Styrda av impulsiva tankar

Av , , Bli först att kommentera 3

Höll på att förfrysa fötterna idag. Hade sålt min mobil och skulle leverera den till kunden. Från parkeringen skulle det vara ett par hundra meter till huset där hon levde sitt liv. Av någon underlig anledningen gick jag åt motsatta hållet och ni som någon gång irrat bort er uppe på Ersboda, vet att gränderna kan vara trånga, att man slarvat med gatunamnen och att alla hus av någon underlig anledning ser likadana. Efter 45 minuters irrande i lågskor, i 16 minusgrader då tårna börjat domna bort -  insåg jag att jag var totalt vilse.  I villa … Så där vilse jag kunde bli hemma i skogarna.

Till slut ringde hon. Jag försökte beskriva min position – och hon förstod inte ett smack. ”Är du verkligen på Ersboda?” Jo, jag var säker på den punkten. ”Använd GPS:n” Förklarade att fingrarna var stela prinskorvar. Jag försökte hitta ut, finna fram, inte minst för att återfinna bilen – var jag nu hade ställt det aset. Jag fann min bil och studerade orienteringstavlan en bit bort. Jag befann mig 200 m från huset. När jag knackade på hade jag varit i kylan i 1 timme och 20 minuter.

andligheten2

Jag känner köparen sedan länge. Det första vi talade om var hur vi medicinerade vår ADHD. Jo, samma sort – Elvanse. Båda hade fått sina diagnoser sent i livet. Men vi hade väl sedan länge vetat om att vi båda led av någon bokstavskombination. Särskilt under vår berömda resa (2008 tror jag att det var) ner genom inlandet – planlöst! – för att bevittna Orsa spelmansstämma. Vi var som yra höns. Vi planerade inget, absolut inget, utan vi lät oss styras av våra impulsiva tankar. Det var roligast. Vi tänkte ju inte som alla andra. Vi tog i hand hellre än att kramas, undvek ögonkontakt och försökte få stopp på motorn i våra skallar som surrade dags som natt, genom att hälla i oss på tok för mycket alkohol. Det blev lugnare i skallen med lite vodka.

Men det var då det. Åren har gått. Vi har blivit skygga, trivs allt mer ensamma i våra lägenheter. Panka och smårädda.

För övrigt hoppas jag att jag måtte älska livet mer än dess mening.

Bli först att kommentera

Ny roman på G

Av , , Bli först att kommentera 4

En trist period. Mörkt, det blåser spik, uselt med pengar, dipp i humöret. Efter en lång period då vi inte träffats, så tog jag med dottern i bilen och rattade bort till Lycksele, där vi hälsade på mor Gunhild i hennes nya lägenhet. God mat, trevligt samtal samtidigt som vi tittade på en hel del vintersport.

0

Det är turbulens på den politiska arenan och emellanåt är svårt att sätta sig in hur de har tänkt. Lite märkligt är det att sossarna ska sjösätta liberalernas och centerpartiets politik, samtidigt som S inte fått igenom särskilt många sakfrågor. Men de får ju statsministerposten – och ”makten”. Sedan lägger samarbetspartierna en skrivning om att V inte ska få säga ett knyst – trots att de fyra regerande partierna kommer att vara beroende av V vid omröstningarna. Det är inte klokt. Men det som lockar är att en gång för alla knäcka Alliansen. Bara inte S blir så förtjust i centerpartiets och liberalernas politik, att S blivit ett borgerligt parti efter fyra år. Om nu inte Jonas Sjöstedt puttar den tänkta mittenregeringen utför stupet.

Förlaget har meddelat att min femte roman som utspelar sig i Baklandet, ska publiceras vad det lider. När jag började skriva i slutet av 90-talet, skulle det bli fem romaner som utspelar sig i Baklandet (det har dessutom blivit en självbiograf: ”Spring Kent, spring!” (2016). Nu väntar ett intensivt korrekturjobb där allt från små stavfel till grova syftningsfel och kantiga dialoger ska fixas till.

För övrigt är det en dålig idé att verka ointresserad, om man i själva verket vill framstå som attraktiv.

Bli först att kommentera

Generösa är lyckligare

Av , , Bli först att kommentera 4


I öster rodnar himlen i väntan på att solen ska orka klättra upp över horisonten. Stilla och klart – men senare på dagen väntas ett rejält snöfall.

lycklig anka

Det lönar sig att vara generös och osjälvisk. En stor studie visar att de som bryr sig om andra och är solidariska, ger dem stora fördelar tillbaka. De som agerat osjälviskt får fler barn och högre löner. Dessutom – de blir lyckligare. Det stärker min tes om att de missunnsamma gnällspikarna som sparkar neråt i grunden är  ena olyckliga kufar med usel självkänsla.

För övrigt har vår hjärna en förmåga att skönmåla det vi upplever.

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

Spik nykter in i 2019

Av , , Bli först att kommentera 8

Har återvänt från julfirandet i AIK-land. I morgon väntar nyårsfirande i Umeå. Dock ingen stor fest med glada vänners lag. De stora festernas tid verkar vara förbi, dessutom orkar jag med näppe hålla mig vaken till tolvslaget. Trots att jag numera, dag som natt, är spiknykter. Det var i augusti 2010 som jag senast var på fyllan. Åtta år i nykterhet. Ganska strongt, trots allt. Hade jag inte gett fan i alkoholen, hade jag knappast varit vid liv i dag – än mindre firat in det nya året anno 2019.

morning-2243465_960_720

Det är väl nu som man ska summera året som gått, på gott och ont, men jag brukar mest bli beklämd över hur snabbt tiden gått och hur jag knuffats allt närmre stupet. I går firade jag min ungdomskamrat Rose på hennes 60 års dag. Vi viskade i varandras öron: ”Hur sjutton kunde 60 år gå så snabbt?” Allt närmre stupet … Låter kanske deppigt. Jo. Vi får inte glömma bort att leva livet. Dessutom – vi behöver livet för att kunna dö. Häpp!

Vad väntar 2019? Ingen aning. Kanske får vi en ny regering, kanske blir det extra val och på vårkanten tar Sverige WM-guld i hockey. Hoppas även att Trump blir rejält förstoppad. Det är allt jag kan sia om …

Nåväl mina kära läsare. Önskar er allt gott. Lev väl. Gott nytt år!

sand-3748233_960_720

Bli först att kommentera

Delad jul

Av , , 1 kommentar 6

Önskar Eder alla läsare av min blogg, en riktigt fröjdefull jul.

christmas-card-3843353_960_720

Själv har jag packat min väska för att bege mig till AIK-land och fira julen med min kära Lena och hennes barn. I går firade jag lilla julafton med min dotter. En liten stund då vi fick rå om varandra. Dottern har ju under hela sin uppväxt varit ”delad” vid juletid (även andra storhelger) för att det ska vara rättvist mellan mig och mitt ex. Vi tänkte nog inte aldrig vad Hanna ville. Men klart är att hon blev som oss vuxna – att det skulle vara rättvist. Varannan julafton, vartannat nyår och påsk. Nu är hon 20 och kan själv diktera kraven, Nu får vi vuxna rätta oss i ledet – vilket är sunt.

Dags att resa. Gud Jul på er alla.

1 kommentar

Snälla och arga tomtar

Av , , Bli först att kommentera 2

Tomtetider. Förr i tin tomten en slags skuggtomte med övernaturliga kraften. Med dessa krafter höll han ordning och reda i ladugården.Tomten var ett slags skuggbonde som såg till att gården hade lycka med sig.

6100955C

Som tack för sitt slit brukade bonden ställa ut en tallrik med gröt – Risgrynsgröt skulle det vara. Men det fanns en annan sida av Tomten. Han var en Demon, ett övernaturligt väsen eller bara allmänt irriterande – den vänlige tomtenissen har inte alltid varit en självklar del av julfirandet. Under flera hundra år jagade kyrkan de hedniska små tomtarna med vigvatten, böner och bål.

Tomten-3

Men tiden gick.Med ökad urbanisering och industrialisering, kom tomten under 1800-talet att bli en symbol för företagsamhet och näringsidkare. Kapitalisterna lade beslag på de fattiga böndernas tomte.

Midvinternattens köld är hård,
 stjärnorna gnistra och glimma.
 Alla sova i enslig gård
 djupt under midnattstimma.
 Månen vandrar sin tysta ban,
 snön lyser vit på fur och gran,
 snön lyser vit på taken.
 Endast tomten är vaken.  /Viktor Rydberg 1891

Bli först att kommentera
Etiketter: ,

Dansa dansa

Av , , Bli först att kommentera 5

Julen må hur vara som den är, det är ändå en tid på året då man kan bestämma sig för att vara GOD. Att bjuda på sig själv utan att kräva något tillbaka. Glöm ditt krossade hjärta. Sök istället att dansa samma dansa.

Besök hos doktorn.Nya utredningar.

Det lackar mot jul.

Bli först att kommentera

Julen tiden för snällhet

Av , , 1 kommentar 5

Snö på träden. Minusgrader. Ett par usla amerikanska julfilmer på teve. Filmmakarna over there har aldrig fattat hur man ska beskriva magin kring julen.För att man riktigt ska förstå detta så bör man ha vuxit upp mitt i svartskogen.Ett enda tänt stearinljus satte fart på julen och tyst tomtegubbe skred fram över gårdsplanen och gömde sig i ladugården. Riktigt ljust blev det när jag och syrran fick tända varsitt tomtebloss och stå på farstubron och jaga bort mörkret. Inne huset tändes ljusen i granen.Det luktade söt skog. Under granen låg klapparna och väntade. En stund senare hörde en råmande motor ute på gårdsplanen: Det var Elon som dagen till ära rusade sin gula Fiat. En bil fullsmockad med julklappar. Farbror Filip i passagerarsätet vevade ner rutan och ropade: Ho, Ho,Ho. I nacken hade han ett avlångt packet som liknade par slarvigt inslagna skidor. Då var det Jul i Baklandet.

kitten-1856133_960_720

Under Julen ska man vara snäll. I längden vinner snällheten. Snällheten är en envägskommunikation utan att man ska förvänta sig någon motprestation. Nej, snällhet ger njutning, snällhet har en förmåga att sprida sig. Att SE en människa är snällhet och kan göra skillnad.Vi tappar inte energi eller kraft genom att se den andre – istället alstrar vi energi. Det är snällhet.

”Vänlighet är svårt att ge bort, för den ges ofta tillbaka.” /Mark Ortman

1 kommentar
Etiketter: ,

Kalendrar vi minns

Av , , Bli först att kommentera 1

Julkalendrar genom tiderna – på gott och ont. Den allra första SVT-kalendern jag minns var från 1967; Gumman som blev liten som en tesked. Då var jag nio år och det var vid den tiden som pappa köpte Bäckmyrans första teve. På den tiden satt hela familjen och lät sig underhållas av innehållet och förbluffas över tekniken. ”Nämen, hur gör dem för att få hon att bli så liten?”

tesked

Herkules Jonssons storverk från 1969, Den första kalendern som gjordes i färg. I Bäckmyran var det svart-vitt som gällde. Regi och manus stod Tage Danielsson för, vilket borgade för humor, kvalité och magi.

Sedan följde en lång rad år då jag satt och såg julkalendern med lillsyran som var nio år yngre. Under åren såg jag kalendrar som inte bara var tråkiga utan även helt humorbefriade.Någon julstämning skapade de inte. Exempel: Broster, Broster (1971). 1973 kom en kalender som fick oss att småjubla. Då sändes Mumindalen, en höjdare.

mumin

Nu hade jag blivit tonåring och lillsyrran fick se kalendern på egen hand. Ibland gav hon rapporter om dess klass och vilket betyg de skulle få. Hon informerade även mig om vilka kalendrar som vuxna kunde se. 1982 såg jag bitvis Albert & Herberts julkalender. Riktigt kul var kalendrarna i början av 90-talet: Kurt Olssons julkalender och Sunes jul.

År 2000 blev jag pappa och när Hanna blev mogen för att, var det dags för mig att krypa ihop på soffan och beskåda nutidens julkalendrar. Den första kalender som såg tillsammans var Lasse-Majas detektivbyrå (2006).På 2000-talet hade manusskrivarna deckaren som förlaga. Från lucka 1 till 24 skulle en gåta lösas och i slutänden skulle en bov fångas in för att på så sätt rädda julen. Jag tappade sugen, Lillan förlorade intresset. De senaste tretton kalendrarna har jag inte sett. Är väl för gammal för det. Hoppas barnen gillar dem.

Kärleken en gåva

Av , , Bli först att kommentera 4

Det är svårt att vara människa utan ha någon att vara människa åt. Kärleken kan vi endast få som en gåva. Kärleken är omöjlig att kontrollera; ett mysterium som inte kan förstås av intellektet. Kärleken kan bara upplevas.Kärleken är motsatsen till skammen. Ju djupare kontakt mellan två människor, desto större kärlek. Vi blir sedda, hörda, vi blir berörda. Fast allt detta är redan sagt för snart 2000 år sedan.

lycklig anka

1. Kor. Bibeln

Om jag ta­lar både människors och äng­lars språk, men sak­nar kärlek, är jag ba­ra ekan­de brons, en skrällan­de cym­bal. Och om jag har pro­fe­tisk gåva och känner al­la hem­lig­he­ter­na och har he­la kun­ska­pen, och om jag har all tro så att jag kan flyt­ta berg, men sak­nar kärlek, är jag ingen­ting. Och om jag de­lar ut allt jag äger och om jag låter bränna mig på bål, men sak­nar kärlek, har jag ingen­ting vun­nit.

Kärle­ken är tålmo­dig och god. Kärle­ken är in­te strids­lys­ten, in­te skryt­sam och in­te upp­blåst. Den är in­te ut­ma­nan­de, in­te självisk, den bru­sar in­te upp, den vill ing­en något ont. Den fin­ner in­te glädje i orätten men gläds med san­ning­en. Allt bär den, allt tror den, allt hop­pas den, allt uthärdar den.

För övrigt riskerar de som ständigt stressar att bli tagna som gisslan av TIDEN.

 

 

Bli först att kommentera
Etiketter: , , ,