Möte med vän

Igår träffade jag vännen Stefan Back och hans hustru Nolita som är från Indonesien. Jag lärde känna Stefan 1994 då jag jag jobbade på Västerbottens Folkblad som kommun/politisk reporter och Stefan hade samma post på VK. Vi kom att tillbringa många timmar/veckor tillsammans på en massa urtråkiga fullmäktigemöten och presskonferenser där de styrande politikerna höll låda. Vi jobbade lite olika som journalister. Medan Stefan gjorde analyserna på stående fot och redan på plats hade artiklarna klara i huvudet, så var jag mer åt det introverta, ofokuserade hållet som satt och dagdrömde och därför fick göra en hel del efterforskningar efter presskonferenserna, ringa och dubbelkolla, tala med folk vid ”sidan om”.

stefan

Efter journalisttiden föll det sig inte bättre än att Stefan och hans dåvarande fru köpte ett hus i samma radhuslänga som jag och min hustru bodde. Vi blev grannar och det var nu som vår vänskap kom att fördjupas och många var de nätter då vi med varsin öl i handen och diskuterade politik, filosofi och religion. Men så blev Stefan allt mer påverkad av sin sjukdom EDS; en bindvävssjukdom som slår sig på inre organ, nerver, blodkärl och leder. Åren gick och efter skilsmässan flyttade jag från Tomtebo. Sedan fick jag veta att Stefan tänkte åka till Indonesien i tron att värmen skulle minska värk och smärtor – och det gjorde den i viss mån. Däremot fann han lyckan där på Balis stränder, Nolita, som han gifte sig med. Nu bor de i Norberg och i går träffades vi alla tre över en kopp kaffe på NK. Vi pratade i timmar, inte bara en gamla minnen, utan mest om världsläget och om svårigheterna för invandrare och flyktingar att få ett jobb. Vi var rörande överens om att nyckeln till detta ligger i språket. Man måste kunna tala svenska hyggligt för att överhuvudtaget få en chans till ett bra jobb.

Att bära på hemligheter är nog en av världens mest ensamma sysselsättningar. Så igår avslöjade jag dem för två personer och det var som ett stort lass med sten släppte från mitt bröst. Hemligheter blir lätt lögner, livslögner, och den som börjar ljuga börjar snart att skämmas vilket leder till än fler lögner.

Måste tvätta kläder och städa. I morgon kommer Lena och jag vill att det ska se någorlunda fint i min lägenhet när hon kliver innanför tröskeln med sin jättelika resväska (den väger säkert ett par hundra kilo). På tisdag bär det av till Granö där jag ska framträda och kåsera lite fritt kring högmod.

För övrigt ska man undvika att bli en perfektionist. Orsak: Det finns inget som är perfekt.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.