Kaos mer spännande

Nyss hemkommen efter att ha burit på några riktigt tunga matkassar – som om jag varit på gymmet och lyft skrot. Handlarn på Coop Grisbacka tackade och bockade för mitt digra inköp inför helgen och gästerna jag ska ska bjuda på fisksoppa. Ja, så köpte jag förstås mer också. För hela helgen, eftersom Lena kommer på besök. I henne känns det som om jag äntligen hittat hem. Mellan oss finns en skön blandning av passion, trygghet och intellektuell spänst.

Jo, det är Linda och hennes gubbe Ulf som i afton kommer förbi några timmar innan föreställningen i Holmsund. Vi äter och laddar. Linda har verkligen kommit att bli en god vän och vi kompletterar varandra så bra på scenen. Efter fisksoppan åker vi mot biblioteket i Holmsund och hoppas på att det kommer riktigt mycket folk. ”Bland ved, rabarbersaft och andra passioner” har blivit en liten succé och har hittills vi fått tolv bokningar runt om i länet. Märkligt nog ingen i Umeå – men vem fan blir profet i sin egen hemstad (som ju Umeå blivit efter att ha bott här sedan 1985).

Jag och Linda (i Åmsele).

Håller på att planera för mitt ”nya liv”, då jag i april-maj ska gå ner i sjukersättning för att försöka stå på egna ben och försörja mig som författare. Dels handlar det ju om berättarföreställningen, dels om min nya bok ”Spring Kent, spring!”. Planerar även tillsammans med en kollega att köra några litterära skrivarutbildningar. Det borde gå. Tar ju en risk. Ska inte köra för hårt efter stroken, inte utsätta mig för mycket stress så jag riskerar ett skov i någon av mina andra sjukdomar. En balansgång. Trygghet – spänning. Utmaningar – sjukdomar. I vilket fall som helst är jag nu ”tjänstledig” från mitt uppdrag som chefredaktör på tidningen Vasaplan. Genom det beslutet får jag loss en hel del tid för annat. Men det var ett svårt beslut, då jag inte vill lämna redaktionen och styrelsen i sticket – men jag måste i det här fallet trots allt tänka på min egen hälsa.

På mitt skrivbord: papper, böcker i drivor. Städade jag inte skrivbordet nyss, i förra veckan, och basunerade ut att jag var så nöjd över dess rena, tomma ytor. Samtidigt så blev jag uttråkad av de tomma ytorna. Det händer mer ifall livet och skrivbordet består av lite kaos. Jag har koll ändå. Tror jag.

För övrigt så är det mest slask därute. Ska duscha och plocka undan. Vid tretiden kommer den första gästen. Fyra timmar går fort – ibland.