Mot Baklandet

Uppe i ottan. Vaknar med en besk smak i munnen. Tror mig ha drömt om hur någon gjort bort sig, totalt, men som vägrar erkänna det – trots att byxorna är nerdragna. Kliver upp och tänker: Om du vill sälja dig billigt, så skyll dig själv!

I dag bär det av till Baklandet, närmare bestämt till den perfekta sommarbyn, Maltträsk. Åker med Karlsson och Estragon för att dricka kaffe hos Peppe. När män i vår ålder träffas så brukar vi mest dela minnen från fornstora dagar; från den tid då vi hade obegränsat med ork och staplade stordåden på hög. Det som händer i nutid beskrivs lite undflyende och med pyttesmå bokstäver.

Berättarprojektet har krympt. Nu är det bara jag och Linda Marklund kvar, som valt att fokusera på berättandet – enbart. Vi ska träffas i Siksele den 16 juli för att diskutera de nya förutsättningarna och då passar vi även på att testa våra berättelser på varandra. Min berättelse, hämtad från min roman Vedtjuven, börjar sitta efter att jag gått mellan rummen och pratat högt. Vad ska grannarna tro? Äsch det skiter jag i.

Måste nog ut på en researchresa i sommar. Inser det när jag börjat skriva på min sjätte roman. Åker upp till Arvidsjaur och snurrar runt några varv för att få bilden klar för mig. Det är trots allt tjugofem år sedan jag senaste besökte orten. Sakernas tillstånd torde ha förändrats – eller så inte alls? Under fem års tid jobbade jag där som stafettsjuksköterska, på akutmottagningen vilket innebar att jag kuskade runt i ambulansen en hel del, eller snurrade runt i skyn med räddningshelikoptern. En märklig tid. Men pengar tjänade jag.

För övrigt ska vi inte gräma oss så mycket över motgångarna, utan istället glädjas över det vi vunnit.