Beslut i fjällmiljö

Av , , Bli först att kommentera 2

Det tog oss sex timmar, inklusive bensträckare och lunch i Vilhelmina, att nå fram till natursköna Saxnäs och Ricklundgården där vi ska bo i dagarna de sex. Det är andra gången jag fått ett naturastipendium av Norrländska litteratursällskapet – och det är andra gången jag bor i Annexateljén, med utsikt över Kultsjön och Marsfjällen. Första gången jag var här var i början av 2000-talet, då jag nyligen romandebuterat med ”Svin föder svin”. Det var vid påsktider och solen flödade. Då var min dotter 3-4 år. Nu återvänder jag som en gammal man – denna gång tillsammans med Lena.

Saxnäs

Saxnäs.

Det är tänkt (planerat) att jag ska skriva om morgnarna, medan Lena sover. Får se hur det går med den planen då jag kört fast i sista kapitlet på min kommande roman. Då brukar det vara bäst att lägga korrekturet åt sidan och istället ”skriva inne i huvudet”. Kanske kommer jag på en lösningen under en långpromenad eller vid åsynen av Marsfjället? Eller rent av vid dagens besök i Fatmomakke?

17717394

Har en hel del att tänka på, inte minst på vad det ska bli av mig. Har ju under snart två års tid provjobbat som ”min egen” och under den tiden plockat bort 25 procent av min sjukersättning, vilket lett till ett ekonomiskt tapp på ca 5000 kr/mån. Pengar som jag försökt få tillbaka genom föreläsningar, framträdanden och en del skrivjobb. Det hela har blivit ett nollsummespel där jag fått kämpa för att försöka dra in 7000-8000 kr/mån för täppa igen förlusten i sjukersättningen. Jag ska ju själv betala skatt, sociala avgifter och återbetala moms. Under sommarperioderna juni-augusti har jag haft noll uppdrag, alltså noll kronor i inkomster – eftersom det inte utövas kultur under sommaren. Märkligt, irriterande. Sedan tycks somliga arrangörer bli förvånade över att man vill ha en skälig ersättning – ”Va, ska du ha betalt. Ni kulturarbetare ställer väl upp gratis eftersom ni har så jävla roligt i ert kreativa skapande …”

Kentstol

Stressen kring detta har lett till en stroke och att jag håller på att förlora min insulinkänslighet. Så vad göra? Krypa in i kojan igen och bli en tyst pensionär vars skrivande får ses som en hobby? Detta ska jag fatta beslut om, kanske här i Saxnäs – samtidigt som jag ska klura ut slutet på min roman.

För övrigt: Vill du veta vad jag tänker, fråga.

Dags att rösta

Av , , Bli först att kommentera 2

Uppehåll, stråk av solljus. En bra dag att rösta på. Har bara drygt femhundra meter till vallokalen i Grisbackakyrkan. Jag är av den sorten som röstar just på valdagen, en högtidsdag för demokratin. Det är inte många gånger jag poströstat eller på annat sätt röstat i förtid, två kanske. När jag var barn fick vi ungar följa med in till Lycksele när pappa och mamma skulle rösta och redan under färden i bilen kändes högtidligheten, allvaret och pappa körde extra försiktigt så att vi inte skulle kana av vägen, så att partiet skulle gå miste om två givna röster. Mamma hade varit till frissan och bar en av sina fina klänningar, pappa iklädd mörk kostym, vitskjorta och en röd slips. På kavajslaget satt ett par tre av sossarnas första Maj-märken.

Det rådde absolut inga tvivel om vad Nisse Lundholm och hans hulda hustru Gunhild skulle rösta på. Jag och syrrorna fick vänta utanför vallokalen medan mor och far röstade. Minns hur pappa fräste ilsket och slog ifrån sig med armen, när någon representant från något av de borgerliga partierna vill överlämna sina valsedlar till honom. Om han hade levat i dag och någon från tokhögern erbjudit honom sina valsedlar, hade det väl blivit handgemäng. Pappa var av den generationen som på nära håll fick se nazismen växa fram i Tyskland, men även här i Sverige då det med Hitlers framgångar blev fritt fram att säga vilka stolligheter som helst. Idag, 2017, är vi där igen. SD säger att de ska ta över kyrkan. De ska nämligen stoppa islamiseringen av Svenska kyrkan. Jaha, när såg ni senaste en minaret vid någon av våra kyrkor och några jättelika köer av muslimer som försöker tränga sig in under söndagsgudstjänsten? Nej, det sverigedemokraterna försöker göra är att utnyttja det låga valdeltagandet i kyrkovalet för att kunna omvandla dagens öppna folkkyrka till en intolerant elitkyrka. Gott folk  - Gå och rösta!

Packar lite, för i morgonen, i gryningen, drar vi mot Marsfjället och Saxnäs. En bilfärd på 4-5 timmar. Sedan rekreation, promenader, bastubad, läsa böcker och kanske, kanske ska jag skriva lite på slutet av min kommande roman. Vi får se.

minnen

För övrigt är tron ett gåtfullt, mystiskt, spännande rum där vi finner modet att tro på det som inte syns eller hörs och där vi kan släppa rädslan över att inte veta allt.

Fördomar och skam

Av , , Bli först att kommentera 2

Tidig morgon på Pig Hill. Tyst i huset, inga billjud från Backenvägen. Legat i sängen och spelat schack, mahjong och tränat min allmänbildning i Quitzkampen. Har detta som ritual var morgon för att ”kicka igång” hjärnan och få många delar av hjärnan att samverka och vakna till liv. Jo, det funkar (ofta). Med en vaken hjärna är jag mogen att vid 05.30 skriva i min blogg och efter det några sidor i min kommande roman. Det brukar bli en fika mitt på hållet, tar mina mediciner, skriver en stund till. Vid tiotiden börjar det brusa och pipa i fettklumpen på 1,5 kilo, den som sitter ovanför axlarna. Så ser min kreativa tid ut. Några timmar i gryningen och under morgonen. Sedan har jag bränt min kreativitet. Men det må så vara, för det är i gryningen och under morgonen som jag får nåt gjort när det gäller mitt litterära skrivande. Det fanns en tid i livet då jag kunde skriva morgon som kväll och stundom även nattetid, men det aktar jag mig för nu mera. Vid ett flertal tillfällen under mitt liv, lyckades jag skriva mig in i en hypoman- rent av manisk fas vilket i slutänden blev en gröt av ord som jag fick skriva om vid ett senare skede, då jag blivit lite mer ”normal”.

woman-2696408_960_720

Man har i forskningen kunnat se att bipolära är mer kreativa än andra. Därför är det ingen överraskning att det är så många skådisar, forskare och författare som lider av bipolär sjukdom. Sjukdomen i sig gör att den del av den bipolära gruppen är mer drivna och målmedvetna. Bland författare är förekomsten av bipolär sjukdom dubbelt så stor som hos andra yrken.

Exempel på författare som haft bipolär sjukdom: 

  • Leo Tolstoj
  • Malcolm Lowry
  • Kenneth Graham
  • Graham Greene
  • Mary Shelley
  • Charles Dickens
  • Jean Stafford
  • Nikolai GoGL
  • Robert Louis Stevenson
  • Francis Parkman
  • Emile Zola
  • James Barrie
  • Maxim Gorkij
  • William Inge
  • Joseph Conrad
  • Eugene O’Neill

Kända skådespelare med bipolär sjukdom:

  • Ned Beatty
  • Drew Carey
  • Jim Carrey
  • Patty Duke
  • Carrie Fisher
  • Cary Grant
  • Linda Hamilton
  • Marilyn Monroe
  • Kevin McDonald
  • Kristy McNichol
  • Tracy Ullman
  • Connie Francis
  • Nicola Pagett
  • Jeremy Brett
  • Margot Kidder

Det finns en hel del fördomar om bipolär sjukdom och eftersom fördomar bygger på lika delar rädsla och okunskap, kan jag väl passa på slakta några av dessa fördomar. Inte minst så leder ökad kunskap hos vänner och familj till en bättre behandling  när sjukdomen bryter ut i ett skov. Det är ju så med BS att den kommer och går, att man vid rätt behandling kan ha mångåriga perioder utan eller med få symtom, då den bipoläre kan sköta sina studier eller jobba som vanligt. Man är med andra ord inte ”galen” hela tiden. Ändå uppger många arbetsgivare (17 %) att de inte skulle anställa en bipolär. Hela 36 % av den svenska befolkningen skulle inte låta en bipolär sitta barnvakt. Sådana fördomar stigmatiserar de sjuka. Vänder man på steken så låter 38 % av de bipolära bli att berätta om sin sjukdom för sina arbetskamrater och 11 % berättar inte om sin sjukdom för sin partner. Det senare beror förmodligen att 41 % av de ”normala” är tveksamma att ingå en relation med en bipolär.

key-96233_960_720

Många psykiskt sjuka blir tysta och hemlighåller sina tankar och känslor. Har man under en längre tid känt sig annorlunda, är det lätt att skammen tar över och riktar sig in mot Jaget så att man börjar skuldbelägga sig själv. ”Det är mitt fel att jag är bipolär! Det är jag som rår för att jag blivit sjuk! MITT FEL!” Skammen får oss att odla hemligheter, skammen får oss att göra oss själva illa. Instängd skam kan få oss att bli aggressiva, deprimerade, ge oss ätstörningar och sist men inte minst – vi börjar självmedicinera oss med piller och alkohol. Skammen är själens sumpmark och får oss att känna oss små och ofullkomliga. Vi duger inte. Vi är inte ens förtjänta av att få kärlek. Men ju mindre vi talar om skammen, desto mer skam känner vi – skammen äter upp oss inifrån. Men skammen förlorar sin makt när vi sätter ord på den. Det är väl nu som det kreativa kommer in i bilden, att det finns så många författare som är bipolära. Vi är en grupp bland bipolära som funnit en väg ut genom att skriva, att sätta ord på känslorna och på så sätt krossa skammen. Genom att släppa kreativiteten loss, kan man gå i närkamp med skammen och efter en lång strid åter känna sig betydelsefull och sann igen.

För övrigt så borde jag som överlevare lära mig att vara mer tacksam. I tacksamheten växer glädjen och andligheten. Får ta och öva på det.

 

Längtar till Marsfjället

Av , , Bli först att kommentera 3

Uppe sen femsnåret och har skrivit flitigt på min kommande roman. Målet är att jag ska hinna sätta punkt på söndag och printa ut de 300 sidorna, så att jag kan sitta i Marsfjällets skugga och korrekturläsa. Det kommer att bli en hel del strykningar då formatet är på tok för stort och långt. Rättar alla grammatiska fel jag kan upptäcka, men med den delen av korrekturläsningen måste jag få hjälp av de som kan hitta dolda dyslexifel. I stort är jag nöjd med denna femte roman som utspelar sig i Baklandet, någonstans i skogarna kring Lycksele, och tanken är att jag med den ska avsluta serien om Baklandet. Måste kliva ur den trakten och berätta historier som skett utanför. Har två idéer som jag ska fundera på. Dessutom skulle jag vid ”sidan om” skriva klart ”handboken” om Dubbel-diagnoser och ett par pjäser jag ännu inte fått till. Men vem vet … Lever ju i vetskapen om att mitt liv är utmätt, att det är ändligt och kan ta slut precis när som helst.

PhotoGrid_1437139929547
Jag och mor vid Vormseleforsen juli 2015.

Min gamla mor har svårt att repa sig efter knäoperationen. Först fick hon en propp i lungan och inflammationer i det opererade knäet. Svåra smärtor som tvingar henne att gå på höga doser morfin, som gör henne trött och som leder till mindre träning. Inaktiviteten i kombination med morfinet har gjort henne förstoppad. Hon försökte vara hemma en vecka, men då med hjälp av syrran (även jag var där ett par dar) och vi såg ju att hon inte klarade av att duscha, att fixa mat – så nu har hon blivit inlagd på rehab.avdelningen på Lycksele lasarett för att ställa in smärtlindringen, få sjukgymnastik och inte behöva kännas sig orolig i sin ensamhet. Mor är 83 år – då tar det dubbelt så lång tid att repa sig efter en operation. Men jag är övertygad om att hon fixar detta och får leva de sista ljuva åren utan plågsamma smärtor.

För övrigt bär det av till Saxnäs kommande måndag. En trivsam vecka i Marsfjällets skugga, boende i Annexet på Richlundgården. Ska vandra mig stark.

Kyrkovalet är politiskt

Av , , Bli först att kommentera 5

Dagen började i kaos. Vad gör en  människa när ens mobil lagt av? I min finns hela mitt kontor: kalender, kontakter, adresser o.s.v. Den var helt död. Samsung och Halebop menade att jag skulle skicka in mobilen till dem – men en dryg veckas väntetid. Utan mobil. Sökte på nätet på och fann två serviceföretag i Umeå som var knutna till Samsung (eftersom garantin ännu gällde) och satte mig sedan i bilen. Det första var fel, det andra var OK. På företag nr 2 så tog han det berömda samsung-greppet och vips så fungerade min mobil igen. Det var även gratis. En skitgrej, enligt killen i butiken. En mjukvarukrasch. Men jag är lika glad för det …

På söndag är det val till kyrkan. Klart att jag ska rösta. Blir så trött på de som säger att kyrkovalet inte är politiskt – tacka tusan för att det är politiskt. Även om det i grunden handlar om att förvalta en kyrka som som i grunden förvaltar den kristna tron, så finns det rörelser som vill styra kyrkan i olika politiska riktningar. Det går ju knappast slå dövörat till när SD låter meddela att de gör en storsatsning för att vinna mandat i kyrkan. Det handlar om högerfascister som vill slå klorna i kyrkan. Är man då emot detta så bör man rösta på vänstern. Så enkelt är det. Historiskt har kyrkan varit en plattform för att utöva makt och det är detta som SD nu vill göra. Kan ni tänka er Åkesson äntra predikstolen och tala till folket (den del av folket som enbart delar den kristna tron). Sålunda: Sossarna får min röst.

martin-luther-617287_960_720

Det klagas över att Svenska kyrkan så sekulariserad. Men det är kanske det som är meningen, som är styrkan. En kyrka som är öppen för alla, som delar kärleksbudskapet med alla och en var. Idag tycks många religioner låsa sig fast vid sin ”sanna” tro och vägra släppa in de som tror ”fel”.

För övrigt så håller vi att bli slavar under tekniken.

 

 

Bli först att kommentera
Etiketter: , , , ,

Bilder från premiären

Av , , Bli först att kommentera 3

Så var då de två första föreställningarna avklarade: Premiären i Lycksele onsdagen den 6 september och dagen efter på den något större scenen i Väven, Umeå. Både jag och Linda Marklund är nöjda vad vid vi åstadkommit och de positiva reaktionerna lät inte vänta på sig, särskilt de i Lycksele där våra fyra människoöden en gång verkat och levt sina liv. Nästa anhalt med ”Mitt ibland oss” är i Bjurholm – sen lär det droppa in fler bokningar vad det lider.

PremiärLse
Premiären i Lycksele.

Det kom drygt 80 personer och lyssnade på oss i Lycksele. Både i pausen och efteråt var det många som ville dryfta sina minnen kring de livsöden jag berättat om – Valfrid ”Konungen” Johansson och Ester ”Duva” Nilsson. Med de uppgifterna kan jag nog göra en dubbelt så lång föreställning, men så får det inte bli.

I Väven dök det – i hård konkurrens med andra framträdanden – upp drygt 40 personer. Jag kände mig lite ovan vid den stora scenen och fick påminna mig gång på gång att röra mig över hela ytan och söka ögonkontakt med publiken.

Vävenspet17
Stolen – eller tronen – fyllde en viktig uppgift under föreställningen.

Efter båda föreställningarna var jag upplyft av den fina respons vi fick.Så här skev bland annat VK:s recensent: ”Det finns en charm och humor i de fyra berättelserna Kent och Linda delar med sig av. [ ...] Det är som att stiga in i ett Sverige där det går långsammare och folk får bete sig på udda sätt.” Väl hemma slog gummiklubban till i min strokeskalle och jag blev tyst och yr. Somnade tidigt.

KentVävenKentstol

För övrigt undrar jag varför jag gång på gång ställer mig på olika scener och håller låda. Det är ju egentligen inte min grej – jag ska ju sitta vid min dator och skriva romaner …

En tur till Lycksele

Av , , Bli först att kommentera 2

Drar snart till Lycksele. Premiär ikväll; då ska jag gestalta Konungen från Baklandet och Ester Duva. Äntligen börjar texterna att sitta – någorlunda. Jag är ju en sådan berättare att jag vill känna mig fri i mitt berättande, vilket gör att historierna blir en aning olika var gång de framförs. Men det får de väl bli. Det är ju inte teater jag sysslar med. Åker iväg nu på morgonen eftersom jag vill hälsa på mor Gunhild och kanske ge henne ett handtag då hon fortsättningsvis har jävligt ont i sitt opererade knä. Det krävs höga doser av morfin för att hon ska orka gå med sin rollator. Knäoperationer är brutala, det sågas och spikas, så det är klart en 82 år gammal gumma får det svårt med att komma på benen igen. Det har ju tagit Zlatan ett halvår att vara på banan igen efter sin knäoperation.

Minns plötsligt en sak från min sjuksköterskeutbildning i Skellefteå i början av 80-talet. När vi läste anatomi och kom till benet och knäet, envisades läraren med att säga ”knädet” – så till den milda grad att vi studerande under en lång tid trodde att knäet hette knädet …

Efter att ha sovit över en natt i Lycksele, bär det av mot Umeå och nästa föreställning – den i Väven 15.00.Som tur är har jag min Skoda Roomster – nu utan ilsket blinkande varningslampor.

Ser genom mitt fönster här på Pig Hill att en vacker höstdag står och väntar därute. Ser fram emot veckan i Saxnäs, då vi ska bo I Ricklundgårdens annex, där folk som fått ett författarstipendium från Norrländska författarsällskap brukar får bo – och med utsikt över Marsfjället ska jag insupa inspiration till fortsatt skrivande. Hoppas även på uppfriskande promenader, lite plockande av kantareller och vackert väder, förstås. Drar mig för att köpa en ny regnjacka, då det skulle vara att ge klartecken till ett rikligt regnande.

_DSC4666

För övrigt ökar spänningen på Koreahalvön dag för dag. Trump utlovar utplåning av Nordkorea, medan Kim Jong-un hotar med sin vätebomb och sina 1,2 miljoner soldater vid den 38:e breddgrad.Kina ligger låg, medan Putin än säger att parterna måste förhandla, än hotar att ett tredje världskrig väntar. Är det någon jag inte litar på så är det judoexperten Putin.

Bli först att kommentera
Etiketter: , , ,

Laddar för morgondagen

Av , , 1 kommentar 2

En tid av stress, en tid för uppladdning. I morgon smäller det – premiär i Lycksele för min och Linda Marklunds berättarföreställning ”Mitt ibland oss”. I söndags körde vi en testföreställning för några av våra vänner. En nyttig övning då publiken ansåg att våra berättelser var så pass starka och tänkvärda att vi borde lägga in en kort paus, fika eller bensträckare. Så får det bli. Nu börjar mina två berättelser att sitta, även om det känns en aning darrigt – men jag har hela dagen på mig att gå mellan rummen och prata högt om Ester Duva och Konungen.

LindaKent spanar

Länk till vår facebooksida: https://www.facebook.com/kentlinda2017/

Helgens orosmoment uppe i Skellefteå handlade om min bil; min nyligen införskaffade bil, en Skoda Roomster. I lördags började varningslamporna att blinka. Efter att ha bläddrat igenom den tjocka manual som följde med, verkade bilens antispinnprogram ha lagt av, samtidigt som en annan varningslampa sa att ett motorhaveri väntade. För mina ögon flög tusenlapparna iväg och jag läste på nätet om de som fått punga ut med 20 000 kronor för att få felen åtgärdade – nästan lika mycket som hela bilen kostade.

4925717093

På måndagsmorgonen hängde jag på låset hos Mekonomen i Skellefteå. En veckas väntetid, blev beskedet. Åkte till en Skodaverkstad – samma besked, en dryg vecka innan jag ens fick lämna in bilen. Dock sa båda verkstäderna att jag kunde köra bilen till Umeå – om jag körde försiktigt. Rattade bilen söder ut – och noterade ytterligare ett fel: farthållaren hade lagt av. Katastroftankarna tog plats i mitt huvud. Klev in på Motorcentralen i Umeå med bultande hjärta. Jag fick en tid direkt – vilken service! Sen fick jag vänta en dryg timme för att få beskedet att två bromslampor lagt av och att givarna vid bromspedalen kärvade. Bilen var fixad – för tusen spänn. Men jag fick inget svar på varför katastroflamporna slagits på. Den gåtan får jag leva med, för de på verkstaden hade heller ingen aning.

Det finns all anledning att oroa sig för utvecklingen på båda sidorna av den 38:e breddgraden på Koreahalvön. Det laddas med kärnvapen och många länder kan bli indragna i en konflikt. Två stollar, en på vardera sidan, slänger käft med varandra. Sandlåda och verklighet.

För övrigt är jag trött på vi i tid och otid ska sträva efter att bygga nätverk. Nog måste det vara viktigare sträva efter en trogen vänkrets.

 

 

1 kommentar
Etiketter: , , , , ,

Jakt och bärplockning

Av , , Bli först att kommentera 3

I Baklandet uppkom ofta intressekonflikter mellan bärplockarna och älgjägarna. Eftersom det på den tiden enbart var män som jagade älg så går det att lägga ett genusperspektiv på fördelningen. Männen sköt, kvinnorna plockade bär.

moose-70254_960_720

Eftersom männen bar livsfarliga vapen, så var det de som pekade ut vilka delar av skogen som kunde ”upplåtas” till bärplockarna, alltså till kvinnor och barn. Med det systemet kunde det plötsligt vara förbjudet att plocka lingon på ett av bergen för att någon av jägarna sett några gamla älgspår, hört några märkliga ljud, ja det kunde räcka att någon av jägarna hade ”känt” att det skulle finnas en älg på det berget.

Jag var den ende grabben i Baklandet med omnejd som vägrade att delta i älgjakten, dessutom hade jag ett defekt färgseende vilket även uteslöt mig från bärplockningen. Röda lingon och hallon smälte samman med det gröna riset. Så jag höll mig inomhus och läste böcker. Redan då ansåg jag att jägarna sköt på älgarna för det fanns en njutning i dödandet – men detta var det ingen som erkände. De menade att det var nödvändigt skjuta älg för skogens skull – de åt nämligen upp topparna på nyplanterade tallar och granar, dessutom hade de en förmåga att korsa vägarna när bilar kom körande. Du vill väl inte att människor ska dö på grund av det finns för många älgar? Dessutom är älgkött en delikatess. Jag hade inga svara på dessa argument. I varje fall inte då.

cowberry-317074_960_720

I mitten av åttiotalet hände något. Fenomenet växte med tiden. Det var då som polackerna kom körande i sina små skrotbilar och invaderade hyggen och berg för att plocka bär. De struntade fullständigt i jaktlagens regler och kunde ställa sig under ett jakttorn och plocka rent på lingon och blåbär. De kunde plocka bär i åtta-tio timmar och tjäna ihop en mindre förmögenhet. Till jägarnas vrede. Nu var det jaktlaget som var tvunget att planera efter var bärplockarna befann sig.

För övrigt väntar en vacker höstdag därute. Man skulle kanske plocka lite bär. Nån som vet var de jagar älg i trakterna kring Skellefteå?

Bli först att kommentera
Etiketter: ,

Bortsprungen fjärrkontroll

Av , , Bli först att kommentera 2

Gårdagens höjdpunkt var tandläkarbesöket. Var där i tid för att få premedicinering, vilket är lika med ett par lugnande piller. Har så rysligt svårt att ligga uppochner i tandläkarstolen – snacka om ett hopplöst underläge. Nåväl medicineringen fungerade – jag blev verkligen lugn och det hela var snabbt avklarat. Hemma vid sexsnåret. Sen middag, sedan laddade jag för fotbollsfesten – Bulgarien-Sverige. Men jag somnade på soffan. Vaknade när det hela var över. Fick inte ens fart på teven, då jag måste ha varit uppe i sömnen och gömt fjärrkontrollen. Nu på morgonen har jag varit uppe och sökt den. Den har gått upp i rök – eller så har jag gömt den för mig själv för att inte bli utsatt för den förlust det trots allt blev i matchen.

Tandis

Min tandläkare jobbar på en klinik där alla ler.

”Loffe” är död. I mina ögon växte han något ohyggligt då han spela karaktärsrollerna i den filmatiserade Slas-triologin, där ”Henrietta” är en av filmerna. Humor och allvar, där hans monolog utanför ett utedass når himmelska höjder. Loffe spelar direktören för ”Petterssons sexorama”, men drar sig tillbaka i skogen och börjar grubbla.

https://www.oppetarkiv.se/video/4278909/henrietta-henrietta

I onsdags kom jag till i ett soligt Ö-vik. Det är en riktigt vacker stad som klamrar sig fast vid havet och Höga kusten. Åkte dit för för att föreläsa om psykisk ohälsa. Publiken bestod av ett trettiotal vetgiriga sjuksköterskeelever. Det är tredje gången jag är i Övik och föreläser om psykisk ohälsa. Jag brukar fråga hur många av dem som funderar att jobba inom psykiatrin och denna gång var det tre, förra gången var det en. Det är synd att arbete inom psykiatrin lockar så få.

unnamed

Framme i Ö-vik.

För övrigt ska Umeå satsa pengar på en ny, stor bokbuss. Bravo! I tonåren var bokbussens besök i Baklandet den stora höjdpunkten. Genom den påbörjades min resa genom litteraturen.

Bli först att kommentera
Etiketter: , , , , ,