Mjuka män resonerar

Vi strålade samman efter demonstrationen. Tre män i medelåldern, den bästa tiden i våra liv enligt oss själva. Vi har samlat på oss så mycket erfarenhet att vi inte längre behöver förställa oss, inte göra oss till för det motsatta könet, utan kan helt enkelt vara oss själva. Utan att förhäva oss kan vi nog säga att vi är intellektuella, men med rötter i arbetarklassen. Det senare kom vi att betona – men så är det ju också 1 maj.Vi vet att det finns de som tycker att vi har för mjuka linjer i våra personligheter, att vi har för mycket kvinnlighet i oss. Märkligt nog så brukar det föraktet komma just från kvinnor. Ja, inte alla kvinnor, vissa.Men det skiter vi i, då vi är överens att denna egenskap ger oss ytterligare en dimension på tillvaron. Inte minst på kvinnorna.

Vi slog oss ner vid ett litet bort på kafé NK och beställde in svart kaffe. Ja, kaffe skulle jag och Janne ha. medan Ante med sin risiga mage skulle dricka te,  Det var ju knappast manligt. Ja, te alltså. Nu skulle vi prata ut, en gång för alla. Nej, det handlade inte om motorer, inte om sport, inte heller hade vi för avsikt att visa vem av oss som hade mest testosteron i kroppen genom att tävla i armbrytning. Vi är inte den typen av män. Nej vi skulle prata ut om de kvinnor som gjort oss illa. Ett intressant och engagerande ämne tyckte vi alla.

Men det var inte så lätt. Det började ganska snart att göra ont. Så in i helvete ont. Vi satt där och nickade förstående medan ordet gick runt, varv efter varv, och vi kom att känna igen de kvinnor som så målande beskrevs. Vad vi kom fram till? Ja, ödmjuka som vi är så erkände vi naturligtvis vår del i de förhållande som gått åt helvete, sen talade vi länge om att glömma och gå vidare. Men sånt är lätt att snacka om, mycket svårare att göra i verkliga livet.

När vi reste oss så var vi en aning sorgfälliga. Vi ville ju så väl, vi önskade så mycket. Ändå så låg livet i ruiner. Ja, så tyckte vi i varje fall – även om det inte är helt sant. Kanske borde vi bli lite mer grottmän; anlägga yvigt skägg, köpa stora borrmaskiner, bygga altaner och tapetsera rum. Men det skulle se ut.För vi har ju så ofta fått höra att vi inte är några riktiga karlakarlar.

Så nu har jag klätt mig i en solkig brynja, gjort armhävningar mot väggen och köpt hem en jävla massa chips. Nu ska jag visa dem alla. Inleder mitt nya liv med titta på hockey-VM och låååånga sportnytt. Jag är fri!