Trött Inlandsman

Av , , Bli först att kommentera 4

Rätt så tuff vecka, men även mycket rolig. Fyra framträdanden på lika många dagar, varje föreställning cirka en timme lång. Sedan frågestund, packa ihop, bilfärd till Anderstorp, kvällsmacka och avslutningsvis: trött inlandsman somnar på Lenas soffa. Berättarfestivalen skickade ut berättare i kommunens alla hörn. Min lott blev att underhålla folket i Kåge, Ursviken, Burträsk och slutligen, idag, i Skelleftehamn. Trots att tre av de fyra föreställningarna gick av stapeln 14.00, dök det upp ett 30-tal åhörare på ortens bibliotek.

kåge4
Kåge bibliotek i måndags.

starmän

Det är rätt så krävande, att under en knapp timme kåsera kring ett speciellt tema, och dessutom  minnas det drama jag suttit planerat under några veckors tid. Mitt stora problem är nacken som sträcks och böjs ner mot bröstbenet. Smärtorna är olidliga.

burt5 burträsk

 

Burträsk.

Turen till Burträsk var den längsta i geografin: drygt åtta mil tur och retur. Minusgrader hela vägen, men ingen snö och inte någon ishalka. Bokförsäljningen går trögt: två sålda ”schackböcker” i Burträsk. Pågår det nåt Storsvagår som jag missat totalt? Är det därför folk vill betala med en säck barkbröd. Vi gick ju ner 60 kronor i pris.

skehamn1kopiaburt5
Skelleftehamn. 30 åhörare.

BESTÄLL ”Män som spelar schack” av Kent Lundholm.

>>> Bokus.com 187 kr

>>> Adlibris.com 187 kr

Reser mot Kåge

Av , , Bli först att kommentera 4

Fick idag präst- och kyrkoherdelängderna från Lycksele församling; om den urstarke kyrkoherden Frykholm från tidigt 1900-tal som inte nöjde sig med att vara präst och kyrkoherde, utan var även bonde, till den kyrkoherde som var i livet då Ester dog 1985, nämligen den skönsjungande Josef Brännström. Däremellan kom kontraktsprostarna Berlin och Clausén. Berlin känd för sina långa predikningar och Clausén som var så trevlig att till och med pingstvännerna gillade honom.

frykholm_axel_theodor_original
Frykholm, kyrkoherden i Lycksele, tillika bonde och urstark.

Suttit under förmiddagen och förberett mig inför kvällens framträdande i Kåge. Dessutom har jag filat på föreläsningen i Lycksele där hälften ska handla om psykisk ohälsa, och hälften ska vara mer lättsamt då jag får prata fritt om Män som spelar schack.

kåge

Bad, raka bort skägget, klä mig anständigt, sätta hatten på på flinten och sätta fötterna i mina nyputsade skor. Har funkat ganska bra, både psykiskt och fysiskt, då kvällsdosen ökats så att jag har fått en jämnare fördelning de dopaminproducerande medicinerna.

För övrigt är jag nog tröttare och mer sliten än jag vågar tro. Låtsas att regnar. Fortsätter att leva det liv som jag är satt att leva.

 

Bli först att kommentera

Berättar på Berättarfestivalen

Av , , Bli först att kommentera 2

Trots en darrig dag var det två ärenden som tvungna att göras. Min roman ”Män som spelar schack” är slutsåld på Förlagstjänst (vilket är bra). Sålunda skickade jag å förlagets räkning iväg två kartonger till (40 böcker) så att inte köparna behöver stå i kö och vänta. Men det är en tung sysselsättning att bära böcker, måste börja skriva tunnare romaner.

Kent2
Från boksläppet på Pilgatan, Umeå.

Åker till Skellefteå i morgon lördag och laddar inför nästa vecka då Berättarfestivalen drar igång. Jag är naturligtvis på plats och kör fyra föreställningar under lika många dagar. Om du har en timme över, så kan du väl komma förbi och lyssna när jag kåserar om inlandsmännens sätt att hantera vänskap och deras sätt att tala om känslor och naturligtvis om deras intresse för schack. Jag läser förstås också ur min nya roman ”Män som spelar schack.”

Välkomna till:

  • Kåge bibliotek mån 14/10 18.00
  • Ursvikens bibliotek tis 15/10 14.00
  • Burträsk bibliotek ons 16/10 14.00
  • Skelleftehamns bibliotek 17/10 14.00

KentBOK

 

Dagens andra ärende var att hämta mina nya brillor. Började ju se sämre på grund av min Parkinson. En bidragande orsak till uselt seende, har även att göra med att mina gamla brillor blev sneda och vinda efter ett omtalat fall uppe på Hamptjärnsliden. Sa till optikern att jag var ute efter par glasögonen som påminde om de som Häradshövdingen i Lycksele bar på sin näsa under 50-talet. Fann ett par som påminde om dem. Sen uppstod ett mindre tumult hos optikern. Jag gillar nämligen inte jag får en prisuppgift före köpet, men plötsligt med 1200 kronor vid avhämtningen. Vägrade betala den senare summan på 3800 kr, utan stod på mig och gick därifrån efter att ha betalat 2600 kr. Kände mig inte ens en jobbig kund, för rätt ska vara rätt. Även vad gäller för glasögon av modell Häradshövdingen.

nya brillor
Mina nya brillor modell Häradshövdingen.

För övrigt finns det det tung och jobbig statistik som visar att de som varit långvarigt sjuka i en kronisk psykisk sjukdom riskerar få sin livslängd förkortad med 15-20 år. Detta på grund av att dessa patienter fått en sämre somatisk sjukvård än gemene man. Inaktivitet p.g.a ångest och isolering, mediciner som lett till kraftig viktuppgång, högt blodtryck, diabetes förkortar livet genom en stroke eller hjärtinfarkt. Orättvist! (Säg nu inte: ”Det är väl bara att rycka upp sig och börja motionera”. Det tyder bara på att du lider av bristande kunskap i ämnet.)

Waldorf och Statle

Av , , Bli först att kommentera 2

Det gick bra hos tandläkaren. Noll hål. Fantastiskt! Inte ens nån gammal lagning som höll på att ramla loss. Ändå kom vi överens om tätare kontroller,då mina Parkinsonmediciner torkar ur munnen. Tungan känns dagtid som om den vore klädd i sandpapper och som hela tiden fastnar i gommen. Sugtabletter, munsköljmedel, suga på citronklyftor, äta isglass – jag har prövat allt. Visst, en tablett Läkerol får saliven att flöda – i 30 sekunder. Det är påfrestande. Det kan dessutom leda till tandlossning. Ser ni nån som är relativt ung och som tappat sina tänder. Inte är det för att denne slarvat med tandborstningen, utan beror vanligtvis på medicinbiverkan.

tand

Waldorf och Statle satt idag inne på Mekonomen och spydde galla över allt och alla. Jo, Waldrof och Statle är förstås gubbarna på balkongen i TV-serien Mupparna. Två spydiga gnällspikar som häcklar allt och alla. I varje fall så påminde gubbarna i sofforna på Mekonomen om dessa två dockor. De verkade samspelta eftersom de sa en spydighet varannan gång, för att emellanåt hämta andan och säga: Jag håller med dig till fullo! Allt var åt helvete, särskilt landets samtliga politiker, till med de som representerade SD. De tjänade för mycket och borde straffas med att leva på en folkpension. (Skulle de bli bättre politiker då, tänkte jag säga, men lät bli).

statler2

För att inte tala om världens alla idrottsmän som tjänade mer på par timmar spelande, än vad deras två pensioner tillsamman drog in på ett år. (Undrar var de hämtar all statistik ifrån?) De höll på så en dryg kvart, då en av gnällspikarnas bil var klar att köras hem. ”Min kära fina bil”, sa gubben. Han var verkligen rörd och blev plötsligt ödmjuk vid tanken på bilen. Vad han körde? En gammal, rostig Ford. För det är bara ondskefulla kapitalister som kör omkring i nya bilar …

Suttit och förberett en lite märklig föreläsning, där jag ombetts att på ett lättsamt sätt prata halva tiden om psykisk ohälsa med utgångspunkt från min självbiografi ”Spring Kent, spring!”, och att under andra halvan berätta om min senaste roman, den tokroliga ”Män som spelar schack”. Svårt att finna balansen i en sådan föreläsning – men inget är omöjligt. Ser det  faktiskt som en utmaning. Bara jag inte blandar ihop böckerna …

För övrigt förstår jag kurdernas bitterhet mot Trumps beslut att överge dem och därmed ge Turkarna mandat att bomba kurderna sönder och samman. Kurderna som stred sida vid sida med amerikanarna i kriget mot terroristerna i IS.

Bli först att kommentera

Hopplöst underläge

Av , , Bli först att kommentera 2

Kåserade igår om mina inlandsmän inför ett 30-tal åhörare. Det gick bra. 45 minuters oavbrutet pratande, än ett skämt, än djupaste allvar. Har på sistone blivit så känslosam. Får fort tårar i ögonen, snörvlar, hulkar till. Kan beskriva det som om jag halvgråter några sekunder och sedan blir normal. Det har säkert med min Parkinson och dess medicinering att göra. Nu väntar fyra föreställningar fyra dar i rad i Skellefteå, med start kommande måndag. Kan bli tufft. Och roligt.

Kentläser
Från boksläppet.

Somnade vid 21-tiden, vaknade 01.00, somnade om vid tretiden och vaknade en timme senare. Sorterat papper, lagt dem i plastfickor. En hel del som har med Ester-romanen att göra, andra som rör försäljning av böcker och PR vid mina föreläsningar. Åker till Skellefteå i helgen och blir borta en vecka.

I går hade jag besök av två unga lägenhetsbytare. De med sin 2:a på 43 kvm, jag med min 3:a på 77 kvm. Kommer mig ju knappt in i en sån liten lägenhet – utan prylar. Var ska jag hålla till och skriva? Bredvid teven? Tror inte att det blir av; de var måttligt förtjusta i min lägenhet med sina drygt 13-15 år gamla, flagnande tapeter. Orkar ju inte vara aktiv längre, orkar inte leka försäljare. Orkar inte lära mig mer.

20170321_105713

Om ett par timmar ska jag göra mitt årliga besök hos min tandläkare. Huvvaligen! Avskyr att ligga upp och ner; att befinna mig i detta hopplösa underläge medan någon borrar i mina tänder. Men jag måste ju. Parkinsonmedicinen gör munnen torr och då blir det hål i tänderna.

Bli först att kommentera

Napp på bostadsfronten

Av , , Bli först att kommentera 4

Första ambitiösa och ordentliga genomskrivningen av Ester-romanen som jobbat intensivt med under september, resulterade i en jättetext på drygt 500 sidor i bokform.

book-3969105__340

I somras jublade jag över att jag trodde mig ha skriva min första kortroman på max 150 sidor. Sen strömmade all fakta in och jag fick tänka om. Så jag började skriva ner ALLT jag visste, rubb och stubb – men eftersom det är så stora hål i hennes berättelse, så var jag tvungen att starta min fiktiva motor. . I denna version ska jag ska det kapas – and kill my darlings. Säkert ska upp mot  två hundra sidor bort.

Har möjligen ett lägenhetsbyte på gång. En tvåa längs ÖK,nära Haga äldrecentrum och OK. Ett hus med hiss som jag kan ha nytta av i framtiden. Har räknat att jag under mitt liv har flyttat 25 gånger, det känns som om jag inte gjort annat än burit flyttkartonger, burit stolar och bord. Men det var innan jag fick stroken och Parkinson. Numera lider jag av usel balans, missar trappsteg, stel och svag och med ständig rygg- och nackvärk. Får kalla in de vältränade männen från gubbfikat.

Tre bra dagar då jag t.o.m. varit ner på stan och handlat kläder till reapris. Har blivit riktigt stilig – trots att jag går som om jag försöker imitera en ostbåge. Nu när stressen avtagit, en aning, så har blodsockret stabiliserat sig. Från dryga 38 i vintras, till 11-12 under hösten. Jo kropp och själ hänger sannerligen ihop.

download

I morgon tisdag framträder jag i Väven (18.00) här  i Umeå. Kåserar kring inlandsmännen och deras oförmåga att tala om om vänskap och känslor. Rulle tror av schack skall förbrödra dem; men det  visar vara rent av livsfarligt.

För övrigt kan ett ord, en tanke, ett pianostycke förändra din hjärna. Därför ämnar jag att nu vissla en stump. Efter den truddilutten (Livet i Finnskogarna) ska jag söka recensioner – de borde snart lämna kulturredaktörernas bord.

Produktdetaljer

”Beställ ”Män som spelar schack”.

>>> Bokus.com

Eller fråga efter den i bokhandeln!

Kentläser

 

Bli först att kommentera

Våga hoppas

Av , , Bli först att kommentera 4

Igår handlade jag kläder igen. Det brukar bli så var femte år, si så där. När de gamla kläder blivit utslitna. Sen är det bra för självkänslan att klä upp sig emellanåt. Sen har jag haft tur. Vid båda inköpstillfällen har det varit ”tokrea”. I går på Dressman köpte jag tuffa jeans för en hundring (kostat 550 kr), en kavaj för 100 kr (kostat 1300 kr) skjortor, tröjor kalsonger för en tredjedel av priset. Det kändes riktigt bra.

jump-2731641__340

Det kändes hoppfull och är det något vi ska vara rädda om, så är det hoppet. Dessutom: Vi kan omöjligt leva utan hopp, för utan hopp finns ingen framtid. Vi lever i en tid då det ibland kan kännas som om hoppet är restnoterat. Det är då som vi börjar tänka: Vad kan väl JAG (som enskild person) göra för att livet för mig själv och mina medmänniskor – rent av för hela världen ska bli till det bättre?

Klimatfrågan är vår tids stora ödesfråga. Vi  känner nog lite till mans av en viss skam, för att det fått gå så långt att mänsklighetens undergång skymtar där framme. Vi har hört forskare varna oss för en klimatkris i säkert under 20-30 års tid, men vi har stoppat huvudet i sanden. Men klimatet är ju inte det enda som skapar en känsla av hopplöshet. Det kris inom bostadsmarknaden, i skolan, med gängvåldet, ekonomin, sjukvården. Det är lätt att förlora framtidstron. Det är mörka tider. Lika bra att vända döv örat till och blunda.

hand-3257945_960_720

Jag har som sjuksyrra sett patienter från en minut till en annan, totalt förlora hoppet. Det har varit i samband med att de fått veta att de lider av en obotlig sjukdom, att slutet är nära och ingen läkare eller behandling i världen kan rädda dem. Plötsligt blir vi medvetna om vår egen dödlighet. Vid ett besked om att döden är nära förestående, så förlamas man av chocken och rädslan hugger tänderna i en. Alla livsplaner tas ifrån en.

Men det är ju då man verkligen behöver hoppet. Med det så kan man uppbåda de sista krafterna för att kämpa emot, att stärka viljan att leva, att ge sig in i kampen mellan liv och död. Jag är övertygad om att människor som lyckas bevara sitt hopp, lever längre än de som släpper taget och ger upp. När jag verkade som sjuksyrra, kunde jag se det med egna ögon. I ena sängen låg en kvinna gett upp, som förlorat hoppet, i sängen bredvid låg en kvinna som jävlar i det inte skulle låta döden ta henne så lätt. Gissa vem som rundade hörnet först?

once-upon-a-time-719174_960_720

Nu behöver det ju inte vara ett besked om en obotlig sjukdom som tar ifrån oss hoppet. Depressioner och djup sorg är inga muntra och hoppfulla tillstånd. Då kan livet bli meningslöst. Man tappar orden. Det ordlösa livet tar i sin tur bort hoppet. Det  sådana gånger vi måste söka efter ett nytt språk. Varför inte börja måla, fotografera, spela trumpet eller tramporgel. I allt kreativt finns ett språk att lyssna på och det i sin tur ger dig tillbaka de ord du kan använda. Inte minst för att kunna berätta för andra hur livet ser ut i depressionens mörka rum. Då kommer samtalet igång, då återvänder hoppet.

Varför tror ni flyktingarna riskerar livet i små gummibåtar på väldiga, stormande hav? Det är hoppet. Deras drömmar om ett bättre liv har gett dem hopp – och då kan inga stormande hav stoppa dem. Hoppet är nämligen trotsigt av sin natur. Det får oss att kämpa.

colin-gt-5

Greta och världens ungdomar ger mig hopp – medan andra tycks drabbas av skam och ilska. Dagligen hör man folk som menar att Greta Thunberg har en dold politisk agenda, är styrd av en PR-byrå, att hennes godhet är sprungen ur henne egoism och längtan att få synas i TV och bli en rik kändis. Sådana påstående är rädsla som omvandlats till ilska – hos människor som förlorat sitt hopp. Belackarna vill krossa hennes hopp – så att ungen håller käft! Allt medan klimatkrisen kommer oss allt närmare. Inte lär det vara de ilskna utan hopp, som ska rädda mänskligheten.

För övrigt krävs det mod för att våga visa sig sårbar.

Farlig läkarbrist

Av , , 2 kommentarer 3

Drog golvtrasan efter mig, gick i vida svängar över golvet, sopade en stund, dammtorkade teven inför kvällens friidrott. Tills ryggen sa stopp. Tänkte tvätta kläder, men det tänkte visst grannen också. Så jag satte mig och letade efter en ny bostad, måste ju hitta nåt på bottenplan eller med hiss. Annars lär min Parkinson parkera mig på soffan – i all evinnerlighet.

bostad
Bostad sökes. Gärna med hiss.

Det finns en hel del märkliga bostadssajter ute på nätet. Bilder på hus och lägenheter, utan någon övrig information, som typ hyra och markplan. Men stora röda knappar uppmanar en att kontakta hyresvärden – vilket kostar 10 kr. Ja, så skaffar man en god månadsinkomst. Man låtsas förmedla lägenheter, men tar en tia av varje besökare. Vimlar av sådana sajter som på ett eller annat sätt skojar till sig pengar – medan lägenheterna bara finns i deras fantasi. Nån som vet av en 2:a på markplanet – i Umeå.

stormtrooper-2296199__340
Bärhjälp till hälsocentralen.

Primärvården går på knäna. Idéerna om en god service där patienten är i centrum och där man fritt kan lista sig hos en läkare som är färdigutbildad och empatisk är skrotade. I varje fall på Tegs HC. Jag söker med ljus och lykta efter en rutinerad distriktsläkare som kan vara spindeln i nätet i behandlingen av mina många sjukdomar. Nu går det inte längre lista sig hos en speciell läkare; numera listar man sig hos hälsocentralen och sen får man göra som hon i luckan sa: ”Du får göra som alla andra patienter och ta den läkare som du tilldelas”.  Jo, jo … Kanske en charmkurs? Under det senaste året har jag träffat tre underläkare och två ST-läkare. Alla fem under utbildning. Skulle du lämna din nya bil till en verkstad som annonserade: ”Trevliga mekaniker, alla under utbildning. Låt de träna på din nya bil!” En av dem skrev ut en dödlig dos av antiinflammatoriska preparat till mig som äter blodförtunnade efter en stroke. Tur att de larmade på Apoteket. En annan doktor, under utbildning, vägrade skriva en remiss till neurologen trots att jag fallit tre gånger och bland annat brutit revbenen (typiskt Parkinson).

Fem besök, alla fem gångerna måste jag dra min långa och komplicerande sjukdomshistoria. Det har blivit så att jag säger mindre och mindre, i hopp om att  de läst lite grann i min journal. När primärvården faller ihop, så måste patienterna stanna kvar i specialistvården allt längre, vilket gör att man blir en propp i deras system så att färre ”utifrån” får chansen att träffa en specialist.

learn-2412776_960_720

Nu måste jag gå till tre olika inrättningar och träffa storhopen av olika läkare. På neurologen funkar det bra. Har träffat samme Parkinsonläkare tre gånger. Däremot påminner psykiatrin om hälsocentralen. Även här har jag träffat fem olika läkare det senaste året. När jag ska ha nya recept så måste jag ringa psyket för mitt litium, hälsocentralen för blodtrycksmedicinen och neurologen för Parkinsonmedicinen. Alla tre inrättningarna vill ha fem arbetsdagar på sig för att fixa recepten. I bland när man har otur, så kan jag tvingas gå till apoteket tre dagar i rad. Sen ska man börja be till Gud att apoteken har medicinen hemma i sina allt mindre läkemedelsförråd (medan ”butiken” vid ingången får allt mer plats till deodoranter och skönhetsprodukter.)

På mitt apotek hade de härom veckan REA. Japp 30 procents rabatt på alla produkter. Även på medicinen, frågade jag syrligt. Nä, men på den här antirynkkrämen, sa den paranta damen som dessutom bjöd på nyttigt naturgodis. Äsch, låt ICA ta över hela skiten, hälsocentralerna och hela psyket. De gör ju reklam för en egen appdoktor. Står han vid charken? Vid fläskfilén? Till slut blir man som patient cynisk och smått ironisk. Kanske leder det till en för tidig död – i mitt fall så frigör det en himla massa resurser och mer plats till andra behövande.

axe-984008__340
Doktorn som valde veden. 

För övrigt hade jag en gång en distriktsläkare som var kanonbra. Han kallade mig varje halvår för att kontrollera min diabetes. Han var empatisk och påläst. Men så köpte han köpte min roman Vedtjuven och började allt mer prata om romantiken med att hugga sin egen ved, att klyva och stapla den i märkliga, konstnärliga former. Det är mycket möjligt att Umeås bäste distriktsläkare, på grund av min bok, numera klyver ved dagarna i ända …

Rädslan är ondskans vän

Av , , 2 kommentarer 4

En människas och en grupps berättelser är viktigare än vi tror. Dessa berättelser för det kulturella- och det sociala arvet vidare till nästa generation. Berättelser som förr var livsviktiga för vår överlevnad. Läste härförleden om kulturforskare som menade att man förr i tiden, när gällde gamlingar med uselt minne (demens), så var fullt möjligt att gamlingar med demens (?) helt sonika togs av daga för skydda och bevara familjens/gruppens muntliga traditioner. Men nog låter det hårt.

otzi-4038875_960_720

 

Om den demente gamlingen satte sig vid lägerelden och berättade följande: ”Detta utspelade sig för ett månvarv sen (när det skulle vara tre månvarv) när Bosse Björnfäll (när det istället var Arge Orvar) bet ihjäl en älg …” (som egentligen var en mus), satt de stopp gubbens usla berättande med att hugga fast yxa i dennes skalle. Det är väl en himla tur att släkt och vänner inte är lika hårda nu för tin. Som författare skulle jag ligga risigt  till.

hare-1634332_960_720

Jag satt även och läste om ondskan till en bit in på småtimmarna. Om vad som är ondska? Och hur vi ska skilja på ondska och en ondskefull handling. Om man nu kan det? Enligt en definition vill onda människor dominera, de vill känna makt. De har ett begär som måste bli tillfredsställt och gör därför vad som krävs för att stilla begäret. Men först avhumaniseras offret genom att dela upp dem i VI och DOM; då blir offret ett redskap.

soldiers-303473_960_720

I krig skapar man skapar man hela arméer av hatande, onda soldater. Först skapar man en stark, speciell gruppkänsla. Sedan får de soldaterna att inse/tro att de endast kan överleva ifall de håller DOM ANDRA borta. Gruppen är nu hotad. ”Dom andra” kan när som helst komma och ta deras liv. Nu ingjuter man rädsla i soldaterna och beskriver vad ”dom andra” brukar göra med sina offer. I detta läge ger man soldaterna fria händer att slåss för sina liv. Nu har de fått makt. Med rädslan som drivmedel blir de onda eller utför onda handlingar. Hur man nu ville se på det … Är personligen döless på ursäkten: ”Jag lydde bara order!” Det senare definieras av vissa forskare och debattörer som ”Den dumma ondskan”. Vissa människor har inte förmågan att se att det är ondska som får dem att göra ondskefulla handlingar. Det senare har jag svårt att köpa.

Men det finns så väl beskrivet hur extremister/terrorister säger sig ska göra onda handlingar i tron att dessa handlingar är goda. När de i grund och botten blivit vilseledda av vältaliga imaner, manipulerande sektledare och tanklösa politiska ledare.

war-2408702_960_720

Det spelar ju ingen roll hur man försöker definiera ondskan. Ont är ont oavsett varför en människa gör det, då vi ALLA ansvarar för våra handlingar. Jag minns skolårens mobbare. Mobbaren börjar säga elaka, förnedrande omdömen om offret, för att på sätt i avhumanisera offret; mobbaren vill dela upp oss i Vi och Dom. Nu kommer slagen, sparkarna och de nedlåtande hånskratten. Det lyser om mobbaren. Denna har makt över sitt offer och han kan gå hur långt som helst. Han känner njutning. Efteråt har mobbarens självkänsla (självbelåtenhet) vuxit.

fist-424499_960_720

Mobbing uppfyller det som har med ondskefulla handlingar att göra. I vilket fall som helst går mobbing och sadism hand i hand. Och sug på den här syrliga karamellen: Är det inte ondskefullt att stå vid sidan se på, utan att ingripa? Vi finns ju exempel på vad som kan ske när de GODA vänder bort blicken när ens broder skadas och plågas: Nazityskland 1933-1945.

För övrigt tror jag inte att vi helt och hållet kan utrota ondskan. Dessutom lever vi i en tid då folk tycks tro att man kan säga vilka nedlåtande saker som helst till en medmänniska. Det håller på att bli riktigt farligt att vara annorlunda. Är man det minsta eljest (fel kläder, hudfärg, har fel åsikter, är för dum eller för smart) så smäller det.

© Kent Lundholm

Underskattad kvinna

Av , , Bli först att kommentera 8

Trampar henne i hälarna när hon hasar fram längs Lyckseles gator. Det är sent 40-tal. Följer henne till Tannen när Lycksele IF kvalar för en plats i Allsvenskan. 9000 på läktarna. Men ”tvärränderna får storstryk. GAIS är numret större. Hon hoppar på stället, jublar med armarna över huvudet. Sedan står i skuggan och hör henne prata om sitt öknamn med prosten Berlin. ”Jag het int Duva, jag het Nilsson, Ester Nilsson”.

Det är en märklig upplevelse att krypa under skinnet på en annan människa; att försöka förstå hur på djupet tänker och resonerar. Detta utan att känna henne personligen. Sammanlagt har jag pratat med henne ett par minuter nån gång på 70-talet. Då jag var en finnig tonåring. Nu skapar jag en bild med hjälp av släktforskningsdata, gamla kartor, intervjuer med de som jobbat på de ålderdomshem där Ester bodde sen 1929 och fram till sin död 1985. Men om hennes första 30 år finns inga levande vittnen kvar. Lycksele kommun hjälpte mig att rota i fattigvårdens arkiv. Fann uppgifter om skolgången och faderns märkliga ansökningar om plats på ålderdomshemmet i Lycksele. Stora luckor i hennes liv som jag ska fylla igen genom att ”tro mig veta” vad som hände. Alltså, fiktivt berätta om hennes liv.

Ester Duva10

Fram växer ett märkligt livsöde. Hon blir kött och blod, hon talar till mig, visar mig vägen. Följer henne på mängder av av jordfästningar, bröllop, dop, möten, tingsförhandlingar, teater- och biobesök, fotbollsmatcher, längdskidåkning. Hon växer. Från att ha varit ha varit rädd för sin egen skugga, blir hon orädd, nästan gränslös, då hon bjuder in sig själv på alla dessa arrangemang. Egentligen känner hon inte så många, i varje fall inte på djupet, men alla i Lycksele med omnejd känner Ester Duva. I I varje fall tror de det. Men maken till underskattad kvinna har jag aldrig stött på. Denna hånade kvinna, var mångdubbelt smartare och mer beläst än alla belackare – ihop.

Valfrid Johansson Konungen

Jag minns skrivandet av romanen ”Konungarnas konung från Baklandet”, den biografiska romanen om Valfrid Johanssons liv, som slukade tre år av mitt liv mellan åren 2003 och fram till utgivningen 2006. Arbetet med den romanen påminner mycket arbetet med Ester-romanen. I Valfrids liv fanns stora luckor vad gällde fakta. Fick gå efter min inre kompass och tack vare min empatiska förmåga kom jag ganska nära sanningen. Många kände igen honom i min text. Men pressen är större med Ester-romanen. En hel stad som har 8000 bilder av Ester. Många sprungna ur skrönornas värld. Samma historier som varierar en aning. Ofta lustiga historier om hennes yttre, men få berättelser som handlar om Esters inre, hennes kloka sätt att resonera, hennes orädda förhållningssätt gentemot ”överheten” då hon satte läkare, prostar, häradshövdingar på plats.

Borde gå ut i köket och diska, eller dela mina pillerdosetter, eller åka och köpa snus. Har mindre värk i rygg och nacke sen jag fått smärtstillande medicin. Det är mycket som jag borde. Dock har jag varit ute på dagliga uppdrag, alltifrån gubbfika på Ullas konditori, besök hos kompisar, till att hämta bokpaket på Bussfrakt. Mer pallar inte min rygg för. På måndag ska jag få låna en rollator. Förhoppningsvis ska jag med hjälp av den kunna gå rakare. Utan stöd förvandlas jag snabbt till en ostbåge.

Meningen

För övrigt börjar det bli dags att boka tid för att skifta till vinterdäck. Om drygt två veckor ska jag till Skellefteå för att genomföra fyra framträdande (fyra dagar i rad), ett par veckor senare ska jag framträda i Lycksele. Då kan snön ligga decimeterdjup längs vägarna. Det är vansinnigt lätt att köra fort och fel.

Bli först att kommentera