Oslög men handvass

Hela dagen har jag gång på gång stannat till och tokstirrat på väggen där jag ska borra ett ynka hål för att sätta upp en spegel. Jag har verkligen försökt utmana den stenhårda betongväggen. Min blick har varit sotsvart, mitt ansikte bistert. Har vägt slagborren i mina händer och intalat mig själv att detta är en baggis. Fast i själva verket har jag gruvat mig. Senaste gången jag skulle borra ett hål i en vägg, hamnade jag på akuten. Jag gjorde det omöjliga och borrade mig i armen. Yes! Läkaren som sydde ihop såret på vänster underarm, satt mest och försökte svälja skrattet. Han kunde omöjligt förstå hur det var möjligt att borra sig själv i armen.

Men det sitter i generna, så är det. Jag har ärvt detta: Oslög men handvass. Filosofiskt kan jag möjligen hävda att tingen är emot mig, men oslög är liksom mer begripligt. Eller som det sades om min farmorsfar: ”Han var så oslög att han inte ens kunde skala en potatis!” Nä, jag lägger undan borren.Varför ska en man i min ålder hålla på att göra egna hål, när det finns så många hål att fylla här i världen. I rymden finns det dessutom svarta hål som lär sluka allt. Där behövs minsann inga slagborrar.

I övrigt anser jag att Sverigedemokraterna är ett fascistiskt parti. Tvärtemot vad landets liberala ledarskribenter säger.