Som företagare funderar jag en hel del på det vi gör, varför vi gör det, om det är bra och vad det egentligen betyder i ett större sammanhang. Det mesta av min fokus ligger förstås på Algoryx verksamhet och vad vi betyder för våra kunder, anställda och världen, men vår roll som företag i Umeå föranleder också en hel del funderingar. En del av dessa funderingar handlar om Umeås ekonomi och det var det jag tänkte ägna just det här inlägget åt.

Nästan allt vi gör på Algoryx går på export. Innan sommaren fakturerade vi till exempel en ny kund i Kina som licensierar våra simuleringsprogramvaror. Av denna fakturerade peng går ca. 5% åt till direkta kostnader för en resa till Kina. Ytterligare 5-10% läggs på inköp av t.ex. datorer och programvaror och annat som vi konsumerar utanför regionen. Resten, dvs 85-90%, går till löner till våra anställda, hyra och en del andra tjänster vi huvudsakligen köper inom Umeå. Ur lönesumman går förvisso ca. en knapp tredjedel till staten (men kommer sedan också tillbaka till regionen så småningom i form av pension, sjukförsäkringar, mm), en femtedel till kommunalskatt och resten hamnar i fickan hos våra anställda. Sett på lång sikt är det trots allt åtminstone 80% av våra intäkter som ger ett direkt nettobidrag till regionens ekonomi. Vi bidrar alltså till en positiv bytesbalans för Umeå.

Vi är naturligtvis små jämfört med företag som Volvo, Komatsu, SCA och Ålö, som fungerar på liknande sätt, dvs nästan all försäljning görs utanför Umeå medan en stor del av intäkterna går till löner och underleverantörer i regionen. Deras tillskott till Umeås bytesbalans är därmed betydande.

Våra råvaror, dvs skog, mineral och energi är andra exempel som bidrar till positiv bytesbalans, men där har vi tyvärr en situation där en mycket omfattande del av intäkterna aldrig alls når regionen eftersom ägandet och bolagens säten ligger på annan ort. Här finns också mycket stora uppsidor för oss i regionen att förädla dessa råvaror innan de exporteras – något som sker i mycket begränsad omfattning idag. Vi har närmast U-landsstatus i det avseendet.

Utbildning och forskning vid våra universitet bidrar också kraftigt positivt till bytesbalansen. När Umeå universitet får ett rejält forskningsanslag domineras kostnaderna ofta av löner och därmed bidrar det med nära 100% till Umeås bytesbalans.

Det här kan man då jämföra med om en större möbelaffär öppnar i Umeå. Den skapar också arbetstillfällen och bidrar på många sätt till människors glädje och livskvalité både som anställda och kunder. Lönerna betalas förvisso då av konsumenter inom regionen och en ansenlig del av pengarna lämnar sedan regionen. Bidraget till Umeås bytesbalans är alltså negativt. Missförstå mig inte: Jag är bara positiv till att IKEA öppnar i Umeå, men det finns ändå en poäng i att förstå ekonomin runt detta i sin helhet.

Ett annat exempel gäller bostadslån. Våra bostadspriser är förhållandevis höga vilket leder till att belåningen per capita är hög. Följaktligen har Umeås invånare också höga räntekostnader till bankerna. Bankägande är kraftigt underrepresenterat i Umeå jämfört med t.ex. Stockholm, så en mycket liten andel av bankernas vinster och direktörslöner kommer tillbaka till Umeå. På papperet ser det kanske ut som att det finns bra med kapital i Umeå i den här processen, men det är fiktivt och helt bundet till (delvis överdrivna) bostadspriser och nettoeffekten av de höga bostadspriserna är ett kraftigt negativt bidrag till Umeås bytesbalans och ekonomi.

Positiv bytesbalans får vi när vi är ännu attraktivare och skapar ännu större värden för omvärlden än vad omvärlden gör för oss. En positiv bytesbalans är viktig för Umeå. Den ökar mängden pengar i omlopp inom Umeås interna marknad, minskar arbetslösheten, ökar skatteintäkterna, stärker välfärden, och bidrar till att det blir attraktivt att leva och verka i Umeå. Det är också en förutsättning för att vi ska nå de befolkningsmål som är uppsatta för Umeå.

Men vem har koll? Jag har frågat politiker och tjänstemän om hur dessa siffror och trenderna egentligen ser ut, men får inga konkreta svar. På nationell nivå vet vi precis, medan vi verkar leva i total okunskap om hur det ser ut i regionerna och i Umeå. Kunskap om detta skulle hjälpa oss att förstå värdena av olika former av handel och företagande bättre. Det skulle vägleda regionens offentliga aktörer i sina investeringar i tillväxt, t.ex. när de spenderar strukturfondspengar från EU eller våra egna skattepengar. Så, mitt budskap till Umeå kommuns politiker och tjänstemän är förstås: Ta genast fram dessa nyckeltal så att vi förstår vart vi är på väg och kan fatta kloka beslut!