Kategori: IBF Dalen herr

Hudik/Björkberg – Dalen (4-5, OT): Partiska kommentatorer, matchhjälten och han med takterna

Av , , Bli först att kommentera 0

Välkommen tillbaka över nedflyttningsstrecket ”Dirty Dalen”! Det beror visserligen på resultatet i matchen mellan Täby och Tullinge i herrarnas allsvenskan norra som spelas under morgondagen, där Täby kan spela in både tre poäng och målskillnad och på så vis peta ner Dalen under strecket igen på samma antal spelade matcher. Nå, oavsett vilket är det en lika vacker syn att se Dalen ovanför den fruktade nedflyttningsdelen av tabellen!

Före jag går in närmare på att skriva några rader om bortamatchen jag precis bevittnade mellan IBF Dalen och Hudik/Björkberg i herrarnas allsvenskan norra vill jag dock passa på att nämna IBF Dalens damer som spelade lika i derbyt mot IKSU ungdom under gårdagen i damernas allsvenskan norra. Matchen såg jag dessvärre inte då jag och Maria var bortbjudna på middag, så några närmare reflektioner om matchen kan jag inte bjuda på. Jag följde den dock via Sportswik när jag kunde och noterade bland annat att Dalen vände ett 1-3-underläge till 3-3 och tog därmed med sig en viktig poäng i jakten på Notviken i tabellen, starkt!

 

Hudik/Björkberg – IBF Dalen (4-5, OT) (Allsvenskan norra, herr)

Först kan jag inte låta bli att skriva några rader om hur mycket jag uppskattar en neutral sändning och neutrala kommentatorer. Det är liksom lätt att ta det för givet numera, med SSL-plays satsning de senaste säsongerna med en gemensam plattform och kommentatorer som saknar en direkt laganknytning (i vart fall vad de visar i sändningen).

Jag och Maria såg matchen via streamen som anordnades av Hudik/Björkberg, för övrigt en mycket bra sändning överlag, stabil och mycket bra arbete av kamerapersonen (stor tumme upp till dig/er!), men jag kan faktiskt inte låta bli att ändå ställa mig frågande till valet av supportrar som kommenterar matchen utan att ens sträva efter någon form av neutralitet.

Rätta mig om jag har fel, men hemmamatcher som sänds har nog åtminstone en väsentlig andel tittare som håller på det gästande laget och då riskerar det dessvärre bli närmast provocerande att gång efter annan få höra utlägg om hur fantastiskt vackra och snygga mål hemmalaget gör, vilka mönsteranfall de uppvisar och hur grym [insert smeknamn] är. Samtidigt görs inga försök att alls beskriva fina aktioner av motståndarnas spelare, mål från bortalaget möts av suckar, ett bortdömt mål ”räknades tack och lov inte!”. Herregud, det låter som om någon i smyg satt upp en mikrofon i soffan hos några vänner som kikar på matchen över en fika… Det gav mig obehagliga flashbacks från tiden före SSL-play när alla föreningar höll egna sändningar med varierad kvalitet – vissa riktigt professionella, andra bedrövliga.

Smeknamn förresten. Det var inte på långa vägar den värsta sändning jag hört vad gäller användningen av smeknamn, men jag känner ändå att det finns skäl att i vart fall nämna det. Snälla, försök i alla fall låta bli att använda smeknamn på spelare. Alla som lyssnar/tittar har faktiskt inte lika ingående koll på spelares smeknamn som personer som följer hemmalaget. Vad skulle hända om jag och Maria kommenterade en Dalenmatch och började använda smeknamn som ”Mäki”, ”Iksu-killen” och ”Ljunkan”? Det blir ju som en gåta för alla som håller på bortalaget, och kanske rentav en del av de som även håller på hemmalaget… Just don’t!

 

Matchen då?

Jag upplevde att stora delar av matchen var försiktig och trevande från båda lagen. Det var tydligt, inget lag ville egentligen bjuda på något. Det minimerade kontringsmöjligheterna och var kanske inte optimalt för Dalens del, så var i vart fall känslan.

Hemmalaget Hudik/Björkberg kändes däremot något vassare i början av matchen och bjöd även oss tittare på två riktigt fina mål inledningsvis där passningsspelet och samspelet spelarna emellan fick Dalen att kännas lite tafatta.

Tack vare Niclas Brolin Ljung kunde dock ställningen skrivas till 2-1 efter en period och det var inte direkt skönlir, men det räknades! För räknades, det gjorde inte alla mål i matchen. Dalen fick två bortdömda mål under matchens tre ordinarie perioder, varav ett var klart och tydligt korrekt, medan det andra var något svårare att bedöma från kameravinkeln. När Dalen gjorde målet blåste domaren samtidigt av och utvisade Gustaf Rönnholm för spel med handen.

 

Period två

Matchens andra period bjöd möjligen på något mer puls, särskilt under en sekvens där Dalen skruvade upp tempot något och ett tag lyckades få med hemmalaget på noterna och spelet böljade en stund fram och tillbaka. Uppfriskande! Men samtidigt något som kanske gynnade Dalen mer än Hudik/Björkberg var känslan. Det snappade hemmalaget dock snart upp och fick tillbaka kontrollen över det något frisläppta spelet.

Dalen kvitterade matchen genom vad som verkar ha dömts som ett självmål, faktum var att det var väldigt svårt att se vad som alls hände via sändningen. Hemmalaget tog dock åter ledningen i matchen genom ett solomål av Jakob Jonsson där han tog vara på egen retur och sköt in den bakom Tobias Svensson i Dalenmålet.

 

Period tre och övertid

I matchens tredje, men dock inte sista period, hände det desto mer: tre utvisningar som utmynnade i tre mållösa power play och tre framgångsrika box play, samt tre mål.

Frågan är om tränarna ska vara nöjda över de framgångsrika spelen i box play, eller snarare vara mindre nöjda över de något uddlösa power play som spelades under matchen… Jag lutar nog mer åt det sistnämnda.

Faktum var att det bästa läget jag kan erinra mig såhär efter matchen stod nog Hudik/Björkberg för i box play när Simon Bergströms utkast friställde lagkamraten mot Tobias Svensson som mycket skickligt och följsamt drev ut motståndaren förbi och utanför stolpen. Pew! Svensson som för övrigt gjorde en makalös handräddning i matchen också som bara måste nämnas, galet fin räddning!

Tredje perioden bjöd framför allt på spänning när den närmade sig hälften spelad – Andreas Lindqvist utökade nämligen hemmalagets ledning till 4-2, men minuterna senare reducerade Christoffer Dahl med ett kämparmål och strax därefter sköt Vidar Mårtensson pricksäkert in kvitteringen, 4-4.

Det var i bytet härefter som Gustaf Rönnholm åkte på utvisning och Dalen fick ett mål bortdömt, men Dalen lyckades hålla undan i två minuter av numerärt underläge.

När Dalen sedan fick chansen att spela power play med lite drygt två minuter och femton sekunder kvar att spela av tredje perioden kändes det som om det fanns goda chanser till tre poäng för bortalaget. Hudik/Björkberg var dock minst lika skickliga på att hålla undan och matchen gick vidare till övertid.

Väl i övertid såg dock matchhjälten Christoffer Dahl till att vi inte behövde vara nervösa länge, det tog mindre än minuten så satte Dahl det matchavgörande målet! Möjligen inte på ett lika rafflande sätt som mot Täby för någon vecka sedan, men minst lika viktigt! Fan, jag har sagt det förut, men vilken spelare han är, hårt arbetande och viljestarka Christoffer Dahl!

 

Avslutande reflektioner

Avslutningsvis vill jag nämna Oskar Tafvelin, backen som anslöt från Gamla Stan efter nyår och som vuxit sig in bra i laget. Utöver en stabil insats bjöd Tafvelin på två sekvenser i matchen jag särskilt noterade: i spel numerärt underläge fick Tafvelin bollen i offensivt sarghörn, vallade den via sargen förbi motståndaren och tog sig i det närmaste fri att skjuta mot Bergström i målburen. Mycket trevligt! Men, Oskar var inte nöjd där. I en annan situation när Tafvelin drev upp bollen spelade han sig förbi tre, eller var det rentav fyra(?) motståndare och kunde även komma till avslut mot Bergström. Något mål blev det visserligen inte, men takterna besitter han helt klart!

Dalen – Rönnby (2-1): Goda vibbar, ett fantastiskt backpar och självförtroende, samt lite Dalen-Gävle (5-7)

Av , , Bli först att kommentera 0

Inte en helt dum innebandysöndag – det bjöds på två hemmamatcher i form av IBF Dalen herr mot Gävle och IBK Dalen dam mot Rönnby. Jag har skrivit några rader om båda matcherna, men före jag ger mig in på själva matcherna måste jag nämna en trevlig touch på spelarpresentationen som ”Dalen Delicious” använde sig av inför matchen mot Rönnby. Ett bildspel visades på skärmarna i arenan med bilder på varje respektive och nummer, en mycket trevlig detalj som med lite mer publikstöd skulle ge en mycket fin inramning!

 

IBK Dalen – Rönnby (2-1) (Svenska superligan dam)

Dalen inledde matchen klart starkare än gästerna från Västerås, även om skottstatistiken 11-8 kan vilseleda något, så jämnt var det inte spelmässigt. Gästerna fick möjligheten att spela power play och det sköts en del utifrån, men de farligare chanserna stod framför allt hemmalaget Dalen för.

Ja, Dalen visade ett gott självförtroende utan tecken på naivitet eller övertro vilket vittnade om att starten på 2018 gjort laget mycket gott.

Anna Skyltbäcks tveklösa dragning från sargen förbi försvarande Rönnbyspelare, likväl som flera fina skott som gick förbi täckande försvare gav riktigt goda vibbar för hemmapubliken.

På backsidan konstaterade jag samtidigt vilket fantastiskt backpar Jonna Loo och Linnea Nylén är! Om Skyltbäck gav upphov till goda vibbar var jag minst lika glad över att se Loo och Nylén vakta Matilda Wirthig på ett sätt som fick det att kännas mer än tryggt! Kamp om bollen i sarghörnen? Inga problem för Loo och Nylén! Gruff framför Dalens mål? Inga problem! Hemjobb? Inga problem!

Perioden slutade visserligen mållös, men chanser skapades det definitivt!

 

Det tog nästan fyrtio minuter!

Trots att målet fortsatt uteblev i inledningen av den andra perioden, hände saker redan från start. I periodens första byte missade Frida Eriksson öppet mål efter att Camilla Lundin snyggt brutit en passning och kunde friställa kedjekamraten.

Märkligt nog blev det bara ett mål i den andra perioden och det tog nästan 40 minuter speltid, men vem fick friläge och satte det utan att tveka? Anna Skyltbäck förstås!

Perioden var annars spelmässigt jämnare än den första, Rönnby ryckte upp sig ordentligt och skapade en del fina chanser.

 

Period tre, en kamp om tre poäng

Dalen inledde tredje perioden starkare, Elsa Frisk, Frida Eriksson och Camilla Lundin kändes helt klart sugna på att utöka ledningen och pressade Rönnby hårt! Målet gjordes dock inte av nämnda femma, nej, i stället var det Agnes Holmgren, lånet från Iksu, som bokstavligen krigade in 2-0 för Dalen!

Det tycktes dock ge energi till gästerna som ryckte upp sig igen och kvickt reducerade till 2-1 genom skottet från Julia Johansson efter att ha pressat ner Dalens femma djupt vilket öppnade upp för ett bra skottläge.

Därefter var det en mycket svettig kamp mellan de båda lagen där det ett tag kändes som om Rönnby var på väg att mentalt ta sig in i matchen för att kvittera, men flera spelare i Dalen klev i stället fram och slog tillbaka de jagande motståndarna – inte minst Frida Eriksson som var ett monster i närkamperna – höll bollen tillsammans med kedjekamraterna i det viktiga slutskedet av matchen i princip en hel minut, mot ett Rönnby som frenetiskt försökte vinna tillbaka bollen för att spela sex mot fem.

Dalen var dock starkare än Rönnby och vann välförtjänt matchen, en match som förmodligen borde ha fått några fler mål på tavlan, men de båda målvakterna i de respektive lagen var riktigt, riktigt bra! Faktum är att de var nog bäst på planen i dag, Helen Bircher i Rönnby och Matilda Wirthig i Dalen. Och Wirthig alltså, hennes reflexräddningar med händerna är ju omänskligt bra! Plockade bort mer än ett par farliga skott från Rönnbys blad… Puh!

Många spelare var bra i Dalen idag, med mig tar jag dock den mycket positiva känslan från ett Dalen som verkligen utstrålade styrka och en tro på laget som får mig att tro att vi går en mycket spännande vår till mötes!

 

IBF Dalen – Gävle (5-7) (Allsvenskan norra herr)

Jag och Maria var även på plats tidigare under dagen för att se matchen mellan Dalen och Gävle i herrarnas allsvenskan norra. Förstärkta av Mattias Ljunggren som var sjuk mot Örebro senast och därför hade bokats in för att spela med IBF i stället för att få så mycket matchtid som möjligt, noterade vi även att Jonatan Brolin vikarierade för Fabian Karlstén som har semester för tillfället.

Det blev visserligen en förlust, resultatmässigt, men fasen om jag inte tycker att Dalen spelade en riktig vinnarmatch ändå.

Dalen stod för en riktigt bra prestation mot Gävle, det blev småsaker som avgjorde och småsaker som kunde ha blivit avgörande åt andra hållet också. Ingen djupanalys av det här, kanske tar vi upp det i podden framöver. Noll poäng i protokollet blev det, men en god känsla ändå inför kommande matcher helt klart. Vi bjöds också på en hel del innebandygodis och jag tänkte nämna några utvalda sådana karameller ni kan avnjuta här nedan!

 

Han båååågade, bååååååågade och båååååååågade!

Vem annars? Vidar Mårtensson förstås! Jag tror faktiskt att han började båga ungefär vid mittplan och sedan fortsatte båga förbi hela Gävles blåa mur och slutligen satte Dalens första mål i matchen när han väl avlossade! Inga konstigheter egentligen, en klassisk Vidar!

 

Förarbetet som förtjänar att bli en high light!

När Jacob Mäkeläinen gjorde Dalens 5:e mål i matchen var allas ögon vända mot Gustaf Rönnholm som stod för ett helt otroligt förarbete som lade vägen för målet. Rönnholm stod för en av sina bästa matcher, kanske den bästa, på länge och utsågs till matchens spelare av mig och Maria när vi diskuterade matchen efteråt.

Han bjöd ju inte bara på nämnda skönlir, Gustaf satte även ett mål i matchen och vid ett annat tillfälle tunnlade han även Gävleförsvararen och kom helt fri mot målvakten, men avslutet hamnade något ovanför målburen. Det hade varit en helt galen sekvens annars, men var ändå klart njutbart från vår läktarplats!

 

Underhållning mellan pauserna?

Slutligen tänkte jag bara nämna en spelare som visserligen inte fick visa upp sig på planen idag, i vart fall, inte under ordinarie speltid. Mellan periodpauserna kunde vi dock njuta av lite konster från Jonathan Larsson som har en rätt galen teknik egentligen, en ganska stor släng av zorro-sjukan och får det att se ut som om bollen är klistrad mot bladet – eller att han inte följer fysikens lagar. Vad vet jag, annat än att det är väldigt roligt att titta på!

Dalen – Wibax (6-5): Dahlen-defense, the living wall, kanonen och en intressant diskussion med tränare Karlstén

Av , , Bli först att kommentera 0

Nu är 2018 verkligen igång och med det sagt har även innebandyn rullat igång på riktigt och för oss här i Umeå finns det ett stort urval av högklassig innebandy att välja på. Mitt största dilemma, en dag som denna, är faktiskt att det finns för många matcher som spelas tätt inpå, eller samtidigt, vilket medför att jag tvingas välja vilka matcher jag vill se, väl medveten om att det samtidigt innebär att jag väljer bort matcher jag verkligen vill se.

Jag har beklagat mig över detta förut, men det känns alltid lika tråkigt att Dalens båda lag i svenska superligan och Dalens båda lag i allsvenskan spelar samma dag, i stället för att matcherna delats upp på lördag respektive söndag. Det är en förlorad chans att höja publiksnittet och antalet tittare på varje respektive match när samma potentiella publik tvingas välja mellan de olika matcherna, men det stör mig egentligen mest av det själviska skälet att jag inte kan se alla matcherna på det sätt jag skulle vilja.

Jag följde IBF Dalens damer via Sportswik i bortamatchen mot Stenhagens KK, vilken dessvärre slutade med förlust 11-3. För Dalens del gäller det nu att mentalt skaka av sig förlusten snabbt och hitta ny energi och ta nya tag redan i morgon, eftersom ytterligare en bortamatch väntar mot Bele Barkarby klockan 14.

Samtidigt som damernas bortamatch spelades, befann jag och Maria oss i Umeå Energi Arena för att bevittna herrarnas hemmamatch mot gästerna från Piteå, Wibax Patriots, ett inte helt obekant lag för oss i Umeå. Jag förstod redan på förhand att det skulle bli något alldeles extra och mycket riktigt, matchen bjöd på stor underhållning: farliga chanser, skönt showande och hård kamp från båda lagen och lämnade ingen innebandyentusiast besviken!

 

IBF Dalen – Wibax Patriots (6-5) (Allsvenskan norra, herr)

Matchen inleddes starkt av gästerna som mer eller mindre ägde bollen de första tio minuterna av första perioden. När tekniskt skicklige Erik Nilsson gjorde Wibax första mål, tätt följt av bortalagets andra mål från Emil Johansson blott 20 sekunder senare, blev jag uppriktigt lite orolig över att siffrorna skulle rinna iväg. Fram till dess hade hemmalaget mer eller mindre slagit bort bollen så snart möjligheten gavs, eller skickat iväg någon långboll för att gå på en något chansartad kontring utan större framgångar.

Dalen visade dock mycket karaktär där och då, ryckte upp sig ordentligt och respekten och rädslan för gästerna tycktes släppa. Bollen slogs inte längre bara bort, Dalen började ta bättre vara på möjligheten att få igång ett spel och passningarna kändes betydligt säkrare. Tempot var dock fortsatt högt och vilka passar det bättre än duon Jacob Mäkeläinen och Andreas Berglund? Reduceringen var ett faktum!

En spelare som mer eller mindre alltid imponerar i Wibax var Erik Nilsson, som får det att se enkelt ut att i full fart jonglera bollen och ändå ha kontroll över den, stod för en klinisk brytning som totalt desarmerade Dalens kontringsförsök – och jag ställer mig ännu en gång frågan: När ska Erik Nilsson spela i svenska superligan?! Vilken otrolig lirare han är, Nilsson!

När Dalen mot slutet av perioden fick chansen att spela power play kändes det som om vi faktiskt rentav skulle kunna gå till periodvila med ett kvitterat resultat. Och mycket riktigt, Peter Grönroos säkrade kvitteringen, assisterad av Fredrik Edholm som inte riktigt hade hunnit växla upp i matchen ännu, men lugn bara lugn, Edholm spelade en mycket viktig roll i Dalens vinst idag.

 

Period två

I likhet med den första perioden startade Wibax starkare än hemmalaget och det skapades en hel del chanser, visserligen åt båda hållen, men särskilt för bortalaget under hela den andra perioden. Väldigt typiskt för en sådan period var att stolpskott och en storspelande Anders Grahn såg till att siffrorna hölls nere, men samtidigt slank ett riktigt plumpmål in när Wibax gjorde 2-3-målet på ett skott som i princip gick i slow-motion över halva planen, förbi ett flertal spelare och en totalt skymd Grahn som jag led med.

Dalen var dock inte utan chanser, Fredrik Edholm passade bland annat snyggt över till Alexander Rönnlund som dessvärre missade det helt öppna målet. Kort därefter sköt Jonathan Larsson ett skott som var nära på att gå in, men Wibaxs ledning höll… Ja, i vart fall fram till dess att Gustaf Rönnholm och Jacob Mäkeläinen tillsammans stod för ett mycket vackert framspelat mål och kvitterade ställningen!

När Dalens Jonathan Larsson sedan blev utvisad för ett otillåtet slag blev vi dock mäkta nervösa, särskilt när Wibax sköt ett distinkt stolpskott och höjde pulsen i hela arenan. Som tur var, för våra höga pulser, klev Christoffer Dahl fram och visade prov på ett äkta ”Dahlen-defense” i numerärt underläge, lyckades spela runt bollen i offensiv zon en lång stund trots flera jagande motståndare, innan den slutligen föll tillbaka till gästerna.

Magnus Enström tvekade dock inte en sekund med att följa upp Dahls prestation och bromsade upp Wibax lagom för att säkra att bortalaget förblev mållösa i det numerära överläget. Enström som även i övrigt stod för en riktig kämparinsats idag, berättade för oss efter matchen att han besväras av en skadad arm(!). Det känns på något sätt helt absurt för mig vilken nivå vissa spelare kan hålla, trots dåliga förutsättningar. Enström imponerar med sin vilja på planen, men jag hoppas verkligen att hans skada inte blir värre.

När slutminuterna av perioden närmade sig såg Wibax Casper Olofsson helt på egen hand till att bortalaget ännu en gång tog ledningen i matchen och satte Wibax i förarsätet ännu en gång, var känslan. Med tanke på att de dessutom hade ett större antal farliga målchanser under perioden var jag lite bekymrad över hur matchen skulle sluta, men som så ofta kan det hända enormt mycket från en period till nästa i innebandy!

 

Period tre

Den tredje perioden kunde i princip inte börja bättre än vad den gjorde för hemmalaget Dalen. Fredrik Edholm klev fram och bombade in kvitteringen redan lite drygt en minut in i tredje perioden. Ett sådant där skott vi sett honom göra många gånger förut! Edholm var dock inte färdig där, lite drygt två minuter senare kastade Anders Grahn ett långt utkast som Edholm snirklade till sig och sköt Dalen i ledningen för första gången i matchen. Inte heller var Edholm färdig eller nöjd där… Fredrik assisterade senare Alexander Rönnlund ännu en gång och denna gång missade Rönnlund inte! Är det någon fler än jag som är oerhört glad åt att Fredrik Edholm är tillbaka från sina skador?!

Tvåmålsledningen varade dock inte länge, Joel Grape Tjernström assisterade nämligen Marcus Renberg till Wibax reduceringsmål kort därefter. Med nio minuter kvar av tredje perioden började Wibax pressa på allt mer och Dalen kämpade frenetiskt för att hålla undan bortalagets alla försök att kvittera. Dalens William Holmlund höll dock huvudet kallt trots den höga temperaturen i arenan och var en mycket viktig nyckel i hemmalaget som såg till att hålla kassaskåpet stängt, trots alla Wibax försök att bryta upp det.

I jakten och ivern att kvittera blev Wibax Patriots Elias Nyström utvisad för hårt spel och det kändes som om hemmalaget skulle få ett nödvändigt andrum och möjligen chansen att utöka ledningen något. Bortalaget var dock väl medvetna om vikten av att gå för ett kvitteringsmål och vi kunde ännu en gång tacka Anders Grahn i målet som genom svettiga räddningar såg till att hålla fortsatt stängt.

Wibax tog sedan ut målvakten för spel sex spelare mot fem, men Dalen försvarade sig mycket väl och var även nära ett flertal gånger att göra mål i den öppna målburen.

Dalen vann slutligen matchen under ordinarie tid efter en mycket stark insats, inte minst under matchens tredje period. Faktum är att Dalen inte bara visade prov på imponerande styrka i offensiven när det gällde som mest, utan stod för en riktig laginsats och krigade till sig samtliga tre poäng idag.

 

Eftersnacket

Vi hade även ett mycket intressant samtal med tränare Fabian Karlstén efter matchen. Det har nog inte gått många Dirty Dalen-fans förbi att Rasmus Karlstén inte spelat på länge. Vi passade därför på att ta reda på vad detta beror på och kan nu tyvärr bekräfta att det är skador, plural, som är orsaken. Väldigt tråkigt och ett stort tapp för Dalen, Rasmus har mycket att tillföra laget om han får vara skadefri.

Mot bakgrund av detta passade vi även på att prata om de uppenbara svårigheterna det måste medföra för tränarna (och laget) att försöka sy ihop ett så starkt lag som möjligt och bygga någon slags kontinuitet när förutsättningarna är så föränderliga och ett A-lag som behöver förstärkningar på grund av spelartapp i form av skador och sjukdomar, samtidigt som det egna laget är sårbart på grund av samma orsaker.

Det var även glädjande att höra Fabian berätta om sin tränarroll i Dalen, att han som tränare varit tydlig med Dalen om sina förväntningar och krav och att han fått mycket fria tyglar vad gäller hur laget ska spela. Jag har tidigare skrivit om just detta, att laget har en mycket aktiv tränarstab som inte tvekar att agera vid behov och att jag överlag ser detta som något väldigt positivt. Jag tog därför även tillfället i akt att fråga om hans syn som tränare på det här med att välja att gå ner på folk, när det är aktuellt, risken för att det kan straffa sig, eller ge positiva resultat. Jag ska inte återge tränare Karlsténs svar här, men det var väldigt intressant att höra hans syn på det och det ger förstås lite bredare perspektiv till mig som amatörtyckare som i många avseenden saknar erfarenhet och kunskap.

 

Marias topp-3

1. Anders Grahn ”The living wall”. Vi fick se Anders som hade sin stolpar med sig ikväll. Om jag räknade rätt blev det hela 6 st. stolpskott från Wibax. Bästa matchen för säsongen som jag har sett.

2. Fredrik Edholm har börjat trumma igång efter skadan och det blev 4 pinnar idag för Fredrik.

3. Det goda surret efter matchen. Efter matchen passade vi på att prata med IBF Dalens tränare Fabian Karlstén som bjöd på lite allt möjligt. Så trevligt att få träffa och prata med alla efter matcherna. Det värmer när spelare hälsar och pratar med oss! Såklart extra glädje efter en så viktig match som idag, en välförtjänt vinst och tre poäng till oss!

AIK – Dalen (2-4): 500 poäng, backhandflippmål och Månster, samt matchen mot Mora och om spelare med pondus

Av , , Bli först att kommentera 0

Helgen bjöd på en ganska typisk innebandysöndag med hela tre matcher för Dalens lag, varav vi hade möjligheten att kika på två av dem, de båda SSL-matcherna. I dagens inlägg tänkte jag huvudsakligen bjuda på lite reflektioner kring Dalens matcher mot AIK respektive KAIS Mora, men jag har även viss anledning att kortfattat beröra IBF Dalens bortamatch mot Strängnäs i allsvenskan norra herr.

Före jag går in på dagens matcher vill jag dock börja med att gratulera Ketil Kronberg som genom sina två assist i matchen mot AIK nu har passerat 500 gjorda poäng i svenska superligan! #KungKetil

 

AIK – IBK Dalen (2-4) (Svenska superligan herr)

Med tre mestadels nya formationer i Dalen var det med spänd förväntan vi kikade på Dalens bortamatch mot AIK nere i Solnahallen.

Matchen började visserligen förvånande lugnt, bortsett från Simon Götz tidiga mål för AIK, tempot var ganska lågt från båda lagen. Dalen kändes inte riktigt med från start, men en spelare som inledde starkt var dock Dalens Johan Larsson som inte tvekade i kampen om bollen. För vissa andra tog det lite längre tid att vakna till, men visst gjorde de det och efter lite drygt halva perioden började chanserna också komma.

Marcus Berglund gjorde Dalens första mål, en boll som kändes som om den med nöd och näppe var inne och kort därefter fick Dalen möjligheten att spela power play. Då passade Patrik Rokka på att skjuta in Dalens andra mål när han dammade till med ett mycket fint avslut på en genomskärande passning från Ketil Kronberg.

Förutom målen var det mycket glädjande att se Jonas Svahn på planen, likväl som att Dalen stod för några riktigt fina kontringar, vilka dock inte resulterade i mål.

 

Period två

I den andra perioden gick AIK ut något starkare än Dalen inledningsvis, forecheckade högre än i första perioden och tempot i matchen höjdes märkbart. Precis som i första perioden tog det lite tid för Dalen att komma igång, men snart kändes det som om Dalen var helt med i matchen och skapade fina chanser.

Andreas Carlboms bjöd på en riktig godbit med nymalet kaffe när han på egen hand försökte göra mål genom att lura ut både försvarare och målvakt för att sedan så när lyckas peta in bollen köksvägen. Det var väldigt nära att lyckas och hade varit ett riktigt highlight-mål i sådana fall!

AIK var dock inte utan chanser och Dalen bör skicka ett stort tack till Måns Parsjö-Tegnér som visade upp sina fina reflexer när han gjorde ett flertal kvicka räddningar med händerna och sålunda motade bort AIK:s samtliga försök till att göra mål.

När AIK drog på sig ytterligare en utvisning var känslan att det mycket väl skulle kunna bli en utökning för Dalens del. Hemmalagets box play höll dock undan Dalen, men två sekunder efter att AIK lyckats döda av utvisningen och Dalens andra power play i matchen gjorde Sebastian Degeryd vad jag valt att benämna ett mycket snyggt ”backhandflippmål” på returen från Ketil Kronbergs skott.

 

Tredje perioden

Även i den tredje perioden började AIK starkare än Dalen och skapade flera lägen de första minuterna. Måns Parsjö-Tegnér fick svettas för att hålla Dalens ledning intakt, men lyckades och stod för mycket fina räddningar!

Noterade förresten att AIK:s Kevin Haglund gjorde sin första match sedan han ådrog sig en hjärtmuskelinflammation. En duktig målskytt och underhållande person, mycket roligt för SSL att den dansande målskytten är tillbaka! I första bytet var han även så när på att göra mål och fick även chansen minuterna senare, men Parsjö-Tegnér gick vinnande ur båda situationerna.

AIK stod idel för pressen i tredje perioden, medan Dalen kämpade hårt och tajt för att hålla AIK borta och gå på kvicka kontringar så fort tillfällena gavs. Det kändes både nervöst, svettigt och oroligt, men när Dalen till slut gick på en kontring som rentav osade mål lång väg blev det slutligen Henrik Sjöström som till vår stora lättnad fick skjuta in bollen för Umeålaget. Samtidigt som Henrik utstrålade enorm glädje på planen fick våra grannar sin beskärda del av vår glädje när vi skrikandes firade Dalens 1-4-mål här hemma!

AIK lyckades visserligen få in ett mål i jakten på reduceringar, men Dalen stod på sig och Måns var orubblig i Dalens målbur. Mycket, mycket trevligt! Matchens lirare? Vad sägs om Måns-Parsjö-Tegnér?

Före jag rundar av reflektionerna kring denna match vill jag dock även passa på att förmedla en liten sågning till SSLplay som upprepade gånger visade repriser i samband med att frislag precis spelades igång, vilket resulterade i att vi tittare gick miste om flera igångspelade bollar. Och som bekant går det fort i innebandy, ett läge kan vara över på några ynka sekunder.

 

IBK Dalen – KAIS Mora (1-6) (Svenska superligan dam)

Jag tänkte även skriva några rader om Dalens hemmamatch mot KAIS Mora i svenska superligan dam som spelades tidigare under dagen. Jag och Maria tog oss ner till Umeå Energi Arena Vatten, alltså Dalens gamla hemmaborg, där det var gott om folk som bevittnade en betydligt jämnare match än vad både resultat och skottstatistiken ger sken av.

Dalen höjde sig spelmässigt efter den första perioden, skapade både lägen och goda chanser att näta, men om det varit något som förföljt Dalen mycket den gångna säsongen så har det varit just svårigheterna att få till det där viktiga slutmomentet när chanserna presenterat sig. Dalen missade i princip öppet mål, sköt i stolpe, missade näppeligen en straff och hade ett antal fina kontringsmöjligheter som var nära, men inte riktigt räckte till.

När Dalen spelade spel sex mot fem under de närmare fem återstående minuterna av tredje perioden och fortsatte göra så trots att Mora gjorde mål i öppen kasse, var känslan att Dalen framför allt gick för att träna på spel sex mot fem och även hoppades på att få göra minst ett mål till.

Dalen stod trots uteblivna mål i spelformen ändå för stark press med den extra utespelaren på planen och skapade några riktigt fina chanser, inte minst när Frida Eriksson sköt bollen i stolpen var känslan att det låg i luften.

 

Matchens spelare och fokus framåt

Felicia Lilja utsågs, välförtjänt, till matchens spelare. Lilja som stod för Dalens enda mål i matchen, assisterad av Linnea Nylén, var utöver målet inblandad i ett flertal starka spelvändningar likväl som en viktig fysisk närvaro på planen i närkamperna, men likväl viktig i den tydliga viljekampen som utspelade sig på planen mellan de båda lagen. Jag och Maria pratade om just det, Liljas pondus på planen, en spelare som spänner upp sig och liksom utstrålar ”jag viker aldrig ner mig”. Det känns som en viktig kvalitet i ett lag som fått sin beskärda del av motgångar.

Slutligen konstaterar jag rent krasst att det inte är mot just Mora som Dalen bör räkna med att vinna sina poäng under andra halvan av säsongen. Det gäller nu för Dalen att ta med känslan av allt som de faktiskt gjorde bra under matchen, skaka av sig förlusten och fokusera på att ge allt i de kommande matcherna mot Jönköping och Warberg. Då kan poängen mycket väl börja komma!

 

Strängnäs – IBF Dalen (8-7) (Allsvenskan norra herr)

Jag såg som sagt dessvärre inte matchen, men följde den via iBIS. Jag noterade bland annat att Dalen var väldigt nära på att hämta upp matchen från ett mycket tungt underläge där hemmalaget ledde med hela 5-0, men dessvärre räckte det inte hela vägen.

Två glädjande saker värda att nämna är dock:

1. Fredrik Edholm är tillbaka i spel och stod för hela fem poäng (3+2) i hans comeback! Mycket starkt av Fredrik och glädjande förstås, trots förlusten.

2. Nyförvärvet Oskar Tafvelin dröjde inte med att hitta poängprotokollet i sitt nya lag och gjorde genom assisten i matchen mot Strängnäs sin första poäng i Dalens tröja. Det gillar vi!

 

Nytt år – nya tag: Halvtidsreflektioner om Dalens fyra elitlag och vad som komma skall

Av , , Bli först att kommentera 0

Nytt år – nya tag.

Jag syftar delvis på bloggen och podden, när nu serierna äntligen börjar köra igång igen kommer det också komma mer inlägg framöver. Framför allt syftar jag dock på Dalen.

För visst känns det lite så att varken Dalens lag i allsvenskan eller svenska superligan kan vara helt nöjda efter den lite drygt första halvan av säsongen? Och då menar jag inte såsom tränare i allmänhet uttrycker sig kring nöjdhet i förhållande till prestationer, det ingår ju förstås i deras arbetsbeskrivning att aldrig vara helt nöjda, utan jag menar att det funnits delar av säsongen som gärna kunde ha fått se annorlunda ut inför juluppehåll m.m.

Allt har förstås inte varit katastrof, verkligen inte, jag tänkte dock skriva några rader om de respektive lagen för att summera några tankar kring första halvan av säsongen och förhoppningarna inför den kommande halvan och kanske något om vad jag upplever är en rimlig målsättning för de respektive lagen.

 

IBF Dalen dam

I damernas allsvenskan norra har jag förstått att Dalen har genomgått en förändring av spelsystemet inför denna säsong och även hade räknat med att det skulle ta tid att komma in i det nya systemet och att få spelet att sitta. Jag har visserligen bara hunnit med att se två av deras matcher hittills under säsongen, vilket dessvärre medför att jag har begränsade möjligheter att försöka mig på någon slags analys, men utan tvekan är det förstås så att Dalen hade hoppats på att få med sig några fler poäng under de matcher som spelats än vad det i slutändan blivit.

Samtidigt har Dalen visat på en viss uppåtgående trend ju längre säsongen lidit och strax före juluppehållet spelades bland annat två jämnare matcher mot seriens båda topplag. Flera av förlusterna under säsongen har dessutom varit knappa, medan vinsterna varit riktiga urladdningar mot de båda övriga lagen i bottenskiktet där även Dalen befinner sig, med en ganska tuff poängskillnad upp ovanför strecket.

Det är tufft att spela i en serie med så få lag, där hela tre av åtta lag kan bli nedflyttade. Om jag förstår seriesystemet rätt för damernas allsvenskan norra beror det dock mycket på huruvida något lag från norra kvalar upp till svenska superligan, likväl som om något lag blir nedflyttat från svenska superligan och då skulle placeras i allsvenskan norra. Om tabellerna skulle sluta såsom de ser ut i nuläget skulle det såsom jag tolkar det till exempel innebära att Dalen håller sig kvar i allsvenskan.

För Dalens del handlar det realistiskt om att säkra sjätteplaceringen i tabellen snarare än att blicka upp mot femteplaceringen och den garanterade säkerheten. Det ska noteras att det skiljer hela elva poäng mellan placeringarna fem och sex i tabellen för tillfället och jag tror att det blir tufft, visserligen inte omöjligt, att klättra någon placering. Det ska dock bli mycket intressant att följa Dalens framgångar under andra halvan av säsongen, är det nu det vänder?

 

IBF Dalen herr

I herrarnas allsvenskan norra ligger Dalen näst sist i en oerhört jämn tabell. Det skiljer mindre än tre poäng mellan placeringarna sju till elva i tabellen, men jag tycker även att det är intressant att kika lite närmare på hur poängen samlats ihop. Dalen har lika många vinster under ordinarie tid (4 p.) som fyra av fem av de lag som ligger strax ovanför Dalen i tabellen, men däremot har de andra lagen till skillnad från Dalen även tagit poäng genom oavgjorda resultat och vinster i övertid.

Förutom vinsten mot Salem har Dalen huvudsakligen tagit poäng mot lag som ligger i ungefär samma del av tabellen som de själva. Med halva säsongen kvar att spela har Dalen allt i egna händer vad gäller att försöka säkra kontraktet, men det gäller främst att vinna viktiga matcher mot lagen som likt Dalen kämpar för överlevnad. Det kan bli nyckeln till att säkra kontraktet i allsvenskan.

I skrivande stund känns det förstås även nära till hands att ännu en gång nämna nytillskottet Oskar Tafvelin (från Gamla Stan) som förhoppningsvis kommer kunna bidra med viktig bredd i truppen. Jag tror även att det blir viktigt för Dalen framöver att hitta balansen i matcherna för hur hårt och högt tempo de ska spela med under delarna av matcherna, likväl som att hitta balansen i fråga om när det är dags att gå ner på folk. Överlag har jag upplevt att Dalen har lätt för att skruva upp tempot och gå hårt framåt tidigt i matcherna, vilket är mycket underhållande att titta på, men även har fått konsekvenser i slutskedet av matcherna då orken tryter.

Tillgången till en något bredare trupp under andra halvan av säsongen, samt att våga använda sig av fler spelare längre under matcherna tror jag kan bli en avgörande faktor för att plocka fler poäng framöver. Samtidigt finns en tydlig koppling mellan bredden i truppen och kontinuiteten i formationerna och de spelare som flyttas upp till IBK, jag tänker bland annat på Ludwig Svensson, Daniel Sonidsson, Alexander Rönnlund och Niclas Brohlin-Ljung, vilka inte spelar heltid i något av lagen.

Det är svårt att säga hur tränarna bör förhålla sig till detta, att spelarmaterialet de har att använda sig av kastas om ganska ofta, men rimligen handlar det om att i största möjliga mån försöka få kontinuitet i de övriga formationerna och att de inte konstrueras på ett sätt som gör dem beroende av spelare som spelar i båda lagen. Jag tror också att det är av denna anledning vi ofta ser att de nämnda spelarna matchas ihop, medan övriga formationer huvudsakligen består av de mer fasta spelarna i IBF.

Nå, det ska bli riktigt roligt att följa laget under den andra halvan av säsongen! Säkrar de kontraktet? Jag hoppas verkligen det!

 

IBK Dalen dam

I svenska superligan har Dalen haft en ganska tuff inledande halva av säsongen, framför allt på hemmaplan. Spelmässigt har jag upplevt att Dalen borde ha fått med sig i vart fall ytterligare sex poäng av de matcher jag varit nere och kikat, men det har också funnits anledningar till att matcherna förlorats.

Dalen har trots stundvis riktigt fint spel haft väldigt svårt att sätta chanserna och laget ligger näst sist i tabellen vad gäller gjorda mål. Dalen är å andra sidan duktiga på att hålla nere antalet insläppta mål också, men visst finns det mer att ta av i offensiven.

Jag har även tidigare skrivit några rader om vikten av att ta vara på kontringslägena som ges. Det har varit en tydlig skillnad från match till match hur spelarna tagit vara på lägena när de uppkommit genom att antingen enhetligt och distinkt gå för kontringen (bra), eller att tillfällena i stället mynnat ut i ett slags halvbyte medan någon går på soloräd och chansen ebbar ut i ingenting (mindre bra).

Vad jag hoppas på att få se mer av från Dalen under den andra halvan av säsongen utöver det starka försvarsspelet är ett anfallsspel som når fler och mer bestämda avslut när lägena skapas, likväl som ett kontringsspel som inte tvekar. Det vore förstås även både roligt och viktigt att plocka poäng på hemmaplan. Kvaliteterna finns absolut i laget, nu gäller det bara att de får komma fram ännu mer de kommande matcherna!

Värt att nämna är ocså att Dalen precis har meddelat värvningen av målvakt Amie Nilsson som gått RIG och är tänkt som ersättare för Maria Häggström som lägger ner elitsatsningen för att fokusera på sina studier. Det ska bli intressant att se vad Nilsson kan bidra med till laget!

Målsättningen? Det är visserligen bara fyra poäng upp till sjuan i tabellen, men med tanke på ojämnheten i spelet handlar det realistiskt om att i första hand säkra kontraktet. Allt annat är sekundärt. Lyckas Dalen däremot hitta formen tidigt under andra halvan av säsongen kan det så småningom bli aktuellt med att även våga blicka uppåt, men i skrivande stund kan jag inte se att det handlar om något annat än att hålla sig kvar.

 

IBK Dalen herr

Det är med ett visst vemod jag summerar Dalen denna vid denna tidpunkt. Den dåliga smaken från de förlorade matcherna senast sitter dessvärre kvar och det känns osäkert vad vi kommer att få se under den andra halvan av säsongen.

Det positiva? Dalen har stundvis varit starka, spelat enhetligt och plockat viktiga poäng mot svåra motståndare. Laget har även trots tunga avbräck lyckats samla ihop tillräckligt med poäng för att knipa en slutspelsplats i tabellen och ligger för tillfället åtta i tabellen. Allt ligger med andra ord helt och hållet i egna händer vad gäller huruvida Dalen ska spela slutspel under våren, eller ej.

Jag måste förstås även nämna nytillskott för säsongen som Alexander Hedlund och Pär Forsman som tillsammans med spelare som Anton Åkerlund och Markus Lindström stått för en överlag kontinuerligt bra insats under säsongen.

Det negativa? Dalen har även stundvis varit mycket svaga, haft svårt att få igång formationerna som faktiskt ska kliva in och avgöra matcherna, svårt att sätta chanserna och förlorat matcher mot motståndare de inte haft råd att förlora mot. Dalen har till exempel förlorat båda mötena mot Örebro och ett av mötena mot Team Thorengruppen, vilket var nio poäng Dalen egentligen behövde säkra för att inte riskera att gå miste om slutspel denna säsong.

För en stund sedan bekräftade dock Fredrik Edholm att han är på väg tillsammans med laget ner till Stockholm och matchen mot AIK(?) under morgondagen. Uppdatering: Såsom en läsare påpekade för mig har det visat sig att Edholm står med i laguppställningen för IBF i matchen mot Strängnäs. Syftet är förstås att Edholm ska få komma igång för att spela med IBK så småningom, men likt Andreas Carlbom har han nu alltså fått speltid efter skadan i Dalens lag i allsvenskan.

Det är dags för comeback – och vilken viktig tidpunkt för Dalen att få tillbaka Edholm! Fredrik har ju missat hela första halvan av säsongen på grund av skada och har förutom några straffar bara kunnat stötta Dalen från sidan av planen. Det ska bli väldigt roligt att få se Fredrik Edholm i spel igen – och motståndarna kan få det hett om öronen när han avlossar sina dragskott!

För Dalens del handlar andra halvan av säsongen om att säkra slutspelsplatsen, vilket realistiskt är någon av placeringarna 6-8 i tabellen. Höllviken, Jönköping, Sirius och AIK jagar samtliga på underifrån, men största hotet torde Sirius och Höllviken stå för.

Nu gäller det att vinna viktiga matcher mot lagen som ligger nedanför slutspelsstrecket i tabellen och även fortsätta lugga poäng från några av topplagen. Det sistnämnda är Dalen traditionellt duktiga på, medan det å andra sidan brukar vara kämpigare mot lagen längre ned.

Det finns ett nästan klassiskt uttryck om Dalen som handlar om att det finns inga lätta matcher för Dalen, känslan är att det alltid är små marginaler, oavsett motstånd, när Dalen vinner. Nu hoppas jag att de små marginalerna tillsammans med tillskottet av Edholm och förhoppningsvis någon eller några fler spelare kan göra skillnaden för att säkra slutspelsplatsen.

Därutöver hoppas jag att Dalens första två formationer kan vakna till ordentligt och komma igång även i målproduktionen. Det har inte varit katastrof, men det har varit en alldeles för ojämn nivå och nu gäller det att hitta formen och vässa till den ordentligt inför ett förhoppningsvis stundande slutspel.

Kämpa Dalen!

Tio goda, nej, FANTASTISKA skäl till att se DirtyDalen på plats idag!

Av , , Bli först att kommentera 0

Jag och Maria har inte varit nöjda med att en så liten del av Umeåpubliken letar sig ner och kikar på IBF Dalens matcher. Detta måste förstås bero på att inte alla känner till vilka IBF Dalen är och har förstått ännu vilken underhållning de går miste om. För att försöka råda bot på detta ska jag dock lista några riktigt goda skäl till att ni ska ta en paus från stressig julhandel och övriga förberedelser inför jul, stilla innebandyabstinensen och njuta av lite högoktanik innebandy på plats!

IBF ”Dirty” Dalen spelar hemma mot Djurgården kl. 14.00 idag (söndag) och gör det i Umeå Energi Arena vind.

Om de av er som aldrig sett IBF Dalen spela förut inte redan låtit er övertygas, ta då en titt på följande skäl och se om det inte pirrar till lite av nyfikenhet ändå!

 

Tio fantastiska skäl till att bege er ner till Umeå Energi Arena kl. 14 idag!

1. Innebandyabstinensen måste stillas och till det behövs en dos Dalen!

Abstinensen som är extra stor till följd av att Malmö FBC inte sände bataljen mellan IBK Dalen och Malmö i damernas svenska superliga under gårdagen. Vi säger dock stort grattis till Dalen som slog Malmö och tog tre viktiga poäng!

2. Säkra källor bekräftar att Jonas Svahn och Andreas Carlbom förstärker Dirty Dalen idag!

Om dessa profiler väcker ert intresse kan jag lova er att Dalen har många fler profiler som gör allsvenskan norra till en av landets skönaste serier att följa! Kom och lär känna dem vetja!

Chanserna är dessutom goda att:

3. Vidar Mårtenssons dragskott får er att häpna!

4. Tobias Svensson gör några sjuka räddningar! Garanti!

5. Gustaf Hedström tacklar någon stackare hela vägen till Piteå och Linus Andersson gör livet surt för motståndarna i sarghörnen!

6. Christoffer Dahl och Jacob Mäkeläinen kontrar med sådan fart att ni drar efter andan!

7. Gustaf Rönnholm gör både poäng och får några fler utvisningsminuter!

8. Ludwig Svensson hugger på bollarna som en kobra och utstrålar taggad till tusen… gånger tusen!

9. Rasmus Karlstén och Magnus Enström jobbar hårt och båda tar sig in i poängprotokollet!

10. Peter Grönroos gör mål från backplats, Jonathan Larsson zorrar och Andreas Berglund gör några monsterlöpningar!

 

Krydda detta med lite gott kaffe och speaker Pasi som garanterat får er att dra på smilbanden, detta kommer bli en mycket underhållande tillställning! Vi ses väl där?

Innebandy på jobbet, juldagsinnebandy, poängligan i div. 2 och #ibsilly-rykten

Av , , Bli först att kommentera 0

Eftersom min fru och vapendragare när det kommer till innebandy har fullt upp med annat den här helgen blir det inget poddavsnitt i dagarna, så jag tänkte i stället ta tillfället i akt att kolla till läget i norr och nämna ett spännande julevent för oss innebandyentusiaster.

 

Innebandy på jobbet

Jag fick en oväntad fråga på jobbet om jag skulle vara intresserad av att hålla i någon slags innebandyövningar/tävlingar under en större träff med vår region i företaget under våren. Jag fick förstås frågan på grund av att det är allmänt känt bland mina kollegor att jag älskar innebandy.

Och visst låter det riktigt roligt, men alltså, folk verkar överlag ha lätt för att missta min nördiga passion för innebandy som om jag faktiskt kan spela innebandy på någon slags nivå. Well, om korpen hade en farmarliga så skulle det förmodligen vara en lämplig nivå, men nu börjar jag fundera på om jag kanske måste ta upp mixinnebandyn på Iksu igen eller något för att inte skämma ut mig helt och hållet… Nåja!

Arbetskollegorna verkar riktigt (oväntat) taggade på att vi ska spela matcher och jag har fått veta att vi har flera riktiga vinnarskallar också. Det var lite överraskande måste jag säga, eftersom vi haft tankar på att dra igång någon slags regelbunden innebandy sedan en tid, men det visat sig svårt att hitta tillräckligt många som varit intresserade för att vi ska kunna komma igång på riktigt. Kanske blir detta startskottet?

 

Juldagsinnebandy

Våra kära grannar i norr, Gamla Stan IBK, bjuder på het innebandy under juldagen då det arrangerats en spännande match mellan Gamla Stans lag som gör det riktigt bra i division 1 som ställs mot ett lag bestående av föredetta spelare och intressanta profiler i norr. Låter det spännande?

Gå in och kika på Gamla Stans konto på twitter eller facebook och läs mer om vilka som presenterats och få information om själva eventet.

Det går av stapeln den 25 december kl. 15.00 i Balderhallen (Skellefteå). Jag och Maria har redan bokat in oss, det kommer bli riktigt skoj!

 

Poängliga – Herrar Division 2 Norra och lite #ibsilly

Jag känner mig lite skyldig, efter mitt felaktiga antagande på twitter nyligen om att Jim inte låg etta i poängligan, haha, så jag tänkte kolla till läget lite för att se hur det går för några gamla Dalenprofiler som lirar i division 2.

Med nio spelade matcher vardera ligger Jim Johansson på en stark första placering med 56 poäng inspelade, tätt följd av Peder Bodén som spelat ihop 47 poäng.

Peders broder Alexander hittar vi på en nionde plats med 21 poäng efter sex spelade matcher. Därefter har vi Johan Eriksson som spelat in 14 poäng på sex matcher vilket lämnar honom på plats 19. Det finns dock en hel uppsjö av gamla Dalenspelare i denna serie, mycket tack vare att många av dem spelar i IBK Umeå norr.

Och på tal om spelare som spelat med Dalen… Jag har ryktesvägen hört att några gamla spelare tränat med IBK Dalen på sistone och har även hört att Fredrik Edholm är allt närmare att kunna börja spela igen. Det betyder kanske ingenting, men jag har mina förhoppningar… 🙂

Jag noterade även i iBIS att Jonas Svahn(!) står med i laguppställningen för IBF Dalen mot Djurgården under morgondagen, likväl som Andreas Carlbom. Vilka slutsatser drar ni av det här? Tror ni att det blivit något fel, eller kommer vi att få se dem spela?

Är Carlbom på väg tillbaka från skadebekymren? Ska Svahn förstärka centersidan i IBF Dalen, eller är han bara väldigt spelsugen?

 

Dalenmatcher att hålla koll på

IBF Dalens damer har för närvarande ett uppehåll till 13 januari efter att ha spelat matcher nyligen mot de båda topplagen Örnsköldsvik och RIG vilket slutat med två knappa förluster.

I eftermiddag, kl. 17 spelar IBK Dalens damer borta mot Malmö FBC, en minst sagt viktig kamp om poängen mellan de båda lagen. Matchen verkar dock dessvärre inte sändas, vad jag kan se. Förhoppningsvis får vi dock rapporter i Sportswik från matchen.

I morgon, söndag, spelar IBF Dalens herrar hemma mot Djurgården kl. 14, vilket är en match jag tänker att jag ska se på plats. Det är dags att publiksnittet höjs!

På tisdag spelar Dalens herrar borta mot Team Thorengruppen kl. 18.30, ett derby jag sett oerhört mycket fram emot och som det grämer mig extremt mycket att jag kommer missa. Det ser rentav ut som om jag inte kommer ha möjlighet att se den på SSL-play heller, men det återstår att se.

Gårdagens Dalenmatcher: Umeåderbyt, supertaggad, ett patenterat skott och passiviteten(…)

Av , , Bli först att kommentera 0

Här kommer ett lite kortare inlägg, men jag tänker gottgöra er någon gång senare i veckan genom att bjuda på en riktigt trevlig spelarintervju jag medvetet hållit lite på. Jag och Maria har även planer på att spela in nästa poddavsnitt redan nästa helg om allt går som vi har tänkt. Och det finns en hel del spännande saker att prata om vill jag lova! Först tänkte jag dock summera mina tankar efter gårdagens matcher där jag osedvanligt inte följer kronologisk ordning. Först ut blir alltså IBF ”Dirty” Dalens bortamatch mot hemmalaget Umeå City i herrarnas allsvenskan norras första Umeåderby.

 

Umeåderbyt

Matchen slutade med de talande siffrorna 9-3 till Umeå City och jag skulle summera den ungefär såhär: två jämna perioder med chanser åt båda hållen och en tredje period där det gällde att koppla greppet. Umeå City var ruggigt effektiva direkt, gjorde mål på första skottet och det dröjde inte länge förrän andra och sedan tredje målet var inne också. Luften gick ur Dalen som aldrig återhämtade sig, eller orkade rycka upp sig tillräckligt för en upphämtning. Umeå City kunde ganska komfortabelt utnyttja Dalens alla misstag när de försökte jaga reduceringar och gjorde några fina mål.

 

Provokationen och en uppmaning till skärpning

Något som provocerade mig lite, vilket givetvis var tanken också från sekretariatet, var att de spelade upp DirtyDalens ”Gameday” i högtalarna både i slutminuten av matchen och även efter att matchen var över. Lite osnyggt, provocerande och nederligt, haha. Jag ska erkänna att jag tycker att det är både vidrigt och lite kul på samma gång.

Dessvärre om jag ska känga inramningen vad gäller musiken något, vilket jag faktiskt gör rätt ofta ändå (let’s face it, det behövs!), så måste jag påpeka att jag faktiskt inte alls begriper mig på valet av att spela metal, hårdrock och diverse rock som helt saknar takt för att trigga publiken i viktiga sekvenser under matcherna.

Alltså, hör ni det där? Det är ljudet av INGEN SOM KLAPPAR! Skärpning nu! Och det gäller alla som känner sig träffade, verkligen inte bara Umeå City – det är ett alldeles för vanligt fenomen även i svenska superligan. Det är ingen idé att gång efter annan slänga igång någon låt på måfå som helt saknar takt, ta tillvara på chanserna att spela musik som faktiskt taggar publiken och gör det till en upplevelse. Vad är vitsen annars, frågar jag mig.

 

Taggad – supertaggad – Ludwig Svensson?

Ja, Ludwig Svensson var taggad och gjorde vad jag kunde se från läktaren sitt bästa för att leda Dalen hela matchen. Dirigerade medspelare, kämpade och slet, stångade iväg en motspelare och fick sitta av två minuter i första perioden, men stod sedan för ett mål i matchen också. I tredje perioden fick Svensson även agera center. Det var riktigt kul att se Svensson spela mycket och få ta för sig! En skicklig och underhållande spelare som inte fått mycket speltid i svenska superligan ännu, men som på sikt lär etablera sig allt mer där. Måtte han bara lära sig tygla sig något och rikta energin där den behövs 🙂

En annan spelare jag banne mig blir mer och mer förtjust i varje gång jag ser han spelare är Jonathan ”showman” Larsson. Jag lade till ett litet smeknamn där som jag börjat använda när jag pratar med Maria om Larsson. Ja, han är en riktig showare och jag gillar det väldigt mycket! Det bjuds på zorros, iskalla dragningar och fina straffar när Jonathan spelar innebandy och han ser även klart starkare ut nu än vad han gjorde under Scandic cup också, orkar mer. Håll ett öga på honom när ni tar er ner och kikar på IBF Dalen!

 

IBK Dalen – Sirius (Svenska superligan, herr)

Jag har ingen större lust att återge hela matchen här, det blir lite svepande i stället.

Överlag en ganska tempofattig och tråkig match där Dalen borde tagit tre poäng, men Sirius var imponerande effektiva i power play och det sedan uppstod en sekvens i slutminuterna av ordinarie tid som tyvärr förtog en del av nöjet med att kolla på matchen. Jag återkommer till det, jag vill dock inleda med några av de positiva sakerna jag ändå tog med mig från matchen.

Markus Lindström fortsätter göra mål! Det är också roligt att se honom växa både vad gäller tryggheten med bollen och i spelet överlag!

Mattias Ljunggren fortsätter spela riktigt bra även i det offensiva spelet, står för fina passningar och rör sig på ett sätt som gör att han får fina skjutmöjligheter – men, flera gånger kom passningarna inte, vilket kändes slösaktigt av fint förarbete och som jag hoppas kan slipas bort mer och mer.

Viktor Nystedt sköt ett patenterat ”vad gör han, det där kommer aldrig… MÅL!”-mål och får det att se så enkelt ut också, damn!

En sista värd att nämna är Anton Åkerlund som jag skämtsamt skojade har blivit en uttalad fjärdemålsskytt i Dalen, alltså inte att han skjuter fyra mål utan att han skjuter Dalens fjärde mål i matchen såsom han även gjorde mot AIK senast. Jag nämner det dock inte för att lyfta fram min lite tama vits, utan därför att målet var riktigt snyggt. Åkerlund tog tid på sig innan han pricksköt in den i den pyttelilla luckan Tobias Steineck lämnade i Siriusmålet.

 

Passiviteten…

Urk, jag vill knappt ge mig in på detta, men känner ändå ett visst ansvar. Jag förstår taktiken, jag tror att jag förstår en del av tankarna som låg bakom beslutet och jag respekterar det. Jag gillar det bara inte. Händelseförloppet var följande:

Sirius och Dalen hade ställningen lika, 4-4 med något mer än tre minuter kvar att spela av tredje perioden. Det blev Dalens boll och Dalen beslöt sig för att hålla den och passa den fram och tillbaka mellan backarna för att döda ut resterande del av perioden och säkra poängen. Sirius visade inga som helst initiativ på att jaga på eller forechecka heller. Två lag som helt uppenbart bestämde sig för att en poäng var för värdefull för att riskera i en eventuell jakt på tre poäng. Över tre minuter av ingenting… Ett ganska märkligt beslut, eftersom båda lagen är i desperat behov av poäng (dock av två helt olika anledningar).

Jag vet inte hur de båda lagen resonerade, jag har inte diskuterat det med någon av lagen, men jag vågar mig på ett försök att analysera i alla fall Dalens tankegångar och skäl bakom detta taktiska drag.

1. Dalen har en duktig straffmålvakt i Måns Parsjö-Tegnér och har en stark tilltro på hans förmågor vid straffläggning.

2. Dalen har en duktig straffläggare i Fredrik Edholm och har en stark tilltro på hans förmågor vid straffläggning.

3. Sirius har en möjligen(?) något tveksam straffmålvakt i Tobias Steineck som vacklat något denna säsong överlag.

4. Sirius har en duktig straffläggare i Joakim Olsson som jag är säker på att Dalen kände till, men tilltron till Parsjö-Tegnér är stor (av goda skäl).

Lägg därtill att Dalen har några spelare som är duktiga i spel fyra mot fyra överlag, så tror jag att Dalen tänkte att rent taktiskt hade de ett visst övertag mot Sirius som dessutom gått väldigt tungt och som kanske har en del hjärnspöken att brottas med.

Det var en kalkylerad risk, en stark tilltro att chanserna var goda på att plocka två poäng – i stället för att riskera en/två poäng för att få en trepoängare i slutminuterna av tredje perioden. Och let’s face it, Sirius stod i princip bara och väntade med ett tajt försvar på att Dalen skulle gå bort sig och kontringsmålet skulle vara ett faktum. Lägg dessutom till att Dalen har en relativt svag form mot just Sirius och att känslan är ganska dålig mot Uppsalamotståndet… Ja, ni fattar. Så tänker jag i alla fall.

Jag kan som sagt respektera det taktiska draget. Jag gillar det bara inte.

Jag brukar såga lag som inte ens vågar ta ut målvakten med ett, eller två måls underläge och det ska hämtas upp i slutskedet av matchen. Lag som hänger med huvudena och inte vågar gå för det. Inte för att Dalen hängde med huvudena, men jag tyckte att både Dalen och Sirius visade en trist blekhet i slutskedet av matchen som lade en skugga över hela matchen.

Det är fortfarande mer än halva säsongen kvar att spela och jag förstår att den här poängen kan bli avgörande för båda lagen. Samtidigt kan jag inte undgå att tänka tanken att de potentiella poängen som uteblev mycket väl kan bli vad som avgör i slutändan. Jag vet inte riktigt hur jag ska runda av, men jag hoppas på bättring framöver för det här var alldeles för blekt och trist.

 

IBF Dalen – Hagunda (3-6, allsv. herr): Fartfylld innebandy, bortdömda zorromål och foträddningen

Av , , Bli först att kommentera 0

Oj oj, vilken spännande söndag vi stod inför när IBF Dalen tog emot gästerna Hagunda från Uppsala i herrarnas allsvenskan norra. Hagunda som gått riktigt bra och låg etta i tabellen inför dagens match.

Före jag går in på att berätta lite om matchen och dela med mig av lite reflektioner därifrån, vill jag dock framföra en uppmaning till alla innebandyentusiaster i Umeåtrakten. Ta er ner och kika på högklassig och fartfylld innebandy live! Våra allsvenska lag i Umeå är riktigt, riktigt underhållande och blandar härliga profiler, glädje och skicklighet – för att inte tala om ren kämpaglöd! Missa inte chansen, ta er dit och njut!

 

IBF Dalen – Hagunda (3-6)

Redan i första perioden inledde båda lagen med ett högt tempo för att jaga de åtråvärda tre poängen.

Peter Grönroos tittfintade, Gustaf Hedströms hårda axel skickade en Hagundaspelare stapplandes flera meter förbi sargen och trollkarlen Jonathan Larsson fick ett zorromål bortdömt.

Ja och så gjordes några mål också. Alexander Rönnlund var het i både närkamper och anfallsspelet och fick med sig ett mål. Dalens andra mål var ett klassiskt Vidar-dragskott, ja ni vet, han Mårtensson alltså.

Där någonstans i all uppståndelse och det höga tempot från båda hållen gjorde Hagunda mål också… 2-1 efter första perioden.

 

Special teams, special teams och special teams…

I matchens andra period fick Hagunda chansen till lite fem mot tre-spel och var inte sena att kvittera till 2-2.

Dalens Gustaf Rönnholm gjorde ett kontringsmål och satte hemmalaget åter i ledningen med 3-2. När det sedan blev chans till power play för Dalen var känslan att vi kanske rentav skulle få med oss en tvåmålsledning till tredje perioden, men… Hagunda kontrade in ett mål i numerärt underläge och den enda Dalenspelaren som febrilt jobbade hem var Vidar Mårtensson. Det räckte dock inte och kvitteringen var ännu en gång ett faktum.

Förutom nämnda mål och special teams var IBF Dalens målvakt, Tobias Svensson, någon som stack ut och faktiskt en klass för sig: motade bort många farliga bollar och gjorde en räddning med foten i luften som var från en annan värld. Svensson spelade riktigt bra matchen igenom och fick även hjälp av backar som exempelvis Andreas Bäckström som gjorde allt han kunde i närkamperna för att inte släppa fram gästerna på eventuella returer.

 

Fyra minuter som avgjorde matchen

I början av tredje perioden tog det strax under fyra minuter för Hagunda att göra två mål och gästerna befäste därmed en stark ledning mot Dalen som kämpade hårt, gick ner på folk, kastade om i formationer och även försökte krydda med offensiva uppställningar – dock utan att lyckas knapra in på bortalagets ledning. När det slutligen bara återstod spel sex mot fem var det dock Hagunda som förvaltade och gjorde mål i öppen kasse.

Trots att Dalen inte riktigt nådde hela vägen i tredje perioden var det dock väldigt skönt att se en aktiv ledarstab som vågade satsa, försöka och inte vek ner sig. Hagunda gjorde en robust insats i tredje perioden, men jag är säker på att Dalen tog med sig erfarenheterna från denna match och kommer ha användning av dem framöver.

Intervju: IBF Dalen #88 Jacob Mäkeläinen -”försöker bidra med energi, riva upp yta och vinna boll”

Av , , Bli först att kommentera 0

För den som varit och kikat på någon av IBF Dalens matcher i herrarnas allsvenskan norra har det nog varit svårt att undgå att lägga märke till denna helsköna spelare. Ja, det bokstavligen sprudlar om energifulle och tokladdade Jacob Mäkeläinen som blandar fart, vilja och teknik till att både vinna bollar, vräka omkull en och annan motståndare och även göra poäng för Umeålaget!

Jag och Maria sa det redan under Scandic Cup, lite likt citatet från en gammal tecknad klassiker: ”honom ska vi ha!” till bloggen – och nu kan vi äntligen med stor glädje presentera #88, Jacob Mäkeläinen!

 

Hej Jacob,

Hur gammal är du?

Jag är 21 år, alltså född 1996.

 

När började du spela innebandy?

Jag började nog spela innebandy vid 5-6 års åldern skulle jag tro.

 

Vilken är din moderklubb?

Sävast AIF. Sävast är en liten by i Boden kommun där jag kommer ifrån. Flyttade till Umeå först till gymnasiet.

 

När insåg du att du var duktig på innebandy?

Jag insåg väl att jag hade någorlunda talang i innebandy när jag kom in på Innebandy NIU (Nationell Idrottsutbildning) på Dragonskolan.

 

Hur länge har du spelat med Dalen?

Jag började i Dalen direkt när jag började på gymnasiet, vilket var i tre år. Sen efter gymnasiet var jag tvungen att flytta hem en sväng till Sävast där jag började en säsong med IBK Luleå och hade alla planer på att flytta tillbaka till Umeå så snart som möjligt.

Efter att halva säsongen gått gick flyttlasset tillbaka till Umeå, men jag spelade klart den halvan av säsongen i Umeå city. För att sen gå tillbaka till Dalen. Så för att svara på frågan – är inne på min femte säsong med Dalen.

 

Har du hållit på med några andra sporter, eller var det alltid självklart att det skulle bli just innebandy?

Jag kombinerade innebandyn med fotboll och golf ända tills jag flyttade till Umeå för att gå Innebandygymnasium. Men trots det så har jag alltid känt mig duktigare på innebandyn och på så vis var det roligare. Sprang mest runt och tacklades på fotbollsplanen.

Golf spelar jag fortfarande på somrarna. Är nere på 7.0 i hcp

 

Vilket nummer spelar du med och hur kommer det sig att du spelar med just detta nummer?

Jag spelar med nummer 88. Var väl mest för att retas lite med grabbarna. De tycker att jag är en brunkare som bara köttar på. Lite som Patric Hörnqvist i Pittsburgh och borde därför ha nummer 72. Just precis därför tog jag 88 som Patrick Kane i Chicago Blackhawks har, eftersom han är en riktig finlirare.

Men nu för tiden trivs jag bara med numret och har gjort det till mitt nummer, inte Kanes.

 

Hur är känslan i laget just nu?

Känslan i laget är riktigt bra. Det är ett riktigt roligt och skönt gäng. Är alltid go stämning med mycket skratt. Men samtidigt är vi även alla riktiga vinnarskallar i laget så det är högt i tak om hur vi ska gå till väga för att vinna matcher. Händer även att det blir lite hett på träningarna, vilket jag tycker att det ska bli. Det ska vara tävling och kamp även på träningarna. Men när träningen är slut är kampen slut och alla kör High fives med varandra och fyller på depåerna på Subway.

Rasmus Karlstén tycker jag ska ha en eloge för att ha sammansvetsat laget så pass bra som det är. Han är en riktig kulturbärare i ”Dirty” Dalen. En äkta kapten både på och utanför banan.

 

Hur upplever du att säsongen varit för din del?

Jag tycker säsongen har startat ganska bra för min del. Är inte direkt en riktig poängspelare. Även om jag har lovat mig själv att försöka bli ett större hot offensivt och inte bara försöka vara en defensiv tank, vilket jag själv tycker är min främsta styrka. Men några poäng har ändå rullat in för egen del, vilket såklart är kul. Även om det bara är en bonus.

Viktigaste är ju att det går bra för min femma och laget såklart. Men det är enklare att direkt påverka sin femma kanske än hela laget. Där har jag ju två poängmaskiner bredvid mig i kedjan, (Christoffer) Dahl och (Vidar) Mårtensson. Så jag försöker bidra med energi, riva upp yta och vinna boll så får dem stå för poängen, haha!

 

Har du några personliga mål du vill uppnå inom innebandyn?

Mitt personliga mål är väl ett mål som jag tror alla har. Att ha en betydelsefull roll i ett superligalag.

 

Är det någon spelare i laget som du upplever är extra jobbig att möta på träningarna? Varför?

Gustaf Rönnholm måste jag säga. Han har ju helt galna handleder. Han är så galet känslig och kylig med bollen. Går till och med rykten om att han tejpar handlederna för de inte ska vara så mjuka och rörliga. Om man ändå hade haft det problemet.

Sen är han ju en riktig vinnarskalle. Lyckas man någon gång ta bollen av honom är han inte den killen som stannar upp och suckar direkt. Nä, utan järnet tillbaka efter dig för att ta tillbaka bollen. Ja, Gustaf Rönnholm blir svaret.

 

Har du, eller har du haft någon förebild eller favoritspelare du sett upp till inom innebandyn?

Jag tycker Ketil Kronberg är en riktig kung. Han är vad jag vill bli som innebandyspelare. Både teknik och fys i världsklass.

 

Vilket är ditt bästa innebandyminne?

Måste nog säga när vi i Dirty Dalen gick upp till Allsvenskan. Det måste nog vara det coolaste jag varit med om i innebandyväg.

 

Om du skulle rymma från ett fängelse tillsammans med en spelare eller ledare från laget, vem skulle du välja och varför?

Jag skulle ha valt Alexander Berglund. Det är min brorsa. Bodde hos honom två första åren på gymnasiet tillsammans med hans familj. Vi tänker rätt lika, vi är nästan samma person. Skillnaderna är att jag är forward och han är back, jag är brunhårig och han är blond, jag är från Norrbotten och han från Västerbotten.

Hahah nä, men det är han jag litar mest på. Brodern jag aldrig fick.