt motstånd, de ska inte orka på samma sätt i 60 minuter speltid, men, jag upplever att Dalen ser betydligt tuffare ut än vad de gjorde inför föregående säsong.

Mattias Wallgren, vilket monster. Alltså, jag förstår att det blev grinigt stundvis på planen, jag kände med stackarna som gick in i närkamper med honom om bollen. Wallgren ser riktigt stark ut och jag tror att om han får hålla sig skadefri och kan fokusera på sitt spel kommer han vara starkt bidragande till Dalens eventuella framgångar framöver.

Det är riktigt roligt att se Dalenbekantingar som Viktor Nystedt med helt galna accelerationer, eller Marcus Berglunds häftiga bollkontroll och Måns Parsjö-Tegnérs fenomenala reflexer.

 

Nya och mindre bekanta ansikten?

Jag försökte hålla ett extra öga på några av de spelare och ansikten jag ärligt talat har lite sämre koll på. Nya spelare, vissa som visserligen inte är helt nya i Dalen, men kanske inte har hunnit få chansen så mycket ännu i svenska superligan. Ja, ni fattar.

Daniel Sonidsson spelade en hel del i första formationen tillsammans med Ketil Kronberg och Patrik Rokka. Mot slutet av matchen fick Alexander Rönnlund hoppa in i stället för Rokka. Jag och Maria pratade om att Sonidsson var både snabb och arbetade hårt i forecheckingen och i anfallsspelet. Han inger ett hoppfullt intryck.

 

En annan intressant konstellation är den med Niclas Brohlin Ljung, Alexander Hedlund och Anton Åkerlund. Både Brohlin Ljung och Hedlund visade fin framfart och jag gillar just hur mycket fart och fläkt denna formation skapade framåt. Det är knappast en hemlighet att jag gillar Anton Åkerlund och han ser ut att vara i riktigt bra form inför den kommande säsongen (gjorde väl även två mål om jag inte minns fel?). Det är även tydligt att Hedlund och Åkerlund hittar varandra väldigt bra i anfallsspelet!

 

På backsidan passade jag på att kika lite närmare på tillskottet Pär Forsman och det gick knappast att undgå vad jag sedermera valt att benämna som svenska superligans gladaste spelare, Ludwig Svensson. Forsman, faktiskt inte helt olik Lukas Harnesk sett till längd och form, började lite nervöst, men trappade snart upp och visade prov på hårt arbete och en del finurlighet i passningsspelet. Hårt slitande fysiska backar… finns det någon annan sort i Dalen?

Svensson stod för en hat-trick med sina tre mål och jag passar på att uppmana er som läser ännu en gång att ni måste hålla ett extra öga på Ludwig när han gör någon fin aktion – bäddar för att få en utspelare utvisad, eller kliver in och gör mål – ingen visar sina känslor så öppet som han. Riktigt härligt!

 

Både Johan Larsson och Sebastian Degeryd är spelare som jag vill se mer av och har ganska höga förväntningar på den kommande säsongen. Larsson har vuxit på sig sedan han spelade i Dalen senast, för att låna Ulrika Nordins uttryck, och passar in bra tillsammans med Degeryd och Marcus Berglund. Vad gäller Degeryd hoppades jag och Maria på att få se prov på hans omtalade dragskott – och minsann, det fick vi också. Mycket lovande, och även lite passande att han spelade med nummer 9 Johansson på tröjan… Ja, ni minns väl Jim Johansson med ett av de mest omtalade dragskotten säsongen 14/15?

 

Bland de spelare som inte spelade kan nämnas Fredrik Edholm som stapplade omkring på läktarplats, fortfarande skadad med andra ord, och Mattias Ljunggren som även han satt på läktaren. Jag var lite fundersam över att John Stiglund inte spelade. Det känns som en bra match att få känna lite på hetluften i Dalen, men vi får se om han kanske står på måndag mot Team Thorengruppen (se mer nedan), eller i vart fall under Scandic Cup.

 

Jonas Svahn spelade förresten inte heller, vilket inte känns jättekonstigt med tanke på att han spelade mycket under The World Games och var en högst bidragande faktor till att det gick så bra för Sverige. Jag ska dock inte utveckla detta mer här och nu.

Dock ska jag erkänna att Maria retade mig när jag erkände för henne på hemvägen efter kvällens match att jag tänkte ta tillfället i akt att säga till Jonas när han gick förbi oss flera gånger att han gjorde det riktigt bra i Polen – men, att det som hindrade mig var känslan där och då av att misstolkas som någon slags läskig stalker.

Det sista jag vill misstolkas som är ju någon slags läskig stalker som bara säger till folk som inte vet vem jag är att de gjorde det bra! Så… jag skriver det här i stället…!

 

DM-finalen på måndag

Avslutningsvis vill jag bara informera om att Dalen möter Team Thorengruppen i DM-finalen redan på måndagkväll kl. 18.30, Umeå Energi Arena (vind?) – snacka om en kanonstart på den nya veckan?! Kom dit och heja fram ert lag vet jag!

Bli först att kommentera