En tur i Baklandet

Åter i Umeå efter ett kort men intensivt midsommarfirande. Medan åskan gick och regnet föll över Arvträsk, så satt vi samlade vid syrrans jättelika matbord och åt inlagd sill, gravad lax och grillad fläskfilé. Var tvungen att sova en stund efter allt detta ätande.

Jag, morsan och Lena åkte en sväng i Baklandet och jag fick visa Lena var jag var född, Bäckmyran, och de små, krokiga grusvägarna jag en gång i livet brukade springa längs. Jag blev en aning tung i sinnet, som jag alltid blir då jag återvänder till Baklandet. Tung å tung, det är nog mer en sorg som drabbar mig. Ett svårmod jag omöjligt kan sätta ord på. Ändå har jag skrivit en bok på 330 sidor som handlar om allt detta.

Vi åkte till Maltträsk och då blev jag glad igen. Denna vackra sommarby som jag har så många fina minnen ifrån; byn jag i barndomen cyklade till varje dag (8 km enkel väg) för att spela fotboll med Peppe och Anders, dyka i bäcken och äta gräddglass direkt ur paketen. Jo, Peppe och Anna var hemma i det stora hus de vårdar med all sin kärlek.

Peppe och Anna på farstubron.

För övrigt lyssnar jag på Alan Parsons project. Det gjordes bättre musik förr.