Schack väcker hjärnan

Av , , Bli först att kommentera 3

Två timmars sömn. Uppe vid fyra för att fortsätta korrekturläsningen. Segt. Min hjärna har inte vaknat. Efter fem partier mot min schack-app, så börjar det röra sig inne i fettklumpen som kallas hjärna. Schack är verkligen ett spel som tvingar hjärnan att använda sig hela sin kapacitet. Det handlar om logik, minne, rumsuppfattning, matematik, mod, fantasi, strategi.

hjärna

Efter min stroke för dryga två år sedan, fick jag tillgång till en massa appar/spel som skulle trimma igång min skadade hjärna. Men de funkade inte på mig. Där fattades leken, fantasin, och det fanns inga möjligheter att söka andra lösningar. Det handlade mest om att minnas hur många blå eller röda prickar som dök upp. Det är ingen slump att schack kommit att få en betydande del i min kommande roman.

chess

För övrigt ska jag snart åka till NUS och träffa min nye läkare.

 

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

Musik i erotik och längtan

Av , , Bli först att kommentera 1

Samlat samman lite bra musik till er alla, mina läsare

Musik  med ett visst mått erotik.

Musik vi spelade när vi lämnade Norge – nyrika.

Musik jag spelade när det redan var för sent.

Musik vi spelade när vi vara röda.

När jag ville trösta en snygg tjej.

Bli först att kommentera
Etiketter: , , ,

Orden bleknar bort

Av , , Bli först att kommentera 2

Dagarnas brus. Just nu kommer de och går i ett rasande tempo. Förmodligen för att jag är så djupt involverad i mitt korrektur. Allt färre fel. Till slut håller det på att växa fram en hållbar text som jag vågar skicka till förlaget. Men just nu är jag döless på mina knäppa gubbar. Det ska bli skönt att lämna ifrån sig korrekturet – även om jag vet att jag kommer att tvingas läsa texten minst två gånger till innan den är klar för tryckning.

nervus-medianus_68483144

Måste ha legat på min vänstra arm i natt och klämt in någon nerv. Trots tre timmars skakande av handen, finns det kvar sockerdricka i tre av fingrarna.

Dagen består av mer korrekturläsande, sedan vid ettsnåret dyker polaren Gösta upp för att köpa ett exemplar av min bok ”Spring Kent, spring!” Det har snart gått två år sedan den släpptes och redan efter ett år gick försäljningen drastiskt ner. Säljer ett tiotal efter mina föreläsningar, men det är allt. En bok håller tydligen inte längre. Torgny Lindgren sa i en intervju för några år sedan, att det som var mest deprimerande med författarskapet, var att förlagen snålade på papperskvalitén. Det billiga pappret gör att bokstäverna bleknar och försvinner. Redan efter 70 år så finns där inga ord, bara tomma, vita sidor – och så pärmarna förstås.

För övrigt ska jag få träffa en läkare i morgon. För första gången på ett drygt år ska jag få möta en specialist.

 

Bli först att kommentera

Förtäta eller skapa lufta

Av , , Bli först att kommentera 2

Det ska förtätas i Umeå, det heter så, detta för att tillgodose ett Umeå som växer så att det knakar. Därför bygger man in nya, höga hus – där det redan finns en liten tomt mellan två redan gamla befintliga hus. Man bygger dem på höjden (ska vara modernt) och inför framtiden köper man upp tomter för ytterligare oändlig rad av höghus. Beslutsfattarna har ett mål att staden ska ha 250 000 innevånare inom år 2050 …

Umeå_stadsarkiv-1888-stadsbrand-Umeå

 

Efter storbranden i Umeå, den 25 juni 1888, så ödelade nästan trästaden Umeå. ALLT STOD I LÅGOR! Samma dag som det brann utav helvete i Sundsvall. Ödets ironi.

Öst- och väst på stan står gamla trähus och minner om hur gamla Umeå såg ut. Det finns kanske inte några ekonomiska värden i dessa hus  – men det finns andra världen. Jag tycker att det år lärorikt och intressant att promenera genom stan och försöka minnas hur det en gång var att leva sin liv i Umeå. Det är nog klokt att lämna kvar en del minnen och kulturella landvinningar innan nästa höghus planeras att byggas.Det vi inte minns, finns inte.

images

BIldmuseet – en oas i Umeå.

Baksträvare, ja så brukar sådana som jag kallas när man vill diskutera det som sker i vår stad. Lärde mig redan som kommunreporter hur laddat nybyggen, av så väl hus som nya vägar och järnvägar. Det kunde få politiska företrädare att tappa fattningen. Samma tugg hördes när broarna över älven skulle planeras. Men det är inte det som det handlar om. I mångt och mycket är det en definition om vad demokrati är.

För övrigt är det lätt att drivas av högmod när man klättrat högt på stegen. Det är svårare att klättra ner och vara uppfylld av ödmjukhet.

Mannen som gett ödmjukheten ett ansikte:

dalai-lama-1207695_960_720

Irriterande avbrott

Av , , Bli först att kommentera 2

Jag hänger alltjämt över mina texter. Tiden går och det är Inte ovanligt  att jag korrekturläser 10-12 timmar per dag. Men jag märker ju hur mycket bättre det blir efter varje genomläsning. Har fått indikationer  från mina utomstående korrekturläsare, att detta torde vara det bästa jag skrivit. Det är en tröst, att som ansvarig för texten jag till slut ska ro detta iland.Ni som ville ta del av en berättelse som grundare sig på ett helt liv utan diagnoser – vilket ledde till självmedicinering och vägen tillbaka. Förutom att jag författare, journalist – så är jag kunnig om vad som sker i hjärnan vid de olika tillstånden.

Bokningarna till mig och som föreläsare i ämnet Psykisk ohälsa, som bygger på min självbiografi. Har sedan boken kom ut har jag fått 17 bokningar.

Omslag_Spring mindre

 

 

Beställ >>>>>>>>  BOKUS 118 kr

Vi har en given mängd utrymme i vår hjärna, och utifrån det bör vi väl fylla denna fettklump med det som är väsentliga för våra liv. Steg ett torde vara att kasta ut all onödig kunskap – i mitt fall alla värdelösa världsrekord. Det handlar om att offra gamla, utslitna minnen mot nya fräscha bilder. Vi stormas ständigt av nya impulser, och när en sådan som jag inte hänger med och inte heller förstår, så leder det till ovillkorlig ilska. När en spännande film visas i TV – men som avbryts med ett irriterande avbrott och en faslig mängd med trailers, så hade ibland gått en kvart. Då har jag tappat fokus, glömt merparten av filmen, vilket gör att jag byter kanal. Den senare dyngan som jag beskrivit, ska inte in i min hjärna. Ändå gör reklamen det. Den rör om, den förstör.

För övrigt ska jag diska och sopa. Hur kul som helst.

 

Bli först att kommentera

Jagar de små, små felen

Av , , Bli först att kommentera 2

Kylan verkar ha gett med sig. Endast sex minus här på Pig Hill. Ska snart åka med min Skoda till verkstan. Den bakre vindrutetorkaren har lossnat. Sju hundra spänn kostar det mig. Men bestämde mig då jag köpte bilen, att hålla efter alla småfel – direkt. Tidigare i livet lät jag småfelen växa, vilket blev dyrare i längden. Mina bilar blev med tiden snabbt skrothögar. Men inte min Skoda. Det är kanske den sista bil jag äger i livet. Ska vårda den ömt.

HannaBil

Min dotter Hanna, kör min fina Skoda.

Är inne i den tyngsta delen av skrivarprocessen: korrekturläsandet. Jagar de små, små felen. Fick hjälp av Lena, som genom att läsa mitt korretkur. Hennes råd fick mig att se nya infallsvinklar på helheten. Strök femton sidor. Nu jagar jag som sagt småfelen – och de tycks gömma sig i varje mening. Det går inte att se småfelen på en datorskärm, eftersom upplösningen är sämre än ett blankt, prasslande pappersark. Men det tar tid. Trehundra sidor ska kontrolleras, rad för rad, mening för mening, ord för ord. Eftersom jag har svårt med koncentrationen, måste jag ofta ta en paus. Annars kan jag ha ”läst” fem sidor – medan jag i tanken varit på en strand i Västindien.

brev

Korrekturläsande på vita pappersark.

Den andra mars är det dags att stå på scenen igen. Denna gång i Bodbysund, utanför Burträsk. Då kör jag och Linda Marklund vår berättarföreställning ”Mitt ibland oss”. Vi hoppas på fler bokningar under våren.

För övrigt har president Trump en synnerligen taskig impulskontroll. Första tanken, utan att förnuftet hinner med en analys, hamnar ovillkorligen på Twitter. Inför en häpen värld. Dagen efter kommer dementierna, då medarbetarna förklarat hur det VERKLIGEN ligger till. Men då är det försent. Den mannen är farlig.

 

Bli först att kommentera

Telefonkö utan slut

Av , , Bli först att kommentera 1

Sitter och lyssnar på mobilens tut, medan jag väntar på att komma fram till skatteverkets servicetelefon. Verkar vara många som är missnöjda med sin preliminärskatt för 2018. Jag är en av dem. Plats 74. Skulle jag lyda mitt besked, skulle mitt konto vara tömt någon gång i början av maj.

Helgerna är över och jag har under detta firande pendlat mellan Skellefteå och Umeå. I dag åter på Pig Hill, laddar jag för att mejsla fram det som ska bli min kommande roman. Lusläser korrekturet, jagar stavfel och allt annat skräp som måste bort för att göra berättelsen tydligare. Ett slitsamt jobb. Men någon gång kommer belöningen.

Borde träffa lite vanligt folk. De som inte sitter och hukar dagarna i ända över en text. Men är riktigt usel på att vara social. När jag väl läst klart  för dagen, kräver min hjärna och kropp vila och isolering.

Du har för närvarande plats sju i kön. Efter 35 minuter i kön till Skatteverket – bryts uppkopplingen. Får veta att jag måste ringa i morgon.

Känner mig som herr K i Processen.

För övrig så ser jag fram emot nästa OS.

Bli först att kommentera

Skrivandet och Dr Phil

Av , , Bli först att kommentera 3

Uppe i ottan för att packa och stryka kläder. Tittade samtidigt, med ena ögat, på ett avsnitt av Dr Phil. Mannen som kan lösa alla slags problem; från stopp i slasken till att få misstänkta mördare att försäga sig. I slutet av varje show skickas en eller två suputer (ofta män) till något svindyrt behandlingshem i Kalifornien – medan de medberoende kvinnor lämnas åt sitt öde. Trots detta ser jag ofta på Dr Phil; just av anledningen att man dryftar svåra problem som är sprungna ur en dysfunktionell familj. Det är fullt möjligt att suputen är den som bär på symtomen för resten av familjen och blir det svarta fåret. Men då har man glömt att se på helheten. Och genetiken för den delen.

writer-1129708_960_720

Satt igår och rättade de fel som Lena upptäckt i min text. Det är inte många fel, men det förbryllar mig att trots att jag lusläst texten tre gånger under ett halvårs tid, så fattas det bindeord, ändelser och ord har kastats om i meningarna. Orsaken torde vara min dyslexi. Den har gjort att jag ständigt får kämpa med mitt språk. I det fallet är inget givet. Jag har författarkollegor som skriver igenom texten en, max två gånger, sedan är manuset klart för utgivning. Jag skriver om mina texter minst tio gånger. Minst. Men om jag glömmer det grammatiska, så är min berättelse intressant och spännande. Det intygar min korrekturläsare. Jag har ju alltid varit mer intresserad av dynamiken i mina berättelser (skrönor), än av små stavfel och tjusiga metaforer.

När vi läser och skriver knackar den inre världen mot skallbenet och kräver uppmärksamhet och koncentration. Det är inte ovanligt att somliga bilder följer oss genom hela livet. Händelser som satt djupa spår i våra liv. Men än hur jobbigt detta kan vara, så kräver skrivandet och läsandet att man är ensam med sina monster. När man skriver tränar vi på vår empati, först då kan vi tränga in i andras livsöden. Vi blir helt sonika en aning mindre självupptagna.

För övrigt åker vi till Skellefteå idag; detta efter att ha tillbringat en vecka här på Pig Hill, Umeå. Det är nyttigt att då och då byta miljö.

Bli först att kommentera
Etiketter: , , ,

Finnas till

Av , , Bli först att kommentera 3

Kan det finnas något värre än att leva sitt liv utan att vara sedd? Att hamna utanför de sociala sammanhangen; utanför staketet och därmed bli utelämnad åt vargarna. Människor har sedan begynnelsen sett vinster i att sluta sig samman i grupper, att hålla ihop mot vargarna, för att finna tröst i varandra och därmed bli starkare och leva längre. Vårt samhälle håller på att bli allt mer uppdelat och segregerat, där många hamnar utanför sammanhangen.

LindaKent spanar

Jag och Linda Marklund åker just nu på turné med vår berättarföreställning ”Mitt ibland oss” som handlar om några av de original vi stötte ihop med under 70-80-talen. Vi ger dem röst och låter dem berätta om hur det var att vara nalta eljest och utanför gemenskapen. Den 2 mars framträder vi i Bodbysund.

trumppresident

I natt har Trump låtit meddela världen att han har en större kärnvapenknapp än Nordkoreas Kim Jong-Un. Det är som att lyssna till två smågrabbar som bråkar i sandlådan – men efter några djupa andetag inser jag att ett förödande kärnvapenkrig kan vara nära. Oberoende av vem som har den största knappen. Det går lika bra att trycka på en mycket liten knapp.

Om några dagar är det storhelg igen. Denna gång för att fira de tre vise männen som kom för att uppvakta Jesusbarnet med gåvor. Än idag kan man inte säga ifall det verkligen av tre vise män, det kan ha varit fyra fem eller en. Men skit samma, tre funkar bra för mig.

För övrigt gäller det så här års att skynda sig ut medan det är ljust, innan dagen tynar bort och mörkret tar över.

Bli först att kommentera
Etiketter: , , ,

Stoppa grottmännen

Av , , Bli först att kommentera 2

Detta är en sådan dag då kylskåpet och skafferiet är tomt – förutom ett halvtomt paket med härsken mjölk, några torra ostar som vi glömt äta upp under helgerna och mängder med minitomater som blivit mjuka och börjat mögla. Sålunda ska vi inom kort bege oss till en jättelik matbutik och inhandla mat som INTE påminner om de rätter som under snart tre veckor parkerat på våra dignande matbord. Nu ska här ätas tacos, pizza, palt – åt skogen med syltorna och skinkan. Fast när jag tänker efter … Lutfisken missade vi. Nog vore det väl gott med lite lutfisk?

metoo-2859980_960_720

Tänker på vad som sker i efterdyningarna av #MeToo. Jag hoppas att det leder till något bestående; något som på sikt leder till ett än mer jämlikt och jämställt samhälle. Men jag bävar för den klick av män, som inte verbalt och på ett vettigt sätt vågar närma sig det motsatta könet, kommer att hålla händerna i styr. För många män är sexuellt ofredande en del av deras härskarteknik, för att i förlängningen behålla sin makt i hierarkin eller för att få mer makt. Nu är det upp till oss män, som inte har för vana att sexuellt undertrycka kvinnor, att resa oss och säga ifrån när en manlig kollega beter sig som en grottman. Men dessa män bär på sin dolda agenda till dess chans ges – när alla vittnen  befinner sig långt bort.

När trakasserier sker i en organisation eller på ett företag, så är det till syvende och sist ledningen som har huvudansvaret för kulturen i organisationen/företaget/föreningen. Är regelverket och attityderna svävande och är gränserna otydliga, så smyger sig det destruktiva fram ur skuggorna. Ibland leder det till våldsamheter som rinner över till andra människor, i det här fallet på kvinnorna.

Nu ska jag åka och handla.

För övrigt finns långt gångna planer på att städa undan julen – i varje fall de tjugotal blinkande tomtarna jag låtit placera ut i varje rum.

Bli först att kommentera
Etiketter: