Besök i Kärnhuset

Återigen en vacker höstdag. Dock ska temperaturen sjunka en aning, mot mer normala temperaturer för årstiden. Åt detta kan jag inget göra. Inte heller åt vulkanutbrott och jordbävningar, så inför detta kapitulerar jag och befriar mig från ansvaret. Har fullt upp med mig själv och det liv jag lever och ska leva. Den utmätta tiden, med en början och ett slut. Åker till AIK-land vid tiotiden. Förflyttar mig med buss längs en av landets tråkigaste vägsträckor. Inte heller det kan jag påverka, utan lägger min irritation åt sidan. Ska läsa böcker och lyssna på Genesis under den två timmar långa turen. Det underlättar.

Igår kväll var jag på besök i Kärnhuset och berättade om mitt liv. Ett tjugotal personer, med ett flertal som själva kämpade med bipolär sjukdom, ADHD och dylikt. Så det var inte förvånande att frågestunden blev längre än mitt föredrag. Kände verkligen att jag gjorde skillnad, att jag kunde lugna, inspirera med de kunskaper jag besitter. Det var många, liksom jag, som upplevde att de fallit mellan stolarna när det gäller den somatiska vården och psykiatrin. Jo, alla fick bra vård på respektive ställe, men många menade att det inte fanns någon samordning. Psykiskt sjuka lever 20-25 år kortare än övriga och överdödligheten beror inte på självmord. Vi dör istället i hjärt- och kärlsjukdomar på grund av tung medicinering, förlamande ångest som gjort oss inaktiva och feta, som gett oss diabetes och högt blodtryck. Detta är en smärre katastrof som fortgår i det tysta.

För övrigt hoppas jag att min idiotsäkra lottorad äntligen ska ge utdelning. Skulle behöva köpa mig ett par varma kängor. Och en bil.

”Spring Kent, spring!” till ett kanonpris! 129 kr.

>>> Beställ