Ytan är inte viktigast

Sovit tungt och länge. Behövde det, särskilt efter alla dessa fyratimmarspass med ytlig sömn som präglat mitt liv under vintern och våren, då jag ständigt vaknat vid fyra-femsnåret utan chans att somna om. Nu sitter jag här vid köksbordet ute på Anderstorp. Klockan är några minuter över åtta. Det är grått därute, regn i luften.

Antalet företag som sysslar med skönhetsvård har ökat med 46 procent, berättar P 1. Folk lägger ut allt mer pengar på sitt yttre. Det filas, putsas, injiceras botox och gud vet vad för att fixa till fernissan längst ut på våra kroppar. Det kan säkert vara upplyftande, i vissa fall helt nödvändigt, men i det stora hela är det ett uttryck för vårt allt mer narcissistiska samhälle. Vi tycks bli allt mer självupptagna och om folk blir mer intresserade av det yttre, torde det gå ut över våra inre egenskaper. Vi dömer folk efter deras yttre, utan ta oss tid att lyssna in personens inre egenskaper – värdegrund, empati, kreativitet, problemlösning. I framtiden styrs vi kanske av ett gäng barbiedockor med jävligt vacker yta men med ett rätt så tomt innandöme.

För övrigt åker jag idag hem till Umeå. Två timmar i södergående buss.Allt har sin tid.