Ska ljuga på en buss

Ser rätt grått ut. Men skit samma, jag kan omöjligt påverka vädret. Däremot kan jag påverka hur mitt kaffe ska smaka – och ta mej tusan blev det inte riktigt gott den här morgonen. På dagens schema står ett besök hos farbror doktorn, den där doktorn som sköter om alla knasigheter i mitt huvud. En tålmodig man som varit min psykiatriker sedan 2010, tror jag att det var. Han är tålmodig och ihärdig och många gånger när jag gav upp, så fick han mig att kämpa vidare. Numera ses vi bara någon gång i halvåret och då mest för att kolla läget, justera nån av medicinerna och kort resonera om hur bra det trots allt gick. Det kunde ha gått käpp rätt åt helvete …

 Ska snacka fritt i en buss, från Lycksele till Umeå.

Har fått en rolig bokning, lite udda dessutom. Jag ska åka buss med ett gäng delegater från ett stort fackförbund. Från Lycksele till Umeå ska jag berätta skrönor i ett allvarligt försök att hålla dem vakna. Ska dra de bästa skrönorna innan vi kommer till Granö, för efter det har väl hälften somnat. Ett spännande uppdrag och jag är glad att de tänkte på mig, av alla författare vi har här i länet. Fast, ingen kan ju ljuga som jag!

Har skrivit rätt så flitigt på min kommande roman, om inlandsmännen som tror sig kunna spela schack. Fast även om jag skriver den ”klar” under sommaren, så ska den ju skrivas om ett par gånger till. Inte minst måste den kortas ner rejält och sedan återstår att fila på språket, grammatiken, och alla jävla dyslexifel. Det tar tid. Medan den boken får vila ett tag, så ska jag ta mig an en kortare bok som är på korrekturläsning och beskriver en rad neuropsykiatriska funktionshinder, bipolär sjukdom, panik, missbruk, dyslexi. Har ju läst sanslöst många böcker och forskningsrapporter under arbetet med ”Spring Kent, spring!” och som jag tänker dela med mig av. Vid sidan av detta ligger en bearbetning/omskrivningen av pjäsen/monologen ”Konungen” som bygger på en av mina tidigare romaner. Det känns som om tiden inte räcker till – för däremellan vill jag ju leva livet, älska och bli älskad.

Flygresan till Stockholm bokad. Jag och Lena flyger söder ut den 12 juli för att under några dagar bo på Kungsholmen, sedan drar vi oss norrut för att hälsa på Uffe och Gabban på deras sommarställe. Ska bli trevligt.

Dottern var förbi i går för att käka en bit mat och umgås en stund med sin gamle far. Sedan fick jag äran att hjälpa henne med en hemuppgift, vilket gladde mig. Hon har fått i uppgift att beskriva Kubakrisen 1962 – och för att göra det måste man känna till förhistorien, bakgrunden och är det något jag kan rabbla så är det andra världskriget, kalla kriget, terrorbalansen och det som hände på Kuba. Utan att förhäva mig kan jag berätta om hur jag på en tentamen under gymnasietiden i just dessa ämnen, skrev fullt och dessutom fick fem extra poäng då läraren erkände att han glömt att ta med de fakta jag redovisat. Jag lärde henne först lite studieteknik, den om att försöka skaffa sig en helhetsbild av frågeställningen innan ger sig på detaljerna, och att i det här fallet börja med att rita en tidslinje från 1945 och fram till 1962. Då blir det lättare att förstå att Kubakrisen inte var en isolerad företeelse.

För övrigt borde jag komma igång med mitt promenerande. Men det vill sig inte.