Dalen – IKSU (1-9): Fredagsderby, växlarna, kampviljan och Marias topp-3

Så var det dags för fredagsderby i svenska superligan dam där hemmalaget IBK Dalen tog emot de regerande mästarna IKSU inför 987 åskådare.

Före jag går in på själva matchen vill jag kort bara nämna introt – alltså, musiken och upptakten strax före hemmalaget presenteras och springer in till publikens jubel.

Jag har uttryckt vad jag anser är befogad kritik mot herrarnas intro för den aktuella säsongen, men jag vill här lyfta fram damernas intro som är klart bättre. Redan musikvalet ger en direkt skillnad där publiken bjuds med att klappa med i takten – och spelarnas sätt att springa in och cirkla och rada upp för att hälsa på publiken var även det ett fint inslag! Tumme upp!

IBK Dalen – IKSU (1-9)

Både slutresultatet och skottstatistiken (13-32) talar sitt tydliga, men inte helt oväntade språk: IKSU var flera klasser bättre i kvällens match.

Samtidigt var Dalen med bra i två perioder och var faktiskt med riktigt bra under den andra perioden av matchen. Den totala skottstatistiken ser visserligen förödande ojämn ut, men de två första perioderna slutade 5-9 och 5-4. Därefter visade dock IKSU att de inte bara hade en, utan flera växlar till att lägga i och drog ifrån hemmalaget rätt så rejält.

Jag lider med Dalen som förlorade matchen med stora siffror, men i ärlighetens namn är det inte mot IKSU poängen ska tas. Varje eventuell poäng mot Umeårivalen får ses som en bonus, såsom jag ser det.

Matchen i grova drag

Det märktes i bytena redan från starten i period ett att IKSU är jobbiga att möta. Det tog märkbart på krafterna och Dalen fick ofta gå på byten direkt i samband med att bollen övervanns och situationer uppkom där i princip två alternativ erbjöds: kontring eller byte med chans att spela med boll mot uppställt försvar.

Under matchens första period upplevde jag att Dalen ofta valde det senare alternativt, alltså att byta och kontringslägena bleknade därmed hastigt bort redan när de uppstod. Frågan var om detta var medvetet av Dalen, eller snarare upplevdes nödvändigt på grund av hur mycket energi som krävdes för att mäkta med IKSU:s press…

I den andra perioden klev Dalen in med en tydligare struktur, tog bättre vara på chanserna och bytena kändes mindre desperata. Månne hade tränarna ett finger med i spelet, spelarna snackade ihop sig, eller så klickade det bara bättre. Oavsett vilket, det gav jämnare flyt i spelet.

Tredje formationen skapade en del chanser framför allt tack vare Caroline Stattins imponerande fart med bollen vilken hon använde för att spela förbi motståndare, samt lagkapten Felicia Lilja som visade viljestyrka och energi i både närkamperna och de kontringslägen hon skapade. Lilja som även var riktigt nära att göra ett snyggt mål i numerärt underläge, men skottet satt i målburen (jag tror att det var ribban).

Dalens Frida Eriksson hittade fint Camilla Lundin som pricksäkert gjorde Dalens enda mål i matchen. Lundin som har ett riktigt fint distinkt skott, skulle gärna sett att hon fick chansen att skjuta lite mer.

I den tredje perioden inledde Dalens första formation med ett starkt byte, men sedan gjorde Tova Eriksson 1-3 för IKSU och minuter senare tilldömdes IKSU en straff som Cornelia Fjellstedt pricksäkert satte bakom Dalens Maria Häggström som stod under straffen.

Därefter gick luften ur Dalen och matchen svängde över till IKSU som matade in fem mål under de sista tio minuterna.

I den tredje perioden vill jag lyfta fram Frida Eriksson i Dalen som trots motgångarna verkligen kämpade för att lirka fram bollar, skapade chanser för kedjekamraterna Camilla Lundin och Sandra Törnqvist som mycket väl kunde ha resulterat i några fler mål för hemmalaget, men avsluten var lite svajiga. Jag har nämnt det förut, men Eriksson har fin teknik och jag gillar verkligen att se när hon knyter näven och sliter envist framåt för att vinna bollar och ta sig förbi motståndarnas försvar.

Kampviljan

Om jag skulle utse en matchens lirare i kvällens match mot IKSU skulle valet stå mellan Frida Eriksson och Felicia Lilja på grund av den kampvilja och glöd de visade på planen. Jag ska inte välja, utan i stället bara nämna dem båda en extra gång här för just detta. Det är viktigt med förebilder som leder laget även när det går tufft, Eriksson och Lilja gör just det.

Marias topp-3

1. Clara Forssén forsar fram med snabba fötter och gör Dalens anfall vassare hela matchen. Hon är enormt starkt i sargkanterna och läser spelat väldigt bra.

2. Matilda Wirthigs snabba reflexer. Har sagt det tidigare, men wow vilka fina reflexer och snabba och precisa utkast. Som åskådare är det uppskattat att första tanken hon har är utkast för att få en snabb spelvändning.

3. Jag skulle säga att det är tack vare Frida Eriksson som Dalen hade ett anfallsspel under tredje perioden. Hon vann närkamperna längs sargen och la fina passningar till sina kollegor som dessvärre inte alltid behandlade passen rätt.