Scandic Cup dag 5: Slitvargen, målvakterna, det röda kortet och föredömlig attityd

Av , , Bli först att kommentera 0

Första veckan av Scandic Cup har lidit mot sitt slut när dag fem ska summeras i skrivande stund. Det har varit en händelserik vecka och vi har fått se mycket härlig innebandy. Ännu härligare för egen del har varit den sköna stämning som ramat in hela cupen, med allt från stort engagemang, trevligt folk, gott fika, skönt surr och en spänd förväntan som hängt i luften. Jag hoppas verkligen att ni som läser detta och befinner er i Umeåtrakterna har tagit chansen att uppleva detta – och om inte, ta er ner till Umeå Energi Arena nästa helg för att kika på innebandy!

Jag har även en allmän reflektion vad gäller alla de personer som agerat speakers under matcherna jag kikat på – tydliga och sakliga annonseringar, mycket bra!

Jag ska göra mitt bästa för att i sedvanlig ordning summera lite reflektioner från dagens bataljer, även idag får ni dem kronologiskt. Avslutningsvis har Maria summerat finalmatchen på herrsidan, samt bifogat hennes topp-3 från dagen. Håll i hatten, för nu åker vi!

 

Team Thorengruppen – IBK Dalen (5-3) (semifinal, herr)

Semifinalmatchen mellan Team Thorengruppen och Dalen kändes jämn, Dalens kunde pressa med långa anfallsspel, särskilt med första formationen på planen, samtidigt som Team Thorengruppen visade deras fina kontringsspel.

I Dalen stack Patrik Rokka ut för det hårda slit han visade i både anfallsspel och hemjobb, krigade till sig bollar.. Jag vill dock tillägga här att Patrik imponerat stort överlag under hela Scandic Cup, inte bara för de poäng han gör, utan framför allt för nyss nämnda kvaliteter. Det är ingen slump att det resulterat i att hela hans formation presterat bra, slitvarg!

Trion Anton Åkerlund, Pär Forsman och Alexander Hedlund är en intressant formation jag hoppas att vi inte sett för sista gången. Det finns mycket potential här, men det finns förstås detaljer att jobba på.

Kul förresten att se Johan Larsson tillbaka i spel. Larsson som vuxit sig in mer och mer i spelet för varje match jag sett honom sedan återkomsten till Dalen, fick visserligen inte riktigt samma stäm i spelet i dagens match som senast i matchen mot Wibax Patriots (före han fick smällen), men är en spelare jag tror kommer växa allt mer under säsongen i Dalen.

 

Målvakterna

John Stiglund! Vad säger ni, tjatar jag för mycket om hur bra målvakter Dalen har?! Det är bara att ni vänjer er, det kan mycket väl vara svenska superligans starkaste duo! :)

Idag var det Stiglunds tur att stå och han fortsatte övertyga – dessutom har han ett utkast som tål att nämnas ännu en gång. Eller för att citera Maria: ”det gav mig gåshud!”, vilket även jag hade. Underbart!

Jag och Maria passade även på att spontanprata en stund med Måns Parsjö-Tegnér. Jag kan väl konstatera att vi behöver jobba på våra färdigheter att ställa vettiga frågor när vi improviserar, men det blev som sagt ganska spontant. Trots våra trevande klumpiga frågor bjöd Måns på gott snack och gav oss en liten inblick i vad som försiggår hos mannen bakom masken.

Att höra hur Måns resonerar kring sin roll på planen och i laget, likväl som analysen han gjorde av matchen mot Classic, var högst intressant och det blev om möjligt ännu tydligare för mig hur hårt Parsjö-Tegnér arbetar och sätter sig in i spelet för att prestera så väl som han gör.

På frågan om hur han kan hålla en så otroligt hög lägsta nivå, trots att han spelat så många matcher i rad i Dalen, svarade han att han är en riktig vinnarskalle.

 

Det röda kortet

Slutligen måste jag, tyvärr, ändå kort nämna händelsen i matchen som på ett ganska snöpligt sätt mycket väl kan ha varit avgörande i semifinalen. Jag ber så hemskt mycket om ursäkt Lukas, det tar emot att skriva denna del!

Kortfattat var ställningen 3-3 mellan Team Thorengruppen och Dalen när Lukas Harnesk tappade bollen precis framför eget mål och Thorengruppen gjorde mål med ungefär sex minuter kvar av tredje perioden. I besvikelsen och frustrationen bröt Harnesk av klubban mot benet och fick i samband med detta rött kort och Dalen fick sålunda spela numerärt underläge i fem minuter.

Team Thorengruppen gjorde ytterligare ett mål i numerärt överläge och Dalen lyckades inte etablera nog med tryck i spel sex mot fem för att hämta upp de båda målen under matchens sista minut. Team Thorengruppen vidare till final med andra ord.

 

IKSU – IBK Dalen (11-2) (final, dam)

Precis som resultatet antyder var IKSU den klart starkare parten i matchen. Dalen inledde visserligen målskyttet genom Victoria Ström som pricksäkert satte bollen på ett friläge, och Dalen stod även upp bra mot det svenska mästarlaget under stora delar av första perioden.

IKSU är dock så otroligt skickliga… Iza Rydfjäll gjorde fina instick och visade även upp hennes fina skott, något som även Sofia Joelsson knappast var blygsam med att visa upp. Wow, kan hon skjuta, eller vad?!

Jag vet inte var jag ska börja när jag summerar IKSU: förutom att de är riktigt duktiga i det offensiva spelet, med högt tempo, spelare som rör sig mycket och skapar ytor och har ett bra passningsspel, upplevde jag även att de gjorde smarta hemjobb.

Ni vet exempelvis när backar inte bara tokspringer för att backa hemåt, utan medvetet skär av passningsleden snyggt och effektivt, desarmerar motståndarnas kontringsförsök utan problem. Det summerar IKSU: imponerande effektiva!

 

Föredömlig attityd

Jag vill dock hylla Dalen som, trots att IKSU ångade på skoningslöst, aldrig gav upp eller började hänga med huvudena. Jag tror starkt på att sådana här matcher måste det förlorande laget hitta saker att fokusera på, öva på och dra lärdom av – och känslan var att Dalen gjorde just det.

I matchen mot IKSU gavs en ypperlig möjlighet att fila på försvarsspel och kontringsspel. Att hålla huvudet kallt även när motståndarna äger mycket boll och rullar runt, ta chansen när den kommer, att inte bara slå bort bollen i frustration eller panik. Att spela fem minuters numerärt underläge (till följd av hårt spel som tack och lov inte slutade så farligt som det först såg ut) var även ett bra tillfälle att öva box play!

Jag vill även hylla Matilda Wirthig som gjorde en bra match – det kunde absolut ha blivit fler mål för IKSU om det inte vore för Wirthig!

Sammantaget är jag imponerad över vad jag sett från Dalen under Scandic Cup och ser mycket fram emot att se hur de kommer kunna mäta sig med de övriga lagen i svenska superligan den kommande säsongen!

 

SC Classic – Team Thorengruppen (3-4 efter straffar) (final, herr)

Classic styrde och kontrollerade matchen mer, eller mindre de två första perioderna. Thorengruppen hade svårt att bryta sig in i de farliga ytorna trots flera försök.

Jakob Arvidsson stack ut lite extra i Thorengruppen, hittade löpningarna längs sargen och lyckades flera gånger under matchen skapa farliga lägen på detta sätt.

Anthony nämnde tidigare att språket med domarna har varit svårt för de spelare som inte pratar svenska och i denna matchen var det flera gånger språksvårigheter för finländarna i kommunikationen med domarna.

Classic som under första och större delen av andra perioden träffade målet och lät Thorengruppens Erik Ställ svettas, började bomma allt fler fina lägen i tredje perioden och efter att Mattias Hedlund dundrade iväg inte bara ett, utan två kanonskott var ställningen plötsligt 3-3 vilket också stod sig under ordinarie tid.

Därefter väntade fem minuters förlängning där båda lagen var väldigt försiktiga och vi fick inte se så många farliga lägen åt något håll.

Under straffarna som var enormt spännande vann Ställ målvaktsduellen då finländarna inte lyckades göra något mål. Team Thorengruppen vann straffläggningen och därmed finalen i Umeå Scandic Cup 2017 för andra året i rad.

 

Marias topp-3

1. WOW vad bra Iksu är! Var en riktig fröjd att se så mycket innebandy-godis!! Och ett Dalen som visade både kämpaglöd och järnvilja.

2. Säger bara ett namn: PÄR FORSMAN, oh my god vilken match han gjorde idag! Killen som är ny inför denna säsongen och som verkar ha hittat sin plats i laget. Lär blir några poäng från Forsmans klubba denna säsongen.

3. Dalens försvarsspel i semifinalen mot Thorengruppen då det var 6 minuter kvar av 3:e perioden och laget drabbades av en 5-minuters utvisning, men släppte ändå bara in ett mål! Teamkänslan kände samtliga i arenan idag.

Bli först att kommentera

Scandic Cup dag 4: Jonglören, ovälkommet snack och ninjan

Av , , Bli först att kommentera 0

Scandic Cup rullar på i ett högt tempo och i skrivande stund är dag fyra precis avslutad. Vi siktade på att hinna med tre matcher idag, men vi kan väl säga att vi såg något mer – två hela matcher (IBK Dalen mot Classic x2) och två nästan hela matcher där vi valde att kika på Wibax Patriots mot Classic respektive Technology florball Mlada Boleslav mot Granlo.

Jag tänkte ta dem i kronologisk ordning och avsluta kvällens inlägg med lite reflektioner från Maria. Håll till godo!

 

Wibax Patriots – SC Classic (5-9)

Vi anlände lagom i tid för att se en målmässigt jämn match mellan de båda lagen där dock finska Classic växlade upp och drog ifrån i tredje perioden. Jag noterade bland annat nummer 6, Joona Rantala, som visade fina tekniska färdigheter och konstaterar även att Classic-spelarna vet hur de ska skjuta hårda dragskott.

Första delen av tredje perioden såg Wibax märkbart trötta ut, men lyckades tända igång och skapade mycket hetta sista tio minuterna av matchen. Hetast av alla? Nummer 89, Joel Grape Tjernström, jonglerade springandes in ett mål i boxplay(!) och bjöd publiken på något alldeles extra! Jag kan inte heller blunda för Erik Nilsson som är riktigt, riktigt bra!

 

SC Classic – IBK Dalen (1-6) (dam)

Så var det dags för dagens första höjdpunkt i mina ögon: IBK Dalen mot SC Classic!

Dalen inledde matchen starkt och tog kommando direkt, men släppte väl egentligen aldrig heller kontrollen över matchen. En riktigt fin insats där både försvarsspel och anfallsspel var på en hög nivå.

Fint försvarsspel av Linn Mikaelsson och Linnea Nylén såg till att Classic aldrig riktigt tog sig in i de farliga ytorna precis framför mål. Skott sköts utifrån, men hotade egentligen inte nämnvärt Dalenmålet som vaktades av Matilda Wirthig som med fina reflexer motade bort bollarna.

Om Classic aldrig riktigt tog sig in i de farliga ytorna, gjorde dock Dalen det motsatta. Krigade sig in framför mål, slet hårt i både offensiv och defensiv och skapade lägen, tvingade fram sidledningsförflyttningar i det finska lagets målbur.

 

Jag har även anledning att återkomma till några spelare jag nämnt förut under Scandic Cup:

Camilla Lundin gjorde en riktigt bra insats och stod även för matchens första mål. Clara Forssén och Caroline Stattin fortsatte briljera med snabbhet och hur väl de hittade varandra på planen,

Victoria Ström var en kämpe i både närkamper och forechecking, likväl som ett offensivt hot som kan både passa och göra mål. Det är svårt att inte uppskatta spelare som Ström!

En annan duo som hittar varandra väldigt bra och som skapar tryck i anfallsspelet är Frida Eriksson och Sandra Törnqvist. Törnqvist har en imponerande kvickhet och Erikssons fina teknik och räckvidd gör att det kan hända oväntade grejer.

Bästa spelaren i Classic? Jag noterade nummer 11, backen Sanni Nieminen, som jag upplevde arbetade hårdast i hemjobben, gjorde viktiga brytningar och utstrålade närvaro. Ni vet, en sån där back som avväpnar anfallsspelaren och med kroppsspråk och minspel visar att ”Just det.. schas, bort med dig. Det här är mitt område och du är inte välkommen!”

 

Mlada Boleslav – Granlo (8-5)

Efter ett skyndsamt, men dock välbehövligt middagsuppehåll hann vi ändå med ungefär halva matchen mellan Mlada Boleslav och Granlo.

Målmässigt var det ganska jämnt en bit in i andra perioden, men någonstans längs vägen hände något. Mlada Boleslav trummade på, om ni inte sett det tjeckiska laget spela kan jag ännu en gång förtydliga detta: de är starka och de springer! Tag slitvargen med nummer 9 på ryggen, Petr Novotny, som exempel.

Granlo, å andra sidan, fick lite svårt att hänga med och det började straffa sig. Ännu värre var dock att det påverkade sinnesstämningen i Sundsvallsslaget också. Bara någon meter från planen var det övertydligt att flera av spelarna, inklusive målvakten som fick föga hjälp från backarna, hängde med huvudena, axlarna sjönk och attityden försvann.

Jag kommenterade till Maria att det aldrig är bra när det händer och särskilt inte när lagets sista försvar, målvakten, inte längre har glöden som krävs för att vända ett underläge. Det var läge att göra ett byte. Det fick dessvärre fortgå och Mlada utökade till 8-3 innan perioden var över.

I tredje perioden hände dock något som ändå ingjöt hopp om att Granlo kanske skulle lyckas skapa nerv igen: in med en ny målvakt och Daniel Nordlund som såg ut som om han skulle explodera.

Det räckte dessvärre inte för att vända matchen, men det gav ändå en tydlig injektion av energi som behövdes – Granlo gjorde två mål och huvuden som tidigare hängt och axlarna som sjunkit var nu höjda och redo att ta sig an uppgiften.

Det enda jag inte kunde acceptera från matchen var dock allt snack, särskilt eftersom snacket var ensidigt och på svenska. Det är visserligen inte en vacker syn när två lag gnäller på domarna – hur mycket tokigheter som än pågår, men någonstans kan jag acceptera att det sker. Det blir ändå i alla fall på lika villkor – även om jag hellre ser att lagen håller det för sig själva i stället för att låta det infektera matchen.

Jag kunde dock inte se att tjeckiska Mlada Boleslav tjatade nämnvärt på domarna i matchen. Däremot snackades det en hel del på svenska till domarna. Lägg bara ner, fokusera energin på att spela bättre i stället för att gnälla domsluten. Det räcker så. Jag skulle även uppmana domarna att alla eventuella diskussioner kring domsluten tas på engelska för att åtminstone båda parter ska förstå vad som pågår.

Nåväl, vidare till lite positivare reflektioner!

 

SC Classic – IBK Dalen (8-4) (herr)

Dagens andra batalj mellan finska Classic och svenska Dalen utspelade sig på herrsidan och slutade med vinst för Classic. Siffrorna ger möjligen sken av att Classic vann matchen komfortabelt, men det bör nämnas att ställningen var 4-4 efter två väldigt jämna perioder och att Dalen missade en mängd lägen i tredje perioden medan Classic satte sina.

Dock inget snack om saken, Classic vann rättvist och var det bättre laget ikväll. Det skapades mycket heta känslor i matchen likväl som på läktaren och det var äckligt varmt i arenan. Även här uppstod det en del snack vilket även riktades mot domarna, från båda lagen.

Frustration kan å ena sidan göra matcher väldigt levande om lagen visar frustrationen mot varandra utan att det går för långt, det känns verkligen att det spelas om något viktigt, båda lagen vill vinna till varje pris! Å andra sidan vill jag dock, precis som jag nämnde ovan, slippa se det riktat mot domarna.

Visa respekt mot domarna genom att hålla det konstruktivt när ni tar dialogen med dem och protestera inte varenda domslut. Jag fattar, det är starka känslor inblandade, men på elitnivå måste spelare och ledare föregå med gott exempel för alla barn, unga och även vuxna som tittar. Jag kunde förresten inte undgå att se Urban Karlsson signalera åt spelarna på planen att släppa det – mycket bra! Som sagt, fokusera energin på annat!

 

Det är visserligen tungt att se Dalen förlora matcher, men det finns ändå positiva saker jag tog med mig från matchen ikväll och tänkte återge här nedan.

Patrik Rokka och Mattias Ljunggren kan verkligen skjuta! Helt ofattbart att Rokka inte hamnade i målprotokollet ikväll… En annan spelare som visserligen kan skjuta, men som stod för fin fysisk närvaro i sarghörnen var Henrik Sjöström.

Och på tal om fysisk närvaro… Mattias Wallgren och Lukas ”2+1″ Harnesk, vem går egentligen frivilligt in axel mot axel mot någon av dessa backar?! Aj, aj, aj!

Det är även en rolig del av försäsongen att få se många unga spelare som får spela mycket och ikväll var det två av tre formationer som till stor del bestod av nämnda unga spelare som fick visa vad de går för. Pär Forsman slet hårt likväl som Alexander Rönnlund.

Måns Parsjö-Tegnér tog straffen mot Krister Savonen! Jag lessnar nog aldrig på att se Måns rädda straffar… Fantastiskt! Och på tal om den omänskligt vige målvakten, vad var han före han blev innebandymålvakt? Ninja?! Har ni sett Parsjö-Tegnér värma upp någon gång? Läskigt!

 

Marias reflektioner

Jag tänkte dela med mig av dagens topp-3 höjdpunkter enligt mig:

1. Vi som följde dagen fick se många viktiga och fina räddningar, fyra målvakter stod ut extra idag och gjorde oss stumma vid flera tillfällen:

Wirthig (Dalen dam), Bauer (technology Florbal MB), Parsjö-Tegnér (Dalen herr) och Nordli (Wibax Patriots)

2. Publiken slöt som vanligt upp i innebandy-Sveriges huvudstad. Det var mycket folk hela dagen och engagemanget var på topp!

3. Många individuellt skickliga spelare fick vi beskåda idag, men uppvärmingen från Classic är bland den värsta och roligaste uppvärmning jag sett: samtliga spelare skjuter som om de var SM-finalens sista 5 minuter och laget jagar kvittering. Målvakten fick svettas och nästan alla bollar satt i målburen också.

Bli först att kommentera

Scandic Cup dag 3: Innebandymagi, glädjen, höjdpunkten och den otroliga trion

Av , , Bli först att kommentera 0

Tredje dagen av Scandic Cup och det är dags att plocka fram anteckningsblocket ännu en gång. Jag blev förresten lite överrumplad när jag lämnade läktaren efter en av matcherna idag och en kvinna plötsligt frågade mig artigt om jag skriver för en tidning. Förvånat utbrast jag att jag bara är en bloggare, men tanken slog mig först senare att jag där och då hade världens chans att fråga henne hur hon hade upplevt matchen… Attans, nåväl, nästa gång!

Jag inledde fredagen trevligt med att sluta något tidigare från mitt arbete, köpte med mig en enklare måltid och begav mig i min iver till Umeå Energi Arena. Valet stod mellan Zug United mot Mlada Boleslav, eller Umeå City mot SC Classic – tyvärr, för egen del, spelades SC Classic mot IKSU i IKSU sportcenter, vilket är lite för avsides för att jag skulle ta mig dit. Jag valde därför den förstnämnda matchen mellan Zug och Mlada och såg även en glimt av SC Classic mot Umeå City (där jag dock inte noterade några tankar annat än att Classic har ett fint tempo).

 

Zug United – Mlada Boleslav (5-6)

Jag gled in lagom till andra perioden och konstaterade två glädjande saker direkt: Billy Nilsson (Zug) och Milan Tomasik (Mlada) spelade! Härligt!

Matchen var ganska jämn, rent spelmässigt kände jag att Mlada Boleslav hade övertaget tack vare ett bättre och jämnare passningsspel och mer strukturerat anfallsspel, men Zug United hängde med bra i matchen ändå tack vare kvicka kontringar när lägena uppenbarade sig, en skicklig målvakt och Billy Nilssons dragskott. Och vilket dragskott sedan!

Förresten, på tal om Nilsson. Jag twittrade lite skämtsamt om en händelse som utspelade sig i slutet av matchen. Ställningen var 5-5 och klockan stod på 17.23 i tredje perioden. Känslan var att Nilsson varvade upp allt mer och att han när som helst skulle avlossa skottet som skulle sätta Zug United i förarsätet.

Plötsligt provocerade en spelare i Mlada Boleslav (var det nummer 9?) Billy med en knuff efter att spelet var avblåst. Billy knuffar tillbaka och jag vågar hävda att Mlada-spelare kastar sig lite dramatiskt på golvet och medvetet river omkull Nilsson med benen. Det resulterade sedermera i gruff och en dubbelutvisning – dock utan närmare hard feelings.

Det kändes som ett taktiskt drag av Mlada Boleslav och bollen satt mycket riktigt i Mlada Boleslavs favör under spel 4 mot 4. Absurt, men ack så roligt, sett från läktarplats.
Mlada Boleslav

Nummer 9 i Mlada Boleslav förresten, Petr Novotny, alltså, är det bara jag som upplever att han på håll är lite lik Milan Tomasik rent utseendemässigt? Nåväl, han visade några fina passningar bakom ryggen under matchen och så, roligt. Annars var höjdpunkten förstås Milan Tomasik.

Jag sticker inte ut hakan när jag säger att Tomasik har så fin teknik, snurrar bort motståndare, skickar iväg passar som skär igenom hela motståndarförsvaret och ger mer eller mindre öppet läge till lagkamraten… Det är sådan där innebandymagi som är väldigt underhållande att se!

 

Zug United

Om jag i stället skiftar lite fokus till Zug United vill jag lyfta fram en sak i laget som jag särskilt tyckte stack ut – glädjen! När laget hade bollen och började uppspelet började plötsligt några i hallen klappa igång, ni vet, en sån där skön uppklappning för att öka känslan av momentum i matchen. Men uppklappningen kom inte från publiken utan från lagkamraterna på bänken!

Och när Zug gjorde ett viktigt mål i matchen var de tjoande ropen från bänken som ljuv musik. Fan, jag gillar glädje i idrott, det värmer!

 

IBK Dalen – Wibax Patriots (9-3)

Den match jag av helt själviska skäl såg mest fram emot var annars den mellan IBK Dalen och Wibax Patriots. Om ni inte redan förstått det har jag väldigt starka känslor för Dalen, och Wibax Patriots är även det ett lag som jag uppskattat att kika på när jag haft möjlighet. Piteålaget är erkänt starka under försäsongen sett till hur de presterat de senaste åren i Umeåtrakterna.

 

Höjdpunkten

Även om matchen var riktigt bra vill jag ändå säga det att kvällens absoluta höjdpunkt var den pratstund jag och Maria fick med tränare Jonatan Brolin efter matchen. Jag ska inte återge så mycket av vad vi pratade om, men han delade öppet med sig av sina tankar och jag kände mig ungefär som ett barn på julafton som fick höra hans resonemang. Mycket intressant!

Jag passade dock på att fråga Jonatan om han kunde nämna en spelare i laget som gjort en bra försäsong och där valde han Anton Åkerlund, men tillade att det inte beror på de poäng Åkerlund gör. I stället lyfte han fram kvaliteter hos Åkerlund som han liknade med kapten Ketil Kronberg, exempelvis kroppsspråket när han går in i en viktig duell om bollen.

I övrigt lyfte Brolin fram lagets starka försäsong och vikten av att ingen fuskat med träningen och att det märks och ger frukt nu i matcherna. Jag kan bara instämma.

 

IBK Dalen

I kvällens match stod Måns Parsjö-Tegnér i målet och stod för några svettiga räddningar. Ryktesvägen hade jag hört att Måns är sjuk och jag vågar nog hävda att han lät hes vid ett tillfälle där han ropade åt lagkamraterna… Det är förresten nästan lätt att börja ta för givet hur bra Parsjö-Tegnér är, men jag vill ändå lyfta fram Måns som är en oerhört viktig del av laget Dalen den kommande säsongen. Hans lägsta nivå är på en otroligt hög nivå, det är få förunnat!

Jag kan heller inte undvika att gå in på matchens absolut vassaste trio – Patrik Rokka, Jonas Svahn och Ketil Kronberg. Ni känner igen dem redan från slutet av föregående säsong där de prövades en del tillsammans, men nu känns de otroligt samspelta och leker innebandy ihop. Och tolka inte leker som om de spelar lättsamt, tvärtom, jag menar att de får det att se enkelt ut när de gör det SÅ bra! Och de är verkligen SÅ bra!

Jag sa det till Maria på läktaren ganska tidigt att Patrik Rokka kommer bli serverad så många fina ”mackor” (för att använda innebandytermer) av kedjekamraterna Kronberg och Svahn. Patrik har ett fint avslut och jag gillar hur han även nyper till direkt många gånger utan att ge motståndarna chansen att förbereda sig på skottet som kommer. Det ironiska efter min kommentar var dock att matchen slutade med att Rokka stod för totalt fyra assist och noll mål.

 

Några andra spelare som förtjänar att nämnas i Dalen är Markus Lindström som vann många dueller om bollen och som likt backkollegan Henrik Sjöström blixtrar till offensivt emellanåt. Och på tal om Sjöström, han har onekligen ett fint skott, rör sig på ett sätt som gör att lägena uppstår och gör smarta avväganden, men på något sätt hittade han ändå inte riktigt målet. Jag är övertygad om att det kommer komma dock!

Marcus Berglund och Johan Larsson hittade varandra väldigt bra och särskilt Larsson var väldigt spännande att följa – fram till dess att han tyvärr gjorde illa sig i en sammandrabbning med en Wibax-spelare där Larsson sedan tog sig för nacken och sedan inte spelade mer.

Jag har även skäl att återkomma till Mattias Ljunggren. Jag tjatar om att få se Ljunggren skjuta och ikväll fick vi se Ljunggren skjuta likväl som lägga långa bollar till medspelare som nyttjades offensivt. Det jag särskilt gillar är att Ljunggren skapar lägen genom att han rör sig på ett sätt som gör att luckan finns där och att han sedan nyper till utan att tveka – vi pratar alltså inte om sådana där skott där en spelare tar bollen och bara måste skjuta även fastän varenda person i hela arenan ser att det är tokgivet att det kommer gå i täck.

Jag och Maria pratade även om Pär Forsman som spelade forward efter att Larsson fick vila nacken. När vi summerade våra reflektioner efter matchen var vi var båda överens om att vi gillar den smarthet och hårda arbetsviljan som Forsman utstrålar på planen.

 

Avslutningsvis

I Wibax Patriots noterade jag två spelare som särskilt stod ut – Oscar Öberg i målet, vilken grym målvakt han är – ärligt talat är det skandalöst att han suttit på bänken i Umeå – och Erik Nilsson, vilken teknik och snabbhet killen har!

Här känner jag dessvärre att jag behöver runda av kvällens inlägg, men det kommer mer reflektioner och tyckande under helgen så håll utkik och använd er med fördel av hashtaggen #scandic17 på twitter :)

Bli först att kommentera