De grå dagarna

Det finns de där blå dagarna. De som sträcker sig ända in i evigheten. Sedan har vi de grå. De som står där som en mur, näst intill ogenomträngliga. De som får en att vända i dörren och ge upp. Just en sådan grå dag är det idag. Vaknade i oro och klev upp i vargtimmen för att skriva av mig. Men orden stockade sig redan efter ett par meningar. Det ville sig inte. Vet nog orsaken till krampen, men orkar inte knyta upp knutarna. Det ger sig kanske med tiden.

Det knarrar i mina golv. Kanske har jag blivit för tung. I vilket fall som helst så påminner ljudet under mina fötter om en en kvidande liten hund. Eller en katt. Men när jag vänder mig om är där alldeles tomt. Kanske är det rent av ett minfält jag går på? Då smäller det snart …

Sitter och planerar kommande nummer av tidningen Vasaplan. Har det mesta klart. Nu gäller det bara att få folk att skriva artiklarna och reportagen.

Kikar ut och ler i smyg. Är det möjligen så att det har klarnat upp en aning?