Kliver av

Fattade ett tufft, men nödvändigt, beslut på förmiddagen. Kliver av uppdraget som chefredaktör för tidningen Vasaplan, i varje fall veckorna fram till att tidningen är tryckt. Men det hotar inte utgivningen. Jag tar en paus när det återstår två veckors jobb i produktionen, men beslutet togs när jag visste att merparten av texterna och alla foton var i land. Jobbet som återstår görs av mina två medarbetare. Värre är att jag, min tjurskalle, bara två veckor efter en allvarlig stroke överhuvudtaget tänkt tanken att hålla i alla trådarna av en tidningsproduktion, är så urbota dumt att jag borde ha fått spö. Jo, jag ville gott men i slutänden kan det ju skada min hälsa ännu mer. Stolthet? Jo, även det. Höll ut i det längsta. Men i morse då jag skulle korrekturläsa tre kortare texter, så märkte jag att inget av innehållet fastnade och jag tvingades börja om gång på gång, och när telefonen ringde hade jag glömt namnet på den som var i andra änden.Det utbröt ett neurologiskt åskoväder i min hjärna. Det luktade bränt. Blev liggande en dryg timme med hemsk huvudvärk. Då förstod jag att det var dags att kliva av och överlämna ansvaret åt dem som ännu inte drabbats av en stroke.

Ett klokt beslut tycker de i stroketeamet. Jag känner en lättnad, jo det var nog ett bra beslut.

Varit ute och promenerat i en knapp halvtimme. Såg att löven börjat falla på gångvägen ner mot Tvärån. Höst – den jag älskar över alla andra årstider.

För övrigt krävs det mod för att våga se sin del i en konflikt.