Stort tack ”Dalendelicious” – Ett profilstarkt lag och minnen från säsongen

När jag vaknade idag insåg jag att jag fortfarande har starka känslor som hänger kvar från gårdagens matcher. Detta inlägg tänker jag tillägna IBK Dalens damlag och de känslor som följde med gårdagens match, men även från hela säsongen som varit. Besvikelsen över att Dalen, trots en makalös upphämtning och en riktigt imponerande andra halva av säsongen, missar slutspelet med i princip minsta marginal, likväl som tomheten som kommer med insikten att säsongen är över.

Samtidigt har jag tagit med mig mycket glädje och funnit att jag känner väldigt starkt för laget som i mångas ögon var utdömda redan från start. Dalen gick in i säsongen som en riktig underdog, trots att försäsongen var lovande och flera intressanta spelare värvats in, Matilda Wirthig blev uttalad första målvakt, en stark tränarkonstellation var på plats och det sprudlade av positiv energi inom föreningen.

En säsong med IBK Dalen – profiler och minnen

För egen del hade jag tidigare bara sett några strömatcher med Dalen, främst derbyn mot IKSU och dylika publikmatcher, men inför säsongen bestämde jag och Maria oss för att vi skulle bli mer engagerade i fler av Dalens lag – vilket medförde att många timmar spenderades på försäsongen Scandic Cup med att ”scouta” samtliga av Dalens allsvenska lag likväl som lagen i svenska superligan.

Det innebar att Dalen i mina ögon var ett relativt anonymt gäng för mig, men direkt slogs jag av att laget var fullproppat med skickliga och hårt arbetande spelare och jag såg fram emot att få se deras utveckling under säsongen, likväl som hur Dalen skulle växa samman i jakten på att återvinna stämpeln som ett givet slutspelslag.

Jag noterade tidigt Clara Forssén och Sandra Törnqvist för deras kvickhet på planen, det gick inte att ta miste på Frida Erikssons otroliga teknik eller Victoria Ströms energi och styrka.

Sandra Törnqvist (till vänster), Clara Forssén (mitten), Felicia Lilja (till höger)
Foto: Magnus Andersson

Under säsongen har ledargestalter som Linn Mikaelsson och Felicia Lilja visat vägen för laget, spelare som Anna Skyltbäck och Elsa Frisk växte bara mer och mer ju längre säsongen gick och Matilda Wirthig har visat gång efter annan att hon besitter kvaliteter som borde ge henne chansen i landslaget så småningom.

Linn Mikaelsson
Foto: Magnus Andersson

Backduon Linnea Nylén och Jonna Loo gjorde livet surt för motståndare och visade stabilitet som få, Loo fick göra sitt första mål i SSL (och vilket mål dessutom!) samtidigt som förstnämnda Nylén förmodligen fick flest omtalanden i Marias ”topp-3” som vi körde här i bloggen under en tid.

Elsa Frisk
Foto: Magnus Andersson

Jag blickar tillbaka på säsongen och gläds över möjligheten att ha fått intervjua tekniska Camilla Lundin och tränare Christer Jernberg som inte räds att uttrycka sig i sociala medier emellanåt och som tillsammans med kollegan Claes Bredemo tog Dalen nästan hela vägen till slutspelet.

Säsongen då?

Ja, Dalen inledde säsongen tungt, vann några bortamatcher, förlorade alla hemmamatcher. Flera av förlusterna på hemmaplan var dessutom matcher som Dalen borde ha vunnit, alla förutsättningar fanns liksom där i matcherna, men Dalen hade svårt att hitta samspelet emellanåt och det märktes att laget behövde tid på sig att spela ihop sig.

Och visst blir det ofta så när nya spelare kommer in i ett lag, det tar i regel tid att sätta spelet. Vissa lag går ut starkt redan från början av säsongen, men svalnar allt eftersom andra lag börjar komma ikapp – andra öppnar svagare, men blir starkare ju längre säsongen går allt eftersom laget växer samman. Dalen föll definitivt in i den senare kategorin denna säsong.

Den stora vändpunkten kom egentligen i samband med det nya året, 2018. Dalen chockade många genom att slå Jönköping med stora siffror, därefter föll både Warberg och Rönnby innan någon började räkna med Dalen på allvar. Faktum var att Dalen under den första halvan av säsongen länge låg på en nedflyttningsplats, eller strax ovanför det nedre strecket. Jag fick känslan av att laget aldrig tvivlade på sig själva, men många inklusive jag själv var nog oroliga för hur det skulle gå framöver.

Victoria Ström
Foto: Magnus Andersson

Jag skrev bland annat i bloggen att Dalen i första hand behövde säkra kontraktet, att det var för tidigt att börja blicka uppåt mot slutspelsplatsen, även om den helt klart låg inom räckhåll. Det sammansvetsade och samspelta Dalen vi fick se under andra halvan av säsongen var dock klart värdiga och redo för ett slutspel.

Om Dalen haft möjligheten att spela på det viset hela säsongen, hade det inte varit en kamp på mållinjen, Dalen hade varit tokgivna i slutspelet. Och det ger mig väldigt stora och goda förhoppningar inför nästa säsong – får Dalen bygga vidare på den grund som lades denna säsong, då blir Dalen att räkna med!

Nästa säsong?

För egen del ser jag fram emot att följa Dalens silly season närmast framöver, jag längtar redan till Scandic Cup och slutligen hoppas jag få chansen att bjuda på fler spännande intervjuer med spelare och tränare här i bloggen och kanske på sikt, även i podden.

Har ni någon spelare, tränare eller annan engagerad inom Dalen ni skulle vilja läsa eller höra i en intervju? Hör gärna av er och tyck till, tipsa eller ge feedback över bloggen om ni så önskar!

Sist, men inte minst, tack för en fantastiskt underhållande säsong Dalen – jag har sagt det förut, ursäkta språkbruket, men ni var så jävla förtjänta av ett slutspel! Ge er inte, ni kommer igen! Kämpa Dalen!