Höllviken – IBK Dalen (4-7): Viiiiktiga poäng, två centrar och en back i ypperlig form

Av , , Bli först att kommentera 0

Förutsättningarna

Inför den aktuella omgången och dagens match mellan Dalen och Höllviken var förutsättningarna följande i herrarnas svenska superliga:

7. Helsingborg (40 poäng – i praktiken 43 poäng eftersom Helsingborg vann mot AIK)

8. Dalen (38 poäng)

9. Sirius (37 poäng)

10. Jönköping (36 poäng)

 

Lägg därtill respektive lags form sett till de tre senaste resultaten före den aktuella omgången:

Helsingborg: 5 poäng (Örebro, Falun, Sirius)

Dalen: 5 poäng (Linköping, Mullsjö, Pixbo)

Sirius: 5 poäng (Jönköping, Höllviken, Helsingborg)

Jönköping: 3 poäng (Sirius, Örebro, Falun)

 

Viiiiktiga poäng på spel

Då kan även de av er som möjligen inte följer tabellerna flitigt hänga med i hur jämn kampen är om slutspelsplatserna. Det återstod fyra matcher att spela med dagens match inräknad, Helsingborg som vann mot AIK klev upp till 43 poäng och stärkte helt klart upp sina chanser på slutspel, medan Dalen ställdes mot Höllviken om tre mycket viktiga poäng. För Höllvikens del handlade det å andra sidan om att försöka plocka poäng för att helt säkra upp och undvika risken för ett uttåg ur svenska superligan – även om både AIK och Örebro ligger sämre till just nu.

Dessutom har Dalen haft ett ganska dåligt facit mot just Höllviken och jag har även läst en del tippningar om att Dalen skulle förlora matchen idag och lägg därtill att Dalen haft en något tveksammare form mot just lagen längre ner i tabellen… Ja, låt mig bara säga att det inte kändes självklart att det skulle bli tre poäng.

 

Höllviken – IBK Dalen (4-7) (Svenska superligan herr)

Tre poäng blev det dock till slut för Dalen, trots att matchen började svajigt med en första period där Dalen inte imponerade och Höllviken tog ledningen med 1-0 genom ett helsäkert skott från Johannes Wilhelmsson dryga fem sekunder in i power play och sedan utökade den till 2-0 när Kim Lundström sköt ett skott utifrån som studsade upp i målet bakom Parsjö-Tegnér. Först mot slutet av perioden vaknade Dalen till liv på riktigt och Ludwig Svensson kunde smälla in reduceringen och bjuda på en skön målgest.

Dalen var dock betydligt mer med i matchen under den andra perioden och vi fick se ett fint samspel mellan Sebastian Degeryd och Jim Johansson som bjöd på flera snabba passningar sinsemellan och slutade med ett skönt kontringsmål från Jims blad. Minuterna senare small det igen för Jim när han lossade ett pricksäkert dragskott på frislag – en yta Jim bland annat tipsade mig och Maria om att sikta på när han gav oss en skottlektion för en tid sedan.

Dalen fortsatte dock ta vara på matchens mittenperiod och utökningen kom sedan när Patrik Rokka startade igång spelet med en passning till Ketil Kronberg som spelade över den till Jonas Svahn som sköt in den utan tveksamheter.

I matchens tredje period inledde Viktor Nystedt målskyttet när han utökade Dalens ledning till 2-5 i power play och minuten senare var det dags för Jonas Svahn att göra ännu ett mål, denna gång på kontring tillsammans med radarpartnern Ketil Kronberg.

Alexander Hedlund avslutade målskyttet för Dalens del när han satte Dalens sjunde mål i tom kasse. Två reduceringar hann Höllviken med, Johannes Wilhelmsson ännu en gång i samarbete med Kim Lundström, samt Christoffer Andersson, men det kändes som om Dalen hade god kontroll över matchen i tredje perioden och ganska komfortabelt kunde ta hem samtliga tre poäng där i slutändan.

 

Två centrar, en back i ypperlig form och en bra laginsats

Dalen spelade med två roterande centrar, Jonas Svahn och Johan Larsson – hur många hade tippat den på förhand tidigare under säsongen? Svahn och Larsson gjorde det även riktigt bra och de passade in bra i de olika femmorna, vare sig Larsson spelade i en offensiv förstafemma med Kronberg och Patrik Rokka, eller Svahn i en något mer tillbakapressad tredjefemma med Anton Åkerlund och Hedlund – passade bitarna in bra!

En back som utstrålar mycket fin form är Viktor Nystedt (pratade jag och Maria verkligen om ett något stukat självförtroende hos Viktor där för en tid sedan?) som utstrålar självförtroende när han med fart och skicklighet spelar fram, runt och igenom motståndare som ingenting. En hel del mål har det även blivit på slutet och med dagens mål ligger han sedermera på imponerande 10 mål denna säsong!

Slutligen är det ett bra tillfälle att hylla Dalen för laginsatsen idag – starkt att fortsätta leverera i dessa enormt viktiga matcher där mycket står på spel, att kunna rycka upp sig efter en svajig första period och kriga till sig tre poäng på kontot! Nu ser jag mycket fram emot den kommande hemmamatchen mot Helsingborg på onsdag – 18.30 i Umeå Energi Arena, ta er dit och klä er i svart och vitt för att hjälpa Dalen till slutspelet!

Bli först att kommentera

Lördagens 3xDalen: Uttalade målskyttar, matchen i matchen och kollektivet

Av , , 2 kommentarer 0

Gårdagen bjöd på en hel del underhållning och en del blandade resultat – och då syftar jag inte på melodifestivalen. Det spelades tre hemmamatcher för Dalen där båda de allsvenska lagen kämpar för överlevnad i sina respektive serier, medan Dalens damlag i svenska superligan har ögonen fästa på de två återstående slutspelsplatserna som finns inom räckhåll.

Det blev förluster för de båda förstnämnda, samt seger i den sistnämnda matchen – en match som kan verka ha varit tillknäppt och tråkig, men som var betydligt mer spännande än vad resultatet gav sken av och som var långt ifrån tråkig.

 

IBF Dalen – Sundsvalls IBF (6-8) (Allsvenskan norra, dam)

Dalen tog emot Sundsvall och inledde matchen på bästa tänkbara sätt, tog ledningen med både 1-0 och 2-0 innan det gått en halv minut och utökade sedan även till 3-0 bara några minuter senare. Ledning stod sig dock inte, gästerna Sundsvall klev av bussen och in i arenan och började ta sig in i matchen. Före den första perioden var över hade Sundsvall inte bara kvitterat utan även tagit ledningen med 3-4. Tungt för Dalen och samtidigt psykologiskt viktigt för Sundsvall som därmed fick med sig även ett mentalt övertag i periodvilan.

Därefter bjöds det på ett flertal mål för båda lagen, men gästerna behöll ledningen hela vägen och vann i slutändan med 6-8. Jag hade inte möjligheten att se hela matchen på plats, men följde den stundvis via gratis-streamen som låg uppe via Sportswik och sedan via Youtubekanalen DalenTV (något jag vill hylla igen och igen, mycket bra!).

Alla möjligheter fanns egentligen för Dalen där i tredje perioden. Sundsvall ledde större delen av perioden med enmålsledningen (6-7) och Dalen fick även möjlighet att spela power play, men lyckades dessvärre inte förvalta möjligheten. När Dalen jagade kvitteringen var det sedan i stället Sundsvall som med cirka sex minuter kvar att spela utökade till 6-8. Dalen såg märkbart trötta ut och orkade aldrig göra ansatsningen som hade krävts för att ta ikapp och Sundsvall kunde ganska komfortabelt ta med sig samtliga tre poäng.

Två tremålsskyttar blev det i matchen, Sundsvalls Josefine Möllerström och Dalens Camilla Granström. Ett av Camillas mål gjordes på straff där hon med fart fintade bort målvakten som slängde sig och Camilla enkelt kunde lägga bollen över henne. En fin straff där Granström ännu en gång visade varför hon är Dalens straffskytt när tillfällena ges.

När jag är inne på ämnet målskyttar måste jag dock uttrycka viss oro över att Dalens till synes enda uttalade målskytt är nämnda Camilla som leder den interna målligan överlägset med sina 23 mål mot tvåans 6. I övrigt är Dalens mål väldigt utspridda och flera höga placeringar innehas av spelare som gjort blott en handfull matcher med laget. Det är visserligen svårt att göra något åt i detta sena skede av säsongen, men visst skulle laget må bra framöver med någon fler uttalad målskytt i laget. Lättare sagt än gjort möjligen, men känslan är att laget är sårbart och beroende av att Granström levererar, vem ska annars göra det?

Jakten på nytt kontrakt i allsvenskan lever alltjämt för Dalen, men nu ligger det inte i egna händer utan är helt beroende av övriga resultat och, om jag förstår det något krångliga systemet för allsvenskan norra, vilka lag som åker ur svenska superligan respektive vilka lag som kvalar upp från division 1. Även om det blir tre poäng i nästkommande match mot jumbon Klockarberget, krävs dessutom poäng mot tvåan Örnsköldsvik för att kunna gå om Notviken i tabellen. Och det förutsätter att Notviken förlorar mot både Thorengruppen och Iksu ungdom… Nå, det är nu det gäller som allra mest!

 

IBF Dalen – Tullinge (3-9) (Allsvenskan norra, herr)

För gårdagens motstånd stod Tullinge, ett lag i jakt på kvalplats som alltså ställdes mot Dalen som alltjämt jagar poäng för att få stanna kvar i allsvenskan även nästa säsong. Eftersom Granlo dessutom slog Hudik/Björkberg så fanns alltså möjligheten för Dalen att klättra upp på (nå…) säker mark. Tullinge stod dock för en jättefin insats, kan vara väldigt nöjda med både matchen överlag och slutresultatet, för någon fråga om vilka som var bättre i matchen var det inte.

Tullinge skärmade av Dalens passningsvägar på ett bra sätt i princip hela matchen, spelade bra i försvarsspelet och tog vara på sina egna chanser och bjöd även på ett fint styrningsmål där vid 0-2-målet.

Dalen? Det var långt ifrån Dalens bästa prestation denna säsong, vilket är okej. Bättre och sämre matcher får man räkna med. Det är en spännande tid nu, en tid där många resultat betyder oerhört mycket och det märks också både på planen och i arenan. Förluster är tunga att bära, särskilt den här delen av säsongen och jag vet aldrig riktigt vad jag ska säga när jag och Maria småpratar med besvikna spelare eller tränare efter en förlust, oavsett lag.

Mitt perspektiv är ju på många sätt väldigt själviskt som åskådare och supporter, men samtidigt hejar jag inte bara på lagen utan även på individerna. En spelare som gör en fantastisk insats, trots förlust, förtjänar att höra det. Men, i lagidrotter såsom innebandy överskuggas förstås individuella prestationer av lagets resultat i stor utsträckning. Särskilt hos spelarna själva tror jag överlag att det är så. De ställer enorma krav på sig själva och kan nog till följd av det också få svårt att uppskatta sina egna prestationer.

Jag tror dock att det finns en poäng i att se individerna även i ett kollektiv, oavsett resultat, och att det gör mycket för känslan i laget att uppmärksamma sådant som någon gör bra. Något positivt att ta med sig trots en eventuell förlust. I första hand tänker och hoppas jag att det är en sådan sak tränare ansvarar för och sköter, det borde liksom ingå i deras jobbeskrivning, men även som självisk supporter ser jag det som mitt ansvar att försöka peppa och motivera i den mån jag kan.

Och när jag skriver förlust tänker jag att det inte bara handlar om en förlorad match. Tränare pratar ibland om att försöka dela upp matcher i delar, alltså ”att vinna matchen i matchen”. Det kan till exempel vara att vinna perioden, eller göra bra byten. Jag är visserligen bara en hobbytyckare när det kommer till innebandy, men något som knappast kräver ett geni att uppmärksamma är när ett lag inte är mentalt med i en match. Där fokus är på fel saker, frustration får onödigt mycket utrymme och avsaknaden av ryggdynk, peppning och en kollektiv tro på det egna laget lyser med sin frånvaro. Att dela upp matchen i mindre moment som går att vinna, för att laget ska få saker att fira och känna att de kan uppnå, det tror jag kan göra stor skillnad för att vända just det ack så viktiga mentala som också måste vara med för att vinna i slutändan.

Nå, det blev ett lite längre inledande utlägg än vad jag hade tänkt här och jag menar inte bara att applicera det på IBF Dalen, utan egentligen samtliga lag överlag.

I matchen mot Tullinge blev det dock dessvärre allt mer uppenbart att Dalen hade svårt att samla ihop sig när målen började ramla in för Tullinges del. Svordomar och frustration, visserligen inte riktade mot domare eller motspelare, men tydligt i laget och på bänken. Där saknades någon som likt Mattias Ljunggren i matchen mot Pixbo senast samlade gruppen och sa ”Nu startar vi om!”, det hade behövts redan i slutet av den första perioden, men definitivt i den andra perioden.

 

En frisk bris

Ny luft pumpades dock in i det något punkterade däcket genom Stefan Persson som fick ta över för Tobias Svensson i målet, Andreas Bäckström på backplatsen och Jonathan Larsson på forwardsidan. Det räckte inte för att vända matchen som redan kändes förlorad, men det gav ändå Dalen lite mer känsla av att det ändå fanns något att kämpa för.

Dalen fick möjlighet att spela femminuter power play och Larsson tvekade inte ens hundradels sekund när läget gavs att zorra in ett mål. Vackert och en viktig energiinjektion till Dalen där och då! Injektioner av energi stod även Persson för som gjorde några riktigt fina och svettiga räddningar mot Tullinge som skapade farliga chanser även efter Dalens målvaktsbyte.

En spelare som i övrigt ska ha mycket beröm är Niclas Brolin-Ljung som jag själv noterade som matchens spelare i Dalen. Målet i box play var innebandygodis, men även i övrigt var Brolin-Ljung en spelare som var konsekvent bra i Dalen och som försökte vända frustrationen till energi på planen.

Det ska förstås även nämnas att Rasmus Karlstén var tillbaka i spel och spelade hela matchen. Vinst eller förlust, sak samma, det finns skäl att glädjas ändå med Rasmus tillbaka!

Här kan även nämnas att Tobias Gustafsson gjorde något kortare byte i början av matchen, men spelade inte många minuter i matchen.

Samtidigt kanske ni precis som jag undrade var Vidar Mårtensson och Oskar Tafvelin tog vägen? Oskar har enligt källa problem med baksidan, han syntes ju till på bänken i långbyxor och lindat ben. Vidar har varit sjuk och gissningsvis märkte han det tidigt i matchen att det inte skulle fungera. Nu får vi dock hoppas att de är tillbaka i spel snart och kan hjälpa Dalen i de mycket viktiga matcherna som återstår!

 

IBK Dalen – Karlstad (1-0) (Svenska superligan dam)

Sist, men på absolut intet sätt minst stod matchen mellan Dalen och Karlstad på menyn i damernas svenska superliga. Titta på de här siffrorna…

Mål: 1-0

Skottstatistik: 24-15

Antyder de att matchen var händelsefattig? Kanske, jag hörde bland annat på läktaren vad jag uppfattade som en pappa som pratade med sina barn där barnen argumenterade, mot pappan, för att en match med ställningen 16-1 är mer spännande än 1-0. Alla får vi förstås tycka olika, men jag håller helt med pappan i det här fallet. 1-0 är en spännande och skör ledning! Vetskapen om att ett litet misstag, någon enstaka sekund av med- eller motstuds kan avgöra hela matchens utgång – det är spännande – och nervöst!

Lagen skapade dessutom chanser som borde ha resulterat i fler mål, men målvaktsspelet, fint försvarsspel och små marginaler gjorde sammantaget att det inte blev fler mål. Och målet som avgjorde var betydligt mer vilja och kamp än finlir, men mål blev det slutligen av Camilla Lundin i en grötig situation framför Karlstads målvakt med blott sekunder kvar av den andra perioden att spela.

I första hand vill jag hylla hela laget för en kollektiv insats som bäddade för segern, alla gav verkligen allt för att mota bort Karlstad och säkra de tre poängen! Matilda Wirthig var orubblig i målet, även när Karlstad pressade på och det verkligen låg en kvittering i luften. Sara Ryman och Linn Mikaelsson lät inte Karlstad få en centimeter utan hård kamp om den, Mikaelssons avväpning när Karlstadsspelaren (var det Tilda Flodell?) fick i det närmaste friläge gick inte av för hackor och Elsa Frisk var en evighetsmaskin som vägrade ge sig trots en smäll i pannan som syntes hela vägen till läktaren.

Något jag även kommenterade till Maria under matchen var hur mycket det peppades i de båda lagen. Visst syntes en del frustration, men det syns verkligen hur mycket energi det ger när hela den egna bänken eldar på sina lagkamrater, dunkar ryggar efter ett bra byte för att ge extra driv till nästa byte. Karlstad hade nog aldrig orkat slita så hårt för att kvittera under hela den tredje perioden om det inte vore för deras kollektiva peppning, det vågar jag påstå.

Det har jag även imponerats av från Dalens sida under hela säsongen. Trots motgångar under stora delar av den första halvan av säsongen har jag ändå upplevt att laget trott på sig själva och varandra, att utdelningen kommer komma. Och visst har det känts så alltsedan nyår.

Dalen, ett lag som inte allt för många trodde på inför säsongen, en underdog. De förtjänar verkligen beröm för hur mycket de vuxit och spelat ihop sig under säsongen. Detta har varit första säsongen jag följt laget konsekvent, tidigare har jag och Maria varit ner och kikat på någon enstaka match, men denna säsong har vi försökt se så många hemmamatcher vi kunnat och följt bortamatcher via webben eller Sportswik. Det var väldigt trevligt att börja med Scandic Cup under försäsongen och sedan ha fått följa lagets utveckling under säsongen.

Dalen förtjänar att spela slutspel, det vore en välförtjänt bekräftelse på lagets och föreningens hårda slit för att ta kliv framåt och en fin belöning för allt de åstadkommit inför och under denna säsong. Något att bygga vidare på till nästa säsong.

Jag hoppas verkligen, men ingenting är avgjort ännu. Fyra omgångar återstår och det kommer krävas att laget fortsätter på den inslagna banan för att nå hela vägen. Vägen till slutspelet går genom Pixbo, Täby, Telge och Malmö – en tuff väg alltså. Något jag vet är dock att det ska bli väldigt spännande att följa laget vägen dit, kämpa Dalen!

 

Glada och dystra besked

Dalen meddelade nyligen det glada beskedet att Ellen Berglund valt att förlänga med Dalen, det gillar vi! Ni kan läsa mer om förlängningen på Dalens hemsida här: http://www.ibkdalen.se/artikel/jzc6aje00-1kkjd/talangfull-back-forlanger

Samtidigt har Dalen meddelat dystra besked och det kändes mycket tråkigt när det bekräftades att Anna Skyltbäck har en korsbandsskada. Skyltbäck som jag tidigare hyllat för hennes höga högstanivå, men efterfrågat jämnheten i spelet. Jämnheten Skyltbäck sedermera levererat och vilken fröjd det varit att se henne på planen. Samtidigt har hon nog gjort fler än en motståndare minst sagt nervös på sistone!

Jag hoppas på god återhämtning för Anna och att hon snart kan vara tillbaka på innebandyplanen igen!

2 kommentarer

Dalen – Pixbo (6-5, OT, SSL-herr): Knäskada, femman som glöder och goda exempel

Av , , Bli först att kommentera 0

Här kommer ett inlägg något senare än mitt sedvanliga ”en stund efter matchen”, vilket naturligtvis berodde på att bloggande får stå åt sidan när det vankas Melodifestivalen här hemma :) Annars är det ju förstås som allra roligast att skriva om en match direkt efteråt, flytandes på vågen av glädje som följer av en viktig vinst på hemmaplan, men oroa er inte, jag tänker att det finns tillräckligt mycket glädje från gårdagen för att skriva inlägget idag! Tyvärr förde matchen även med sig en både oroväckande och sorglig händelse som jag först ska avhandla innan jag går vidare med matchen i övrigt.

 

Befarad knäskada…

Jag syftar förstås på att Fredrik Edholm blev liggandes under matchen efter en smäll mot hans tidigare skadade knä och slutligen fick bäras ut på bår för att föras till sjukhuset. I första hand lider jag med Fredrik som kämpat hårt för att kunna komma tillbaka från skadan den här säsongen och som visat stor glädje över att äntligen kunna spela igen. Känslan är att säsongen mycket väl kan vara över för Edholm, vilket om så är fallet vore väldigt tråkigt för Fredrik, likväl som ett tungt avbräck för Dalen som tampats hela säsongen med frånvaron av nyckelspelare. Det är även en stor förlust för publiken som fått njuta av Edholms finurliga teknik, sköna svårlästa passningar och stenhårda dragskott.

Jag hoppas för Fredriks del att han får glada besked från undersökningarna, att det inte är i närheten så illa som det såg ut och att han kan vara tillbaka i spel igen snart.

Fotograf: Magnus Andersson.

Fredrik Edholm.
Fotograf: Magnus Andersson.

 

Dalen – Pixbo (6-5, OT) (Svenska superligan herr)

Jag kan ju börja med förutsättningarna. Matchen spelades inför 1098 åskådare i Dalens gamla arena, en något mindre och personligare miljö för att spela innebandy. Publiken andas i princip spelarna i nacken när de sitter på bänken, vilket gör det lättare som publik att leva sig in i matchen och notera saker som exempelvis hur extremt mycket Pixbos tränare Jonas Eliasson skriker och dirigerar under en match. Jag undrar om inte Pixbos andrafemma är den femma som fått mest direktiv under spel av någon femma i hela svenska superligan, samtidigt är det ett under för mig att Eliasson inte blev hes under matchen.

Jag tror dock att det gjort Pixbo väldigt gott att få in en lite råare ledning. Känslan av det Pixbo jag sett denna säsong, vilket dock visserligen varit begränsat, är att det blandats det typiska Pixbo-finliret med en något mer råbusig spelstil som märkbart skapade känslor nere på planen. Samtidigt är det som imponerar mest med Pixbo, förutom Jon Hedlunds storspel i målet, möjligen hur snabbt de framför bollen när de har den i sin ägo. Att de nu även har ett synbart kontringsspel gör dem knappast till en sämre motståndare än vad de varit tidigare säsonger, och det är kanske ingen slump att de ligger trea i tabellen. Och just det ja, förutsättningarna var jag inne på…

För Pixbos del är varje poäng enormt viktig just nu för att i slutändan vinna en tredjeplats för att få en valmöjlighet i slutspelet och hemmaplansfördel, eller i vart fall en fjärdeplats för hemmaplansfördelen. Det var med andra ord inte ett Pixbo som hade rest till Umeå för en match utan betydelse.

På andra sidan stod Dalen som precis petats ner utanför slutspelsplatserna i tabellen och som behöver varje poäng de kan samla på sig för att i slutändan ta sig till slutspelet. Jag läste ett citat från Johan Astbrant efter matchen mot Linköping senast där han sagt något i stil med att ”Dalen skulle ha kunnat döda för att ta sig till slutspelet” för att något dramatiskt illustrera hur desperat och hårt Dalen kämpade för att ta hem segern. Och det är inte någon hemlighet att lag som spelar i desperation kan åstadkomma stora saker, vare sig det gäller bottenstrider, slutspelsstrider, kval eller slutspel.

Matchen slutade med vinst först i övertid, efter att Pixbo kvitterade sent i tredje perioden genom Jens Milesson. Väl i övertid gjorde Pixbo en anstormning i spel fyra mot fyra som kändes som att det var kört, tack och god natt, den extra poängen är vilken sekund som helst i Pixbos ägo. Men, tack vare en monsterprestation från Måns Parsjö-Tegnér kunde Pixbos hårda offensiv motas bort och Ketil Kronberg kunde själv gå på kontring med Viktor Nystedt på kanten. Pixboförsvaret som täckte bort Nystedt bra fick dock se sig besegrade av Kronberg som sköt in bollen på egen hand bakom Jon Hedlund och säkrade den ack så viktiga extrapoängen.

 

Femman som glöder

De senaste matcherna har det i Dalen handlat mycket om tredjefemman som fått riktigt fint stäm. Dalens tredjefemma, vilken fram till slutskedet av matchen bestod av Andreas Carlbom, Johan Larsson, Alexander Hedlund och backparet Ludwig Svensson och Pär Forsman, stod för en riktigt fin insats genom hela matchen. De inledde väldigt kvickt med en kontring som verkligen osade mål, men i stället blev det Pixbo som lyckades bryta den sista passningen och själva gick på kontring där Martin Östholm passade Linus Andersson och det blev Pixbo som fick inleda målskyttet i matchen.

Det blev dock chans till revansch redan samma period för nämnda femma när Andreas Carlbom piggt snappade upp en tappad boll i Pixbos egen zon och Alexander Hedlund följde med upp direkt och kunde ta emot passningen från Carlbom och lägga in bollen i Pixbomålet bakom Jon Hedlund.

Alexander Hedlund har imponerat stort sedan han kom till Dalen, hans första säsong i svenska superligan sedan han värvades in från division 1-laget Gamla Stan. Jag och Maria har gång efter annan imponerats av hans spelskicklighet och förmåga att hålla huvudet kallt och stå upp på ett bra sätt mot motståndare, oavsett motståndare. Hedlund kör på utan konstigheter eller slarv, låter sig inte stressas i onödan vare sig det är Rasmus Enström eller Martin Östholm som står för dagens motstånd, vilket är en minst sagt fin egenskap som säkerligen varit starkt bidragande till att säsongen blivit så lyckad för både Alexander, men även för Dalens del.

Fotograf: Magnus Andersson.

Alexander Hedlund.
Fotograf: Magnus Andersson.

När vi fick en pratstund med Hedlund efter matchen och nämnde just detta sa han att han medvetet försöker spela på just det viset. Han tillade även att det kanske inte märks, men att han är en spelare som gillar att spela med bollen och att grabbarna i tredjefemman inte är nöjda med att vara en utfyllnadfemma som ska spela av tid, de vill skapa.

Rätt så, för visst skapar de! Utöver nämnda Hedlund har Carlbom hittat fin form och utstrålar viljan att göra mål mer än någon annan i laget just nu, tillsammans har de fin kemi med Larsson som bara vuxit mer och mer ju längre säsongen gått och i och med detta välförtjänt fått mer speltid också.

På backsidan har vi hårt slitande Pär Forsman som utöver hårt arbete i mina ögon står för jämnhet och levererar stabila insatser match efter match. Jag har nog skrivit det förut, men att nyförvärv som Forsman och Hedlund kommit in i Dalen och levererat så mycket som de gjort, utan någon egentlig startsträcka, det har varit enormt viktigt för Dalen som troligen skulle ha fått svårt att nå ett slutspel annars. Jag syftar förstås på hur viktig roll de haft för Dalens framgångar under säsongen när övriga femmor haft svårt att leverera. Dalens tredjefemma, visst är de mer än en utfyllnadfemma och har så varit stora delar av säsongen.

Sist, men på intet sätt minst, har vi Ludwig Svensson som spelar med mycket energi och gör livet surt för alla motståndare som inte uppskattar att få en stångande buffel i ryggen i princip hela bytena han är inne. Jag kan faktiskt inte minnas när Svensson drog på sig en onödig tvåminutare senast, och kanske är det så att han börjat hitta gränsen för att vara jobbig, men utan att gå över gränsen… Nå, fart och fläkt bjuder han på också och jag tycker att det är så fint hur hela femman roterat positionerna vid behov när någon av backarna kliver upp. Jag ser mycket fram emot att fortsätta se vad denna femma kommer att leverera under de sista matcherna av säsongen – når vi slutspelet? Mja, chanserna känns klart högre så länge det glöder om denna femma, helt klart!

 

Det svänger… och explosivitet

…när Patrik Rokka är på spelhumör! Ja, ni läser rätt, Rokka var tillbaka och bjöd på en hel del underhållning. Utsågs till matchens hjälte gjorde han för sina prestationer i matchen vilka förutom några fina passningar även bestod i hårt slit och ett styrningsmål från en långpassning från Lukas Harnesk.

Det syntes tydligt hur hårt Patrik kämpade för att vinna matchen, gick förutom finlir i offensiven även in hårt i närkamperna och täckte skott i defensiven. Möjligen var Rokka extra laddad efter frånvaron de senaste matcherna. Inte långt före den beryktade krocken med Nystedt var han ju sjuk också, men nu kunde Patrik Rokka alltså äntligen spela ut mer, till publikens stora glädje.

Fotograf: Magnus Andersson. Patrik Rokka t.v. Martin Östholm t.h.

Fotograf: Magnus Andersson.
Patrik Rokka t.v. Martin Östholm t.h.

Lukas Harnek, som alltså utökade sin poängskörd med assisten till nämnda Patrik Rokka, men som jag ännu hellre vill lyfta fram för hans fina bollvinst i power play när Pixbo höll bollen fint och gjorde det svårt för Dalen att ta tillbaka den. Vi pratar om explosivitet! Som så ofta får han det att se så vansinnigt enkelt ut, Lukas, bara in – snap – bollen är i Dalens ägo igen. Who you gonna call? Lukas Harnesk förstås! På samma sätt måste publiken bara älska hur Harnesk stormar in på planen från bänken för att tveklöst offra sig för att bryta en passning, eller täcka ett skott i en snabb kontring från motståndarlaget!

 

Första målet sedan comebacken och goda exempel

Jim Johansson som spelar tillsammans med Sebastian Degeryd och Jonas Svahn har gått mållös sedan comebacken under de första två matcherna, men har ändå stått för en fin insats överlag där han imponerat med explosiv snabbhet, fina passningar och med hjälp av sin långa räckvidd varit tuff uppvaktning för motståndarna på mittplanen.

Nu fick han dock möjligheten att båga och skjuta ostört – och då sitter det ju förstås! Mycket trevligt att få se Jim göra mål igen, vilket jag förstod av tisslet och tasslandet runt läktarna att det var fler än jag som kände så.

Jim Johansson. Fotograf: Magnus Andersson.

Jim Johansson.
Fotograf: Magnus Andersson.

Jag tänkte avsluta inlägget med att nämna två kämpar och pådrivare som föregår med goda exempel och driver på Dalen bra när det behövs som allra mest. Jag syftar förstås på Ketil Kronberg och Mattias Ljunggren.

Det fina med Dalens gamla hemmaborg är närheten till spelarbänkarna och planen, det gör det lätt att höra sådana detaljer som till exempel när Mattias samlar laget direkt efter att lagkamraten Fredrik burits ut på bår och ger några välbehövliga uppmuntrande ord: ”Nu startar vi om!”.

Det gör det också lättare att se och höra hur de styr spelarna både av och på planen, och där tycker jag att de förtjänar beröm!

Bli först att kommentera

Dalen-silly och dubbellicenser, frånvaro och rykten – innebandygodis och förbättringspotential

Av , , Bli först att kommentera 0

Jag tänkte bjuda på ett lite blandat inlägg, med lite glädjande och intressanta silly-nyheter, dela med mig av lite rykten jag hört om varför vissa spelare saknats på planen på sistone och slutligen gå igenom lite tankar efter gårdagens förlust mot Mullsjö för herrlaget.

Jag börjar förstås med det roligaste, silly-nyheterna!

 

Ström fortsätter i Dalen! – och förstärker Gamla Stan?

Dalen meddelade genom pressmeddelande under gårdagen att Victoria Ström förlängt med IBK Dalen ytterligare två säsonger. Beskedet var något som gladde både mig och Maria oerhört, Ström är en minst sagt underhållande spelare att följa från läktaren med sin fartfyllda spelstil där hon blandar rå vilja och styrka för att vinna närkamper, komma fram först i kontringar och vara rejält jobbig mot motståndarna i sarghörnen. Att följa hennes utveckling som spelare de närmaste åren kommer bli väldigt spännande och det är en mycket bra förlängning för Dalens fortsatta lagbygge!

 

Förstärkningen

Som ni förstår av rubriksättningen har jag även något att dela med mig av gällande Gamla Stan, samarbetsklubben från Skellefteå som imponerat väldigt mycket i division 1 på herrsidan denna säsong och som förstärkt Dalen med en hel uppsättning skickliga spelare och tränare i både svenska superligan och allsvenskan.

Det var Gamla Stan som i sociala medier delade en artikel från Norran där det framgick att Gamla Stan och Dalen skrivit en dubbellicens, något som borde gjorts redan tidigare, för Pär Forsman och Anton Åkerlund – vilket ger dem möjlighet att spela vissa matcher med Gamla Stan om tid och utrymme finns för det. Kommer det bli aktuellt, kanske ni funderar? Well, jag kikade som hastigast på spelschemat och konstaterade att det återstår några bortamatcher där Gamla Stan ska ner till Umeåtrakterna och spela. Utan någon djupanalys tänker jag alltså att det borde finnas ganska goda chanser i vart fall – och jag tror även att det kan gynna båda lagen, men jag kommer in lite närmare på det nedan.

För Gamla Stans del har säsongen som sagt varit väldigt lyckad överlag, men på slutet har det blivit en del förluster som kostat laget deras kvalplacering i tabellen. Chansen att nå kval lever dock ännu, Gamla Stan ligger endast en poäng bakom lokalrivalen Skellefteå IBK och jag räknar med att Gamla Stan kommer göra allt vad de kan för att nå hela vägen – kämpa Gamla Stan!

 

Frånvarande spelare och rykten

Vilka spelare, kanske ni undrar… Well, i första hand tänkte jag på Patrik Rokka och Marcus Berglund vilka varit spårlöst försvunna från planen och jag har i alla fall inte uppfattat något i media om att detta fått någon större uppmärksamhet. Märkligt, men kanske inte förvånande, Dalen kan ju närmast sakna en 7-8 spelare en match utan att någon verkar reagera.

I mina ögon är det två viktiga spelare och ett ganska tungt avbräck, jag skriver ganska eftersom Dalen samtidigt nyligen fått tillbaka både Fredrik Edholm och Jim Johansson, likväl som både Andreas Carlbom och framför allt Johan Larsson kommit igång och varvat upp ordentligt på slutet. Jag har anledning att återkomma till dessa spelare, men det kännbara i att Rokka och Berglund saknas har kanske inte blivit riktigt lika påtagligt tack vare att bredden i Dalen blivit något bättre på slutet – och sjukdomarna verkar för det mesta övervunnits.

Rokka och Berglund då? Nå, ryktesvägen har jag hört att Rokka krockade med Viktor Nystedt på en träning och ådrog sig en lättare hjärnskakning. Jag kan förstå att en sådan sak kan hända, Nystedt är en förbaskat skicklig och hal lirare och har ju en minst sagt snurrig spelstil, det känns som om en krock mycket väl kan uppstå i spåren av detta… Och om ryktet stämmer vill jag önska Patrik en snabb återhämtning och ett välmenande krya på dig!

Vad gäller Berglund har jag hört att det var en incident med en spik i foten, vilket låter olyckligt… och smärtsamt! Om detta stämmer vill jag även här önska en snabb återhämtning (läkning?) och krya på dig Marcus! Var rädd om fötterna, spikar är vansinnigt vassa!

Jag ser fram emot ”the return of Rokka” och på önskelistan står förstås målgester och sedvanligt skönlir, samt Berglund där jag hoppas på att få se fler ”lura upp motståndare på läktaren”-situationer á la Berglund!

 

Förlusten mot Mullsjö – och lite tankar efteråt

Jag tänker inte komma dragandes med någon såg, eller börja pladdra på om domedagen eller dra för stora slutsatser av någonting. Jag konstaterar bara att Dalen efter alldeles för många förluster mot lagen i det absoluta bottenskiktet har försatt sig i en svår situation där det krävs poäng mot lag som ligger högre upp i tabellen, lag som på pappret är tuffa och säkert av många ses som favoriter i de respektive mötena. Krasst är det ju så också, det är bara att titta på tabellen och de poäng lagen skramlat ihop under de 26-27 omgångar som spelats.

Vi visste det på förhand, det skulle bli tufft att ta poäng mot Linköping och Mullsjö, mot den förstnämnde blev det dock tre poäng efter en stark insats, men mot den sistnämnde blev det noll poäng efter en ändå ganska stark insats, men där motståndet blev övermäktigt. Framöver väntar närmast Pixbo, ett lag som imponerat och visat sig starka hela säsongen och som slog Dalen senast de möttes – visst finns det vissa skäl att känna sig lite bekymrad.

Samtidigt kännetecknar Dalen för mig ett lag som ta mig tusan blir bättre och höjer sig mot bättre motstånd. Att förlora mot jumbon och nykomlingar hör till vardagsmat för oss Dalensupportrar, men samma vecka som Dalen bjudit på ett riktigt bottennapp har vi många gånger även fått se en prestation på den raka motsatsen av skalan – en imponerande seger mot ett topplag, en prestation där Dalen visat en helt annan solidaritet och laganda än den förstnämnda matchen.

Är jag orolig? Ja, men jag tror ändå att det här ska ordna sig. Det gäller dock att slita hårt för det och att Dalen konsekvent presterar på toppen av sin skala under de omgångar som återstår. Inte bara för att samla ihop poäng och säkra slutspelsplatsen, utan även för att bygga viktig tro på sig själva och laget och ta med en god känsla in i slutspelet.

 

Men, matchen mot Mullsjö då?

Jag säger bara såhär… Andreas Carlbom, jag börjar förstå varför alla veteraner inom innebandyn ger mig den där blicken ”du vet inte vad du inte vet” när vi pratat om Carlbom. Vilka jäkla takter han besitter och vilket innebandygodis han bjöd på i matchen mot Mullsjö. Tre mål blev det, men vilka mål också! Om ni inte redan sett dem, ta er för att leta fram high lightsen från matchen och njut och sänd en tacksam tanke till Carlbom för det ni bevittnade.

Nämnvärt när vi är inne på det positiva är förstås också Viktor Nystedts två mål, det senare gick minsann inte av för hackor, samt Johan Larsson som gjort det riktigt bra i sin nya roll som center, likväl som Pär Forsman som stod för en riktigt bra insats överlag och var en av de spelare jag och Maria imponerades mest av under matchen när vi såg den.

 

Förbättringspotential?

Vad gäller laget finns det dock några saker jag noterat, ingen djupanalys direkt, kanske ett ämne som lämpar sig bättre i ett kommande poddavsnitt med möjlighet att utveckla lite, men några saker jag ändå upplever värda att nämna. Vi får se, kanske får jag någon liten gliring om hur fel jag har, det har ju hänt förut när jag tycker till haha, men det är okej! Någon tränare är jag ju faktiskt inte.

Jag upplever dock att formationen med Anton Åkerlund, Ketil Kronberg och Fredrik Edholm känts uddlös. Det är en formation som inte borde vara det, tre skickliga spelare som borde komplettera varandra bra på många sätt, men som inte fått till det och som känts betydligt blekare än övriga två formationer. Jag vet inte om det beror på att de behöver mer tid att spela ihop sig, eller vad det handlar om, men de måste tända till.

Och när jag ändå är inne på spelare som har mer att ge måste jag ta upp nämnda Åkerlund som alltsedan frånvaron på grund av sjukdom (visst var det efter AIK-matchen?) varit osynligare än väntat – särskilt med tanke på hur fint han inledde säsongen. Jag tror att det blir mycket viktigt för Dalen att få igång Anton igen, det är en väldigt skicklig spelare som kan tillföra massor. Jag skulle även gärna se Åkerlund i power play-formationen igen, även om jag känner mig kluven kring tanken på att plocka bort Sebastian Degeryd därifrån, Åkerlund har dock visat sig mycket lyckad i den spelformen under säsongen. Jag hoppas även att lite spel med Gamla Stan genom den nya dubbellicensen kan hjälpa till att få igång Anton igen.

Det är dags för lite ooh-ahh – kan det bli en av Dalens nycklar till slutspelet?

Bli först att kommentera

Dalen – Linköping (5-4, SSL-herr): Viktiga poäng, David mot… lurighet och radarparet

Av , , Bli först att kommentera 0

Dalen – Linköping (5-4) (Svenska superligan herr)
Jag ska välja mina ord noga här… Poängen som stod på spel i dagens match mot Linköping var inte viktiga, de var extremt viktiga! För att det ska kunna bli slutspel för Dalen denna säsong var det nödvändigt med inte bara en stark prestation utan även poäng idag. Med sju omgångar kvar att spela och både Sirius och Jönköping i god form i kampen om Dalens slutspelsplats finns det inget utrymme kvar för misstag och fler förlorade poäng.

Förlorade poäng… det har det ju tyvärr blivit gott om på slutet, vilket möjligen varit en följd av sjukdomar, skador och ett Dalen som varit i ovanligt svajig form. Det har inte varit lätt att sätta fingrarna på varför, men utstrålningen från laget har inte varit den från ett tryggt Dalen i god form – snarare tvärtom.

I dagens match mot Linköping var det dock ett pånyttfött Dalen – lagmaskinen Dalen vi fick se! Det bjöds på massvis av kamp, vilja, svett och närkamper i matchen som var fartfylld och nervpirrande från start till slut. Det surrade kring spelarna och ledarna på bänken, Ludwig Svensson ryggdunkade lagkamraterna som behövde pepp, Henrik Sjöström dividerade med Ketil Kronberg om saker de kunde förbättra till nästa byte. Ja, det kändes som om laget Dalen var redo för att kämpa sig hela vägen till slutspelet!

 

Matchen då?

Jag ska inte ge er ett referatliknande inlägg denna gång, i stället uppmanar jag alla läsare att hålla utkik efter Ulrikas referat på Dalens hemsida inom kort, samt att kika på high lightsen från matchen – det bjöds på en hel del innebandygodis!

Däremot vill jag nämna några spelare och händelser som jag tagit med mig och som jag känner förtjänar lite extra uppmärksamhet – även om jag först och främst vill börja med att rikta ett stort grattis och ett riktigt bra jobbat till samtliga i laget idag! Ni är så grymt bra och välförtjänta av de tre poängen ni vann!

Jonatan Brolin uttryckte det väldigt fint när vi pratade med honom efter matchen, det här var belöning för oss alla – för spelare, ledare, alla som sliter ideellt för föreningen och publiken!

 

David mot… Johan Larsson…?

Patrik Rokka var ju inne på det redan i en intervju med innebandymagazinet om just Linköpings (ökänt) stora spelare mot Dalens, well, kanske inte fullt så stora spelare i alla fall…

Johan Larsson stod för en mäktig insats, vann dueller mot spelare dubbelt så stora som honom under hela matchen, var välplacerad för att skapa flera lägen och var ta mig tusan förtjänt av att få göra ett mål! Johan har vuxit under säsongen och fortsätter han på den inslagna vägen bådar det mycket gott.

 

Fråga coach!

Jag funderade varför Lukas Harnesk var bänkad inledningsvis, något jag och Maria bestämde oss för att ta reda på svaret på. Sjukdom, trodde vi, men blev hänvisade till coach när vi ställde frågan. Dalens backbesättning är riktigt bred och stabil, ingen gjorde dåligt ifrån sig i matchen mot Linköping, men Harnesk klev in när Dalen behövde en extra tank i defensiven och han var sådär fenomenalt bra som han är!

Fler var dock som sagt bra, egentligen alla, men tag till exempel Viktor Nystedt som med sin kvickhet och luriga spelstil fick motståndarna att se klumpiga ut och gjorde det riktigt bra i defensiven och uppoffrade sig tveklöst så snart det krävdes. Mål köksvägen blev det också för Nystedt!

En annan höjdpunkt var förresten, när jag nu är inne på fina mål från backar, Dalens första mål i matchen som gjordes av Henrik Sjöström. Henrik seglade igenom hela Linköping och lade in den hur fint som helst bakom Robin Laakso i Linköpingsmålet.

 

Lurig – lurigare – Andreas Carlbom

Om Viktor Nystedt kan beskrivas som en lurig spelare, vill jag nog påstå att Andreas Carlbom kan beskrivare som en snäppet lurigare spelare. Jag har ju tyvärr inte upplevt Carlboms tid från när han var som allra bäst för ett antal år sedan, men bara genom att titta på honom när han spelar idag kan jag inte undgå att se hur mycket finess och sug efter att göra mål han faktiskt utstrålar.

Carlbom stod för ett makalöst fint kvitteringsmål när han i full fart kom springandes direkt från utvisningsbänken efter att Dalen dödat Linköpings power play – och vackert överlistade Laakso och en desperat Linköpingförsvarare som försökte stoppa honom med mindre godkända medel.

 

Comebacken och ett fint radarpar

Jag måste förstås också nämna Jim Johansson som gjorde come back i dagens match lagom till starten av den andra perioden med uppvärmning där i periodvilan. Frågan var egentligen hur mycket speltid Johansson skulle få i sin första match efter att hela säsongen ha figurerat i division 2 där han gjorde en två miljoner poäng eller så, men redan i Johanssons första byte visade han vilka fina kvaliteter han har både offensivt och i striden om bollen på mittplanen.

Jim gjorde sig där och då välförtjänt av mer speltid och tackade för den genom att stå för en fin insats där han tillsammans med kedjekamraterna Sebastian Degeryd och Jonas Svahn skapade en mycket intressant offensiv.

Det kändes också så otroligt passande när Johansson kunde passa vidare Mattias Ljunggrens uppstartade kontring till den gamla radarpartnern Svahn som sköt ett mycket välplacerat och snyggt mål i bortre klyk.

Jag passar på att avrunda med att nämna just Jonas Svahn som stod för en mycket bra insats idag där han tillsammans med centerkollegan Ketil Kronberg gjorde en roterande centeruppsättning (med viss avlastning från Johan Larsson) som vi sett tidigare och gjorde det riktigt bra i sin roll som formationernas nav. Har ni förresten sett hur snabb Svahn är när han sätter fart? Nej, inte jag heller – det går för fort för att att hinna uppfånga!

Bli först att kommentera

Dalen – Sirius (3-4, SSL dam): Tvåmålsskytten, en oroande skada och den nagelbitande avslutningen

Av , , Bli först att kommentera 0

IBK Dalen – Sirius (3-4) (Svenska superligan dam)
Matchens första period slutade med en tvåmålsledning för gästande Sirius, trots att lägen skapades åt båda hållen. Sirius imponerade med ett starkt kontringsspel som kunde resulterar i fler mål om inte Matilda Wirthig stått för flera riktigt fina räddningar – varav en svepande armräddning som slog undan bollen som tveklöst hade suttit i nätet annars.

Dalen då? Skottstatistiken känns missvisande, Dalen skapade flera fina chanser men lyckades inte hitta nätet.

Camilla Lundin stod för en kontring där hon drev upp bollen på höger sida av planen och snabbt accelererade förbi Siriusspelarna och oväntat släppte bak  bollen fint till, var det Felicia Lilja(?) precis framför målvakten i slottet – en framspelning som var värdig ett mål!

Victoria Ström kändes också väldigt sugen på att göra mål för hemmalaget, sprang mycket och placerade sig på rätt ytor för att öppna upp för möjligheten till passningar som tvingar fram sidledsförflyttningar på Sirius målvakt. Två sådana chanser skapades, men lyckades dessvärre inte förvaltas i slutmomentet.

Perioden överskuggades dock av Anna Skyltbäcks misstänkta knäskada. Skyltbäck fick lindas och hjälpas av planen. Förhoppningsvis är det inte allvarligt, men det kändes illavarslande – måtte Anna må bra!

Period två
Den andra periodrn inleddes dock med ett snabbt håll som tillskrivs assisterande Victoria Ström för det fina förarbetet – bollen studsade märkligt, men lyckosamt längs linjen och Elsa Frisk kunde slutligen trycka in den.

Minuterna senare var det slitvargen Sandra Törnqvists tur som med hjälp av Elsa Frisk som fångade upp bollen på mittplan hängde dit den och matchen var kvitterad!

Det blev dock Sirius som åter tog ledningen i matchen efter att Dalen gått mållösa i ett power play där Törnqvist i slutskedet drog på sig en utvisning som Sirius förvaltade.

Dalen fick visserligen ytterligare en chans i power play under perioden, men tempot var alldeles för lågt för att något farligt skulle skapas. Trots två mållösa power play från hemmalaget, var det i vart fall väldigt glädjande att se Mikaela Palmér som är åter från hennes långtidsskada. Palmér fick chansen att kliva in i numerärt överläge.

Period tre
Matchens tredje och sista period inleddes med ett Sirius som inledningsvis försökte dra ner tempot i matchen.

När Dalens Agnes Holmgren utvisades några minuter in i perioden kändes det som en god möjlighet för Sirius att utöka. Den farligaste chansen stod dock Dalens box play för i en kontring där Felicia Lilja spelade fram till Sandra Törnqvist som dock missade den fina möjligheten att göra ett mål i numerärt underläge och samtidigt kvittera matchen.

Det blev i stället Sirius som gjorde matchens nästa mål, visserligen inte i power play, men det innebar en tvåmålsledning Dalen aldrig lyckades knapra ikapp.

I spel sex mot fem klev Mikaela Palmér in och sköt bland annat ett farligt skott som var nära på att slinka in. Mål blev det dock för andra gången i matchen för Sandra Törnqvist som backhandknackade in en retur och slutminuten av matchen därefter blev en riktig nagelbitare.

Övriga reflektioner
Med vid bänken var förresten bland annat målvaktstränare Henrik Vilhelmsson som hjälpte till med matchcoachningen och jag slogs av hur tydligt och väl han dirigerade spelarna både på och av planen under hela matchen.

Bli först att kommentera

Hudik/Björkberg – Dalen (4-5, OT): Partiska kommentatorer, matchhjälten och han med takterna

Av , , Bli först att kommentera 0

Välkommen tillbaka över nedflyttningsstrecket ”Dirty Dalen”! Det beror visserligen på resultatet i matchen mellan Täby och Tullinge i herrarnas allsvenskan norra som spelas under morgondagen, där Täby kan spela in både tre poäng och målskillnad och på så vis peta ner Dalen under strecket igen på samma antal spelade matcher. Nå, oavsett vilket är det en lika vacker syn att se Dalen ovanför den fruktade nedflyttningsdelen av tabellen!

Före jag går in närmare på att skriva några rader om bortamatchen jag precis bevittnade mellan IBF Dalen och Hudik/Björkberg i herrarnas allsvenskan norra vill jag dock passa på att nämna IBF Dalens damer som spelade lika i derbyt mot IKSU ungdom under gårdagen i damernas allsvenskan norra. Matchen såg jag dessvärre inte då jag och Maria var bortbjudna på middag, så några närmare reflektioner om matchen kan jag inte bjuda på. Jag följde den dock via Sportswik när jag kunde och noterade bland annat att Dalen vände ett 1-3-underläge till 3-3 och tog därmed med sig en viktig poäng i jakten på Notviken i tabellen, starkt!

 

Hudik/Björkberg – IBF Dalen (4-5, OT) (Allsvenskan norra, herr)

Först kan jag inte låta bli att skriva några rader om hur mycket jag uppskattar en neutral sändning och neutrala kommentatorer. Det är liksom lätt att ta det för givet numera, med SSL-plays satsning de senaste säsongerna med en gemensam plattform och kommentatorer som saknar en direkt laganknytning (i vart fall vad de visar i sändningen).

Jag och Maria såg matchen via streamen som anordnades av Hudik/Björkberg, för övrigt en mycket bra sändning överlag, stabil och mycket bra arbete av kamerapersonen (stor tumme upp till dig/er!), men jag kan faktiskt inte låta bli att ändå ställa mig frågande till valet av supportrar som kommenterar matchen utan att ens sträva efter någon form av neutralitet.

Rätta mig om jag har fel, men hemmamatcher som sänds har nog åtminstone en väsentlig andel tittare som håller på det gästande laget och då riskerar det dessvärre bli närmast provocerande att gång efter annan få höra utlägg om hur fantastiskt vackra och snygga mål hemmalaget gör, vilka mönsteranfall de uppvisar och hur grym [insert smeknamn] är. Samtidigt görs inga försök att alls beskriva fina aktioner av motståndarnas spelare, mål från bortalaget möts av suckar, ett bortdömt mål ”räknades tack och lov inte!”. Herregud, det låter som om någon i smyg satt upp en mikrofon i soffan hos några vänner som kikar på matchen över en fika… Det gav mig obehagliga flashbacks från tiden före SSL-play när alla föreningar höll egna sändningar med varierad kvalitet – vissa riktigt professionella, andra bedrövliga.

Smeknamn förresten. Det var inte på långa vägar den värsta sändning jag hört vad gäller användningen av smeknamn, men jag känner ändå att det finns skäl att i vart fall nämna det. Snälla, försök i alla fall låta bli att använda smeknamn på spelare. Alla som lyssnar/tittar har faktiskt inte lika ingående koll på spelares smeknamn som personer som följer hemmalaget. Vad skulle hända om jag och Maria kommenterade en Dalenmatch och började använda smeknamn som ”Mäki”, ”Iksu-killen” och ”Ljunkan”? Det blir ju som en gåta för alla som håller på bortalaget, och kanske rentav en del av de som även håller på hemmalaget… Just don’t!

 

Matchen då?

Jag upplevde att stora delar av matchen var försiktig och trevande från båda lagen. Det var tydligt, inget lag ville egentligen bjuda på något. Det minimerade kontringsmöjligheterna och var kanske inte optimalt för Dalens del, så var i vart fall känslan.

Hemmalaget Hudik/Björkberg kändes däremot något vassare i början av matchen och bjöd även oss tittare på två riktigt fina mål inledningsvis där passningsspelet och samspelet spelarna emellan fick Dalen att kännas lite tafatta.

Tack vare Niclas Brolin Ljung kunde dock ställningen skrivas till 2-1 efter en period och det var inte direkt skönlir, men det räknades! För räknades, det gjorde inte alla mål i matchen. Dalen fick två bortdömda mål under matchens tre ordinarie perioder, varav ett var klart och tydligt korrekt, medan det andra var något svårare att bedöma från kameravinkeln. När Dalen gjorde målet blåste domaren samtidigt av och utvisade Gustaf Rönnholm för spel med handen.

 

Period två

Matchens andra period bjöd möjligen på något mer puls, särskilt under en sekvens där Dalen skruvade upp tempot något och ett tag lyckades få med hemmalaget på noterna och spelet böljade en stund fram och tillbaka. Uppfriskande! Men samtidigt något som kanske gynnade Dalen mer än Hudik/Björkberg var känslan. Det snappade hemmalaget dock snart upp och fick tillbaka kontrollen över det något frisläppta spelet.

Dalen kvitterade matchen genom vad som verkar ha dömts som ett självmål, faktum var att det var väldigt svårt att se vad som alls hände via sändningen. Hemmalaget tog dock åter ledningen i matchen genom ett solomål av Jakob Jonsson där han tog vara på egen retur och sköt in den bakom Tobias Svensson i Dalenmålet.

 

Period tre och övertid

I matchens tredje, men dock inte sista period, hände det desto mer: tre utvisningar som utmynnade i tre mållösa power play och tre framgångsrika box play, samt tre mål.

Frågan är om tränarna ska vara nöjda över de framgångsrika spelen i box play, eller snarare vara mindre nöjda över de något uddlösa power play som spelades under matchen… Jag lutar nog mer åt det sistnämnda.

Faktum var att det bästa läget jag kan erinra mig såhär efter matchen stod nog Hudik/Björkberg för i box play när Simon Bergströms utkast friställde lagkamraten mot Tobias Svensson som mycket skickligt och följsamt drev ut motståndaren förbi och utanför stolpen. Pew! Svensson som för övrigt gjorde en makalös handräddning i matchen också som bara måste nämnas, galet fin räddning!

Tredje perioden bjöd framför allt på spänning när den närmade sig hälften spelad – Andreas Lindqvist utökade nämligen hemmalagets ledning till 4-2, men minuterna senare reducerade Christoffer Dahl med ett kämparmål och strax därefter sköt Vidar Mårtensson pricksäkert in kvitteringen, 4-4.

Det var i bytet härefter som Gustaf Rönnholm åkte på utvisning och Dalen fick ett mål bortdömt, men Dalen lyckades hålla undan i två minuter av numerärt underläge.

När Dalen sedan fick chansen att spela power play med lite drygt två minuter och femton sekunder kvar att spela av tredje perioden kändes det som om det fanns goda chanser till tre poäng för bortalaget. Hudik/Björkberg var dock minst lika skickliga på att hålla undan och matchen gick vidare till övertid.

Väl i övertid såg dock matchhjälten Christoffer Dahl till att vi inte behövde vara nervösa länge, det tog mindre än minuten så satte Dahl det matchavgörande målet! Möjligen inte på ett lika rafflande sätt som mot Täby för någon vecka sedan, men minst lika viktigt! Fan, jag har sagt det förut, men vilken spelare han är, hårt arbetande och viljestarka Christoffer Dahl!

 

Avslutande reflektioner

Avslutningsvis vill jag nämna Oskar Tafvelin, backen som anslöt från Gamla Stan efter nyår och som vuxit sig in bra i laget. Utöver en stabil insats bjöd Tafvelin på två sekvenser i matchen jag särskilt noterade: i spel numerärt underläge fick Tafvelin bollen i offensivt sarghörn, vallade den via sargen förbi motståndaren och tog sig i det närmaste fri att skjuta mot Bergström i målburen. Mycket trevligt! Men, Oskar var inte nöjd där. I en annan situation när Tafvelin drev upp bollen spelade han sig förbi tre, eller var det rentav fyra(?) motståndare och kunde även komma till avslut mot Bergström. Något mål blev det visserligen inte, men takterna besitter han helt klart!

Bli först att kommentera

Iksu – Dalen (6-1): Publikfest, en ninjafilm med specialeffekter och fancluben

Av , , Bli först att kommentera 0

Derbydags! Eller ja, när jag nu summerar inlägget dagen efter får jag väl formulera om det till något i stil med ”trevlarns med derby!”. Nåväl, väldigt trevligt hade vi i alla fall när svenska lands… förlåt, förlåt… jag menar förstås, Iksu… välkomnade IBK Dalen i ett välfyllt Umeå Energi Arena!

Det bjöds på en riktig publikfest med strax över 1700 personer på läktarna, med god stämning och där folk var på ett gott humör! Arrangemanget samordnades av båda lagen, vilket visade sig väldigt lyckat skulle jag säga.

Inför matchen hade både Iksu och Dalen gått bra, vunnit fem respektive tre matcher på raken. Jag läste en intervju av Linn Mikaelsson i Västerbottens-Kuriren där hon bland annat svarat att hon upplevt att laget tidigare jobbat i lite olika riktningar, men att de nu jobbat mer åt samma håll. Ja, ta det inte för ett direkt citat av Linns ord, men jag är benägen att hålla med henne i den analysen. Och visst har det gett god utdelning, men framför allt har jag upplevt en helt annan utstrålning från Dalen på planen.

Mikaelsson som förresten klev av matchen tidigt, för er som också noterade detta och undrar vad detta berodde på kan jag glädjande meddela att det rörde sig om en förkylning, inget värre än så. Med andra ord torde Linn snart vara tillbaka på planen och bjuda på mer skönlir igen!

 

Matchen då? Referat kan ni läsa någon annanstans, men lite tankar…
Inte helt oväntat, trots Dalens goda form, slutade det med en ganska klar vinst för Iksu som är i god form och även visade upp en hel del fint innebandylir. Ett axplock var exempelvis Amanda Delgado Johanssons ”nedtagningsskott” (fungerar den hittepå-termen?) som var hur rent som helst. Delgado Johansson snurrpassade ju även Johanna Hultgren som enkelt kunde smälla in bollen bakom Matilda Wirthig som trots 6 insläppta mål var riktigt bra. Särskilt reagerade jag på en räddning i matchen där Wirthig visade upp omänskliga reflexer! Jag har sagt det förut, men herregud, det är som taget ur någon ninjafilm med specialeffekter när Wirthig gör de där monsterräddningarna!

 

Iksu – Dalen (6-1)

Siffrorna landade förresten på 6-1 till Iksu, det kunde förmodligen ha slunkit in något fler mål åt endera håll och visst fanns det saker som kunde gjorts annorlunda. Dalen stod exempelvis för en stabil defensiv insats i matchens första period, tappade fokus något där i matchens andra period och kämpade stundvis ikapp imponerande i matchens tredje period – samtidigt var Iksu starka i försvar och hemspel, likväl som skoningslösa så snart motståndarlaget gjorde små misstag… Tag exempelvis bollen som snöpligt rullade förbi bakom Jonna Loo som inte såg den – vilket resulterade i ett mål av Iksus Johanna Hultgren.

Om jag fick önska något annorlunda från Dalen hade det möjligen varit att de kommit till avsluten tidigare i matchen. Marginalerna var otroligt små när Iksu jobbade hem så kvickt och effektivt som de gjorde, något som medförde att Dalens kontringar aldrig riktigt kunde utmynna i något och som även avväpnade de flesta av Dalens chanser, när de skapades.

För jag tycker någonstans att Dalen ändå gjorde många moment bra i matchen. Att förlora mot ett Iksu i god form, det är inte något att gräma sig över, det är bara att blicka framåt mot den kommande matchen mot Sirius i stället!

Jag vill dock passa på att nämna några fler spelare i Dalen jag noterade som jag upplevde stack ut lite extra! Anna Skyltbäck var fortsatt i god form, stod bland annat för en riktigt fin dragning där i inledningen av matchen och utsågs till matchens hjälte i Dalen. Två andra spelare som kunde tävlat om den utmärkelsen var dock i mina ögon Linnea Nylén, en back som imponerat i princip varje gång jag sett henne spela, samt Agnes Holmgren som gjorde Dalens enda mål i matchen, men som även kämpade på med enorm vilja! Holmgren som för övrigt kommit till Dalen från just Iksu, visst är det lite typiskt för innebandy?

Förutom ett stolpskott sköt Linnea Nylén förresten även ett skott från hennes backposition i offensiv zon, ett sånt där långt skott som liksom går i en båge och inte helt sällan brukar kunna leta sig lite lurigt in. Jag har börjat bli mer och mer förtjust i den sortens skott jag sedermera brukar benämna ”PG-skott” efter IBF Dalens Peter Grönroos. Denna gång var dock Nyléns skott något ovanför, men jag både tror och hoppas på att få se fler sådana från Nyléns klubba framöver!

Samtidigt som jag är inne på enorm vilja kan jag dock inte låta bli att även ta upp både hårt arbetande Elsa Frisk och Sandra Törnqvist som med lagkaptensbindeln i matchen utstrålade massor av vilja på planen!

Avslutningsvis en liten shout out till Sara Rymans fanclub på läktaren, sånt gillas förstås! Heja er!

Bli först att kommentera