Tom topp i skrivprocessen

Av , , Bli först att kommentera 4

”Kanske är varje författare som en djurparksdirektör vilken varje morgon finner djuren utsläppta ur sina burar.Sedan ägnas hela dagen åt att infånga, identifiera och låsa in bestarna, bara för att morgonen därpå finna djuren utsläppta på nytt.” Så klokt skrev Niklas Rådström i sin bok ”Den ansvarsfulla lättjan”; ett skeende som ständigt upprepar sig och som emellanåt rent kan vara livsfarligt.

författare

Kanske är det därför som det alltid finns ett inbyggt motstånd till påböja skrivandet. Att skriva första meningen på en ny roman görs i vetskapen om att två-tre års dagligt hårt skrivande väntar kan fylla en med djup skräck. Och då med vetskapen att man kan förlora sig på vägen mot målet. Rådström skriver också: ”En författare kan ägna en halv förmiddag åt att diska en tekopp bara för att slippa se skrivbordet.” Men har då inte författare någon som helst inspiration? Jo, det är klart. Inspiration den flödar till när skräcken för skrivandet upplöses. Med andra ord, det är rätt så komplicerat att skriva en roman.

maskros

Min kompis läkaren  berättade, apropå detta med sekter och dyrkarnas övertro på ledaren. I staden som han jobbade fanns ett hemligt sällskap där man dyrkade den något till åren komna Mästaren. Han var sedd som en riktig stortänkare som mellan sina framträdanden filade på sina geniala alster. Dessa läste han upp vid sina sammankomster – men det var inte många som förstod hans virriga analyser – men så var han ju så jävla smart och stod en nivå övre alla andra. Men så dog denna Mästare. Obduktionen väntade. Skulle man finna en ny, komplicerad hjärna? Nej, istället fann man ett stort hål i hjärnan och stora döda områden i viktiga delar av hjärnan, I det områden som står för tänkandet, fanns bara döda områden. Läkarna konstaterande att Mästaren inte kunde ha tänkt en enda reda tanke de senaste åren. Sällskapet då? Jo, det finns kvar och lärjungarna kämpar med att tyda hans antecknings block för att finna fram till hans visdom som berättar om meningen med livet och till det evigt liv. Är detta inte en sekt så vet jag inte?

För övrigt ligger det en hel del med att man måste lära sig själv att stå ut med sig själv. Står man inte en ut med sig själv i tv-soffan, så lär man knappast göra det i urskogen heller.

Bli först att kommentera
Etiketter: ,

Kor och svanar

Av , , Bli först att kommentera 4

När snön tinat bort och solen börjat göra gräset grön, så släppte vi i Bäckmyran ut korna på vårbete. Det var en märklig syn som jag aldrig glömmer. Efter att korna ha stått bundna med tjocka kedjor i sina båt under en hel, mörk, kall vinter, så skuttade de ut myren bakom ladugården. De lyfte på bakkroppen och sparkade med benen, studsade fram på raka ben och muade i pur glädje. Där fanns även kvigor, de ungkor som ännu inte kavlat. De var av nån anledning något mer reserverade. Hur det nu än var med saken, så blev man glad att se dessa skuttande kor, kvigor och kalvar.När korna leker i hagen, då är det sommar.

kor

Visste ni  att kor INTE kan gråta! När de har ont råmar de på en särskilt sätt, de kan stöna och sucka djupt också. Men några tårar får de aldrig, så de gråter inte på samma sätt som oss. Kanske är det denna avsaknad av tårar som skapar en så fridfullt känsla att stirra in i ett koöga. Pröva. Har man tur så ser man hela universum och man kan ana meningen med livet. Om man har tur. Jag är förvånad över att ingen lycksökare till psykoterapeut startat ett handlingscentra med 50 kloka kor med stora ögon.

Snart ska väl Göken börja gala, för inom kort har väl den jättelika gökungen ätit upp all mat i redet och knuffat ner sina bröder och systrar till marken, mot en säker död. Jag tycker Göken är en skitstövel. Älghonan har en minst lika tuff uppfostran metodik Hon kalvar i maj-juni och efter det så sparkar hon bort fjolårskalvarna, vilket kan var riktigt bryskt.

svanar

Jag såg något märkligt förra veckan när jag tog en av mina korta promenader. När jag kom ner till älven hörde jag ett bekant sångläte, ett något hest trumpetande flygande i plogformation. Vet ni vad: De var sju stycken, och enligt myten ska den som får se sju svanar komma flygande på en och samma gång, få All världens lycka. Det var första gången för mig. Under tiden jag skrev min roman med just denna titel ”All världens lycka” vandrade jag långa sträckor för att få syn på detta fenomen. Men svanarna var antingen sex eller nio eller fler. Jag sprang genast hem och spelade upp en hundring på Lotto, men inte fan vann jag nåt. I min roman går det lika illa för huvudfiguren Isak, när han får syn på sju svanar, Han blir så intresserad av svanarna, att han glömmer trädet han håller på att fälla, varvid stammen vrider sig och rasar med kraft över hans nyligen införskaffade skogskoja.Så det här med tur är subjektivt.

vangogh

En polar till mig berättade om en kollega till honom, som alltid skröt hur mycket tur han hade. Vann han inte på Lotto, så kom han in på konserter utan biljett för att inte tala om alla fina jobb han fått, genom tur, genom åren. Men det slutade illa. När han genom tur hittat en mycket billig resa ner till Grekland. Väl framme lade han ut badhandduken på den heta sanden, slöt ögonen och somnade i härliga värmen. Tydligen tog turen helt slut där. I nästa ögonblick kom en stor sopbil backande längs stranden och körde över honom. Han lär ha dött direkt. Så det där med tur och karma måste vi nog syna.

För övrigt är Bofinken min favoritfågel. Kvittret påminner i bland om en fuga av Bach.

Beställ mina böcker: >>>>>>>>>>

Bli först att kommentera
Etiketter: , , , ,

Empati och rädsla

Av , , Bli först att kommentera 3

Solen lyser. Dessutom är det pingst; en kristen högtid då vi firar den heliga Ande som gavs till apostlarna i Jerusalem. Dessutom är det, enligt Bibeln, första gången som tungotal förekom och 3000 personer döptes den dagen i Jesu namn till syndernas förlåtelse. Jag kan gott gå med att fira den Helige Ande. Däremot tycker jag att fånerier som att tala i tungor är ett av de värsta avarterna i den kristna traditionen. Det är lika fånigt som TV 5 ”Det okända”, då en massa skojare utnyttjar människor i sorg och förtvivlan. I den djupa sorgen är det inte helt ovanligt att minnesbilder omvandlas till ”verkliga” syner eller ljud. Alltså helt naturligt och har inget med galenskap att göra.

jesus-1248796_960_720

Igår var vi en sväng ut till Nydalasjön, närmare bestämt till Mammornas vik. En liten badstrand med långgrunt vatten, vilket passar småbarn och ängsliga mammor. Och en och annan pappa. När min dotter var liten, var jag ofta med henne till Mammornas vik. Det är 10 år sedan. Drygt. Men allt var sig likt. Några småungar som skrek på grund av kylan i vattnet, en pappa som försökte få fart på grillen, men det blev mest rök, och ensamma mammor som ställde fram saftflaskor och mackor på sandiga filtar.

Jag gläds åt att mitt blodsocker är relativt stabilt och lågt. Klart är att när mina inre, kemiska, bipolära processer sätter fart, så svajar blodsockret. Den inre stressen får kortisolet att flöda och det höjer blodtycket och blodsockret.

minnet

Lika lite som att somliga skulle födas onda, lika lite ska vi tro att empati är något beständigt. Empati, förmågan att sätta sig in i andra människors situation, är något vi ständigt, dagligen måste träna på. Vi måste alltså träna på att bli goda människor. Samma träningsprogram måste vi sätta upp för att bemästra våra rädslor och tygla vår impulsivitet. Vad gäller det senare så är en god regel att tyst räkna till tio innan man drämmer till med en ”sanning”.

För övrigt betyder ord något. Alltid.

Bli först att kommentera
Etiketter: , , ,

Kortbyxeväder

Av , , Bli först att kommentera 2

Snudd på kortbyxeväder, då man ska vandra genom tillvaron med bar överkropp, och kisa mot en blå molnfri himmel där solen hänger och ger värme och fernissar ens bleka kropp gyllenbrun. Vad ska jag då göra? Åka ner till havet och slappa? Nä, jag ska på Tegs HC lämna en rad blodprover – som suger energi ur min redan trötta kropp.

glädje

Har inte skrivit en rad på fem dygn. Måste komma igång med författarporträtten av Calle Hård och Karin Alfredsson, som projektet HärLitt beställt (Ps. ladda ner den appen!). Sen återstår en del arbeten med mitt romanmanus, inte stora, men ändock. Har fått en del kloka påpekanden från förlaget. Men det är väntat. Jag brukar alltid tvingas fila på mina manus några extra varv – men det har också ett bättre slutresultat.

Igår kväll var jag i Ersmarkskyrkan och lyssnade på sköna Lena och hennes kör. Jag har lyssnat på den kvinnokören i ett par års tid och de blir allt bättre och bättre. De verkar vara mer seriösa, vilket är naturligt när man upptäcker kraften som finns i gruppdynamiken.

Hörde på TV nu på morgonen, där man analyserade den politiska hysterin kring antal poliser på grund av den ökande brottsligheten. Forskarna menar brottsligheten i stort inte alls har ökat. Men vad hjälper det? Att spela på människors rädsla för bovar och banditer och vara det parti som satsar mest på hårdare tag mot den fiktiva ökande brottsligheten, lär plocka många röster.

För övrigt tycker jag årets Tre Kronor har ett högt värde. Bara inte flera av dem bryter tummen så kan det gå bra.

Bli först att kommentera

Musiktips

Av , , Bli först att kommentera 0

Å så bjuder jag på lite glad, präktig 80-tals musik. Håll till godo. Dansa ut i den varma kvällen och njut av den förföriska försommarvärmen.

 

 

 

 

Bli först att kommentera

Ljus och mörker

Av , , Bli först att kommentera 2

Rena sommarvärmen. Satt på balkongen i går, dryga timmen, och lyckades bränna min något utstående mage. Men att vistas i solen ska ju, till en viss del, vara nyttig. Inte minst vad gäller produktionen av D-vitamin som är ett fettlösligt vitamin som är bra för benstommen och för att immunförsvaret ska fungera bra. Men snurrar man runt en stund på nätet så verkar det som om solen är en dödsmaskin. Inte minst för att antalet fall av hudcancerformen malignt melanom har nästan fördubblats de senaste tio åren. Är det inte det ena så är det andra.

vatten

Har inte gjort många knop den senaste veckan. Är fångad i en blytung kropp och en känsla av uppgivenhet. Har svårt att fokusera och det är stora revor i mitt minne. Har tagit antidepressiva piller i dagarna fem, så än är det för tidigt att skåda ljuset.

Vill ju bli pigg, nu när jag fått ett arbetsstipendium av Författarförbundet. Två veckor i juni ska jag få bo och skriva i Henning Mankells hus i Överberg, en bit utanför Sveg.

För övrigt ska jag försöka läsa en stund, sittande på min nyligen införskaffade solstol med medföljande dyna. Sedan åker jag till  Ersmarks kyrkan vid 18-tiden för att höra Lena och hennes kör sjunga trösterika låtar.

Bli först att kommentera

En mörk grop

Av , , Bli först att kommentera 3

Sover och sover. Inget friskhetstecken när det gäller mig, som i vanliga fall brukar sova, slumra max 4.5 timmar per natt. Nu sover jag åtta timmar om natten och förutom dessa blir det 3-4 timmars sömn även dagtid. Går fram genom tillvaron med en känsla av att kroppen är klädd i bly. Allt går långsamt, det tar emot att gå i trappor, upplever att jag blir än mer motorisk fumlig. Psykiskt bär jag på en likgiltighet och under detta bubblar ångesten och paniken. Jag har drabbat av en bipolär depression. Till skillnad från en ”vanlig” depression som kan ta månader, veckor på sig att utvecklas, så kan den bipolära köra igång efter några dagar, någon vecka. Jag har har aldrig vant mig vid de bipolära depressionerna, då de tycks ”ploppa” från en dag till en annan, och jag har inte aldrig lärt att handskas dem. Om man strax innan varit uppe i en hypoman eller manisk fas, vilket är vanligt, blir fallet ner i den mörka gropen riktigt högt och smärtsamt. Rent av farligt.

skammen

För första gången sedan 2012 har jag nu börjat medicineras med antidepressiv medicin. Nu är det knepigt att behandla bipolära depressioner, då antidepressiva mediciner kan leda till en manisk fas och än värre till ett blandtillstånd då det svänger häftigt mellan mani och depression. Ett plågsamt och farligt tillstånd. Det är bara att härda ut. Till slut vänder det. Fast 2012 tog det dryga sex månader.

För övrigt kan jag rekommendera min bok ”Spring Kent, spring!” där jag mer ingående berättar om BS, ADHD, paniksyndrom och självmedicinering.

20160315_163208

 

BESTÄLL >>>>>

Bli först att kommentera
Etiketter: ,

Sitt

Av , , Bli först att kommentera 0
Bli först att kommentera

Blä för Carpe Diem

Av , , Bli först att kommentera 4

Jag retar mig allt mer på detta tugg om vi ständigt ska befinna oss i NUET, och för vår överlevnad ska rabbla dessa slitna ord: Carpe Diem. Klart att det finns vissa fördelar att vi ska befinna oss i nuet och i denna bubbla finna det fokus som får oss finnas där vi egentligen är – här och nu. Men så sabla enkelt är det inte med detta Carpe Diem. Vi är varelse som  råkar ha ett minne och tack vare detta minne kan vi referera till så väl nutid som till dåtid. Vi måste minnas och stanna upp, för att dra slutsatser av vad vi gjort fel och rätt. Minns vi inte våra tillkortakommanden så torde våra liv vara värdelösa. Det är genom att blicka bakåt, att minnas, som kan förstå vad vi gjort rätt och fel. Har en känsla att de som förespråkar kärleken till NUET, sitter i bubbla och anser sig må prima – just därför att de inte släpper in det som är jobbigt från tidigare.

kermit-1731793_960_720

Vad ä en människa utan minnen? Utan tillbakablickande. Ett irrande bloss som inte känner igen sig i spegeln.

Carpe Diem. Trams!

Lagat en sönderbiten en tand idag. Hatar att ligga nerlagd – att förlora kontrollen.

För övrigt är det hockeymatch ikväll-

 

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

Rymden luktar

Av , , Bli först att kommentera 3

Läste härförleden att rymden lär lukta som en ”rallytävling – en blandning av varm metall, dieselångor och os från en grill. Astronauter som återvänt till jorden, har vittnat om att de känt lukten av ”bränt, stekt kött”. Lukten lär ska komma från döende stjärnor. Alltså finns en slags förruttnelse även ute i universum. Även om tidsperspektivet skiljer. Och avstånden.

rymden

Apropå lukt, så är luktsinnet vårt äldsta sinne, med en direkt koppling till hjärnan, till amygdala – ett centrum för våra känslor. Vissa lukter kan öka pulsen, höja blodtrycket – andra skapar lugn och välbefinnande. Huden och beröring är ett annat sinne som hjälper oss att tolka och förstå världen. Massage kan lindra öka fokuseringen, koncentrationen (inte minst hos oss hyperaktiva med Adhd), och förstärka immunförsvaret. Beröringar sänker halten av stresshormonet kortisol och minskar stressen. Så rör mer vid varandra.

För övrigt regnar det. Därför ska jag, i ren djävulskap, åka till Rusta och köpa en solstol.

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,