En udda farsdagspresent

Fars dag lär ha sin upprinnelse i 1910-talets USA, och kom till Sverige 1931 och firades då i juni. Men affärsmännen såg till att få den flyttad till i november (förmodligen i stort inflytande av slipsindustrin). Min far fick många slipsar under årens lopp, den ena fulare än den andra.

Nån gång i årskurs sex skulle jag göra något riktigt fint och egenkonstruerat till min far. Under flera månaders tid var jag flitig under slöjdlektionerna och kämpade med en låda av trä, ett skrin, som jag förtvivlat försökte få till. Nån ”slags” låda blev det väl, men locket gick inte att stänga. Den liknade mer ett kubistiskt verk av Picasso, sned å vind

Pappa Nisse Lundholm

”Jag kan spik i den”, sa pappa och höll god min.
”Men då ramla ju spiken ut”, sa lillsyrran (som inte kunde knipa käft). ”Locket gå int å stäng igen! Å det är ju ett hål i botten.”
Men pappa trodde nog att den skulle duga att ha spik i. Han visste ju att arvet till sin oslöge son kommit ifrån honom. Även det pappa skulle snickra blev ofta snett och vint. Ett arv som gått igen i generationer hos släktens män. Om farmorsfar sades: ”Han var sä oslög att han knappt kunne skala pären.”

Kommande år fick pappa alltid en slips av mig.
Detta i korthet om firandet av fars dag i Baklandet.

En stålgrå himmel, lugnt och stilla här på Pig Hill. Var som vanligt uppe i ottan och har hunnit skriva någon timme. Har fått mitt starka, svarta kaffe ur en mugg modell stor. Borde tvätta lite kläder idag, diska, plocka undan. Men även kolla korrekturet igen, sätta dit tydligare markeringar i marginalen, fundera en sväng till på indelningen och rubrikerna på avsnitten.

För övrigt är jag tacksam för att jag lever, att jag ännu får chansen att älska och bli älskad. Meningen med livet.