Hade en intressant diskurs med Göran J om abort och rätten för medicinsk personal att vägra utföra ingreppet. Självklart kan jag inte sluta tänka på det och funderar lite över allmänhetens syn på abort. Detta inlägg handlar inte om att ge de som gjort abort dåligt samvete eller på något vis tala om för folk hur de ska ställa sig i frågan, det handlar om min syn och om jag kanske tänker fel.

Personligen är jag emot abort men anser att det ska finnas fri abort, jag ser absolut inte ner på de som tar beslut om att avsluta sin graviditet men jag skulle inte vilja att en kvinna jag gör gravid gjorde det.

Även kan jag tycka att lagstiftningen måste skärpas, ska det verkligen vara okej att få göra abort ända upp till 18 veckan? Vecka 18 – 22 är det Socialstyrelsens rättsliga råd som avgör och ger klartecken vid ”synnerliga skäl”, ser man på bilder på foster i 18 veckan….upp till 22:ndre så blir jag ytterst tveksam…..då är det inte ett foster längre, det är en bebis. Jag kan förstår synnerliga skäl om det är fara för mammans liv eller att fostret är så skadat att man anser att det inte får ett fullgott liv (då är vi inne på vems som avgör livskvalité) svåra frågor detta och det finns nog inte ett ”rätt” svar. Vad tycker ni andra, jag är nyfiken på era tankar om detta.