Sur fisk och stekt hund

Surströmmingstider. Jo, jag har smakat på den goda fisken – men endast fjolårets. Väntar ännu på att bli inbjuden till något kalas där det serveras färsk surströmming. Om man nu kan säga det och rutten fisk? Men visst är det något märkvärdigt med denna form av mat.Fast – när man är ute och reser i världen, och ska beskriva denna raritet för folk på andra sidan jorden så är det lätt att känna sig nalta eljest.

”In Sweden we are eat rotten fish. Very Good!”

Fast nog finns det underliga maträtter på andra ställen. När jag, för drygt 30 kilo sen, luffade runt i Kina åt jag nån form av ruttna ägg.Luktade som surströmming. Och dessutom åt jag kryddstark, mycket seg, orm. En annan gång serverades jag hund. Detta efter att jag pekat på en liten, fin vovve och samtidigt råkat smacka med läpparna. Kocken trodde att jag ville äta upp hunden, vilket jag även gjorde. Stekt hund. När jag efter måltiden frågade var den gulliga vovven tagit vägen sa kocken med ett brett leende utsmetat över ansiktet: ”Vov vov, njam njam”, och klappade sig på magen. Har för mig att måltiden kostade en krona. Drygt.

Islänningarna käkar visst rutten haj (vilka jättelika burkar de måste ha?) De tycker även att fårtestiklar är smaskens. Norrmännen smaskar i sig valspäck.Apropå norrmännens matkultur, så är den under all kritik. Totalt fantasilös. Det säger en som bott i vårt västra grannland. De ids inte ens stycka upp fåren. De kokar hela huvudet och lägger det mitt på bordet, med ögon, tunga och allt. Resten, med ull och klövar, slänger de i en stor gryta, tillsätter lite kål och en nypa salt: Får i kål, kallar de denna kulinariska måltid. Nä, då är stekt orm är faktiskt godare.

Det drar ihop sig till val. Dags att sparka ut borgarna.En gång för alla!

I förrgår skickade jag slutmanuset till förlaget.