en liten flicka.

rädd. ensam. mamma sover, lillasyster är hos sin pappa.

varför dricker mamma hela tiden? sen sover hon tills hon vaknar och då dricker hon igen. det känns inte alls som att hon kommer att bli lycklig igen eftersom att hennes mamma aldrig gör annat än att laga mat, gråta och säga hur mycket hon älskar henne.

hur kan livet vara så orättvist, att en liten flicka inte får bo kvar hos sin mamma bara för att hon dricker lite mycket? nog för att man säkert inte vill bo med en alkoholist, men varför kan de inte bara hjälpa familjen tillsammans istället för att flytta dottern.

jag är den här dottern. efter första flytten, tappade jag all trygghet. jag flyttade första gången som 5-åring. idag är jag snart fyllda nitton år.

jag har aldrig varit trygg sedan dess. finns det några tips?