Mitt i målet

Sovit riktigt uselt i natt. Har vaknat otaliga gånger, somnat om någon kvart, för att vakna igen. Har sådana nätter ibland. Kanske sov jag dåligt i natt eftersom jag slumrade två timmar i går eftermiddag, något som jag mycket sällan brukar göra. Anar en oro, ett hot men kan inte sätta ord på det.

Har korta stunder slötittat på de fotbollsmatcher som spelats runt om i Europa. Förbryllas ofta över hur många av dessa storspelare lägger straffarna. Har de inte läst statistiken? Enligt den är det störst chans att göra mål genom att skjuta mitt i målet, ändå är det bara 17 procent av straffarna som skjuts rakt fram. Detta trots det faktum att 57 procent av målvakterna kastar sig  åt vänster och 41 procent höger. Bara 2 procent står kvar i mitten. Ja, detta var lite onödigt vetande, men det bjuder jag på.

Ja, nu är de i farten igen, dessa fega uslingar som ger sig på oskyldiga med knivar, pistoler, granater och bomber. När religionen (alla slags religioner) övergår i sekterism så övertygar/hjärntvättar man medlemmarna till att förminska livet till något som antingen är vitt eller svart, utan nyanser, utan färger, och man påstår sig veta vad som är rätt och fel in i minsta detalj. Man skapar rädda människor, för de är lättare att kontrollera – och genom rädslan är det lättare att hata sin fiende, att döda den, för fienden har ju alltid fel och därmed ond. Dessutom – många dör hellre än att möta sina rädslor.

För övrigt tänker jag från och med idag skärpa mig. Hoppas jag.