Dalen-Storvreta: Ahlroths lekstuga, glöden och uppoffringarna. Resultatrapporten: 92,3% och underskattning

Dags att samla tankarna såhär dagen efter herrarnas hemmamatch mot Storvreta i svenska superligan. Först kan jag dock berätta lite kort om innebandyhelgen som varit och vad ni kan förvänta er av helgens inlägg.

 

Fredagen

I fredags spelade IBF Dalens herrar bortamatch mot Wibax Patriots uppe i Piteå, en spännande match jag följde via Sportswik tack vare flitigt rapporterande från Dalens Eva Lindgren.

Och här vill jag passa på att slå ett slag för de fina eldsjälarna där ute som engagerar sig och använder appen och rapporterar så att vi som av olika skäl inte har möjlighet att vara på plats, eller kan se eventuella livestreams (ibland saknas de ju också) ändå kan följa matchen och få en liten känsla av spänningen som pågår där.

Så Eva Lindgren, Staffan Åkerlund, Henrik Wilhelmsson och alla ni andra som kämpar på med rapporteringar, intervjuer och annat – stort tack till er! Och ni läsare som eventuellt inte gett Sportswik en chans kan jag rekommendera varmt att göra det – den ger alla som följer ett lag en chans att lägga upp material och kommentarer under matcher när de spelas – och är ett betydligt trevligare alternativ än att följa iBIS när det finns någon eller några som sköter rapporteringen.

 

Lördagen

Under lördagen tänkte jag inleda den fina innebandydagen med att nöta lite av de tips jag fick från Jim Johansson tidigare, men det visade sig problematiskt. Jag tog promenaden till IKSU på en ren chansning i hopp om att hitta ett lugnt hörn, det brukar trots allt vara lugnt på helgerna, men det var upptaget överallt! Jag fick något besviket knata hem igen, men tanken var i vart fall god.

Tacksamt nog behövde jag inte vänta länge på underhållning, IBK Dalens damer spelade nämligen bortamatch nere i Västerås mot Rönnby.

Även denna match följde jag via Sportswik och vilken dramatik det blev i slutet! Jag tänkte återkomma till nämnda matcher under resultatrapporteringen längre ned i inlägget, samt även kolla till läget hos våra grannar i norr och ta en titt i division 2 för att se om Bodén tagit ikapp Johansson i poängligan.

Först ska jag dock gå igenom mina reflektioner från den enda match jag var på plats och såg under helgen: Dalens herrlag tog emot Storvreta hemma i svenska superligan inför 2103 åskådare.

 

IBK Dalen – Storvreta (5-8) (svenska superligan, herr)

Det blev förlust för hemmalaget när gästerna från Uppsala tagit bussen till Umeå för att bjuda på lite sen lördagsunderhållning (matchen spelades först kl. 20.00).

Efter fyra spelade matcher i svenska superligan på herrsidan har Dalen sålunda skrapat ihop sex poäng genom två vinster och två förluster, samtliga under ordinarie speltid.

Utan att vara någon superanalytiker kan jag dock direkt konstatera att vinsterna varit mot jämbördiga lag, AIK och Sirius, vilka båda gissningsvis lär vara högst involverade i ungefär samma del av slutspelskampen som Dalen. Förlusterna har kommit mot två lag vi i slutet av säsongen kommer få se i åtminstone topp tre.

 

Inramningen

Först vill jag nämna att det blev en trevlig inramning med hela 2103 åskådare på plats. Många ungdomslag tack vare ett pågående Umeå Floorball Festival med unga deltagare från bland annat både Kina och Tjeckien (wow!) likväl som från olika delar av norra Sverige, vilket var mycket roligt!

Det innebar också att det fanns en del supportrar för båda lagen under matchen, inte en typisk hemmapublik med andra ord.

Däremot fanns även en bekant klack på plats med tydlig agenda att heja på hemmalaget – vad jag uppfattade som en blandning av spelare från Dirty Dalen (IBF Dalen herr) och Valpar från Gamla Stans härliga klack som besökte Dalen i slutspelet mot just Storvreta. Ni får förstås rätta mig om jag har fel, men jag vet att det finns några Gamla Stan-personer i just IBF Dalen numera så det känns rimligt.

Några välbekanta ramsor fick vi höra och framför allt uppskattade jag retsamheten som riktades mot Storvretas något ocharmige målvakt Viktor Klintsten som drog på sig en resolut utvisning när han sa några väl valda ord till domaren – vilket i ärlighetens namn kändes onödigt inför en läktare full av barn. Det var alldeles för långt bort för att höras, men domaren tvekade inte en sekund – och då kan även tilläggas att domarna i övrigt var duktiga på att hantera både diskussioner med tränare och spelare i båda lagen i övrigt under matchen utan att ta några utvisningar. Alltså inte en bristande villighet att diskutera domslut, något högst olämpligt måste ha sagts.

Det är förresten trevligt med en klack som försöker elda på publiken och som kan liva uppstämningen med glimten i ögat – alltså inte en klack som behöver lektioner i både genus och vad som är ett lämpligt språkbruk inför barn – utan som håller det på en bra nivå.

Dirty Dalen, Valparna, oavsett vilka ni är – varmt välkomna åter, ni förgyller upplevelsen på plats!

Jag hade förresten tänkt bjuda på en bild här, men den blev eländigt suddig – vilket jag skyller på att min fotograf och fru Maria var borta. Eländigt, men den hamnar nog på Instagram i alla fall!

 

Storvreta – Ahlroths lekstuga

I Storvreta hade Valdemar Ahlroth lekstuga – vilket jag tror att han själv kände också när han plojade runt med lite harmlösa snurrerier på planen i slutet av tredje perioden. Men, så hade han förtjänat att vara på bra humör också – Ahlroth var nämligen stekhet och straffade Dalen hårt vid varje misstag kändes det som. Statistiken 3+2 säger en hel del, men även från läktarplats var det nummer 20 som stack ut mest – nå, tillsammans med Niklas Winroth förstås.

Valdemar Ahlroth som lämnade Växjö för spel i budgetåtstramade Storvreta, nå, i vart fall efter att Tobias Gustafsson köptes lös från Linköping med externa medel förstås. Det ska dock sägas att det är ett ännu mer stjärnspäckat Storvreta vi ser denna säsong och Ahlroth visade igår prov på att han verkligen passar in i Uppsalalaget som jagar guldet. Jag kan ju även passa på att nämna avsnittet med nämnde Ahlroth i innebandypodden Innebandysurr – riktigt bra!

 

Dalen – känslan överlag

Före jag går in på några enskilda spelare vill jag ta upp några reflektioner kring laget överlag. Ni får ta det för vad det är, mina åsikter och ”analyser” om jag ska våga mig på att dra det så långt att kalla det för det. Tyckande är nog en bättre beskrivning.

Den första reflektionen är att det mot gårdagens svåra motstånd märktes att frånvaron av spelare på grund av skador hämmar Dalen. Avsaknaden av bredd gör det svårt att göra några tydliga förändringar när det behövs, samtidigt som spelare som precis gjort debut i svenska superligan (direkt från division 1) ställs mot spelare som Robin Nilsberth, Albin Sjögren och Valdemar Ahlroth.

Det är med blandade känslor jag tar upp det. Stundvis är jag väldigt imponerad hur bra de unga spelarna i Dalen står upp emot några av svenska superligans bästa spelare, samtidigt som det också märktes hur hårt straffade hemmalaget blev varje gång ett misstag skedde – och visst blev det en del misstag.

Misstagen stod för övrigt inte enbart de unga spelarna för, inte alls, spelet var emellanåt väldigt lättläst och bollar slängdes in framför Storvretamålet vilka hastigt snappades upp av bortalaget som gick på snabba kontringar vilka i princip kunde ses som rena bjudningar.

På samma sätt gjorde slarviga uppspel, med felpassningar rakt i famnen på Storvreta, att Måns Parsjö-Tegnér fick svettas ordentligt i Dalenmålet.

 

Identitetsfrågan och maskinen Dalen

Ett antal mindre korrigeringar gjordes i formationerna i Dalen, bland annat i andra formationen, men överlag rullades det på tre formationer hela matchen. Utan att ha pratat med tränare Brolin, Hjort och Karlsson är det min uppfattning att detta berodde på att det behövdes för att orka gå på för fullt i varje byte och för att hålla sig till spelplanen för säsongen.

Jag återkommer till det ibland, hur jag upplevde att Dalen tappade identiteten någonstans föregående säsong, samtidigt var gårdagens match ett tecken på det raka motsatta. Identiteten finns där och spelplanen är tydlig. Matchen må vara en liten plump sett till poäng, men jag gladdes åt att Dalen inte drog i handbromsen, gick ner på folk och spelade ett mer välbekant spel. I stället fortsatte Dalen köra på och jag tror någonstans att den här sortens spel leder till både mer mål framåt och bakåt, likväl som att det ibland görs mer misstag i uppspel – leder det även till att motståndarna pressas att göra mer misstag som Dalen kan utnyttja.

Vi såg det mot både AIK och Sirius och jag tror att utmaningen blir att hitta en balans och nivå som går att justera beroende på motstånd, samtidigt som det gäller att få ut det maximala ur den skadedrabbade truppen. Det råder ingen tvekan om att spelare som Mattias Wallgren, Sebastian Degeryd och Fredrik Edholm hade varit viktiga kuggar som kunde hjälpt maskinen Dalen till ett högre och jämnare varvtal.

 

En hackande formation?

En formation som hackar något är förresten den andra formationen där jag upplever att stommen består av Marcus Berglund och Johan Larsson, samt på backsidan Lukas Harnesk. Därutöver har ett antal spelare fått göra inhopp och fylla ut, men det har inte riktigt klickat ännu och det är förståeligt mot bakgrund av de skador som drabbat just denna formation vilket föranlett nödvändiga förändringar i formationen.

På intet sätt menar jag att det är inhopparnas fel, däremot blir det förstås så att formationen tar flera viktiga kliv tillbaka när kontinuiteten och det som tränats in under försäsongen blir raserat på grund av åtskilliga skador. Oerhört frustrerande, det finns fina kvaliteter där, men de har inte fått komma fram i serien ännu. Larsson och Berglund var tillsammans med Degeryd stundtals riktigt heta under försäsongen och jag såg fram emot att få se dem spela ihop sig och kliva fram ytterligare. Nu ser det i stället ut som om det kommer ta tid och kräva eventuella justeringar för att göra det möjligt.

 

Glöden och beslutsamheten

Med det dystra äntligen överstökat kan jag äntligen fokusera på något positivare. Låt mig börja med att säga att Dalens första formation är en äkta första formation – en kedja som kan mäta sig med vilket lags första formation som helst.

Det finns mycket skicklighet och spelsinne på både forwardsidan och backsidan, vilket de utnyttjar med god fysik för att stundtals skapa långa byten och spela ut sina motståndare. Detta är spelarna som i första hand ska göra det för Dalen denna säsong, tillsammans med Måns Parsjö-Tegnér i målet.

Framåt valde jag en spelare att nämna särskilt från gårdagens match: Patrik Rokka.

Förutom att Rokka gjorde två av Dalens mål i ett läge där de behövdes som mest, har jag framför allt valt att lyfta fram målskytten för den glöd och beslutsamhet han utstrålade när Storvreta precis utökat sin ledning till 3-0 i andra periodens första byte.

Jag liknar det vid den beslutsamhet och glöd Caroline Stattin uppvisade under Scandic Cup som jag nämnde då, ni vet, en spelare som tar bollen och driver upp den längs kanten med en utstrålning som syns hela vägen från läktarplats och det infinner sig en stark pirrande känsla av att vi ska få bevittna något fantastiskt. Mycket riktigt gjordes Dalens första mål i matchen där och då, ett resolut avslut från Patrik Rokka. Det tog 20 sekunder för Dalen att besvara Storvretas mål i andra perioden och det var psykologiskt viktigt för att hålla Dalen kvar i matchen.

Rokkas andra mål var även det riktigt fint och jag skulle inte ha blivit förvånad om Patrik lyckades göra en äkta hat-trick i den andra perioden. Nu blev det visserligen inte så, men det var inte allt för långt ifrån.

 

Uppoffringarna

Jag har noterat tre backar i mina anteckningar, av lite olika anledningar, men vilka samtliga faller in under rubriksättningen.

Både Lukas Harnesk och Viktor Nystedt var underhållande och visade att de var där för att göra allt för att hjälpa Dalen vinna. En gemensam händelse var att de båda utan att tveka gjorde någon form av glidande skottäckning under matchen vilka båda resulterade i täckta skott – och ni vet hur mycket Dalen (och deras supportrar) älskar täckta skott!

Harnesk som gjorde inte bara en, utan två riktigt viktiga brytningar framför Dalens mål, vilka utan Harnesks ingripanden mycket väl hade kunnat leda till ytterligare mål för bortalaget, var en ljusglimt i den annars ganska hackande andra formationen mot Storvreta.

Nystedt bjöd på fina uppspel med en blandning av fart och våghalsiga moves där han spelade förbi Storvretas Henrik Stenberg ett flertal gånger, och var med undantag för den omedvetna bjudningen till Valdemar Ahlroth (som visade smarthet när han smög efter Nystedt när han släppte bollen bakåt slarvigt) överlag bra.

Sist, men inte minst, tänkte jag nämna Mattias Ljunggren här. Det har väl inte undgått er att han spelar med ett muskelfäste som släppt i ljumsken? Ljunggren har i princip haft att välja mellan att antingen operera och sålunda bli borta från innebandyn några månader, eller att spela med det skadade muskelfästet och rehabträna i hopp om att det blir bättre. Snacka om uppoffring?

Även om Ljunggren möjligen är lite långsammare än vad han varit, är han fortfarande rejält bra och en viktig spelare för Dalen i både försvars- och anfallsspel. Med ytterligare två assist från gårdagens match är Ljunggren fortsatt Dalens bästa poänggörare med imponerande 2+7 vilket ger totalt 9 poäng på fyra matcher, trots skadan.

 

Den försvunna spelaren – Felix Stenbäck

Jag tänkte kort nämna här att innebandymagazinet skrev en artikel om den försvunne talangen, Felix Stenbäck.

Jag har själv funderat ett antal gånger vad som hände unge Stenbäck. Han gjorde debut i svenska superligan i IBK Dalen och imponerade verkligen med en kombination av fart, spelsinne och kyla i viktiga lägen han krigade till sig med en kombination av de två förstnämnda kvaliteterna.

Därefter skadade sig Stenbäck och sågs i regel stappla omkring i arenan med kryckor för att heja på sina lagkamrater. Men, därefter syntes Stenbäck inte till under något år.

Jag och Maria har ibland tagit upp detta – vad hände egentligen? Nu vet vi i alla fall svaret och hoppas verkligen att Felix återhämtar sig och får möjligheten att spela innebandy igen – oavsett vilken nivå det nu blir.

 

Resultatrapporten

Här nedan får ni lite övriga resultat och reflektioner jag noterat sedan senast, med lite blandade lag och divisioner, men ni känner nog igen dem!

 

Rönnby IBK – IBK Dalen (2-4) (Svenska superligan, dam)

Inför denna match läste jag att Dalen tippades förlora, vilket förmodligen beror på en blandning av att Rönnby generellt brukar vara ett starkt lag, medan Dalen inlett säsongen poängmässigt tungt.

Samtidigt finns det mycket kvalitet i Umeålaget, som krigade hem segern nere i Västerås. Jag följde som sagt matchen via Sportswik och noterade en jämn match där Dalens Camilla Lundin kvitterade till ställningen 2-2 så sent som 13 minuter in i tredje perioden.

En ställning som sedan stod sig och när Dalen plötsligt fick chansen att spela power play när Rönnby drog på sig en utvisning 17:17 in i tredje perioden, ja då växte känslan av att det äntligen kunde bli tre välförtjänta poäng för Dalen.

Linnea Nylén gjorde mycket riktigt mål i numerärt överläge, assisterad av Lundin och paniken torde ha infunnit sig i hemmalaget. Rönnby tog time out, men det var bortalaget som gjorde matchens sista mål och spikade resultatet 2-4.

Utan att ha sett matchen måste även nämnas viktige Matilda Wirthig som räddade 24 av 26 skott för Dalen – 92,3 i räddningsprocent med andra ord. Sådana prestationer kan avgöra matcher!

Mycket starkt och väldigt glädjande att det äntligen lossnade för Dalen!

 

IBF Dalen – Strömsbro (3-5) (Allsvenskan norra, dam)

Sedan senaste resultatrapporten har IBF Dalen spelat ytterligare en match, vilken dessvärre resulterade i förlust mot Strömsbro. Dalen som inlett säsongen tufft har därmed 0 poäng efter tre spelade matcher, men än återstår det många matcher kvar av säsongen och nästa match spelas borta mot Åkersberga den 14 oktober. Kämpa Dalen!

 

Wibax Patriots – IBF Dalen (8-7) (Allsvenskan norra, herr)

Jag följde som nämnts även denna match via Sportswik. Det måste ha varit en oerhört spännande match på plats, bortalaget ledde bland annat med 2-5 efter att ha gjort fem raka mål, men hemmalaget lyckades ta ikapp och även ta ledningen i matchen med 6-5.

Dalens Magnus Enström kvitterade matchen tidigt i tredje perioden och ställningen 6-6 stod sig sedan hela vägen till 16:32 i tredje perioden. Under lite drygt 40 sekunder gjorde så hemmalaget Wibax två mål och lyckades hålla undan i sista stund och matchen slutade alltså med 8-7 under ordinarie tid.

Jag läste en artikel om matchen och har även hört från trogna källor att det var en riktigt nervpirrande match. Redan av rapporteringen, likväl som att kika på iBIS kan jag konstatera att det måste vara sant.

Jag noterar att Joel Grape Tjernström stod för fyra mål och en assist i matchen. Ni kanske minns att jag nämnde just denna Wibaxspelare under Scandic cup när han med äkta bolltrollkonster gjorde ett fantastiskt mål, han har det uppenbarligen i sig.

I Dalen var poängen mer utspridda, men poängbäst blev i vart fall Daniel Sonidsson som gjorde tre assist.

Överlag upplever jag att IBF Dalen stått upp bra mot typiska topplag i allsvenskan norra, Djurgården, Strängnäs, Wibax Patriots, men befinner sig i tabellens botten med noll poäng efter tre spelade matcher. Jag är dock inte nämnvärt orolig, fortsätter de trumma på och kan minska ner misstagen något kommer poängen börja rulla in. Jag tror även att det finns ett ganska stort mått av underskattning hos många motståndare (särskilt med beaktande av hur IBF Dalen tippats för säsongen) – vilket torde vara till ”Dirty Dalens” fördel.

 

Gamla Stan IBK – Umeå City IBF/IBK (1-6) (Juniorallsvenskan A, herr)

Matchen innebar Gamla Stans första förlust för säsongen, dock i juniorallsvenskan. I division 1 är laget fortsatt obesegrade. Det innebär att laget har sex poäng inspelade på tre matcher, vilket får anses vara klart godkänt.

Jag har inte så mycket att säga här, men noterar att det idag spelas en match i division 1 mellan Hörnefors och Gamla Stan, vilket bör bli mycket intressant. Dessvärre kan jag inte ta upp resultatet här, eftersom matchen i skrivande stund inte spelats ännu. Jag lär dock få anledning att återkomma till detta framöver.

 

Poängkollen – division 2 norra (herr)

Jim Johanssons Obbola IK tog visserligen emot Alexander Bodéns IBK Umeå Norr hemma, men jag noterar att Johansson inte spelade – vilket gissningsvis beror på att han nyligen blev pappa och har fullt upp med att vara förälder. Stort grattis Jim!

Jag noterar i vart fall att IBK Umeå Norr tog hem segern i matchen som slutade 5-12 och att Bodén för närvarande ligger på en stabil andraplats med 3+6 vilket ger totalt 9 poäng.

Ledningen har fortfarande Johansson med sina 14 inspelade poäng fördelade på 7+7.

Spänningen fortsätter! :)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>