Åter till trevliga Bjurholm

Igår åkte vi till Bjurholm, jag, Lena och Hanna. Det var en märklig känsla att sitta i framsättet och bli körd av mina dotter Hanna, lilljäntan min som nyss körde trehjuling. Men hon har blivit stor nu, 18 år, och som nyligen tagit körkort. Hon njöt av att få ratta den splitter nya Volvo V 70 som jag hyrt på OK Mariedal.

Målet var alltså Bjurholm, landets minsta kommun med ca 2500 invånare. Jag skulle framträda på biblioteket och tala om psykisk ohälsa med utgångspunkt från min självbiografi ”Spring Kent, spring!” Drygt tjugofem dök upp; en intresserad publik. Tror att det är tredje gången jag besöker Bjurholm för att prata om någon av mina böcker och innan föreställningen dök det upp några äldre män som hade läst alla mina mina romaner om Baklandet och hade en hel del frågor, bland annat om hur ”sanna” de var. Alla mina romaner har en kärna av sanningen som jag sedan ljugit om för att i slutänden komma fram till någon sorts sanning. Verkligheten överträffar alltid dikten. Det är en märklig känsla att träffa folk som läst mina böcker och som försökt göra en egen analys av dem. Då känns det helt rätt att jag en gång bestämde mig för att bli författare – även om vägen dit skulle bli rejält krokig. Ungefär som grusvägarna mellan Baklandet och civilisationen.

Jag körde ett annat upplägg denna gång. Jag inledde med att tala om skammen kring psykisk ohälsa, och om skulden som anhöriga och vänner kan känna, och rädslan för att prata om ämnet – och den tystnad som då kan uppstå. Då frodas fördomarna och myterna. Sedan drog jag min story, vilket är lika jobbigt var gång. Allt känns så overkligt, men det jag skrivit i min bok är sant vartenda ord. Mitt liv blev verkligen märkligt – men jag överlevde. I slutet talade jag en del om sambandet mellan stroke och kroniska psykiatriska sjukdomar som exempelvis Bipolär sjukdom. Enligt statistiken så är mitt liv (i genomsnitt) förkortat med trettio år.

Summa summarum: trevligt att få besöka Bjurholm, trevlig personal, trevlig och vetgirig publik. Hoppas jag får återvända till hösten då jag och Linda Marklund kör vår berättarföreställning: ”Mitt ibland oss.” En föreställning om att vara annorlunda och en undran över var alla original tog vägen.

Idag ska jag besöka en optiker, en rättvis optiker, som inte tar betalt av varannan kund beroende på att de klippt ut en sladdrig rabattkupong ur VK – en tidning som inte alla har råd att prenumerera på. Han kör istället samma fasta pris till alla!

För övrigt så uppträder jag i Lycksele kommande tisdag. I Sankt Mikaelsgården vid 14-snåret; då under ämnet Stroke, livets ändlighet, meningen med livet och om sambandet stroke och psykisk ohälsa.

Passa på och beställ ”Spring Kent, spring!” från förlaget för 145 kr.

BESTÄLL!

Klipp från pressen:

”Språket är detaljerat, vackert och väl avvägt. […] Öppet, ocensurerat och oerhört angeläget innehåll som är mästerligt välskrivet.”  Helhetsbetyg: 5 av 5.
Katharina Jacobsson BTJ

”Spring Kent, spring! är Kent Lundholms femte bok. Den klibbar sig fast, tränger in under huden och drabbar med full kraft.”
Yvonne Rittvall, Folkbladet

”Spring Kent, spring! är en välskriven och oavbrutet spännande självbiografisk roman om ett liv som hade kunnat bli annorlunda om någon hade sett och förstått att psykisk sjukdom och missbruk ofta hänger ihop.”
Maria Zaitzewsky Rundgren, Accent

”Det är en gripande skildring och den känns angelägen för en större allmänhet. […] Kent Lundholm är en utomordentlig berättare med ett levande språk. […] Mot slutet av läsningen anas ett ljus i den så långa och svarta tunneln. Därför lägger man ifrån sig boken med hopp om en framtid med fler berättelser av denne gode berättare.”
Jan Bergsten, NSD