Norrsken och silvertejp

Har under julhelgen färdats mellan olika punkter i geografin; färdats med buss vilket gäller sedan jag sålde min bil i april. Min Ford Mondeo; den röda, fula som i slutet mest stod parkerad upp på Pig Hill, på Backenvägen. Sålde den för 1700 kronor och trots att köparen verkade vid sina sinnes fulla bruk, så drabbades jag av riktigt dåligt samvete efter att han åkt sin väg. Hur många mil kommer den stackaren innan all silvertejp som håller ihop bilaset ramlar loss och förvandlas till en hög med muttrar, skruvar och ett och annat gummidäck? Sen hörde jag att nån sett till ”skrothögen” ute på stan och att en man rattat den fram genom bilköerna.

Det har gått alldeles utmärkt att klara sig utan bil – vilket är första gången sedan jag skaffade min första bil i en ålder av 18 år. Drygt 35 år med bil. Nu åker jag buss och cyklar. Det går alldeles utmärkt. Dessutom sparar jag en hel del pengar. Får ”över” en dryg tusenlapp per månad då jag inte behöver betala försäkring, skatt, bensin, p-plats och alla oförutsedda reparationer som följer med en gammal bil. För att inte tala om all silvertejp jag sparar in.

Firade jul hos syrran på Näset (Arvträsk utanför Lycksele) och jag och min dotter fick sent om julaftonen, under en bitande kall och klar natthimmel, se ett fräsande norrsken som i grön skrud dansade fram mot Karlavagnen. Hade nästan glömt hur vackert det kan vara. I stan äter allt skräpljus upp natthimlen och slukar så väl stjärnor som norrsken. Tror att min dotter var imponerad över alla de stjärntecken jag kunde peka ut, men så är jag ju uppvuxen i baklandet, mitt under stjärnhimlen och granne med alla norrsken. Jag berättade om hur jag som barn tog skidorna in i skogen för att komma närmare stjärnorna – och för att kunna höra hur det sprakade från norrskenen. Hon tittade förundrat på mig. Det skulle hon aldrig våga, svarade hon.

Annandagen åkte jag buss till Skellefteå, där ”julafton nr 2” firades hemma hos Ewa och hennes pojkar. Sen buss hem igen, till Pig Hill.

Snart ett nytt år. Bryr mig inte om att önska nåt, det blir så sällan som man tror, än mindre än som man önskar sig. 2014 har varit en riktigt bra år för mig. I mångt och mycket det året då det vände till det bättre, då mitt liv från att ha haft knapp styrfart plötsligt fick vind i seglen. Yes – ut på öppet hav! Det var nästan så att jag gett upp, att jag fogat mig i mitt trista öde. Men så var inte fallet. Där, bakom hörnet, väntade äventyren. Och jag tog chansen när den kom. Tvekade faktiskt inte en enda sekund.

God fortsättning och ett gott nytt år!