Livbåt utan åror

Tänker på katastrofen i Medelhavet, som upprepar sig gång på gång. Folk som lämnar allt, betalar skojare sina sista slantar och tar plats i rostiga, halvt sjunkande båtar.I fjol drunknade 3500 människor (lika många som dog när Titanic sjönk), hittills i år har 1800 drunknat. Just nu rör sig de största flyktingströmmarna sedan andra världskriget. Ett stort antal kommer givetvis från Syrien och Irak. Det är människor på flykt, som söker sig till väst för att söka asyl. Hade nog gjort som dem om jag vore i deras kläder. Men de länder som tar emot flest flyktingarna är inte de i väst, det är istället Pakistan, Iran och Libanon.

I Baklandet blev det i slutet av åttiotalet aktuellt att skaffa en livbåt till en av de större badstränderna vid sjön. Ett lovvärt initiativ tyckte det allra flesta. Men en dag var det någon som såg att årorna var borttagna. Det visade sig att en av gubbarna tagit hem dem, så att inte några busungar skulle få för sig att ro ut med båten. ”Men då är det väl för fan ingen livbåt”, sa en av gubbarna. Nej, då var det ingen livbåt.

Den åttonde augusti ska jag besöka den årliga festivalen i Hjukensjön utanför Åmsele. Det är bröderna Brändström som arrangerar den och år från år växer denna märkliga festival som lovprisar gäddan. Kultur, musik, historieberättande och bastubad. Det var meningen att jag skulle vara en av underhållarna i år, men den programpunkten blev inställd. Lika bra det, får kanske hitta på något att ljuga om till nästa år. Som sagt ska dit ändå, jag och polarna från Pig Hill.