Bör abonnemanget till SSL-play inkludera SSL-dam?

Av , , Bli först att kommentera 0

Jag har följt två intressanta diskussioner på twitter nyligen som jag tänkte skriva några rader om i två inlägg. Den första frågan rör huruvida SSL-plays abonnemang även bör omfatta damerna, vilket jag tänkte ägna detta inlägg åt.

Först vill jag dock kortfattat nämna lite bakgrund jag finner relevant för förståelsen av frågan.

 

Kort bakgrund

När satsningen på SSL-play tog fart ordentligt inför föregående säsong medförde det delvis att alla herrmatcher i SSL skulle sändas och att kvaliteten av dessa sändningar skulle höjas. Med det sistnämnda menades bland annat att både ljud och bild skulle bli konsekvent bättre och att neutrala kommentatorer skulle kommentera samtliga matcher.

Det finns visserligen fortfarande en hel del utvecklingspotential, men nya SSL-play innebar definitivt ett rejält upplyft för SSL-sändningarna på herrsidan. Produkten är nu så pass bra att jag inte längre kastar mig över chansen att se matcher på TV4play/CMORE så fort den erbjuds bara för en chans att få se en okej sändning – nu är det snarare en fråga om att betala lite extra för att få se en match med riktigt skickliga kommentatorer och experter, vilket CMORE har.

 

Ett abonnemang to rule them all?

Vad jag förstått är den förklaring som ges till att damernas matcher inte ingår i abonnemanget för SSL-play att tittarsiffrorna på damsidan är för låga.

Ett antagande får här göras att det är fråga om för låga tittarsiffror för att det ska anses vara lukrativt, eller i vart fall ekonomiskt försvarbart att damernas matcher ska ingå.

Dessvärre, som jag ser det, innebär den nuvarande situationen knappast att damerna fått bättre förutsättningar för att göra något åt detta. Snarare tvärtom. Jag ska utveckla resonemanget något.

I nuläget finns möjligheten för den som vill följa herrarnas SSL att göra detta för en rimlig månadskostnad som innebär att alla matcherna sänds och är tillgängliga, samt att de också håller en viss kvalitet. SSL-play har nämligen medfört en kraftig kvalitetsökning av produkten jämfört med det minst sagt spretiga utbudet som erbjöds tidigare där kvaliteten var allt från från fantastiskt till uruselt.

Den som däremot vill följa damernas SSL får antingen betala relativt höga engångskostnader per match för att bevittna matcher av nämnda varierande kvalitet. Värre än detta är det faktum att inte alla matcher sänds. Möjligheten att följa damernas bortamatcher är helt enkelt beroende av huruvida den enskilda föreningen väljer att sända matcherna.

Vi tänker oss vidare att det finns olika typer av innebandyentusiaster vilka följer olika delar av innebandyn via streamingtjänster såsom SSL-play. En del av dessa är endast intresserade av herrinnebandy (grupp 1), medan andra endast är intresserade av daminnebandy (grupp 2). Därutöver finns det även personer som är intresserade av både dam- och herrinnebandy (grupp 3). Självklart finns det fler grupper som exempelvis personer som potentiellt skulle vara intresserade av innebandy, men som inte tittar på innebandy, etc. men, de går jag inte in på.

Med antagandet att den grupp potentiella tittare jag valt att kalla grupp 3 troligen prenumererar på SSL-play finns en relativt stor risk att frågan om dessa tittare även kommer välja att titta på daminnebandyn blir både en kostnadsfråga, eftersom det kostar extra för varje match utöver det abonnemang denne redan betalar för, samt även en kvalitetsfråga. Jag tror nämligen att risken är stor att de båda produkterna jämförs med varandra och att konsumenterna ställer sig frågan – är produkten värd 69-89 kronor om sändningarna är av varierande kvalitet utan några faktiska garantier?

Nämnda förutsättningar försvårar även rimligen chanserna för att potentiella tittare i grupp 1 ska börja intressera sig för daminnebandy om den är mindre tillgänglig än den innebandy som redan erbjuds den egna huvudsakliga efterfrågan i tittargruppen. Varför betala extra för en produkt som kostar mer och där kvaliteten på sändningarna är sämre – och i vissa fall inte alls erbjuds?

Sammantaget tror jag att den situationen som finns tillgänglig idag faktiskt försvårar för dam-SSL att locka fler tittare. Det blir en hårdare konkurrens där jag tror att innebandyintresserade tittare från damsidan lockas över till herssidan av det enkla skälet att det är båda billigare och mer tillgängligt än produkten på damsidan.

 

Är det dags för en medveten satsning?

Om det är en fråga om tittarsiffror är frågan om det inte är läge att göra en medveten satsning för att inkludera damernas matcher inom abonnemanget för SSL-play för att ge de båda svenska superligorna samma möjligheter och förutsättningar för att locka tittare.

Sänd alla damernas matcher, höj kvaliteten av sändningarna och inkludera damernas SSL i abonnemanget hos SSL-play. Om damernas matcher görs lika tillgängliga och professionellt gjorda som matcherna på herrsidan och till samma kostnad, misstänker jag att tittarsiffrorna på damsidan även skulle öka vilket är både bra för innebandyn överlag och ger bättre ekonomiska möjligheter för damerna på sikt.

Jag upplever inte sällan att de sämre förutsättningarna för damerna nästan lite lättvindigt bortförklaras med att publikstödet saknas, de ekonomiska förutsättningarna är för dåliga etc. Det är dock viktigt att ha i åtanke att vi skapar dessa förutsättningar och även kan påverka dem i stor utsträckning.

För att locka publik och tittare krävs en medveten satsning för att göra produkten intressant för konsumenterna. Det handlar om hur produkten paketeras och marknadsförs. Det handlar om hur det pratas om produkten, hur den säljs in.

Där tror jag att det finns mycket kvar att göra och ett första steg är att inkludera damernas matcher i abonnemanget för SSL-play.

Bli först att kommentera

Pixbo – Dalen (herr): Konkurrens om egna publiken, orubblige Hedlund och första målet

Av , , Bli först att kommentera 0

Svärmor uttryckte förvånat att jag inte bloggat under veckan, vilket dessvärre varit följden av en lång och slitsam vecka på jobbet, men bättring lovas framöver. Det blir dock ett relativt kort inlägg idag, jag återkommer till övriga matcher som spelats under helgen.

Kort inlägg eller ej, jag måste ändå inleda med att kort uttrycka min frustration över att IBF Dalens hemmamatch gick av stapeln samtidigt som IBK Dalen spelade bortamatch(!). Det underlättar knappast möjligheterna att öka publiksnitt och antal tittare på webbsändningar om föreningens olika lag måste konkurrera med varandra.

Gissningsvis är det många olika faktorer som bidrar till att det blir på detta sätt, men fick jag önska skulle jag definitivt vilja se att varken damerna eller herrarna, oavsett om det är allsvenskan eller svenska superligan, måste konkurrera med varandra om samma publik.

Nåväl, fokus på herrarnas bortamatch mot Pixbo i svenska superligan, vilket var den match vårt val föll på idag!

 

Pixbo – IBK Dalen (8-3) (Svenska superligan, herr)

Matchen bevittnades via SSLplay och redan första sekunderna kunde vi konstatera att den lätt igenkännbara ”Pixbopåhejaren” ännu en gång gjorde sitt bästa för att heja fram sitt favoritlag från läktarplats. Jag vet inte vem du är, men till dig på läktaren i Wallenstamhallen som gång efter annan ropar ”Vi är Pixbofans allihopa” och ”Hela hallen” – fan, det behövs fler som dig som för väsen och hejar på sina lag från läktaren! Fortsätt så!

Och när jag ändå är inne på Pixbo… Jag ska inte dra för stora växlar, men Pixbo spelade märkbart tajtare spel överlag än vad jag upplevt att de gjort tidigare. Lite mer grisande och bättre på att förvalta kontringslägen. Och det gav resultat mot bortalaget Dalen vilka visserligen skapade lägen, men där avsluten hade väldigt svårt att leta sig förbi Pixbos Jon Hedlund som försvarade målet omänskligt bra. Hedlund inte bjöd på någonting!

Samtidigt hade Pixbo mindre svårt att sätta bollarna bakom Umeålagets målvakt Måns Parsjö-Tegnér. Jag skulle dock inte lasta Måns allt för mycket för detta. I första perioden tog Pixbo ledningen med 5-1 och vid flera av dessa var Dalenförsvaret märkbart inte med i matchen. Jag hatar uttrycket, men visst kändes det som om det fanns spelare som satt kvar i bussen…

 

Några av matchens höjdpunkter jag noterade

Jag tröttnar aldrig på att se den hårt arbetande Lukas Harnesk i dueller om bollen. Det var dock ett specifikt läge som uppstod i matchen där Harnesk lyckades få med sig bollen i dueller som uppstod när han försökte ta med sig den offensivt – och på något sätt lyckades han inte bara få med sig bollen utan stod plötsligt fri mot Jon Hedlund.

Med i anfallet var även den kvicke Marcus Berglund som följde med upp på Harnesks högra sida. Jag kan inte utan att se repris på läget säga om det var Harnesk, eller Berglund som försökte rulla in bollen mot den orubblige Hedlund. Jag och Maria var nämligen lite oense om detta, men oavsett vilket. Jag hade inte missunnat Lukas ett mål efter det förarbetet han gjorde.

En annan noterbar situation var den där Pixbos William Lindh gjorde mål mot Dalen när Pixbo spelade numerärt underläge. Det tog emot att se, det var nämligen en sekvens i matchen där Dalens hopp om att kanske kunna göra någon slags vändning grusades, ”spiken i kistan” – men, Lindhs skicklighet som ledde till målet var dock väldigt vackert och det vore oacceptabelt att inte nämna det.

 

Bästa spelare i Dalen?

Jag kan inte ta ut någon enskild spelare, men jag upplevde ändå att trots att målen till stor del uteblev så var det Dalens första formation som med högst frekvens skapade lägena. Även om formationen visserligen fick märkbart mer speltid allt eftersom matchen led mot sitt slut hade jag gärna sett att de fick ännu mer speltid under hela tredje perioden.

Det var dock väldigt glädjande att se både Marcus Berglund och Markus Lindström göra sina respektive första mål för säsongen. Det känns faktiskt helt sjukt att skriva det: första målet för säsongen – för Marcus Berglund! Det är svårt att förstå att det inte blivit fler poäng från Berglunds klubba, men förhoppningsvis släpper det nu.

 

Marias topp-3

1. Lukas harnesk. Glödhet idag både framåt och bakåt. Lukas hade bestämt sig för att leverera toppklass och enligt min mening gjorde han det också.

2. Pixbos målvakt Jon Hedlund fick verkligen svettas ikväll och stod för flera världsklassiga räddningar.

3. Pixbos lag trummade verkligen på och levererade många snygga mål bakom vår egna Måns som ikväll var stundvis väldigt ensam.

Bli först att kommentera

IBK Dalen-söndag: Desarmeringen, styrningen, upprättelse och nya smeknamnet

Av , , Bli först att kommentera 1

Trots att det bara gått en vecka sedan senaste inlägget känns det som om det var en evighet sedan jag skrev här. Det har inte varit en särdeles händelserik innebandyvecka, men privat har det varit turbulent och bloggandet har därför av nödvändighet fått kliva åt sidan. Jag har haft två tilltänka inlägg på gång, men de får helt enkelt vänta till nästa tillfälle när det är (relativt) lång tid mellan matcherna.

Nå, låt oss i stället fokusera på denna innebandyhelg som faktiskt bjudit på en del godbitar! I dagens inlägg tänkte jag inleda med att skriva om svenska superliganmatcherna jag och Maria såg på plats i dag, samt avsluta med att skriva några rader om gårdagens matcher där IBF Dalens damer och herrar spelade sina respektive matcher i allsvenskan norra.

Maria fortsätter leverera hennes topp-3 och kanske, ja kanske, får ni även ta del av lite läktarsnack jag snappade upp från min kära svärmor. Jag fick känslan av att hon skulle gilla det, men vi får se.

 

IBK Dalen – Linköping (2-3) (Svenska superligan, dam)

Både hemmalaget Dalen och bortalaget Linköping hade inlett säsongen tufft med varsin respektive seger under ordinarie tid av sju spelade matcher. Tack vare vunna extra poäng från övertidsmatcher låg dock Dalen två poäng före Linköping vilket innebar att dagens match antingen skulle ge Dalen möjligheten att skapa större avstånd ner till Linköping, eller chansen för Linköping att komma ikapp och gå om Dalen vid vinst under ordinarie tid.

Det slutade dessvärre (för vår del) med det sistnämnda. Linköping vann på ordinarie tid, men matchen var väldigt jämn och känslan var faktiskt länge att Dalen skulle ta hem det.

Trots en stark prestation från Matilda Wirthig i målet räckte Dalens prestation inte riktigt hela vägen.

 

Special teams

Dalen som uppvisade fint spel i de numerära överlägena, skapade många chanser i det första och gjorde mål i det andra. I det numerära underläget var Dalen inte bara trygga utan stod faktiskt för det farligaste läget i Linköpings power play när Clara Forssén sprang sig fri mot Linköpings Elin Rosén i målet. Något mål blev det dock inte tack vare räddningen från Rosén.

 

Desarmeringen

En annan spelare i Dalen som sprang till sig lägen var Victoria Ström som slet hårt framåt för att skapa chanser. Vid ett tillfälle var hon i princip fri mot nämnda Rosén, men en av Linköpings backar var hack i häl och använde klubban skickligt för att skärma av Ströms möjlighet att vända sig från backhand till forehand och läget desarmerades. Jag tror att det var Lisa Haglund i Linköping som stod för det fina försvaret i nämnda läge…

 

Två fina mål

Stod Dalens Sara Ryman vid Dalens 2-1-mål och Linköpings Hanna Garman för vid Linköpings 2-2-mål. Vid det förstnämnda målet valde Ryman att skjuta själv, trots att alternativet att passa fanns, vilket visade sig vara helt rätt val. Ett mycket pricksäkert avslut!

Bortalagets kvitteringsskott av Garman var inte mindre pricksäkert, hon sköt ganska långt från Dalens mål vid sargen och bollen skruvade sig lurigt precis förbi ovanför Matilda Wirthig. Ett riktigt fint mål.

 

Omkastade formationer

Dalen fortsätter kasta om lite grann i formationerna. I dagens match spelade exempelvis Felicia Lilja i första formationen med Frida Eriksson och Camilla Lundin. Sandra Törnqvist spelade nu i stället i tredje formationen tillsammans med Elsa Frisk och Victoria Ström, vilket jag upplevde var en intressant formation.

 

Marias topp-3

1. Matilda Wirthig!

2. Linnea Nylén storspelade både framåt och bakåt. Hon är enormt duktig på att läsa spelet!

3. Linköpings andra mål. Vilket skott!

 

IBK Dalen – Mullsjö (5-6, på straffar) (Svenska superligan, herr)

Tufft motstånd väntade för hemmalaget Dalen när Mullsjö gästade Umeå Energi Arena vind. Med viss förtjusning såg jag på förhand fram emot att få se vad detta nya topptippade Mullsjö skulle erbjuda i form av underhållning på planen, samtidigt som jag bävade för hur vårt skadedrabbade Dalen skulle stå upp mot helgens gästande lag – och jisses vilken underhållande match det blev!

Maria uttryckte det som innebandy när det är som mest. Själv funderade jag på om det inte vore roligt med en kvartsfinalserie mot Mullsjö… Visst, jag går händelserna i förväg.

 

Inramningen och allt omkring matchen

1246 personer hade letat sig ner till Umeå Energi Arena för att kika på matchen mellan Dalen och Mullsjö. Inte en allt för dum publiksiffra, men jag upplevde att publiken var lite svårstartad. Trots en match med högt tempo och spänning var det relativt liten uppslutning i klappandet – vilket heller inte riktigt kom igång förrän mot slutet av tredje perioden.

Några som däremot gjorde sitt bästa för att heja fram hemmalaget var ungdomarna som spelade i diverse Dalenlag – heja er! Deras energi hjälpte även delar av publiken att komma igång, mycket bra!

I övrigt upplever jag att det finns mer att hämta av introt, men ställer mig väldigt positiv till samarbetet mellan sekretariatet och Hasse Andersson som rörde sig runt läktarna med en mikrofon för att intervjua tränare kort efter perioderna och för att samspela med sekretariatet. Det var ett trevligt inslag som Dalen gärna får spinna vidare på.

Kul också när ungdomslagen bjuds in att spela i periodpauserna! En flicka vann bollen framför egen målvakt, tog fart och sprang förbi hela motståndarlaget och lade in bollen pricksäkert bakom motståndarnas målvakt. Framtida stjärna?

 

Matchen då?

Matchen var fartfylld och innehöll trevliga inslag från båda lagen. Inga parkerade bussar eller långa stunder av tickande mellan backarna – nej, det var hög press och anfallsspel som gällde redan från start.

Matchen var jämn, vilket även skottstatistiken vittnar för: skottstatistiken slutade 34-31.

Dalen ledde stora delar av matchen, men lägen bjöds det på åt båda hållen. Mullsjös Kim Ganevik gav Mullsjö ledningen för första gången i matchen 10:40 in i tredje perioden, men Dalens lagkapten ville annat. 14:34 kvitterade Ketil Kronberg och matchen gick vidare till en spännande övertidsperiod, vilken dock förblev mållös trots ett antal farliga chanser.

Om ni gräver fram high lightsen från matchen kan jag särskilt peka på ett par händelser ni bör kika närmare på:

1. Daniel Sonidssons styrningsmål (Dalens 3-1-mål)

2. Sebastian Palmqvists backhandknack i bortre (Mullsjös 3-2-mål)

3. Ketil Kronbergs krigarmål via köksvägen (Dalens 5-5-mål)

 

Måns Parsjö-Tegnér

Dalens mål kändes definitivt välförsvarat med Måns Parsjö-Tegnér på hugget. Faktum är att han storspelade och var en minst sagt avgörande faktor i att säkra poängen för hemmalagets del.

Det offensiva svängiga spelet ställer helt klart lite andra krav på Dalenmålvakten än det mer statiska spelet föregående säsong, men Parsjö-Tegnér visar gång efter annan att han hänger med väldigt bra och gjorde ett antal minst sagt svettiga räddningar i kvällens match.

 

Upprättelsen

Jag har tidigare varit lite hård mot Dalens första och andra formationer. Till skillnad från tredje formationen har deras prestationer varit lite varierande. I dagens match upplevde jag dock att de båda fick viss upprättelse.

 

Första formationen

Dalens första formation var högst bidragande till poängen mot Mullsjö idag och jag noterade bland annat hur fantastiskt Jonas Svahn kan ta emot en pass i full fart utan att hamna ur balans över huvud taget och att Patrik Rokka var rejält jobbig för motståndarna i kampen om bollen och kändes oerhört pricksäker med passningarna idag.

Starkast idag var dock ingen annan än lagkapten Ketil Kronberg som stod för tre mål och en assist och tillsammans med Måns Parsjö-Tegnér var den allra mest bidragande faktorn till att det blev poäng för Dalen idag. Och som han krigade till sig kvitteringsmålet i tredje perioden… det symboliserar Kronberg så väl. Det är inte bara hans spelskicklighet som imponerar, det är (framför allt annat) hans viljestyrka som gör det!

 

Andra formationen

Dalens andra formation fick visserligen se sig bänkade mot slutet, men det var ändå ett steg i positiv riktning. Daniel Sonidsson stod för en fin insats ikväll och Johan Larsson visade mycket vilja på planen.

På backsidan råder inga tveksamheter… Vare sig Lukas Harnesk spelar med Henrik Sjöström, Markus Lindström eller Viktor Nystedt gör han det riktigt bra och är ett defensivt monster. Detsamma tål att sägas om Viktor Nystedt, där defensivt möjligen ska bytas ut mot offensivt, men jag och Maria diskuterade även hur Nystedt tog något större plats i försvarsspelet under dagens match.

 

Från division 1 till närkamper mot landslagsspelare

En annan spelare som förtjänar att nämnas är Alexander Hedlund som klev in direkt från division 1 föregående säsong till hetluften i svenska superligan denna säsong. Och som han gör det… Vinner närkamper och avväpnar spelare som är landslagsmeriterade.

Jag vet inte om någon annan tänkte på det, men Dalens tredje formation, den så kallade Skellefteåkedjan, ställdes i princip hela matchen mot spelare som Rikard Eriksson och Anton Vestlund. Mullsjös två (for a reason) omtalade nyförvärv – vilka dock båda två gick 0+0 mot Alexander Hedlund och Pär Forsman, med flera.

Jag menar på intet sätt att tala ner Mullsjöspelarnas prestation, utan vill snarare passa på att hylla hur duktiga Dalens tredje formation faktiskt är. För duktiga är de faktiskt, oavsett om de får tvåor på innebandymagazinets betygsättning… :)

 

Marias topp-3

1. Månstret STORspelade hela matchen igenom. Detta är förstås viktigt i Dalens nya spelidé, men hans svettiga räddningar ska inte tas för givet. Mamma utbrast även ett nytt smeknamn på Måns ikväll: ”Månsan”. Vad tycker ni om det?

2. Jonas Svahn. Jonas var idag på enormt stort spelhumör. Alltid lika underhållande att se en av mina favoriter i IBK Dalen.

3. Laget Dalen. Äntligen presterar alla tre formationerna framåt!! Idag var innebandy spännande från första sekunderna till sista straffen.

 

IBF Dalen – Notvikens IK (7-1) (Allsvenskan norra, dam)

Hemmalaget IBF Dalen tog under lördagen emot gästande Notvikens IK i jakten på första poängen för säsongen. Gästande Notviken befann sig i en liknande situation, jagade fortfarande den första vinsten för säsongen, men hade två oavgjorda matcher med sig i bagaget och låg därmed ovanför Dalen i tabellen inför gårdagens match.

Det blev dock Dalen som visade sig klart starkast och tog hem samtliga tre poäng. Matchen avgjordes redan i den andra perioden då hemmalaget Dalen målmässigt tog över och dominerade, utökade från 2-1 till hela 7-1 och Notviken återhämtade sig aldrig från detta.

Poängbäst i matchen blev Dalens Yui Takahashi som gjorde tre poäng (2+1), tätt följd av Sandra Johansson (0+2) och Camilla Granström (2+0).

Camilla Granström fortsätter med hennes två mål vara en viktig kugge framåt för Dalen och befinner sig i skrivande stund på en tredje plats i målligan med sina åtta mål gjorda och leder även den interna poängligan i Dalen med hennes totalt nio poäng (8+1), imponerande!

 

Gävle GIK – IBF Dalen (12-8) (Allsvenskan norra, herr)

Alltså, det känns knappast chockerande att det görs tjugo mål i en match när IBF Dalens herrar spelar. Alla bör vid det här laget veta att det går fort när Dirty Dalen spelar innebandy!

Jag har dessvärre inte så mycket att notera kring denna match annat än att Gävle är ett tungt motstånd – oavsett om de börjat säsongen knackigt eller ej.

Noterar även att Gävles Andreas Dahlkvist stod för imponerande 6+2 och Alexander Larsson 0+6 i matchen…

Poängbäst i Dalen? Peter Grönroos som gjorde två mål och två assist! Jag har visserligen inte sett målen, men jag kan föreställa mig att han bombade in dem från sin backplats – där har han ett fint skott som brukar kunna leta sig in högt i målburen!

Bli först att kommentera

Resultat- och poängkollen: Duon som bärgade två poäng och tillbakastudsen

Av , , Bli först att kommentera 0

För att avrunda veckan tänkte jag summera några resultat från veckan som varit och även kolla till läget i allsvenskan norra och division 1 Norrland.

Eftersom jag haft begränsade möjligheter att se alla matcher har jag huvudsakligen följt dem via Sportswik och iBIS, vilket gör det svårt att analysera (tycka till om) enstaka spelares prestationer. Däremot tänkte jag kika lite närmare på matchrapporterna och tabellerna för att plocka fram eventuella godbitar, håll till godo!

 

IK Sirius FBC – IBK Dalen (2-3, i övertid) (Svenska superligan, dam)

Efter den tunga förlusten mot IKSU i fredags åkte Dalen ner till Uppsala för att ta sig an hemmalaget Sirius. En jämn match där ställningen 2-2 stod sig hela vägen från Dalens kvittering den fjärde minuten i tredje perioden, hela vägen till övertid. Kvitteringen gjordes av Frida Eriksson, assisterad av Linnea Nylén. Denna duo var dock inte klara för dagen.

Väl i så kallat ”sudden death” var det just Linnea Nylén som klev fram och gjorde det matchavgörande målet assisterad av Frida Eriksson och därmed tog Dalen hem två poäng till Umeå.

Två välbehövliga poäng både i jakten på slutspelet och för att skapa lite utrymme till nedflyttningsstrecket.

 

Åkersberga IBF – IBF Dalen (7-5) och Tyresö Trollbäcken IBK – IBF Dalen (7-3) (Allsvenskan norra, dam)

Den tunga inledningen av säsongen fortsätter för IBF Dalen som efter helgens båda matcher samlat ihop noll poäng efter totalt fem spelade matcher.

Camilla Granström inledde Dalens målskytte både mot Åkersberga och Tyresö Trollbäcken, gjorde tre av Dalens mål mot förstnämnda Åkersberga och blev därmed fyramålsskytt i helgen.

Samtidigt assisterade Jennifer Nygren tre av Dalens mål mot Åkersberga och stod även för en assist idag mot Tyresö Trollbäcken, imponerande prestation med fyra assist i helgen alltså.

Jag kan inte dra några större slutsatser från resultaten, men misstänker att matchen mot Åkersberga var jämn hela vägen och att det mycket väl kunde ha blivit poäng där. Ställningen var 4-4 efter två perioder och nämnda duo reducerade för Dalen till 6-5 med lite drygt nio minuter kvar av tredje perioden. Starkt av hemmalaget att hålla undan mot det jagande bortalaget i nio minuter och vinna matchen.

 

Täby FC – IBF Dalen (3-5) (Allsvenskan norra, herr)

Nederlagstippade nykomlingarna IBF Dalen följde upp den starka insatsen senast mot Granlo med en stark bortavinst mot Täby. Det som förvånar mig mest är egentligen inte att Dalen tog hem matchen, utan snarare att siffrorna blev så pass låga ändå. Inga Täby-siffror direkt – och ”Dirty Dalen” har ju visat att de kan det här med att göra (och släppa in) många mål.

Jag har blivit väldigt förtjust i IBF Dalen som spelar fartfyllt och vågat, har en uppsjö sköna lirare och är väldigt underhållande även i sociala medier. Riktigt trevligt att poängskörden börjat komma också.

Nästa match väntar starka Gävle den 21 oktober, ett Gävle som dock gått noterbart svagt sett till tabelläget – tre poäng efter fyra spelade matcher i skrivande stund, även om det kan se annorlunda ut efter dagens match mot Granlo. Inte direkt väntade siffror.

 

Division 1 Norrland herr

Här är det framför allt två lag jag håller ögonen på lite extra. I första hand är det Gamla Stan IBK, det talangfulla gänget från Skellefteå. I andra hand är det Hörnefors, ett hemtrevligt litet samhälle strax utanför Umeå som imponerat stort hittills som nykomlingar i divisonen.

 

Gamla Stan IBK

Gamla Stans första förlust i division 1 denna säsong kom faktiskt borta mot nämnda Hörnefors där resultatet blev 5-2 i favör till Hörnefors. Innan dess var Gamla Stan obesegrade, men studsade snabbt tillbaka från förlusten och vann med förkrossande siffror på hemmaplan mot Umeå City IBF, slutresultatet 14-4.

Jag följde den sistnämnda matchen via Sportswik och konstaterade att matchen kändes i princip avgjord där i andra perioden när ställningen utökades från 4-1 till 10-2. Med sådana siffror blir det självklart mycket poäng, poängbäst blev dock John Sjöstedt som gjorde 3+2 och därmed stod för hela fem poäng i matchen. Sjöstedt som jag nämnt tidigare i liknande sammanhang, imponerande!

Det placerar Gamla Stan på en stark andraplacering i tabellen, där endast RIG Umeå har tagit fler poäng på fem matcher.

 

Hörnefors IF

Hörnefors imponerar även dem i division 1, efter vinsten mot Ersboda under helgen har laget nu tagit nio poäng på fem spelade matcher. Mer än väl godkänt!

 

Poängkollen – division 2 norra (herr)

I division 2 norra är det fortsatt den tidigare Dalen-spelaren Jim Johansson i ledning på totalt 22 poäng efter tre spelade matcher, jämt fördelade över elva mål och elva assist.

På andra- och tredjeplats i poängligan är det Täfteå IK:s Adam Forsman och Rasmus Andegras som jagar med sina respektive 13 poäng på tre spelade matcher.

 

Bli först att kommentera

Örebro-Dalen (4-3): Effektivitet, formationen som gör det och skadeläget som oroar

Av , , Bli först att kommentera 0

Bortamatch för IBK Dalen i svenska superligan herr idag, men dock på en mycket märklig tid. Matchen spelades nämligen redan klockan 13 och inleddes lite snöpligt med att brandlarmet gick vid introt. Nå, ingen större fara skedd, matchen drog igång snart nog.

Här hemma i soffan var vi laddade på en härlig lördagsmatch med kaffe och nocco, spelet kunde börja!

 

Örebro – IBK Dalen (4-3)

Dalens historik av att spela svagt mot nykomlingar fortsatte dessvärre med dagens förlust. Redan i första perioden kändes spelet oväntat svajigt och förutom ett par minuter i andra perioden där Dalen spelade mer samlat var det först i tredje perioden Umeålaget kändes som om de var med i matchen på riktigt.

Örebro utnyttjade luckorna i Dalens försvar och det kändes inte riktigt som om markeringarna var där – samtidigt lyckades hemmalaget få igenom krosspassar som faktiskt inte borde få gå igenom.

Örebros effektivitet avgjorde helt klart matchen: fyra mål av 20 skott på mål, att jämföra med Dalens tre mål av 32 skott på mål.

Det är svårt att blunda för hur tungt det blir för Dalen att vinna matcher när första formationen inte får till det framåt. Skott i täck, stolpe ut och något för svåra passningar, det ville sig tyvärr inte mot Örebro. Det blev en hel del skott på mål, men bollarna måste in också. Det saknades det där lilla extra som behövs i avsluten.

Jag hoppas att detta blir gnistan som tänder elden i första kedjan igen – Ketil Kronberg, Jonas Svahn och Patrik Rokka – gör denna klasstrio det för Dalen redan nästa match som spelas mot superdupermegadunderupphypadekommervinnaSMguld-Mullsjö den 22 oktober? Fan vad jag hoppas det!

 

Formationen som gör det

Samtidigt gör Dalens tredje formation ännu en bra match och är anledningen till att matchen ändå blev så pass jämn som den blev.

Vid underläge 3-0 gjorde Henrik Sjöström en fantastisk nedtagning och följde upp den med ett pricksäkert skott som satt i målet bakom Örebros Jens Arvidsson.

Anton Åkerlund gjorde Dalens andra mål i numerärt överläge när han högg på returen skapad av skottet från Patrik Rokka.

Dalens tredje och sista mål gjordes kyligt av Pär Forsman som tog vara på chansen han krigade till sig, fint assisterad av Alexander Hedlund som fortsätter visa att han håller SSL-klass. Starke Forsman som förresten bärgade ett av Dalens power play när han hårt ansatt vände runt med bollen och fick slag på sig från spelare i hemmalaget.

 

Potentialen och det oroväckande skadeläget

I övrigt upplevde jag att det finns fin potential på backsidan, där några justeringar vid behov kan förändra dynamiken och styrkorna i en hel formation beroende på matchbilden och vad som behövs. Det kanske inte lyckades helt idag, men att exempelvis para ihop Mattias Ljunggren med Henrik Sjöström skapar en intressant offensiv duo med två backar som är duktiga på att följa med upp från backplats och båda har pricksäkra och vassa skott.

Samtidigt kan Lukas Harnesk och Viktor Nystedt ge en god blandning av defensiv tyngd och spelvändande snabbhet – med en tydlig rollfördelning mellan offensiv/defensiv på backsidan.

Annars är jag fortsatt bekymrad över hur mycket skadeläget i Dalen hämmar den så kallade bredden och spetsen offensivt. Att Mattias Wallgren saknas är ingen tvekan, han har en närvaro på planen som få i svenska superligan kan matcha, men sett till de senaste två matcherna saknar jag verkligen Fredrik Edholms dragskott och Sebastian Degeryds målsinne vilka mycket väl skulle kunna vara det som behövs för att även få igång Dalens andra formation.

Nyckeln framöver blir att få igång Dalens första två formationer, samtidigt som den tredje formationen fortsätter trumma på. Då kan Dalen bli ett riktigt tungt lag att möta!

Bli först att kommentera

Dalen – IKSU (1-9): Fredagsderby, växlarna, kampviljan och Marias topp-3

Av , , Bli först att kommentera 0

Så var det dags för fredagsderby i svenska superligan dam där hemmalaget IBK Dalen tog emot de regerande mästarna IKSU inför 987 åskådare.

Före jag går in på själva matchen vill jag kort bara nämna introt – alltså, musiken och upptakten strax före hemmalaget presenteras och springer in till publikens jubel.

Jag har uttryckt vad jag anser är befogad kritik mot herrarnas intro för den aktuella säsongen, men jag vill här lyfta fram damernas intro som är klart bättre. Redan musikvalet ger en direkt skillnad där publiken bjuds med att klappa med i takten – och spelarnas sätt att springa in och cirkla och rada upp för att hälsa på publiken var även det ett fint inslag! Tumme upp!

 

IBK Dalen – IKSU (1-9)

Både slutresultatet och skottstatistiken (13-32) talar sitt tydliga, men inte helt oväntade språk: IKSU var flera klasser bättre i kvällens match.

Samtidigt var Dalen med bra i två perioder och var faktiskt med riktigt bra under den andra perioden av matchen. Den totala skottstatistiken ser visserligen förödande ojämn ut, men de två första perioderna slutade 5-9 och 5-4. Därefter visade dock IKSU att de inte bara hade en, utan flera växlar till att lägga i och drog ifrån hemmalaget rätt så rejält.

Jag lider med Dalen som förlorade matchen med stora siffror, men i ärlighetens namn är det inte mot IKSU poängen ska tas. Varje eventuell poäng mot Umeårivalen får ses som en bonus, såsom jag ser det.

 

Matchen i grova drag

Det märktes i bytena redan från starten i period ett att IKSU är jobbiga att möta. Det tog märkbart på krafterna och Dalen fick ofta gå på byten direkt i samband med att bollen övervanns och situationer uppkom där i princip två alternativ erbjöds: kontring eller byte med chans att spela med boll mot uppställt försvar.

Under matchens första period upplevde jag att Dalen ofta valde det senare alternativt, alltså att byta och kontringslägena bleknade därmed hastigt bort redan när de uppstod. Frågan var om detta var medvetet av Dalen, eller snarare upplevdes nödvändigt på grund av hur mycket energi som krävdes för att mäkta med IKSU:s press…

 

I den andra perioden klev Dalen in med en tydligare struktur, tog bättre vara på chanserna och bytena kändes mindre desperata. Månne hade tränarna ett finger med i spelet, spelarna snackade ihop sig, eller så klickade det bara bättre. Oavsett vilket, det gav jämnare flyt i spelet.

Tredje formationen skapade en del chanser framför allt tack vare Caroline Stattins imponerande fart med bollen vilken hon använde för att spela förbi motståndare, samt lagkapten Felicia Lilja som visade viljestyrka och energi i både närkamperna och de kontringslägen hon skapade. Lilja som även var riktigt nära att göra ett snyggt mål i numerärt underläge, men skottet satt i målburen (jag tror att det var ribban).

Dalens Frida Eriksson hittade fint Camilla Lundin som pricksäkert gjorde Dalens enda mål i matchen. Lundin som har ett riktigt fint distinkt skott, skulle gärna sett att hon fick chansen att skjuta lite mer.

 

I den tredje perioden inledde Dalens första formation med ett starkt byte, men sedan gjorde Tova Eriksson 1-3 för IKSU och minuter senare tilldömdes IKSU en straff som Cornelia Fjellstedt pricksäkert satte bakom Dalens Maria Häggström som stod under straffen.

Därefter gick luften ur Dalen och matchen svängde över till IKSU som matade in fem mål under de sista tio minuterna.

I den tredje perioden vill jag lyfta fram Frida Eriksson i Dalen som trots motgångarna verkligen kämpade för att lirka fram bollar, skapade chanser för kedjekamraterna Camilla Lundin och Sandra Törnqvist som mycket väl kunde ha resulterat i några fler mål för hemmalaget, men avsluten var lite svajiga. Jag har nämnt det förut, men Eriksson har fin teknik och jag gillar verkligen att se när hon knyter näven och sliter envist framåt för att vinna bollar och ta sig förbi motståndarnas försvar.

 

Kampviljan

Om jag skulle utse en matchens lirare i kvällens match mot IKSU skulle valet stå mellan Frida Eriksson och Felicia Lilja på grund av den kampvilja och glöd de visade på planen. Jag ska inte välja, utan i stället bara nämna dem båda en extra gång här för just detta. Det är viktigt med förebilder som leder laget även när det går tufft, Eriksson och Lilja gör just det.

 

Marias topp-3

1. Clara Forssén forsar fram med snabba fötter och gör Dalens anfall vassare hela matchen. Hon är enormt starkt i sargkanterna och läser spelat väldigt bra.

2. Matilda Wirthigs snabba reflexer. Har sagt det tidigare, men wow vilka fina reflexer och snabba och precisa utkast. Som åskådare är det uppskattat att första tanken hon har är utkast för att få en snabb spelvändning.

3. Jag skulle säga att det är tack vare Frida Eriksson som Dalen hade ett anfallsspel under tredje perioden. Hon vann närkamperna längs sargen och la fina passningar till sina kollegor som dessvärre inte alltid behandlade passen rätt.

Bli först att kommentera

IBF Dalen – Granlo (5-4): Speakern, game winning goal, den orubblige och kämparna

Av , , Bli först att kommentera 0

Tog mig ner till Umeå Energi Arena tillsammans med svärmor och min kära fru Maria för att kika på lite härligt fartfylld innebandy i allvenskan norra herr. Kvällens underhållning bjöd hemmalaget IBF Dalen och gästerna Granlo från Sundsvall på – och visst blev det en trevlig kväll!

Före jag går in på själva matchen vill jag passa på att hylla alla de eldsjälar som lägger ner hårt ideellt arbete och gör det möjligt att genomföra matcherna – ett stort hurra för er!

Sedan vill jag passa på att ännu en gång här i bloggen hylla denna speaker som med trevlig brytning bjuder på helsköna små kommentarer inför matchstart och vid lämpliga tillfällen under matchens gång. Jag har fortfarande inte lyckats fånga upp namnet – men, riktigt trevligt ännu en gång!

 

IBF Dalen – Granlo BK (5-4)

Matchens utan tvekan mest händelserika och intressanta period var den andra perioden där ställningen gick från 0-1 till 4-4. Det bjöds på chanser åt båda hållen, var stundvis en hel del hawaii med kontring på kontring på kontring – och det är ju riktigt underhållande (även om en del av mig tänkte stooooppppp ta kontroll över situationen nu!).

En riktig höjdpunkt från perioden var när Vidar Mårtensson missade helt öppet mål, bollen gick i sargen och Vidar kastade sig på sargreturen och petade in den i Granlomålet. Speakern annonserade skämtsamt att Mårtensson assisterades av Mårtensson – vilket jag tyckte var fyndigt! I själva verket var det väl assist från… var det möjligen Jacob Mäkeläinen? Jag blir lite osäker… Nåväl.

I övrigt hade Dalen en ungefär åtta minuter lång sekvens i andra perioden där hemmalaget vände underläget 1-3 till 4-3 och kändes riktigt starka medan Granlo fick svårt att ta sig fram ordentligt i uppspelet.

Med lite drygt minuten kvar av andra perioden kvitterade Granlo till 4-4 genom Carl och Carl (Åkersten assisterad av Wadsten).

 

GWG – Game winning goal

Det matchavgörande målet stod Dalens skicklige kapten, Rasmus Karlstén för, men jag måste beskriva även händelserna som föranledde att nummer 68 satte 5-4-målet för hemmalaget Dalen.

Det var nämligen nämnde Karlstén som bärgade utvisningen som gav Dalen det numerära överläge där Rasmus Karlstén gjorde målet – han vände och krånglade sig in mellan Granlospelare som i det stressade läget låste hans klubba.

I det numerära överläget inledde Karlstén kvickt med ett stolpskott från högerkanten, men ungefär en minut in satt den sedan i målet, med assist från Gustaf Rönnholm.

 

Matchens hjälte – den orubblige

11, 10, 8… nej, det är inte en nedräkning, det är Dalens tidigare insläppta mål i matcherna före kvällens match. Dalen har visserligen också gjort väldigt mycket mål framåt, men har släppt in ännu fler och det är inte svårt att pussla ihop matematiken för att förstå att det är där matcherna förlorats.

I kvällens match mot Granlo stavas dock den allra största anledningen till att endast fyra mål släpptes in Anders Grahn!

Dalens målväktare Grahn var med redan från start och gjorde många fina räddningar under matchen vilket hjälpte till att hålla siffrorna nere när Granlo bjöds på en del farliga lägen. I slutsekvenserna av matchen, när bortalaget fick chansen att spela numerärt överläge sista 90 sekunderna av tredje perioden, var Grahn orubblig och motade bort bollen till varje pris – och nervositeten spred sig på läktaren!

Det var svettigt, det var nära och det var Grahn som i slutändan säkrade Dalens första tre-poängare i allsvenskan norra, en riktig matchhjälte!

 

Kämparna

Jag noterade även två spelare som stack ut lite extra för det hårda arbete, all den slit och alla smällar de fick utstå under matchens gång – Christoffer Dahl och Jacob Mäkeläinen. Hatten av, mycket stark inställning på planen! Noterade även stackars Dahl som tycktes få rejält ont där i slutet av matchen, förhoppningsvis inget allvarligt dock.

Noterade även Magnus Enström som klev av relativt tidigt och låg med benet i högläge.. Hoppas även där att det inte var allvarligt och att Enström mår bra och är tillbaka i spel redan nästa match!

 

Marias topp-3

1. Grahn. Killen med snabba reflexer. Kvällens hjälte som var stark rakt igenom, men extra viktigt när han STORspelade sista tio minuterna i tredje perioden också.

2. Kan verka tjatigt, men Mäkeläinen oh my god vilken energi och vilja i denna killen.

3. Lagets första 3-poängare! Lagets första 3p för denna säsongen och om vi får bollarna att studsa med oss blir det fler av den varan!

Bli först att kommentera

Dalen-Thoren (7-4): Förlorad tilltro, vinddraget och han som gör mer än täcker skott

Av , , Bli först att kommentera 3

Jag har fått lite feedback om att inläggen ibland blir lite (för?) långa – ledsen för det, men det är en direkt effekt av att jag släppt lös min inre innebandynörd ännu mer och låter honom gå lös på tangenterna! Nu borde det dock bli några inlägg med lite rimligare längd denna vecka.

Jag tänkte först gå igenom kvällens match, derbyt mellan IBK Dalen och Team Thorengruppen i svenska superligan herr. Redan i morgon väntar hemmamatch för IBF Dalen mot Granlo i allsvenskan norra herr, samt på fredag stundar en het derbymatch när IBK Dalen tar emot IKSU i svenska superligan dam. Mycket trevlig vecka med andra ord! Och för oss som befinner oss i Umeå många goda möjligheter att kika på innebandy direkt på plats i fina Umeå Energi Arena!

 

IBK Dalen – Team Thorengruppen (7-4)

Jag brukar skriva att jag sällan sågar här i bloggen, men faktum är att jag ännu en gång har några saker att nämna vilka jag anser hör hemma i den negativa kolumnen. Jag känner inte att jag kan blunda för det.

 

Ett ”lackluster”-intro

Nu har det visserligen varit lite hackigt de senaste två hemmamatcherna, men jag har bestämt mig efter att ha lyssnat till den vedervärdiga introlåten för Dalens entré på planen. Den är inte bra och jag ska tala om varför jag känner så.

Låten saknar den puls och rytm som krävs för att bygga upp förväntan – och den signalerar inte på ett bra sätt att: ”BOOM här kommer ert fantastiska hemmalag ut på scenen till publikens jubel”. Jag anser att den är ”lackluster”, lånat från engelskan, med vilket jag menar att den är ospännande och glanslös – var är glöden, pulsen och explosionerna? Nej, usch, fy! Gör det spännande att vara med under introduktionen till matchen!

Jag är hemskt ledsen om den eller de personerna som valt introlåten läser detta och tar illa vid sig, men den är gräslig. Hata mig inte, byt låt.

 

Snacket och fel fokus

Team Thorengruppens tränare Peter Sjöström har för vana att uttala sig kritiskt om Dalen. Bland annat under föregående säsong då han upprepade mantrat att Dalen är tråkiga vid till synes varje tillfälle han fick och tillade att det vore bra för Umeåpublikens skull om Thorengruppen tog över innebandytronen i Umeå.

Inför dagens match sa Sjöström i stället till innebandymagazinet att Thorengruppen måste hålla koll på Jonas Svahn, Ketil Kronberg och Patrik Rokka, men att Thorengruppen i övrigt är bättre på alla positioner.

I sammanhanget är det noterbart att Dalens tredje formation stod för tre av sju mål och att Dalens andra formation stod för ett mål. Därutöver gjorde Fredrik Edholm mål på straff – en straff Dalens andra formation bärgade.

Thorengruppen kanske var så fokuserade på ovannämnda trio att de underskattade övriga spelare i Dalen, men jag synar påståendet i innebandymagazinets artikel och lånar ett gammalt amerikanskt citat som jag tycker passar bra här: Bring it, don’t sing it, Sjöström. I kväll var Dalen bättre på övriga positioner!

 

En förlorad tilltro på sitt lag

Samtidigt har Team Thorengruppen ett mycket bättre lag än vad de visade idag. Något jag kan uppröras över är dock den totala bristen på att vilja och våga gå för tre poäng, eller i alla fall en poäng. Varför inte gå för kvitteringen?!

11:19 in i tredje perioden var ställningen 7-3 till Dalen. När togs målvakten ut i Thorengruppen? Med mindre än en minut kvar av tredje perioden att spela… Inget försök till upphämtning ens, inte på riktigt i alla fall.

Med så mycket fokus på ”tråkig” innebandy frågar jag mig, var fanns den där tron på laget och förmågan att göra en upphämtning? Är det redan i omgång fem i serien en fråga om att hålla nere siffrorna för en eventuell målskillnad i bottenstriden? Eller var det rädsla för att bli förödmjukade i derbymatchen?

Som sagt, det finns mycket kvalitet hos spelarna i Thorengruppen, men den egna tilltron på dessa kvaliteter, den fanns tydligen inte från ledningens sida i kväll.

Jag tror för övrigt att vi kommer få se ett Thorengruppen som kommer rycka upp sig framöver, gissningsvis redan i nästa match mot Örebro. Det passar laget bättre att gå in med inställningen att de är underdogs, vilket man kanske också gör nu mot det upp-hypade Örebro som gått som tåget hittills.

 

Matchen då?

Jag är lite urladdad efter all negativitet ovan, men ska nämna några händelser och spelare här som jag vill lyfta fram på ett positivt sätt. Först vill jag dock överlag hylla hela Dalens tredje formation, vilken prestation!

 

Första målet i SSL

Daniel Sonidsson – fick chansen när han var uppe högt och forecheckade och en spelare i bortalaget slarvigt tappade bollen. Sonidsson tog vara på tillfället direkt utan att tveka och målet var ett faktum. Jag är ganska säker på att detta var Daniels första mål i SSL – något jag i regel varit alldeles för dålig på att lyfta fram överlag i bloggen. Stort grattis Daniel Sonidsson!

 

Matchens lirare – vinddraget

Håll ett öga på Viktor Nystedt när han spelar förbi sina motståndare, eller när han vinner bollen och springer ifrån sina motståndare, eller varför inte när han sick-sackar runt dem som om de vore stillastående käglor i jämförelse. Helt otroligt snurrigt – snurrigt fantastiskt bra!

Jag undrar hur många motståndare Nystedt kommer reta gallfeber på denna säsong… Ja jisses, ena sekunden är han där med bollen, nästa är det bara vinddraget som avslöjar vilken riktning han tog vägen.

Förarbetet till Dalens 5-2-mål där han passade över till Mattias Ljunggren som snyggt lade in den, wow! Ingen tråkig lirare, den där Viktor. Utsågs välförtjänt till matchens lirare!

 

Täcker han bara skott?

Nej, det gör han verkligen inte.

Henrik Sjöström har vuxit ut till en riktigt stabil back i Dalen: krigar för bollen, följer med upp bra i anfallsspel och spelvändningar, har ett fint avslut och sliter verkligen för laget. Det är lätt att uppskatta Sjöström från läktarplats och jag uppskattade särskilt glädjen han utstrålade när han gjorde det riktigt fina 2-1-målet tillsammans med Alexander Hedlund.

 

Iskylan

Långtidsskadade Fredrik Edholm, börjar se allt piggare ut, joggar omkring en del på planen i periodpauserna och är delvis med under uppvärmningen. Fick chansen att kliva in och lägga en straff idag och överlistade Erik Ställ i bortalagets mål med ett stensäkert och iskallt avslut. Ingen rost i det där avslutet inte!

Förhoppningen är stor att vi ska få se Edholm helt återhämtad snart – och att han får hålla sig skadefri. Tekniken han har är riktigt innebandygodis!

 

Marias topp-3

1. Viktor Nystedt: killen med enormt säkra dribblingar och snabba fötter. När han gör snurrfinterna precis framför Måns Parsjö Tegnér som inte ens regerar, WOW kontroll i världsklass.

2. Mattias Ljunggren: Oh my god! Kämpade och slet både framåt och bakåt. Med Mikael Hill i arenan säger jag bara en sak, #MattiasTillLandslagetIgen

3. Jonas Svahn: det behövdes inte mer än tre minuter in i första perioden innan jag insåg hur taggad Jonas var. Han var först på alla bollar och vann dueller längs sargen. Blev dock inga mål idag för Jonas, men enormt kul att bevittna.

 

Bli först att kommentera

Dalen-Storvreta: Ahlroths lekstuga, glöden och uppoffringarna. Resultatrapporten: 92,3% och underskattning

Av , , Bli först att kommentera 0

Dags att samla tankarna såhär dagen efter herrarnas hemmamatch mot Storvreta i svenska superligan. Först kan jag dock berätta lite kort om innebandyhelgen som varit och vad ni kan förvänta er av helgens inlägg.

 

Fredagen

I fredags spelade IBF Dalens herrar bortamatch mot Wibax Patriots uppe i Piteå, en spännande match jag följde via Sportswik tack vare flitigt rapporterande från Dalens Eva Lindgren.

Och här vill jag passa på att slå ett slag för de fina eldsjälarna där ute som engagerar sig och använder appen och rapporterar så att vi som av olika skäl inte har möjlighet att vara på plats, eller kan se eventuella livestreams (ibland saknas de ju också) ändå kan följa matchen och få en liten känsla av spänningen som pågår där.

Så Eva Lindgren, Staffan Åkerlund, Henrik Wilhelmsson och alla ni andra som kämpar på med rapporteringar, intervjuer och annat – stort tack till er! Och ni läsare som eventuellt inte gett Sportswik en chans kan jag rekommendera varmt att göra det – den ger alla som följer ett lag en chans att lägga upp material och kommentarer under matcher när de spelas – och är ett betydligt trevligare alternativ än att följa iBIS när det finns någon eller några som sköter rapporteringen.

 

Lördagen

Under lördagen tänkte jag inleda den fina innebandydagen med att nöta lite av de tips jag fick från Jim Johansson tidigare, men det visade sig problematiskt. Jag tog promenaden till IKSU på en ren chansning i hopp om att hitta ett lugnt hörn, det brukar trots allt vara lugnt på helgerna, men det var upptaget överallt! Jag fick något besviket knata hem igen, men tanken var i vart fall god.

Tacksamt nog behövde jag inte vänta länge på underhållning, IBK Dalens damer spelade nämligen bortamatch nere i Västerås mot Rönnby.

Även denna match följde jag via Sportswik och vilken dramatik det blev i slutet! Jag tänkte återkomma till nämnda matcher under resultatrapporteringen längre ned i inlägget, samt även kolla till läget hos våra grannar i norr och ta en titt i division 2 för att se om Bodén tagit ikapp Johansson i poängligan.

Först ska jag dock gå igenom mina reflektioner från den enda match jag var på plats och såg under helgen: Dalens herrlag tog emot Storvreta hemma i svenska superligan inför 2103 åskådare.

 

IBK Dalen – Storvreta (5-8) (svenska superligan, herr)

Det blev förlust för hemmalaget när gästerna från Uppsala tagit bussen till Umeå för att bjuda på lite sen lördagsunderhållning (matchen spelades först kl. 20.00).

Efter fyra spelade matcher i svenska superligan på herrsidan har Dalen sålunda skrapat ihop sex poäng genom två vinster och två förluster, samtliga under ordinarie speltid.

Utan att vara någon superanalytiker kan jag dock direkt konstatera att vinsterna varit mot jämbördiga lag, AIK och Sirius, vilka båda gissningsvis lär vara högst involverade i ungefär samma del av slutspelskampen som Dalen. Förlusterna har kommit mot två lag vi i slutet av säsongen kommer få se i åtminstone topp tre.

 

Inramningen

Först vill jag nämna att det blev en trevlig inramning med hela 2103 åskådare på plats. Många ungdomslag tack vare ett pågående Umeå Floorball Festival med unga deltagare från bland annat både Kina och Tjeckien (wow!) likväl som från olika delar av norra Sverige, vilket var mycket roligt!

Det innebar också att det fanns en del supportrar för båda lagen under matchen, inte en typisk hemmapublik med andra ord.

Däremot fanns även en bekant klack på plats med tydlig agenda att heja på hemmalaget – vad jag uppfattade som en blandning av spelare från Dirty Dalen (IBF Dalen herr) och Valpar från Gamla Stans härliga klack som besökte Dalen i slutspelet mot just Storvreta. Ni får förstås rätta mig om jag har fel, men jag vet att det finns några Gamla Stan-personer i just IBF Dalen numera så det känns rimligt.

Några välbekanta ramsor fick vi höra och framför allt uppskattade jag retsamheten som riktades mot Storvretas något ocharmige målvakt Viktor Klintsten som drog på sig en resolut utvisning när han sa några väl valda ord till domaren – vilket i ärlighetens namn kändes onödigt inför en läktare full av barn. Det var alldeles för långt bort för att höras, men domaren tvekade inte en sekund – och då kan även tilläggas att domarna i övrigt var duktiga på att hantera både diskussioner med tränare och spelare i båda lagen i övrigt under matchen utan att ta några utvisningar. Alltså inte en bristande villighet att diskutera domslut, något högst olämpligt måste ha sagts.

Det är förresten trevligt med en klack som försöker elda på publiken och som kan liva uppstämningen med glimten i ögat – alltså inte en klack som behöver lektioner i både genus och vad som är ett lämpligt språkbruk inför barn – utan som håller det på en bra nivå.

Dirty Dalen, Valparna, oavsett vilka ni är – varmt välkomna åter, ni förgyller upplevelsen på plats!

Jag hade förresten tänkt bjuda på en bild här, men den blev eländigt suddig – vilket jag skyller på att min fotograf och fru Maria var borta. Eländigt, men den hamnar nog på Instagram i alla fall!

 

Storvreta – Ahlroths lekstuga

I Storvreta hade Valdemar Ahlroth lekstuga – vilket jag tror att han själv kände också när han plojade runt med lite harmlösa snurrerier på planen i slutet av tredje perioden. Men, så hade han förtjänat att vara på bra humör också – Ahlroth var nämligen stekhet och straffade Dalen hårt vid varje misstag kändes det som. Statistiken 3+2 säger en hel del, men även från läktarplats var det nummer 20 som stack ut mest – nå, tillsammans med Niklas Winroth förstås.

Valdemar Ahlroth som lämnade Växjö för spel i budgetåtstramade Storvreta, nå, i vart fall efter att Tobias Gustafsson köptes lös från Linköping med externa medel förstås. Det ska dock sägas att det är ett ännu mer stjärnspäckat Storvreta vi ser denna säsong och Ahlroth visade igår prov på att han verkligen passar in i Uppsalalaget som jagar guldet. Jag kan ju även passa på att nämna avsnittet med nämnde Ahlroth i innebandypodden Innebandysurr – riktigt bra!

 

Dalen – känslan överlag

Före jag går in på några enskilda spelare vill jag ta upp några reflektioner kring laget överlag. Ni får ta det för vad det är, mina åsikter och ”analyser” om jag ska våga mig på att dra det så långt att kalla det för det. Tyckande är nog en bättre beskrivning.

Den första reflektionen är att det mot gårdagens svåra motstånd märktes att frånvaron av spelare på grund av skador hämmar Dalen. Avsaknaden av bredd gör det svårt att göra några tydliga förändringar när det behövs, samtidigt som spelare som precis gjort debut i svenska superligan (direkt från division 1) ställs mot spelare som Robin Nilsberth, Albin Sjögren och Valdemar Ahlroth.

Det är med blandade känslor jag tar upp det. Stundvis är jag väldigt imponerad hur bra de unga spelarna i Dalen står upp emot några av svenska superligans bästa spelare, samtidigt som det också märktes hur hårt straffade hemmalaget blev varje gång ett misstag skedde – och visst blev det en del misstag.

Misstagen stod för övrigt inte enbart de unga spelarna för, inte alls, spelet var emellanåt väldigt lättläst och bollar slängdes in framför Storvretamålet vilka hastigt snappades upp av bortalaget som gick på snabba kontringar vilka i princip kunde ses som rena bjudningar.

På samma sätt gjorde slarviga uppspel, med felpassningar rakt i famnen på Storvreta, att Måns Parsjö-Tegnér fick svettas ordentligt i Dalenmålet.

 

Identitetsfrågan och maskinen Dalen

Ett antal mindre korrigeringar gjordes i formationerna i Dalen, bland annat i andra formationen, men överlag rullades det på tre formationer hela matchen. Utan att ha pratat med tränare Brolin, Hjort och Karlsson är det min uppfattning att detta berodde på att det behövdes för att orka gå på för fullt i varje byte och för att hålla sig till spelplanen för säsongen.

Jag återkommer till det ibland, hur jag upplevde att Dalen tappade identiteten någonstans föregående säsong, samtidigt var gårdagens match ett tecken på det raka motsatta. Identiteten finns där och spelplanen är tydlig. Matchen må vara en liten plump sett till poäng, men jag gladdes åt att Dalen inte drog i handbromsen, gick ner på folk och spelade ett mer välbekant spel. I stället fortsatte Dalen köra på och jag tror någonstans att den här sortens spel leder till både mer mål framåt och bakåt, likväl som att det ibland görs mer misstag i uppspel – leder det även till att motståndarna pressas att göra mer misstag som Dalen kan utnyttja.

Vi såg det mot både AIK och Sirius och jag tror att utmaningen blir att hitta en balans och nivå som går att justera beroende på motstånd, samtidigt som det gäller att få ut det maximala ur den skadedrabbade truppen. Det råder ingen tvekan om att spelare som Mattias Wallgren, Sebastian Degeryd och Fredrik Edholm hade varit viktiga kuggar som kunde hjälpt maskinen Dalen till ett högre och jämnare varvtal.

 

En hackande formation?

En formation som hackar något är förresten den andra formationen där jag upplever att stommen består av Marcus Berglund och Johan Larsson, samt på backsidan Lukas Harnesk. Därutöver har ett antal spelare fått göra inhopp och fylla ut, men det har inte riktigt klickat ännu och det är förståeligt mot bakgrund av de skador som drabbat just denna formation vilket föranlett nödvändiga förändringar i formationen.

På intet sätt menar jag att det är inhopparnas fel, däremot blir det förstås så att formationen tar flera viktiga kliv tillbaka när kontinuiteten och det som tränats in under försäsongen blir raserat på grund av åtskilliga skador. Oerhört frustrerande, det finns fina kvaliteter där, men de har inte fått komma fram i serien ännu. Larsson och Berglund var tillsammans med Degeryd stundtals riktigt heta under försäsongen och jag såg fram emot att få se dem spela ihop sig och kliva fram ytterligare. Nu ser det i stället ut som om det kommer ta tid och kräva eventuella justeringar för att göra det möjligt.

 

Glöden och beslutsamheten

Med det dystra äntligen överstökat kan jag äntligen fokusera på något positivare. Låt mig börja med att säga att Dalens första formation är en äkta första formation – en kedja som kan mäta sig med vilket lags första formation som helst.

Det finns mycket skicklighet och spelsinne på både forwardsidan och backsidan, vilket de utnyttjar med god fysik för att stundtals skapa långa byten och spela ut sina motståndare. Detta är spelarna som i första hand ska göra det för Dalen denna säsong, tillsammans med Måns Parsjö-Tegnér i målet.

Framåt valde jag en spelare att nämna särskilt från gårdagens match: Patrik Rokka.

Förutom att Rokka gjorde två av Dalens mål i ett läge där de behövdes som mest, har jag framför allt valt att lyfta fram målskytten för den glöd och beslutsamhet han utstrålade när Storvreta precis utökat sin ledning till 3-0 i andra periodens första byte.

Jag liknar det vid den beslutsamhet och glöd Caroline Stattin uppvisade under Scandic Cup som jag nämnde då, ni vet, en spelare som tar bollen och driver upp den längs kanten med en utstrålning som syns hela vägen från läktarplats och det infinner sig en stark pirrande känsla av att vi ska få bevittna något fantastiskt. Mycket riktigt gjordes Dalens första mål i matchen där och då, ett resolut avslut från Patrik Rokka. Det tog 20 sekunder för Dalen att besvara Storvretas mål i andra perioden och det var psykologiskt viktigt för att hålla Dalen kvar i matchen.

Rokkas andra mål var även det riktigt fint och jag skulle inte ha blivit förvånad om Patrik lyckades göra en äkta hat-trick i den andra perioden. Nu blev det visserligen inte så, men det var inte allt för långt ifrån.

 

Uppoffringarna

Jag har noterat tre backar i mina anteckningar, av lite olika anledningar, men vilka samtliga faller in under rubriksättningen.

Både Lukas Harnesk och Viktor Nystedt var underhållande och visade att de var där för att göra allt för att hjälpa Dalen vinna. En gemensam händelse var att de båda utan att tveka gjorde någon form av glidande skottäckning under matchen vilka båda resulterade i täckta skott – och ni vet hur mycket Dalen (och deras supportrar) älskar täckta skott!

Harnesk som gjorde inte bara en, utan två riktigt viktiga brytningar framför Dalens mål, vilka utan Harnesks ingripanden mycket väl hade kunnat leda till ytterligare mål för bortalaget, var en ljusglimt i den annars ganska hackande andra formationen mot Storvreta.

Nystedt bjöd på fina uppspel med en blandning av fart och våghalsiga moves där han spelade förbi Storvretas Henrik Stenberg ett flertal gånger, och var med undantag för den omedvetna bjudningen till Valdemar Ahlroth (som visade smarthet när han smög efter Nystedt när han släppte bollen bakåt slarvigt) överlag bra.

Sist, men inte minst, tänkte jag nämna Mattias Ljunggren här. Det har väl inte undgått er att han spelar med ett muskelfäste som släppt i ljumsken? Ljunggren har i princip haft att välja mellan att antingen operera och sålunda bli borta från innebandyn några månader, eller att spela med det skadade muskelfästet och rehabträna i hopp om att det blir bättre. Snacka om uppoffring?

Även om Ljunggren möjligen är lite långsammare än vad han varit, är han fortfarande rejält bra och en viktig spelare för Dalen i både försvars- och anfallsspel. Med ytterligare två assist från gårdagens match är Ljunggren fortsatt Dalens bästa poänggörare med imponerande 2+7 vilket ger totalt 9 poäng på fyra matcher, trots skadan.

 

Den försvunna spelaren – Felix Stenbäck

Jag tänkte kort nämna här att innebandymagazinet skrev en artikel om den försvunne talangen, Felix Stenbäck.

Jag har själv funderat ett antal gånger vad som hände unge Stenbäck. Han gjorde debut i svenska superligan i IBK Dalen och imponerade verkligen med en kombination av fart, spelsinne och kyla i viktiga lägen han krigade till sig med en kombination av de två förstnämnda kvaliteterna.

Därefter skadade sig Stenbäck och sågs i regel stappla omkring i arenan med kryckor för att heja på sina lagkamrater. Men, därefter syntes Stenbäck inte till under något år.

Jag och Maria har ibland tagit upp detta – vad hände egentligen? Nu vet vi i alla fall svaret och hoppas verkligen att Felix återhämtar sig och får möjligheten att spela innebandy igen – oavsett vilken nivå det nu blir.

 

Resultatrapporten

Här nedan får ni lite övriga resultat och reflektioner jag noterat sedan senast, med lite blandade lag och divisioner, men ni känner nog igen dem!

 

Rönnby IBK – IBK Dalen (2-4) (Svenska superligan, dam)

Inför denna match läste jag att Dalen tippades förlora, vilket förmodligen beror på en blandning av att Rönnby generellt brukar vara ett starkt lag, medan Dalen inlett säsongen poängmässigt tungt.

Samtidigt finns det mycket kvalitet i Umeålaget, som krigade hem segern nere i Västerås. Jag följde som sagt matchen via Sportswik och noterade en jämn match där Dalens Camilla Lundin kvitterade till ställningen 2-2 så sent som 13 minuter in i tredje perioden.

En ställning som sedan stod sig och när Dalen plötsligt fick chansen att spela power play när Rönnby drog på sig en utvisning 17:17 in i tredje perioden, ja då växte känslan av att det äntligen kunde bli tre välförtjänta poäng för Dalen.

Linnea Nylén gjorde mycket riktigt mål i numerärt överläge, assisterad av Lundin och paniken torde ha infunnit sig i hemmalaget. Rönnby tog time out, men det var bortalaget som gjorde matchens sista mål och spikade resultatet 2-4.

Utan att ha sett matchen måste även nämnas viktige Matilda Wirthig som räddade 24 av 26 skott för Dalen – 92,3 i räddningsprocent med andra ord. Sådana prestationer kan avgöra matcher!

Mycket starkt och väldigt glädjande att det äntligen lossnade för Dalen!

 

IBF Dalen – Strömsbro (3-5) (Allsvenskan norra, dam)

Sedan senaste resultatrapporten har IBF Dalen spelat ytterligare en match, vilken dessvärre resulterade i förlust mot Strömsbro. Dalen som inlett säsongen tufft har därmed 0 poäng efter tre spelade matcher, men än återstår det många matcher kvar av säsongen och nästa match spelas borta mot Åkersberga den 14 oktober. Kämpa Dalen!

 

Wibax Patriots – IBF Dalen (8-7) (Allsvenskan norra, herr)

Jag följde som nämnts även denna match via Sportswik. Det måste ha varit en oerhört spännande match på plats, bortalaget ledde bland annat med 2-5 efter att ha gjort fem raka mål, men hemmalaget lyckades ta ikapp och även ta ledningen i matchen med 6-5.

Dalens Magnus Enström kvitterade matchen tidigt i tredje perioden och ställningen 6-6 stod sig sedan hela vägen till 16:32 i tredje perioden. Under lite drygt 40 sekunder gjorde så hemmalaget Wibax två mål och lyckades hålla undan i sista stund och matchen slutade alltså med 8-7 under ordinarie tid.

Jag läste en artikel om matchen och har även hört från trogna källor att det var en riktigt nervpirrande match. Redan av rapporteringen, likväl som att kika på iBIS kan jag konstatera att det måste vara sant.

Jag noterar att Joel Grape Tjernström stod för fyra mål och en assist i matchen. Ni kanske minns att jag nämnde just denna Wibaxspelare under Scandic cup när han med äkta bolltrollkonster gjorde ett fantastiskt mål, han har det uppenbarligen i sig.

I Dalen var poängen mer utspridda, men poängbäst blev i vart fall Daniel Sonidsson som gjorde tre assist.

Överlag upplever jag att IBF Dalen stått upp bra mot typiska topplag i allsvenskan norra, Djurgården, Strängnäs, Wibax Patriots, men befinner sig i tabellens botten med noll poäng efter tre spelade matcher. Jag är dock inte nämnvärt orolig, fortsätter de trumma på och kan minska ner misstagen något kommer poängen börja rulla in. Jag tror även att det finns ett ganska stort mått av underskattning hos många motståndare (särskilt med beaktande av hur IBF Dalen tippats för säsongen) – vilket torde vara till ”Dirty Dalens” fördel.

 

Gamla Stan IBK – Umeå City IBF/IBK (1-6) (Juniorallsvenskan A, herr)

Matchen innebar Gamla Stans första förlust för säsongen, dock i juniorallsvenskan. I division 1 är laget fortsatt obesegrade. Det innebär att laget har sex poäng inspelade på tre matcher, vilket får anses vara klart godkänt.

Jag har inte så mycket att säga här, men noterar att det idag spelas en match i division 1 mellan Hörnefors och Gamla Stan, vilket bör bli mycket intressant. Dessvärre kan jag inte ta upp resultatet här, eftersom matchen i skrivande stund inte spelats ännu. Jag lär dock få anledning att återkomma till detta framöver.

 

Poängkollen – division 2 norra (herr)

Jim Johanssons Obbola IK tog visserligen emot Alexander Bodéns IBK Umeå Norr hemma, men jag noterar att Johansson inte spelade – vilket gissningsvis beror på att han nyligen blev pappa och har fullt upp med att vara förälder. Stort grattis Jim!

Jag noterar i vart fall att IBK Umeå Norr tog hem segern i matchen som slutade 5-12 och att Bodén för närvarande ligger på en stabil andraplats med 3+6 vilket ger totalt 9 poäng.

Ledningen har fortfarande Johansson med sina 14 inspelade poäng fördelade på 7+7.

Spänningen fortsätter! :)

Bli först att kommentera

En privatlektion i skotteknik (och en intervju) med en SSL-spelare

Av , , Bli först att kommentera 0

Jag har något riktigt trevligt att berätta för er som läser idag. Bakgrunden till dagens händelse var att Maria ville överraska mig på vår årsdag med en privatlektion i dragskott, eftersom jag bland annat varit missnöjd med mina rejält usla sådana… :)

Min kära fru hörde därför av sig med frågan till den tidigare Dalenspelaren Jim Johansson, ni minns han som satte skräck i målvakterna (och försvaret) i svenska superligan säsongen 15/16 och som har ett minst sagt imponerande dragskott! Jim svarade Maria att han självklart ställer upp och tyckte att det var en rolig idé.

Sagt och gjort, jag var minst sagt chockad när jag fick veta vad de hade planerat! På grund av lite olika omständigheter har det tagit lite tid att få till en tid som passade oss alla, men idag blev det äntligen av!

Förutom en hel del tips på vad jag kan öva på och en lektion på nära håll från någon som vet hur skott ska skjutas (herregud vad hårt Jim skjuter, att uppleva det på ”planen” går inte att jämföra med att sitta på läktaren..), var det även riktigt trevligt att umgås med Jim och surra innebandy. En skön kille och en riktig peppcoach! Jag är väldigt tacksam att han tog sig tiden att hänga med oss en eftermiddag och jag kände mig lite som ett barn på julafton. Tack även till Maria som styrde ihop detta! Några bilder kommer längre ned.

Vi passade förstås även på att ställa lite frågor till Jim när vi hade honom för oss själva. Här får ni ta del av hans sköna svar!

 

Hej Jim, hur gammal är du?

Jag är 24 år.

 

När började du med innebandy?

Tidigt, jag var nog fem eller sex år gammal.

 

Vilken är din moderklubb?

Böle BK.

 

När insåg du att du var duktig på att spela innebandy?

Min pappa sa redan tidigt när jag växte upp att jag kunde nå långt om jag satsade. Själv spelade jag för att det var roligt. Det var nog någon gång runt 15 eller 16 års ålder jag började inse att det fanns något där.

Även om jag tidigt började göra poäng jämförde jag mig inte så mycket med andra spelare, ni vet, mina lagkamraters hårda slit gjorde att jag fick komma till lägena där jag kunde skjuta till exempel. Däremot försökte jag mäta mig med mig själv, kolla på min egen utveckling.

 

Var spelar du innebandy nu?

Jag spelar just nu med Obbola IK i division 2.

 

Håller du på med några andra sporter än innebandy?

Det har främst varit fotboll, men jag trivs bra med de flesta bollsporter, exempelvis basket och jag räknar även in hockey där. Jag är mindre bra med ett racket, berättar Jim med ett skratt.

Jag har väl alltid känt att jag har ett bollsinne, vilket har hjälpt mig.

 

Du har fram tills denna säsong spelat med IBK Dalen. Hur många säsonger blev det i Dalen?

Det blev ungefär två och en halv säsong med Dalen.

 

Före du började i Dalen spelade du en sväng i Norge, berätta gärna lite om det!

Jag fick chansen att åka till Norge och spela en säsong med Greåker. Samtidigt som jag bestämde mig för det träffade jag dock min tjej här hemma. Greåker var väldigt förstående och såg till att jag fick många resor hem till tjejen, men det blev jobbigt att vara ifrån varandra förstås. Det var också anledningen till att jag återvände hem till Umeå.

Jag fick dock ett väldigt positivt intryck av Greåker och den tid jag var där!

 

Hur kom du i kontakt med Dalen?

Jag tror faktiskt att det var Jonatan Brolin (tränare i herrlaget SSL) som hörde av sig till mig när Dalen behövde en spelare vid ett tillfälle. Jag lyckades göra bra ifrån mig och fick frågan om jag var sugen på att börja träna med Dalen och så blev det.

Jag har fått ett väldigt fint stöd av Dalen och särskilt av Urban Karlsson som stöttat mig och hjälpte mig, han har varit som en extra-pappa och hjälpt mig med allt. Sedan har jag haft ett stort stöd från tjejen också!

Hon gillar egentligen inte bollsporter eller innebandy, skrattar Jim, men han berättar att hon alltid haft stor förståelse för hans innebandy.

 

Varför valde du att sluta i Dalen och trappa ner?

För familjen, vi ska få barn och innebandyn tar upp väldigt mycket tid. Jag vill kunna finnas där för familjen.

 

Har du någon, eller några favoritspelare, kanske någon du såg upp till när du var yngre?

När jag var yngre såg jag framför allt upp till Peder Bodén, men det var även spelare som Ketil Kronberg och Mattias Wallgren som spelar ännu idag. De var stora spelare även då.

Jag minns till exempel när jag spelade första matchen tillsammans med Peder, borta mot AIK. Det var en barndomsdröm som gick i uppfyllelse!

 

Har du något bästa innebandyminne att dela med dig av?

Mitt bästa minne är den andra kvartsfinalmatchen mot Växjö, säsongen 15/16 när vi spelade hemma. Växjö tog ledningen med 6-5 när det bara var 19 sekunder kvar av tredje perioden. Alla trodde att matchen var över, folk på läktaren började gå ut.

Det var en otrolig känsla när jag lyckades göra kvitteringen med bara sju sekunder kvar av perioden. Jonas (Svahn) lyckades ju sedan avgöra för oss på övertiden, ett riktigt fint minne!

 

Jim instruerar

171001_2

Bli först att kommentera