Barnen drunknar

En natt med förfärliga drömmar; sådana drömmar som sitter kvar trots att man vaknat och sprider en känsla av det kanske var verkligt. Bara en dröm, tänker jag och kliver runt i min vakenhet, dricker svart, starkt kaffe och ser att vinden ruskar om löven i trädet utanför mitt fönster. I det som är min verklighet så känner jag mig stolt över gårdagens beslut att kliva av tidningsproduktionen i elfte timmen. Någon kanske tycker att det är fegt, det återstår ju bara ett par veckor innan den är tryckt och klar. Men jag är stolt att jag för en gång skull är mån om mig själv, för jag märker ju hur trött och yr jag blir av minsta lilla ansträngning och jag vet att det beror på en skada i hjärnan, att denna gråa fettklump på si så där 1,5 kilo är under läkning. Det är människans viktigaste organ, det är där Jaget finns, där alla minnen vi samlat på under livet huserar, där all vår samlade erfarenhet ligger förpackade i små boxar. Utan en väl fungerande hjärna blir verkligheten skev och Jaget kan gå vilse.

Barnkroppar flyter upp på stränderna runt Medelhavet. Barn som flytt från kriget i Syrien, från ondskan som IS sprider kring sig. De försöker ta sig till länderna i EU – men vi har byggt så höga murar kring vår trygghet att få kan ta sig in. Barnen stryker med. Men hur är det? Om vi vet, om vi ser någon kämpa för sitt liv i vattenmassorna så är det väl vår moraliska plikt att sträcka ut en hand och försöka rädda den drunknande – eller?

Träffade en kvinna häromdagen som nyss kommit hem från en resa till Kos. Hon hade åkt dit för en välbehövlig vila, för att njuta av solen och av lyxen på det fyrstjärniga hotellet. Men dagarna i ända satt hon på stranden och såg de små gummibåtarna, överfyllda med flyktingar, kämpa mot havets vågor för att ta sig in till land. Snacka om att få perspektiv på mina personliga problem, sa hon till mig och berättade i förbigående om allt det hemska hon fått se. Den semestertrippen blev inte vad hon föreställt sig.

För övrigt läste jag en undersökning som hävdade att det var lättare att vara avhållsam mot sprit, sex och nikotin, än att hålla sig borta från Facebook. Sociala medier är nämligen ett enkelt, gratis sätta att trigga igång vårt belöningssystem. När andra gillar våra inlägg är det som att ta sig några supar – dopaminnivåerna ökar och vi känner njutning. Så det så.