Rädslan har tagit makten

Sovit ut till klockan sex. Vaknade med huvudvärk och känslan av en infekterad kropp. Måtte det vända snart. Ikväll har vi den stora bjudningen, då mina vänner plus min dotter kommer för att bli bjudna på lasagne. Ska ta det mycket lugnt på förmiddagen, så att jag orkar med denna trevliga tillställning.

Rädda människor är ovilliga att lära sig något nytt, att lyssna på vad andra har att säga, utan har fullt upp med att vara rädda. Fly eller kämpa. Amygdala styr. Det verkar som vi lever i ett land med många rädda människor; trots att vårt land aldrig någonsin varit så ekonomiskt starkt, att vi lever i en tid där arbetslösheten minskar, och då vi generellt har ganska tryggt och bra när vi blir sjuka och gamla. Rädda människor söker enkla lösningar och gärna sådana som inte gör dem än mer rädd. När orden plötsligt ändrar mening och innehåll, så utrotas vårt vokabulär och går upp i rök. Svårare än så är det inte att rasera en världsbild – och att detta sker på grund av vår rädsla för det annorlunda är verkligen tragiskt. Men som tur är finns det en motkraft till denna räddhågsenhet, för inom oss finns modig längtan att alltid sträva framåt.

Samtidigt måste jag erkänna att jag känner rädsla när världen ser ut som den gör, och när det finns starka krafter som säger sig ska införa de sanna idealen (med alternativa fakta) och som ska bygga murar för att inte släppa in obehöriga. Trump ses av de högerextrema krafterna runt om i världen som mannen som ska rensa ut all ”ohyra”, vilket bland annat är alla muslimer (eftersom alla muslimer är troliga terrorister), och han ses som en ny ”Jesus” av de ultrakonservativa religiösa grupperna, Enligt dem blev Trump president enligt ett flertal profetior. Nu ska det bli stopp på aborter och den muslimska planen att ta över västvärlden ska krossas en gång för alla. Jo, det är inte utan att jag blir rädd – men då blir även jag en sådan människa som inte kan ta till mig fakta och lyssna på andra argument. En som hellre lyssnar på alternativa fakta och konstruerade sanningar. Nej, framåt, alltid framåt! Men det innebär ju inte att vi aldrig ska titta över axeln, för det finns minnen vi måste bevara. En människa som blivit berövad på sina minnen blir till ett irrande tecken, oförmögen att finna sammanhang och mening – allra minst i en värld som håller på att rämna.

För övrigt drömde jag något märkligt, något skrämmande. Jag var åter politisk reporter på Folkbladet och skulle bevaka ett fullmäktigemöte. Men jag förstod inte ord av vad politikerna sa i talarstolen. De talade ett för mig helt okänt språk. Till slut började en efter en att ”tappa masken” och då gick det upp för mig att utomjordingarna tagit över Umeå kommunfullmäktige.