Om att finnas

Idag kör vi igång arbetet med septembernumret av tidningen Vasaplan. Om ett par timmar träffar jag bildredaktören Lars Öberg nere vid kajen, intill Väven, under bar himmel för att kontrollera var i processen vi befinner oss. Det känns ganska lugnt. Alla jobben är utdelade och eftersom det proffs vi har att göra med så sköter det sig självt. I slutet av augusti kommer jobben att trilla ner i mejlboxen.

Under sommaren har jag stött ihop med några av våra säljare som ute på gator och torg, i regn och solsken, stått och sålt Vasaplan. De har sett stolta ut. Vi har till och från ett tjugotal säljare som fördelat sig på olika platser i Umeå. För många av dem är det den första handling på många, många år som påminner om ett ”jobb”, inte minst är det för många ett stort steg att på detta sätt möta andra människor. Det är ju så viktigt för oss människor att få finnas i ett sammanhang, att få synas och bli sedd. Det är först då som vi finns till. I dagens samhälle är det många som fallit mellan stolarna – och försvunnit. För en del är säljandet av Vasaplan en av vägarna tillbaka.

Klart med hyrbilen till helgen och färden till Hjukensjön. Det är dags för årets händelse: ”ESOX the Festival 2015”. Musik, konst, go mat, allt på en vacker plats – och så alla trevliga människor förstås. Ska bli trevligt att träffa männen bakom arrangemanget bröderna Brändström, gamla goda vänner.

För övrigt undrar jag varför vi grämer oss mer över en förlust, än vi förmår oss känna glädje över en vinst? Varför lägger vi så mycket energi på att undvika motgångar, än att ta chansen till en vinst och kanske få det bättre? Bara en undran så här på morgonkvisten.