.JPG)
.JPG)
Foto: Ulf Kämpeback, New York
Jobba, jobba, jobba & bråka lite extra …
Det är helt enkelt livet som anhörig till någon som behöver hjälp & stöd från kommun, skola & samhället i övrigt.
Är det inte märkligt hur förbannad man ska behöva bli för att få hjälp med saker i Sverige i dag, nu är ju jag en person som inte sitter på röven & bara är tyst, men det finns ju stackare som behöver hjälp & stöd men som inte vågar eller orkar hjälpa sina anhöriga.
Det är kööööööö till BUP det vet ju alla som ens varit i närheten av att behöva stöd därifrån på olika sätt eller ens känner någon med ett barn som behöver hjälp.
Men vad händer när du fått veta vad som är "problemet" ?
Har du tur så blir ni kallade till information om vilka rättigheter ni har som familj har inom LSS, men det går lika bra med ett litet häfte där det står mycket snyggt all hjälp som finns att få.
Men sedan börjar nästa KRIG, det gäller att få tag på rätt person, är det "habben" eller är det kommunen som är ansvarig & kan komma med hjälp & stöd, bor du i "RÄTT" eller "FEL" kommun för att få den hjälp som behövs, massor med frågor som INGEN kan svara på eftersom det alltid är någon annan som har ansvaret för olika så kallade "åtgärder".
Man blir ju lätt fundersam över varför vi betalar skatt i det här landet ibland, är det bara för att fylla ut stolar inom olika organisationer inom kommun & landsting ?
Varför måste det ALLTID gå åt helvete först innan den hjälp & det stöd som behövs kommer till de berörda personerna, är det inte bättre att fånga upp problemet tidigare & sätta in rätt åtgärder mycket snabbare.
Det finns ju idag massor med barn, ungdomar & vuxna som har rätt till hjälp & stöd inom LSS, hur kan det då komma sig att folk inte får den hjälp som behövs.
Ett stort problem är att på BUP gör man bedömningar som visar om ett barn har en diagnos eller inte & detta görs varje dag, vecka, månad & år, så hur kan det då komma sig att när det ska sättas in en åtgärd vet tydligen ingen hur det ska gå till, det verkar i alla fall så utifrån.
Jag tycker synd om föräldrar som ska in i den här cirkusen, eftersom det redan innan inte är direkt en dans på rosor att ha dessa behov i en familj, men det blir tyvärr inte lättare när man kommit in i "rullarna" & har rätt till hjälp som inte kommer.
Självklart finns det personer som gör ett jätte bra jobb & som verkligen lyckas hjälpa, men av egen erfarenhet så är det många som i flera år "faller mellan stolarna" & inte får det stöd som behövs.
Så ni som har ett barn som ni tror behöver hjälp & ni som har en familj som verkligen behöver stöd var redo att jobba, jobba & jobba + lite extra bråk för att få den hjälp & det stöd ni har rätt till.
Ska det behöva vara så här ?
Eftersom det inte funkar så fram med mer privata möjligheter att få hjälp & stöd, fler boende, fler skolor där lärare kan & brinner för att hjälpa dessa "stökiga" elever, mer & snabbare hjälp innan det blir försent, hur kan det komma sig att BUP som har världens längsta köer inte har en motsvarighet i ett privat alternativ, så att folk får välja sin egen väg.
Ha en bra dag & lycka till med invigningen av banan !!
Ulf Kämpeback
www.dinpt.nu
Senaste kommentarerna