Usel sömn

Sovit till och från i natt. En tröst är att jag lyckades somna om vid fyrasnåret när jag låg och stirrade i taket och kände mig pigg, men ingen människa kan väl vara pigg eller utsövd efter att ha sovit tre timmar. Så resonerade jag med mig själv och sa till slut till på skarpen: Nu jävlar sover du Kent! Det gjorde tydligen susen för jag somnade om och vaknade vid sju. Lena frågade här för leden om jag inte fått besöka något sömnlabb och fått lära mig någon form av avslappning. Jag har nog prövat allt. Jag har legat på sömnlabb med kablar på skallen, provat på yoga, olika former av avslappning, hypnos, olika sorter av sömnmediciner, byta sovrum. Inget har hjälpt. Jag har sovit illa sedan jag var barn och då berodde det förmodligen på min ADHD som ingen på den tiden kände till. Jag fick redan från start en taskig inställning till att sova och som med åren övergick i ångest och panik när nattsömnen närmade sig. Jag tycks lida av en oförmåga att riktigt slappna av i musklerna, vilket är en förutsättning för att släppa taget och somna. Jag har en känsla av att min sömn försämrades ytterligare efter den stroke jag drabbades av för dryga året sedan. Jag och sömnen är inte kompisar. Därför lever jag mitt liv med en ständig sömnbrist.

Vi har dem omkring oss, sanningssägarna. Oj, vad de kan trötta ut en. Ni vet de där som tvärsäkert kan göra analys av världen, universum och tycka till om sina medmänniskor. Det behöver inte vara sant, men det bryr de sig inte om. Bara de får öppna käften och utdela sin dom. Jag tror att ju större behov en människa har av att döma andra, desto mindre känner hon sig själv. Dessutom – den som dömer andra berättar med sin dom mer om sig själva, än om den hon dömer.

För övrigt så sker det ingen utveckling utan rörelse framåt.