Imitation av en fågelholk

Åter i Umeå. Det är grått utanför mitt fönster och de som vet nåt om väder säger att det under dagen ska falla snö. Hade tänkt putsa fönstret i sovrummet, det som blivit kvar, men det jobbet får vackert vänta. Det får bli en innedag, med litterärt skrivande, förnyade av recept och ett försök att klura ut vad F-kassan menar med sitt senaste utskick. En del myndigheter är fortfarande (år 2016) fast i ett snårigt språkbruk som lätt kan missförstås och som med sin otydlighet kan skrämma slag på den starkaste. Till och med jag som en en gång varit statlig tjänsteman, som är journalist och författare får grubbla en stund, läsa om handlingarna gång på gång, för att bli säker på vad de egentligen menar. Otydlighet kan ibland bli rena terrorn – särskilt om man är skör, känslig och orolig.

Jo, nu har det börjat snöa. Vintern vill inte släppa greppet om denna kylslagna vår.

Det talas i dessa dagar en hel del om Miljöpartiet – och förmodligen med all rätta. Partiet verkar har blivit en diversebod för allehanda politiska och religiösa åsikter, och när dessa börjar dryfta sina märkliga tankegångar så tycks partiledningen bli totalt överrumplad. Maken till fågelholksimitationer har inte skådats på länge. Det partiet behöver en omstart för att återfinna sina kärnfrågor. Tror jag.

För övrigt måste jag öva lite inför framträdandet i Lycksele kommande torsdag. Även om jag vet att jag kommer att att kasta minneslapparna efter fem minuter och börja prata fritt ur hjärtat, känns det tryggt att ha en grund att stå på, att i förväg ha tänkt ut en dramatisk linje som jag kan följa.