Första veckan av Scandic Cup har lidit mot sitt slut när dag fem ska summeras i skrivande stund. Det har varit en händelserik vecka och vi har fått se mycket härlig innebandy. Ännu härligare för egen del har varit den sköna stämning som ramat in hela cupen, med allt från stort engagemang, trevligt folk, gott fika, skönt surr och en spänd förväntan som hängt i luften. Jag hoppas verkligen att ni som läser detta och befinner er i Umeåtrakterna har tagit chansen att uppleva detta – och om inte, ta er ner till Umeå Energi Arena nästa helg för att kika på innebandy!

Jag har även en allmän reflektion vad gäller alla de personer som agerat speakers under matcherna jag kikat på – tydliga och sakliga annonseringar, mycket bra!

Jag ska göra mitt bästa för att i sedvanlig ordning summera lite reflektioner från dagens bataljer, även idag får ni dem kronologiskt. Avslutningsvis har Maria summerat finalmatchen på herrsidan, samt bifogat hennes topp-3 från dagen. Håll i hatten, för nu åker vi!

Team Thorengruppen – IBK Dalen (5-3) (semifinal, herr)

Semifinalmatchen mellan Team Thorengruppen och Dalen kändes jämn, Dalens kunde pressa med långa anfallsspel, särskilt med första formationen på planen, samtidigt som Team Thorengruppen visade deras fina kontringsspel.

I Dalen stack Patrik Rokka ut för det hårda slit han visade i både anfallsspel och hemjobb, krigade till sig bollar.. Jag vill dock tillägga här att Patrik imponerat stort överlag under hela Scandic Cup, inte bara för de poäng han gör, utan framför allt för nyss nämnda kvaliteter. Det är ingen slump att det resulterat i att hela hans formation presterat bra, slitvarg!

Trion Anton Åkerlund, Pär Forsman och Alexander Hedlund är en intressant formation jag hoppas att vi inte sett för sista gången. Det finns mycket potential här, men det finns förstås detaljer att jobba på.

Kul förresten att se Johan Larsson tillbaka i spel. Larsson som vuxit sig in mer och mer i spelet för varje match jag sett honom sedan återkomsten till Dalen, fick visserligen inte riktigt samma stäm i spelet i dagens match som senast i matchen mot Wibax Patriots (före han fick smällen), men är en spelare jag tror kommer växa allt mer under säsongen i Dalen.

Målvakterna

John Stiglund! Vad säger ni, tjatar jag för mycket om hur bra målvakter Dalen har?! Det är bara att ni vänjer er, det kan mycket väl vara svenska superligans starkaste duo! 🙂

Idag var det Stiglunds tur att stå och han fortsatte övertyga – dessutom har han ett utkast som tål att nämnas ännu en gång. Eller för att citera Maria: ”det gav mig gåshud!”, vilket även jag hade. Underbart!

Jag och Maria passade även på att spontanprata en stund med Måns Parsjö-Tegnér. Jag kan väl konstatera att vi behöver jobba på våra färdigheter att ställa vettiga frågor när vi improviserar, men det blev som sagt ganska spontant. Trots våra trevande klumpiga frågor bjöd Måns på gott snack och gav oss en liten inblick i vad som försiggår hos mannen bakom masken.

Att höra hur Måns resonerar kring sin roll på planen och i laget, likväl som analysen han gjorde av matchen mot Classic, var högst intressant och det blev om möjligt ännu tydligare för mig hur hårt Parsjö-Tegnér arbetar och sätter sig in i spelet för att prestera så väl som han gör.

På frågan om hur han kan hålla en så otroligt hög lägsta nivå, trots att han spelat så många matcher i rad i Dalen, svarade han att han är en riktig vinnarskalle.

Det röda kortet

Slutligen måste jag, tyvärr, ändå kort nämna händelsen i matchen som på ett ganska snöpligt sätt mycket väl kan ha varit avgörande i semifinalen. Jag ber så hemskt mycket om ursäkt Lukas, det tar emot att skriva denna del!

Kortfattat var ställningen 3-3 mellan Team Thorengruppen och Dalen när Lukas Harnesk tappade bollen precis framför eget mål och Thorengruppen gjorde mål med ungefär sex minuter kvar av tredje perioden. I besvikelsen och frustrationen bröt Harnesk av klubban mot benet och fick i samband med detta rött kort och Dalen fick sålunda spela numerärt underläge i fem minuter.

Team Thorengruppen gjorde ytterligare ett mål i numerärt överläge och Dalen lyckades inte etablera nog med tryck i spel sex mot fem för att hämta upp de båda målen under matchens sista minut. Team Thorengruppen vidare till final med andra ord.

IKSU – IBK Dalen (11-2) (final, dam)

Precis som resultatet antyder var IKSU den klart starkare parten i matchen. Dalen inledde visserligen målskyttet genom Victoria Ström som pricksäkert satte bollen på ett friläge, och Dalen stod även upp bra mot det svenska mästarlaget under stora delar av första perioden.

IKSU är dock så otroligt skickliga… Iza Rydfjäll gjorde fina instick och visade även upp hennes fina skott, något som även Sofia Joelsson knappast var blygsam med att visa upp. Wow, kan hon skjuta, eller vad?!

Jag vet inte var jag ska börja när jag summerar IKSU: förutom att de är riktigt duktiga i det offensiva spelet, med högt tempo, spelare som rör sig mycket och skapar ytor och har ett bra passningsspel, upplevde jag även att de gjorde smarta hemjobb.

Ni vet exempelvis när backar inte bara tokspringer för att backa hemåt, utan medvetet skär av passningsleden snyggt och effektivt, desarmerar motståndarnas kontringsförsök utan problem. Det summerar IKSU: imponerande effektiva!

Föredömlig attityd

Jag vill dock hylla Dalen som, trots att IKSU ångade på skoningslöst, aldrig gav upp eller började hänga med huvudena. Jag tror starkt på att sådana här matcher måste det förlorande laget hitta saker att fokusera på, öva på och dra lärdom av – och känslan var att Dalen gjorde just det.

I matchen mot IKSU gavs en ypperlig möjlighet att fila på försvarsspel och kontringsspel. Att hålla huvudet kallt även när motståndarna äger mycket boll och rullar runt, ta chansen när den kommer, att inte bara slå bort bollen i frustration eller panik. Att spela fem minuters numerärt underläge (till följd av hårt spel som tack och lov inte slutade så farligt som det först såg ut) var även ett bra tillfälle att öva box play!

Jag vill även hylla Matilda Wirthig som gjorde en bra match – det kunde absolut ha blivit fler mål för IKSU om det inte vore för Wirthig!

Sammantaget är jag imponerad över vad jag sett från Dalen under Scandic Cup och ser mycket fram emot att se hur de kommer kunna mäta sig med de övriga lagen i svenska superligan den kommande säsongen!

SC Classic – Team Thorengruppen (3-4 efter straffar) (final, herr)

Classic styrde och kontrollerade matchen mer, eller mindre de två första perioderna. Thorengruppen hade svårt att bryta sig in i de farliga ytorna trots flera försök.

Jakob Arvidsson stack ut lite extra i Thorengruppen, hittade löpningarna längs sargen och lyckades flera gånger under matchen skapa farliga lägen på detta sätt.

Anthony nämnde tidigare att språket med domarna har varit svårt för de spelare som inte pratar svenska och i denna matchen var det flera gånger språksvårigheter för finländarna i kommunikationen med domarna.

Classic som under första och större delen av andra perioden träffade målet och lät Thorengruppens Erik Ställ svettas, började bomma allt fler fina lägen i tredje perioden och efter att Mattias Hedlund dundrade iväg inte bara ett, utan två kanonskott var ställningen plötsligt 3-3 vilket också stod sig under ordinarie tid.

Därefter väntade fem minuters förlängning där båda lagen var väldigt försiktiga och vi fick inte se så många farliga lägen åt något håll.

Under straffarna som var enormt spännande vann Ställ målvaktsduellen då finländarna inte lyckades göra något mål. Team Thorengruppen vann straffläggningen och därmed finalen i Umeå Scandic Cup 2017 för andra året i rad.

Marias topp-3

1. WOW vad bra Iksu är! Var en riktig fröjd att se så mycket innebandy-godis!! Och ett Dalen som visade både kämpaglöd och järnvilja.

2. Säger bara ett namn: PÄR FORSMAN, oh my god vilken match han gjorde idag! Killen som är ny inför denna säsongen och som verkar ha hittat sin plats i laget. Lär blir några poäng från Forsmans klubba denna säsongen.

3. Dalens försvarsspel i semifinalen mot Thorengruppen då det var 6 minuter kvar av 3:e perioden och laget drabbades av en 5-minuters utvisning, men släppte ändå bara in ett mål! Teamkänslan kände samtliga i arenan idag.

Scandic Cup rullar på i ett högt tempo och i skrivande stund är dag fyra precis avslutad. Vi siktade på att hinna med tre matcher idag, men vi kan väl säga att vi såg något mer – två hela matcher (IBK Dalen mot Classic x2) och två nästan hela matcher där vi valde att kika på Wibax Patriots mot Classic respektive Technology florball Mlada Boleslav mot Granlo.

Jag tänkte ta dem i kronologisk ordning och avsluta kvällens inlägg med lite reflektioner från Maria. Håll till godo!

Wibax Patriots – SC Classic (5-9)

Vi anlände lagom i tid för att se en målmässigt jämn match mellan de båda lagen där dock finska Classic växlade upp och drog ifrån i tredje perioden. Jag noterade bland annat nummer 6, Joona Rantala, som visade fina tekniska färdigheter och konstaterar även att Classic-spelarna vet hur de ska skjuta hårda dragskott.

Första delen av tredje perioden såg Wibax märkbart trötta ut, men lyckades tända igång och skapade mycket hetta sista tio minuterna av matchen. Hetast av alla? Nummer 89, Joel Grape Tjernström, jonglerade springandes in ett mål i boxplay(!) och bjöd publiken på något alldeles extra! Jag kan inte heller blunda för Erik Nilsson som är riktigt, riktigt bra!

SC Classic – IBK Dalen (1-6) (dam)

Så var det dags för dagens första höjdpunkt i mina ögon: IBK Dalen mot SC Classic!

Dalen inledde matchen starkt och tog kommando direkt, men släppte väl egentligen aldrig heller kontrollen över matchen. En riktigt fin insats där både försvarsspel och anfallsspel var på en hög nivå.

Fint försvarsspel av Linn Mikaelsson och Linnea Nylén såg till att Classic aldrig riktigt tog sig in i de farliga ytorna precis framför mål. Skott sköts utifrån, men hotade egentligen inte nämnvärt Dalenmålet som vaktades av Matilda Wirthig som med fina reflexer motade bort bollarna.

Om Classic aldrig riktigt tog sig in i de farliga ytorna, gjorde dock Dalen det motsatta. Krigade sig in framför mål, slet hårt i både offensiv och defensiv och skapade lägen, tvingade fram sidledningsförflyttningar i det finska lagets målbur.

Jag har även anledning att återkomma till några spelare jag nämnt förut under Scandic Cup:

Camilla Lundin gjorde en riktigt bra insats och stod även för matchens första mål. Clara Forssén och Caroline Stattin fortsatte briljera med snabbhet och hur väl de hittade varandra på planen,

Victoria Ström var en kämpe i både närkamper och forechecking, likväl som ett offensivt hot som kan både passa och göra mål. Det är svårt att inte uppskatta spelare som Ström!

En annan duo som hittar varandra väldigt bra och som skapar tryck i anfallsspelet är Frida Eriksson och Sandra Törnqvist. Törnqvist har en imponerande kvickhet och Erikssons fina teknik och räckvidd gör att det kan hända oväntade grejer.

Bästa spelaren i Classic? Jag noterade nummer 11, backen Sanni Nieminen, som jag upplevde arbetade hårdast i hemjobben, gjorde viktiga brytningar och utstrålade närvaro. Ni vet, en sån där back som avväpnar anfallsspelaren och med kroppsspråk och minspel visar att ”Just det.. schas, bort med dig. Det här är mitt område och du är inte välkommen!”

Mlada Boleslav – Granlo (8-5)

Efter ett skyndsamt, men dock välbehövligt middagsuppehåll hann vi ändå med ungefär halva matchen mellan Mlada Boleslav och Granlo.

Målmässigt var det ganska jämnt en bit in i andra perioden, men någonstans längs vägen hände något. Mlada Boleslav trummade på, om ni inte sett det tjeckiska laget spela kan jag ännu en gång förtydliga detta: de är starka och de springer! Tag slitvargen med nummer 9 på ryggen, Petr Novotny, som exempel.

Granlo, å andra sidan, fick lite svårt att hänga med och det började straffa sig. Ännu värre var dock att det påverkade sinnesstämningen i Sundsvallsslaget också. Bara någon meter från planen var det övertydligt att flera av spelarna, inklusive målvakten som fick föga hjälp från backarna, hängde med huvudena, axlarna sjönk och attityden försvann.

Jag kommenterade till Maria att det aldrig är bra när det händer och särskilt inte när lagets sista försvar, målvakten, inte längre har glöden som krävs för att vända ett underläge. Det var läge att göra ett byte. Det fick dessvärre fortgå och Mlada utökade till 8-3 innan perioden var över.

I tredje perioden hände dock något som ändå ingjöt hopp om att Granlo kanske skulle lyckas skapa nerv igen: in med en ny målvakt och Daniel Nordlund som såg ut som om han skulle explodera.

Det räckte dessvärre inte för att vända matchen, men det gav ändå en tydlig injektion av energi som behövdes – Granlo gjorde två mål och huvuden som tidigare hängt och axlarna som sjunkit var nu höjda och redo att ta sig an uppgiften.

Det enda jag inte kunde acceptera från matchen var dock allt snack, särskilt eftersom snacket var ensidigt och på svenska. Det är visserligen inte en vacker syn när två lag gnäller på domarna – hur mycket tokigheter som än pågår, men någonstans kan jag acceptera att det sker. Det blir ändå i alla fall på lika villkor – även om jag hellre ser att lagen håller det för sig själva i stället för att låta det infektera matchen.

Jag kunde dock inte se att tjeckiska Mlada Boleslav tjatade nämnvärt på domarna i matchen. Däremot snackades det en hel del på svenska till domarna. Lägg bara ner, fokusera energin på att spela bättre i stället för att gnälla domsluten. Det räcker så. Jag skulle även uppmana domarna att alla eventuella diskussioner kring domsluten tas på engelska för att åtminstone båda parter ska förstå vad som pågår.

Nåväl, vidare till lite positivare reflektioner!

SC Classic – IBK Dalen (8-4) (herr)

Dagens andra batalj mellan finska Classic och svenska Dalen utspelade sig på herrsidan och slutade med vinst för Classic. Siffrorna ger möjligen sken av att Classic vann matchen komfortabelt, men det bör nämnas att ställningen var 4-4 efter två väldigt jämna perioder och att Dalen missade en mängd lägen i tredje perioden medan Classic satte sina.

Dock inget snack om saken, Classic vann rättvist och var det bättre laget ikväll. Det skapades mycket heta känslor i matchen likväl som på läktaren och det var äckligt varmt i arenan. Även här uppstod det en del snack vilket även riktades mot domarna, från båda lagen.

Frustration kan å ena sidan göra matcher väldigt levande om lagen visar frustrationen mot varandra utan att det går för långt, det känns verkligen att det spelas om något viktigt, båda lagen vill vinna till varje pris! Å andra sidan vill jag dock, precis som jag nämnde ovan, slippa se det riktat mot domarna.

Visa respekt mot domarna genom att hålla det konstruktivt när ni tar dialogen med dem och protestera inte varenda domslut. Jag fattar, det är starka känslor inblandade, men på elitnivå måste spelare och ledare föregå med gott exempel för alla barn, unga och även vuxna som tittar. Jag kunde förresten inte undgå att se Urban Karlsson signalera åt spelarna på planen att släppa det – mycket bra! Som sagt, fokusera energin på annat!

Det är visserligen tungt att se Dalen förlora matcher, men det finns ändå positiva saker jag tog med mig från matchen ikväll och tänkte återge här nedan.

Patrik Rokka och Mattias Ljunggren kan verkligen skjuta! Helt ofattbart att Rokka inte hamnade i målprotokollet ikväll… En annan spelare som visserligen kan skjuta, men som stod för fin fysisk närvaro i sarghörnen var Henrik Sjöström.

Och på tal om fysisk närvaro… Mattias Wallgren och Lukas ”2+1” Harnesk, vem går egentligen frivilligt in axel mot axel mot någon av dessa backar?! Aj, aj, aj!

Det är även en rolig del av försäsongen att få se många unga spelare som får spela mycket och ikväll var det två av tre formationer som till stor del bestod av nämnda unga spelare som fick visa vad de går för. Pär Forsman slet hårt likväl som Alexander Rönnlund.

Måns Parsjö-Tegnér tog straffen mot Krister Savonen! Jag lessnar nog aldrig på att se Måns rädda straffar… Fantastiskt! Och på tal om den omänskligt vige målvakten, vad var han före han blev innebandymålvakt? Ninja?! Har ni sett Parsjö-Tegnér värma upp någon gång? Läskigt!

Marias reflektioner

Jag tänkte dela med mig av dagens topp-3 höjdpunkter enligt mig:

1. Vi som följde dagen fick se många viktiga och fina räddningar, fyra målvakter stod ut extra idag och gjorde oss stumma vid flera tillfällen:

Wirthig (Dalen dam), Bauer (technology Florbal MB), Parsjö-Tegnér (Dalen herr) och Nordli (Wibax Patriots)

2. Publiken slöt som vanligt upp i innebandy-Sveriges huvudstad. Det var mycket folk hela dagen och engagemanget var på topp!

3. Många individuellt skickliga spelare fick vi beskåda idag, men uppvärmingen från Classic är bland den värsta och roligaste uppvärmning jag sett: samtliga spelare skjuter som om de var SM-finalens sista 5 minuter och laget jagar kvittering. Målvakten fick svettas och nästan alla bollar satt i målburen också.