IBK Dalen – AIK (5-4 straffar): Supporterkultur, kvitteringen och ett lugnande besked

Jag är skyldig er mina reflektioner från Dalens hemmamatch som spelades i torsdags mot AIK i svenska superligan herr. Ursäkta dröjsmålet, jag var alldeles för trött för att orka med att samla mina tankar under torsdagkvällen och under gårdagen fanns det tyvärr ingen tid över.

Jag har dock tänkt ägna några rader åt något jag tycker är viktigt före jag går in på själva matchen: supporter- och läktarkultur.

 

Supporter- och läktarkultur

Som supporter och innebandynörd vet jag i allra högsta grad hur lätt det är att känna starkt för både idrotten i stort, de lag jag hejar på och följer, samt de spelare jag fattat tycke för. Jag lider i motgångar och firar medgångar, jag tjoar och hejar när mitt lag gör mål, eller vinner en match och jag kan knappt andas i slutminuterna av en jämn match.

Jag försöker alltid hålla en god ton och jag finner ingen glädje i att vara negativ eller elak mot någon. Det händer dock att jag buar en ful situation på planen, eller när domarna missar ett fult tilltag från motståndarlaget.

Jag vill tro att jag har ganska mycket förståelse för hur lätt det är att känslomässigt ryckas med i en match, men jag känner att jag måste ta upp en viktig sak här. Det finns gränser för vad som är ett passande beteende på läktaren (eller i sociala medier), även för de mest inbitna och hängivna supportrar, och när de gränserna passeras blir det inte bra. Det blir faktiskt en ganska otrevlig stämning.

Framför allt vi vuxna har alla ett ansvar att bygga och bibehålla en positiv supporter- och läktarkultur där alla kan känna sig välkomna, utan onödigt hatande. Skriv om sporten, kom till matcherna och stötta hemmalaget, applådera och uppmuntra, passa samtidigt på att ge bortalaget en släng av att de spelar på bortaplan och inte får något gratis här, visst, men kalla ingen för könsord eller andra nedsättande uttryck och tänk på att det är barn på läktaren. Att det är motståndare ger oss inte frikort att säga vad vi vill. Tänk också på att visa respekt mot de som tagit sig ner till matchen för att heja på det andra laget, även om de inte tycker som dig och det kan vara frustrerande att höra glädje när du själv känner besvikelse över ett insläppt mål. Det är sport.

Jag upplever att innebandyn överlag är bra vad gäller just att bibehålla en positiv supporterkultur där alla ska känna sig välkomna och ingen bli utsatt för onödiga påhopp. Överlag, som sagt, tyvärr förekommer det dock undantag och situationer som inte är önskvärda.

Så för att runda av: låt oss se till att vår supporter- och läktarkultur är en god sådan, med hänsyn och respekt för våra medmänniskor!

 

IBK Dalen – AIK (5-4, efter straffar)

Så, med det tråkiga ur vägen tänkte jag bjuda på lite reflektioner från matchen mot AIK. Jag och Maria var på plats och upplevde matchen som slutade på ett minst sagt superdramatiskt vis! Jag vet inte om jag slappnade av en sekund under hela tredje perioden och framåt…

Överlag skulle jag nog säga att detta är den starkaste insatsen AIK stått för mot Dalen på två, kanske tre säsonger. Bortalaget AIK inledde matchen bättre än hemmalaget med en blandning av ett fokuserat försvarsspel och sedvanligt chansartat anfallsspel som byggde på kvicka kontringar och långa bollar till Patrik Hagberg och Andreas Stefansson. Det enda målet i första perioden gjordes dock av AIK:s Oskar Hagberg.

 

Andra perioden

I den andra perioden utnyttjade AIK misstagen från Dalen och fick kontra till sig en utökning till 0-3. Frustrerande för hemmapubliken, medan AIK säkerligen kände att allt gick planenligt.

Kort efter att gästerna tagit sin tremålsledning fick dock Dalen möjligheten att spela power play. 17 sekunder senare tog Mattias Ljunggren vara på möjligheten, laddade bössan och avlossade och Dalens första mål i matchen var ett faktum! Assisten stod den evigt unge, alltid kunglige Ketil Kronberg för. Målet blev också startskottet för Dalen som ryckte upp sig avsevärt och även tidigt gick ner på folk. Sebastian Degeryd assisterade sedan Kronberg som gjorde Dalens andra mål och upphämtningen var på gång på allvar inför tredje perioden.

 

Tredje perioden – 20 minuter nervositet

I matchens tredje period inledde AIK redan från start med den något tveksamma taktiken att i princip slänga upp långa bollar så fort de fick tag i bollen från det jagande hemmalaget. Det lönade sig förstås inte, att spela av en hel period med en ettmålsledning hör nog till de svårare sakerna att lyckas med i innebandy och mycket riktigt satte Mattias Ljunggren Dalens kvitteringsmål med ett bra avslut på den riktigt fina passningen från Jonas Svahn. Det är ljuvligt, helt fantastiskt att se Ljunggren skjuta och det låg faktiskt i luften ett tag i tredje perioden att han skulle göra sitt tredje mål, men det blev inte så.

Glädjen blev heller inte långvarig, ungefär minuten senare lyckades Kevin Lieback Asp passa in till Andreas Stefansson som planterad framför Måns Parsjö-Tegnér knackade in den i Dalenmålet.

Just då kändes det inte så nervöst, Dalen hade kommit igång och det var stor skillnad från hur de hade inlett matchen i första perioden. Noterbart för hela matchen var också att det var Dalens första formation som var i särklass bäst på planen, spelade med mycket energi och skapade en hel del fina chanser. Å andra sidan stod AIK:s målvakt Jonathan Hjelm för en riktigt stabil insats i motståndarburen, vilket gjorde att det blev jämnt hela vägen. Kvitteringsmålet dröjde… och dröjde… och dröjde. Oh my god, nervositeten som infann sig var enorm!

Måns Parsjö-Tegnér lämnade målburen för spel sex mot fem och det såg riktigt bra ut. Dalen skapade fina chanser från högerkanten, men skotten gick utanför, eller räddades av Hjelm. AIK:s långa rensningar tog Dalen snabbt vara på.

När Patrik Rokka sedan dundrade iväg ett fint skott som räddades med handen av Hjelm och tiden var på väg att rinna ut började känslan av att det skulle sluta med förlust infinna sig, fasen.

19.53 in i tredje perioden sköt Anton Åkerlund in kvitteringsmålet, assisterad av Kronberg och reaktionen var enorm! Hela Umeå Energi Arena kokade och det firades hejdvilt! Åkerlund gick ner på knä och firade kvitteringen som gjordes med ynka sju sekunder kvar! Måns Parsjö-Tegnér hoppade/flög/ramlade över sargen och brast ut i galet jubel! Ja, fantastiskt vilken känsla!

 

Övertid och straffläggning

Övertiden slutade mållös och matchen gick sålunda vidare till straffläggning där AIK:s straffläggare Alex Kjellbris ställdes mot Dalens Fredrik Edholm. Det slutade med att Edholm lade ett säkert avslut förbi Hjelm på tredje försöket, medan Parsjö-Tegnér räddade samtliga tre av Kjellbris straffar. Bonuspoängen gick till hemmalaget och det kändes som en fantastisk prestation av Dalen att hämta upp matchen efter den svaga inledningen och vinna mot AIK (2.0) som överlag kändes disciplinerade och närmare än någonsin att hämta en trepoängare mot just Dalen. Det tackar vi bland annat den skicklige straffläggaren Fredrik Edholm för som även ska börja träna för fullt framöver och väntas vara åter i spel på riktigt inom kort. Riktigt glädjande nyheter och något vi ser mycket fram emot! Varmt välkommen tillbaka Fredrik!

Jag frågade förresten även lagkapten Ketil efter matchen om han inte var sugen på att lägga straffarna mot Hjelm, där jag förstås syftade lite på den nervösa drabbningen i straffläggningen mot Höllviken tidigare.

”Självklart, jag vill alltid lägga straffarna”, svarade Kronberg och skrattade.

 

Lugnande besked

Jag kan även ge det lugnande beskedet till de av er som, precis som oss, noterade att Henrik Sjöström haltade ut till omklädningsrummet med hjälp av kryckor efter matchen. Henrik svarade mig att de misstänkte en fraktur i stortån, men efter röntgen såg det bra ut.

Vilken lättnad och därmed ingen smolk i bägaren efter det glädjande avslutet på matchen mot AIK. Sjöström får mycket förtroende i Dalen denna säsong och har visat gång efter annan att han förtjänat det!