Charmigt glömska

Sol, lite lätta bomullsliknande moln på en i övrigt blå himmel. Tio grader i skuggan, vilket kan ses som helt okej efter de senaste veckorna av istid. Ska snart ut och promenera. Män med min rondör bör promenera var dag för att bli av med några kilo från sin framtunga mysmage. Varit upp sen sexsnåret och skrivit. Det blir några sidor då och då. En hel del jobb med språket, särskilt då jag blandar friskt mellan rikssvenska och dialekt (lyckselemål eller vad vi ska kalla det).

I afton är det hockey. Semifinal mot finnarna,som kommer att slåss för sina liv och för äran att göra en enda bra match per turnering, nämligen den mot Storsvensken. De kan förlora mot Somalia, Indien, strunt samma bara de får slå svenskjävlarna och därmed få sudda bort lite av stämpeln av sitt lillebrorskomplex.

Efter hockeyn blir det grillparty hos Karlsson. På hans gård finns nämligen en jättegrill. Men att sitta ute är nog bara att glömma, även om det vore trevligt. Ska bli kul att träffa grabbarna – för i sinnet är vi fortfarande unga, smidiga grabbar, trots att vi alla närmar oss sextioårsstrecket. I själva verket så har var och varannan av oss drabbats av artroser, märkliga muskelinflammationer, stroke och vi har med åren blivit allt tunnhårigare och charmigt glömska.

För övrigt så försöker jag leva i dagarnas stilla brus.