Joggare = vår

Idag var vindarna fyllda med vår. Vandrade barhuvad och med öppen jacka längs strandpromenaden i nästan två timmar. Ett annat tecken på vårens antågande är alla joggare som med högröda, förvridna ansikten plågar sig fram meter för meter, för att på så kort tid som möjligt träna ikapp all kondis som gick förlorad under vinterns stillasittande myskvällar. En gång sprang även jag. Fort och långt, men något fick mig att sluta; att avbryta springandet mitt i steget. Ungefär som Forrest Gump.

Sitter med min Vedtjuv och försöker korta ner 200 sidor text till en berättarföreställning på 30 minuter. Sannerligen en utmaning. Hur länge och mycket kan man prata under en halvtimme? Och hur i hela friden ska jag minnas allt? Jag får luta mig mot min kollega Linda Marklund, som har betydligt mer erfarenhet av muntligt berättande än jag har.

Det börjar dra ihop sig mot middag. Får bli nåt enkelt. Lite trist att inte kunna dela måltiden med någon.