Dagarnas brus

Dagarnas brus. Sitter och funderar över var helgen tog vägen och vad tusan jag gjorde under de dagarna. När jag riktigt tänker efter och försöker minnas, så bestämde jag mig för att ta det lugnt och vila min hjärna. Fast när jag synar detta ännu lite närmare, så vilade jag inte särskilt mycket, utan såg till att hålla mina projekt igång. Sedan hade jag ju två besök, Karlsson och dottern Hanna. Ändå känns det som om dagar brusade förbi. Och idag skulle jag iväg till vattengymnastiken och halkade mig iväg i tid, tog bussen, för att före gymnastiken hämta ut mediciner från apoteket. Då hade läkaren glömt att förnya receptet, vilket ledde till en jakt på rätt personer som kunde finna denne glömske läkare för att få honom att trycka på rätt knapp på sin dator för att digitalt överföra receptet till apoteket. Då hade jag missat vattengympan. Handlade apelsiner och bröd på Ica och åkte hem. Det kändes som om dagen var förstörd.

Snart telefonmöte. Vi ”spikar” innehållet i Vasaplan. Bland det sista jag gör som chefredaktör på ett tag. Har ju tagit ”tjänstledigt” ett par nummer fram och återvänder inte förrän till hösten. Har haft för mycket på mina axlar och var tvungen att plocka bort något, för att inte riskera en ny stroke. Så under våren blir det bara berättandet med Linda och lanseringen av min nya bok. Det räcker väl gott. Sedan finns långt gångna planer att med en författarkollega driva en litterär kurs till sommaren. Spännande saker på gång, med andra ord.

För övrigt är Umeå förvandlat till en jättelik skridskobana. Is överallt och uselt sandat.