Tänder ett klassmärke

Jo, jag blev skrämd för tandläkare i unga åt. Sikström och Tomasson hette tandläkarna i Lycksele som grundlade skräcken för att låta någon borra i ens tänder. Vad jag minns hade de samma teknik och det var att knipa fast huvudet och sedan skrika i ens öra att man skulle gapa. Minns inte vem av dem, men den ena av dem hade en remdriven borr som man trampade upp farten genom att föra ena foten upp och ner. Stundom bedövade de ens käft. De stack in sprutan antingen upp mot ögat eller rotade runt med den i gommen. Men än hur de än stack och bedövade, så lyckades de bedöva precis varenda tand UTOM den tand de sedan skulle borra i. Det påminde ibland som ett besök hos doktor Mengel.

I morse mötte jag min empatiske tandläkare Jörgen som är lätt på handen, som ständigt frågar om det går bra, om jag står ut. Jag hade lyckats bita bort en hel tand som han var tvungen att borra bort och sedan förbereda mig om att det var en rotfyllning som väntade om ett par veckor. Gruvar – men samlar mod. Tänk så mycket värre det kunnat vara …

Skriver i en rasande fart på min kommande roman som jag tror kommer att bli bra.

För övrigt är tänder eller utan tänder ett klassmärke.