Tidningsmakare – igen!

Har tackat ja till uppdraget som chefredaktör för tidningen Vasaplan. Blev verkligen smickrad när jag tillfrågades om uppdraget. Men jag tog en rejäl funderare. Jag har en hel del att göra med mitt eget skrivande, en del pågående projekt och idéer som håller på att värka fram. Det får inte bli för fullt i tidsspannet. Livet självt måste få plats. Blir det för mycket så brukar jag ha en förmåga att INTE vara på plats, och därför missa alla livsviktiga ögonblick. Vad är det då för mening? Sedan har jag en sjukdom som gör att jag inte orkar med när det blir för rörigt. Men uppdraget som till merparten är ideellt, kommer att passa in i det övriga livet.Detta fixar jag.

Jag har alltid varit engagerad i samhällsfrågor och då i synnerhet kring de som rör människor som hamnat en aning utanför ramarna. De som inte har en egen röst att berätta vad som händer. En av de viktigaste uppgifterna är att försöka berätta vad som händer på bakgatorna i Moder Svea.

Det ska bli spännande att jobba på med en redan bra tidning – men att försöka komma med en del sätt för att göra den ännu bättre. Kanske måste vi även synas och höras mer i samhällsdebatten. Men det borde väl gå?