Tzatziki och stipendier

Slöjmoln, trots löften om sol. Får hoppas att det klarnar och att värmen stiger. Satt igår ett par timmar på balkongen och brände såväl flinten som min något utskjutande mage. Om aftonen grillade vi och jag fick det stora förtroendet att sköta om själva grillandet; att vända på grillspetten och majskolvarna. Det bidde kyckling och grönsaker – och till det klyftpotatis och en härligt vitlöksdoftande tzatziki. En känsla av Grekland.

Ett stipendium ger oss författare rum och ro att skriva och även lite inspiration.

Hoppas på ett stipendium. Har brukat få det av författarfonden var gång jag gett ut en ny bok, men det är inget jag kan ta för givet. Däremot är det hopplöst att som författare söka kulturbidrag i kulturhuvudstaden Umeå – om jag inte ”gör om mig” till en idrottsklubb och hävdar att jag har för avsikt att lära ”spelarna” att skriva dikt på hexameter. Men frimurarna får kommunala bidrag. Surt sa räven.

Hör en fågel utanför fönstret. Entoniga ljud, inget direkt kvitter.

Min bok verkar sälja bra. Bara efter nån månad ligger den tvåa på förlagets försäljningslista; före några böcker som jag vet sålt riktigt bra. Kul. Men så har ”Spring Kent, spring!” blivit en riktig snackis och jag har aldrig tidigare fått så många ryggdunkar och frågor kring något jag skrivit. Kanske ligger ämnet i tiden, kanske finns en del i förklaringen att jag funnit rätt ton för att berätta min bitvis så plågsamma story. Storyn om Kent.

>>> Beställ boken här. 

Somnade i oro, vaknade i lugn. Livet pendlar.

För övrigt torde det idag bli mer hängande på balkongen. Kanske en promenad. Vem vet?