Idag börjar jag med träning. Behöver komma igång med en aktivitet och gymmet var ett bra tag sen och det är något jag trivs med och som jag faktiskt saknar. Ny mobil på väg och känns bra att veta att den är lagligt ordnad.

Imorgon är sista dagen i min drogterapi, sen är jag klar med den. men ännu har jag kvar mina möten på NA och min underbara sponsor. Dessutom får jag förmodligen förlängt till slutet på sommaren i behandlingen. Vilket jag också själv vill. 

Nu ska jag vila fram till maten, äta sen träna :)

Jag vaknade 06.00 cirka utav en ångestattack. Det var ett tag sen jag hade en sådan nu, så fick panik utav smärtan. Jag vet inte hur jag blir av med den smärtan jag har under tiden och  vet inte vad det beror på. Jag har svårt att hantera det, vilket gör det till en risk. Jag är så rädd för att ta ett återfall ifall jag börjar må alltför dåligt. Om det finns någon som kan tipsa om något, så snälla gör det.

Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan,
och förstånd att inse skillnaden.

Låt dock aldrig min sinnesro bli så total
att den släcker min indignation
över det som är fel, vrångt och orätt.
Att tårarna slutar rinna nerför mina kinder
och vreden slocknar i mitt bröst.

Låt mig aldrig misströsta
om möjligheten att nå en förändring
bara för att det som är fel är lag och normalt,
att det som är vrångt och orätt har historia.

Och låt mig aldrig tvivla på förståndet
bara för att jag är i minoritet.
Varje ny tanke startar alltid
hos en ensam.

Amen

en ny dag med nya möjligheter. sover dåligt och det blev lite alkohol i blodet för att hjälpa sömnen, men den kommer inte. jag tänker tillbaka på många saker. droger jag använt, saker jag gjort mot de människor jag älskar, hur jag valt bort min dotter.

dessa tankar skapar ångest, men jag vet att det löser sig. kärleken spirar och min dotter har det bra!

jag är otroligt nervös inför Gävle, men det kommer jag klara för jag tänker positivt. jag har verkligen vänt mitt liv, jag ser saker positivt nu, vilket jag inte klarade av förr. 

Bara för idag, ska mitt tillfrisknande komma i första hand resten av mitt liv.

vi har spelar med teatern i Gävle på måndag. det blir 600 personer per föreställning och vi har 3 föreställningar. jag är nervös! jag har förlovat mig nu, med den rätta! så jag har känslan att mitt liv just nu går framåt :) jag har augusti som eventuell hemflytts-tid. så jag får se om det blir så. 

 Du som kom in i min värld

Du som såg mig när jag var osynlig

Du som älskar mig i mörkret

Du som visar mig rätt sida i livet

Jag som varit så vilsen

Jag som bara levt i hat

Jag som trott att kärlek är ett skämt

Vi kommer klara detta

Vi har hittat hopp

Vi Är En

<3

Älskar Dig

Nu kommer dagen jag väntat på, min dotter kommer och hälsar på. Jag älskar henne och jag har saknat hennne så enormt. Igår spenderades kvällen nykter, trots tankar på återfall. Glad att jag hade styrkan att stå emot allt det dåliga. Tack för att alla ni finns för mig, som faktiskt existerar. Puss :) 

1. Nytt förhållande

2. Dotter

3. Utbildning

Nummer ett innebär att jag hittat en pojkvän. En pojkvän som kan tycka om mig för den jag är, och den första pojkvännen som känner mitt riktiga jag. Han är det bästa som hänt sedan min dotter föddes och jag känner verkligen hur kär jag blivit. Förut lyckades jag bara falla för människor som antingen psykiskt förstörde mig eller fysiskt. Men med honom känner jag mig hel igen! Lycka!!

Nummer två handlar om att min dotter kanske kommer ner på fredag, nervositet och förhoppningar är känslorna som det för med sig. Håller tummarna för att hennes far inte är för sjuk för att åka bara. Jag vill verkligen träffa henne.

3. Jag kommer framåt. Skulle jag flytta hem nu så skulle jag ha den utbildning som krävs för ett konditorjobb. Jag jobbar på för att bli ännu bättre till efter sommaren. 

 Jag vet mycket om att må dåligt, men tyvärr inte allt. Eftersom jag varit i depression sedan tidig ålder så har jag hunnit med en hel del. Jag har gått igenom allt från att se misshandel till att bli det själv och göra så mot andra. Både psykisk och fysisk dessutom. Jag har bott i 6-7 olika familjer och känt samhörighet med en utav dessa, vilket var min senaste fosterfamilj. Jag har gått igenom ett förhållande som innebar att jag knappt överlevde, var nära att göra ett val som skulle hjälpa mig somna in. Men tack vare min underbara fosterfamilj, så sitter jag här idag, beredd att dela min erfarenhet med världen.

 Jag hittade styrkan att stå emot mitt eget sug, jag sa nej när min beroendesida ville säga ja. Jag får eventuellt träffa min dotter på Torsdag, för första gången sen i November. Mitt liv har verkligen varit ett helvete sen jag var liten, men med lite glädje i det och ett nytt tankesätt så känner jag att jag kan gå vidare nu och bli den personen som min familj längtat efter sedan jag var liten. Kramar till er alla! <3