Hjärntrött i regnet

En grå, grå dag. Tidigt i morse smattrade ett kallt höstregn mot rutorna i mitt arbetsrum. Då vid sjusnåret var det kolsvart därute, nu vid tiosnåret har det ljusnat och regnet har avtagit något.

Jag har jobbat med de artiklar och reportage som strömmat in till nästa nummer av Vasaplan, men så var det också deadline igår. Det blir ett bra och intressant nummer som finns på gator och torg den 11 december. Jag har kunnat fungera som chefredaktör (trots den stroke jag fick i augusti) tack vara en extra resurs och en del rationaliseringar i processen. Hade det inte skett så hade det förmodligen inte blivit något julnummer i år – vilket varit ett svårt slag för de utsatta och hemlösa som säljer vår tidning.

Varit trött den senaste veckan, trött och orkeslös. Det lär bero på det som kallas för hjärntrötthet som man drabbas av efter en stroke. Hjärnan larmar och ber en snällt att vila, under tiden försöker den fixa nya omkopplingar och laga det som blivit skadat.

Efter dåden i Paris jagas terrorister runt hela världen och västmakterna planerar för ökade militära insatser i Syrien och Irak för att bomba IS sönder och samman. Torde bli svårt. Misstänker att det i slutänden kommer att bli blodiga markstrider som avgör det hela. Man mot man. Båda åberopar sin sanning, båda lyfter fram den rätte guden. Sedan slåss de ända in i döden. I den förödelsen, bland fattigdom och orättvisor så växer nya hämnare upp – och sedan fortsätter det i all evighet.

Funderar mycket på vad det ska bli av mig – när jag blir stor. Vad jag ska sysselsätta mig med? Förmodligen flera olika saker – så att jag inte blir uttråkad. Blir ju så lätt det. Uttråkad.

För övrigt är jag i valet och kvalet. Måste kanske göra ett val vad det lider. Eller måste jag det? Kan jag inte bara vänta och se?